Hej fina vänner!!!
Jag är tillbaka från resan till England! WOW, så bra vi hade det!!! Jag och kollegorna och designhotell och god mat och finfin shopping! NICE :-) Jo, jag äger nu nya skor och en underbar ny handväska :-)
Jag mår bra, lite FÖR bra. Känner inget. Alltså NOLL. Inga stickningar, inget molande, inget dragande inget ömt i ljumskar eller bröst, inget alls faktiskt. Om jag inte visste att jag fått ett embryo så hade jag aldrig trott att jag ruvade.
Vid alla tidigare ruvningar så har det känts av både det ena och andra, men nu NOLL.
Bra eller dåligt? Det får väl visa sig på TD, den 20/9. Kommer inte att tjuvtesta, finns ju absolut ingen anledning då jag nu, på dag 9, snart dag 10 känner NOLL!
Förväntar mig en vanlig blödning till nästa helg. Allt annat vore kraftfullt förvånande.
I går var vi på middag hos goda vännerna S o M. Många vänner var på plats tillsammans med sina avkommor. Oj, så stora alla blivit sedan senast vi sågs. Nu har dom äldsta börjat 6-års! Tiden går.
Alla paren som vi umgås med i detta gäng är gifta sedan länge och alla har minst 2 barn som är från 6 år till 3 år. Alla utom C som gifte sig i Oktober förra året. C är sista tjejen jag känner, som är i 30-årsåldern och ännu inte har barn. Hon har heller inte haft någon barnlängtan tidigare. Hon har alltid varit min "trygga barnlösa väninna" i detta gäng. Hon var inte med igår, och S berättade varför.
C har varit SÅ upprörd för att hon inte blir gravid efter bröllopet. Det händer lixom inget. På hela 6 månader... Så hon och nyblivne maken gick till en IVF läkare i maj och undrade vad som var fel. Dom gifte sig alltså i Oktober och har inte kännt varandra mer än ett par månader innan bröllopet. (WOW, vissa har otroligt bråttom...) IVF-läkaren undrade varför dom kom dit då det visade sig att C är gravid i vecka 13.
Nu är hon i vecka 26 och har en stor babykula. Bebis väntas i november.
Goodbye enda barnlösa väninnan. Måste ju erkänna att det kändes som en riktigt fet spark i magen, när C gnäller över att inte bli gravid på några månader efter bröllopet (dom har inte försökt innan bröllopet) och då genast springer till IVF-läkaren, privatklinik såklart, det har hon god råd till. Köpa sig förtur till allt, är detta rika gängs filosofi. Vi andra skall ju prova konstant i minst 1 år innan vi ens får köa till ivf. (Själva har vi ju försökt i snart 15 ÅR!!!!!)
Nu väntar hon alltså barn i vecka 26.
Känner mig så tom. Skönt att hon inte var där. Hade inte orkat vara glad och säga grattis, hade inte gått. Nu är jag åtminstone förberedd och kan stålsätta mig om vi ses.
Jaha det var det. Nu är det bara jag kvar. Barnlös. och Äldst. och Fattigast. Har inte råd att köpa mig förbi köerna, trots att jag är så gammal att jag borde gjort det för evigheter sedan. Helvetes helvete.
Nu ska jag försöka sova bort de eländiga känslor som fyller mig.
Kram Ninna
