Firades men födelsedagslunch hemma hos mormor igår! Mormor, Mamma, moster och jag firade mig tillsammans med vovvarna. Vi hade en trevlig dag tillsammans. Men ingen av dom vet ju vad som pågår. Eller vad som kanske inte pågår länge, men ja, ni fattar...
Hur som helst så fick jag en härlig lunch och gott födelsedagsfika, blommor, kort och några presenter. Härligt!
Så till middagen skulle vi fira mig hemma. Maken och jag. Vad jag fick av honom? Som vanligt! Inget.
Fick inget på alla hjärtans dag (inte ens ett kort), fick inget i påskas, inget på vår förlovningsdag (som han ignorerade), fick inget på vår Bröllopsdag i augusti, inget på vår årsdag i september (den glömde han helt,) och fick heller inget på min födelsedag igår.
OJ vad jag känner mig uppskattad....
(Detsamma gäller våra resor/semestrar. Jag tar initiativet, bokar, organiserar, och betalar. Han åker med. Då kan det vara bra att veta att han tjänar 5*min lön!)
Ska det vara så här i ett äktenskap?
Själv får har alltid presenter, julklappar och gåvor av både mig och min familj och mina vänner.OCH DOM TAR HAN EMOT HELT SJÄLVKLART!!! MEN NU ÄR DET STOPP!
Vi hade en låååååååååååååååååååång diskussion om detta i natt, maken och jag. Jag talade om hur besviken jag kände mig. Somnade lika besviken vid 04.30. Fy faaaaaan va trist.
Jag har alltid ordnat alla födelsedagskalas åt honom, i alla år. Bjudit in hans vänner och fixat mat, paket, mm. Har oxo frågat honom om HAN kan ordna ett kalas till mig. -Javisst, absolut blev svaret. Det var för 4 år sedan. Inget händer.
Han skyller på detta sedan 6 år tillbaka: Han "glömde bort" igen, och han har inte råd med nåt. Alltså INTE MED NÅT??????? PÅ 6 ÅR??????????
Jag vill inte höra dessa utpissiga bortförklarelser längre.
Mina föräldrar har varit ALLDELES för generösa mot honom under alla år. Gett honom jättefina saker, som han tagit emot och använder glatt. Vad dom fått tillbaka? Inget. Någonsin....
Jag har aldrig fått en enda sak/kort/present från hans familj. Inte ens sms/telefonsamtal.
Min mamma ville handla julklapp till honom igår. Jag sa nej. Kände på mig att det skulle bli ytterligare en högtid igår som han "glömmer bort mig/inte har råd" , och visst var det så. Han skyllde på att han inte hade råd med nåt, så det blev inget alls i present till mig. Så kul.
Vi har talat om detta SÅ MÅNGA GÅNGER!!! Det är INTE ok att själv bara ta emot och ta emot och ALDRIG NÅGONSIN på 43 år ge något tillbaka! INTE OK!
Nu vill jag poängtera att jag inte kräver diamanter och sportbilar! Jag hade blivit glad över ett födelsedagskort! NÅGONTING som faktiskt visar att han har tänkt att uppmärksamma mig på min födelsedag på nåt vis. Men Nej. Inget. Igen.
VAD KAN JAG GÖRA för att inte bli så jävla besviken varje gång?
Skilja mig?
För nu är det fanimej nog.
H J Ä L P!!!!!!!!!
kram Ninna
Hur som helst så fick jag en härlig lunch och gott födelsedagsfika, blommor, kort och några presenter. Härligt!
Så till middagen skulle vi fira mig hemma. Maken och jag. Vad jag fick av honom? Som vanligt! Inget.
Fick inget på alla hjärtans dag (inte ens ett kort), fick inget i påskas, inget på vår förlovningsdag (som han ignorerade), fick inget på vår Bröllopsdag i augusti, inget på vår årsdag i september (den glömde han helt,) och fick heller inget på min födelsedag igår.
OJ vad jag känner mig uppskattad....
(Detsamma gäller våra resor/semestrar. Jag tar initiativet, bokar, organiserar, och betalar. Han åker med. Då kan det vara bra att veta att han tjänar 5*min lön!)
Ska det vara så här i ett äktenskap?
Själv får har alltid presenter, julklappar och gåvor av både mig och min familj och mina vänner.OCH DOM TAR HAN EMOT HELT SJÄLVKLART!!! MEN NU ÄR DET STOPP!
Vi hade en låååååååååååååååååååång diskussion om detta i natt, maken och jag. Jag talade om hur besviken jag kände mig. Somnade lika besviken vid 04.30. Fy faaaaaan va trist.
Jag har alltid ordnat alla födelsedagskalas åt honom, i alla år. Bjudit in hans vänner och fixat mat, paket, mm. Har oxo frågat honom om HAN kan ordna ett kalas till mig. -Javisst, absolut blev svaret. Det var för 4 år sedan. Inget händer.
Han skyller på detta sedan 6 år tillbaka: Han "glömde bort" igen, och han har inte råd med nåt. Alltså INTE MED NÅT??????? PÅ 6 ÅR??????????
Jag vill inte höra dessa utpissiga bortförklarelser längre.
Mina föräldrar har varit ALLDELES för generösa mot honom under alla år. Gett honom jättefina saker, som han tagit emot och använder glatt. Vad dom fått tillbaka? Inget. Någonsin....
Jag har aldrig fått en enda sak/kort/present från hans familj. Inte ens sms/telefonsamtal.
Min mamma ville handla julklapp till honom igår. Jag sa nej. Kände på mig att det skulle bli ytterligare en högtid igår som han "glömmer bort mig/inte har råd" , och visst var det så. Han skyllde på att han inte hade råd med nåt, så det blev inget alls i present till mig. Så kul.
Vi har talat om detta SÅ MÅNGA GÅNGER!!! Det är INTE ok att själv bara ta emot och ta emot och ALDRIG NÅGONSIN på 43 år ge något tillbaka! INTE OK!
Nu vill jag poängtera att jag inte kräver diamanter och sportbilar! Jag hade blivit glad över ett födelsedagskort! NÅGONTING som faktiskt visar att han har tänkt att uppmärksamma mig på min födelsedag på nåt vis. Men Nej. Inget. Igen.
VAD KAN JAG GÖRA för att inte bli så jävla besviken varje gång?
Skilja mig?
För nu är det fanimej nog.
H J Ä L P!!!!!!!!!
kram Ninna
Fy vilken skitstövel, sååå ego! Ingen ödmjukhet, inga känslor, totalt kall och dessutom verkar det genetiskt! Fina du, gör dig av med honom, han är inte värd dig eller de dina. Han kommer aldrig att ändra sig, var så säker! Du kommer att ha det mycket bättre själv, tro mig, been there, than that, men nu omgift med den underbaraste mannen i hela världen <3!Det finns en ny och fin värld som väntar på dig! Kram och lycka till!
SvaraRaderaNäe, det är INTE OK att bara få och aldrig ge. Kanske har han det med sig från barnsben, om hela hans familj är likadan. Inbyggd snålhet mot andra, fy f-n vad jag är allergisk mot sådant. Bra att du bet ifrån, tycker jag. Hoppas att det ger resultat. Men - om det nu är ett "arv", det tar tid att lära gamla hundar att sitta och förändra en inställning och ett beteende. Vad ger han dig i övrigt, förutom presenter? Uppskattning? Kärlek? Eller är allt bara slentrian, som det tyvärr tenderar till att bli... Vet inte, önskar jag kunde skriva något för att stötta, men kommer inte på något bra - och bara så du vet - jag vill absolut inte såra dig med mina ord!
SvaraRaderaKram
Oj vad trist! Har han någon form av socialt handikapp, eller hur förklarar han själv det hela? Du har ju konfronterat honom, reagerar han moget på det eller tycker han att du klagar och gnäller? Du skriver att hans familj inte heller ger något och där är kanske förklaringen - han har inte uppfostrats till att manifestera uppskattning och omsorg genom att uppmärksamma födelsedagar och andra högtider. Ingen ursäkt ändå, om han har levt i den här kulturen hela livet. Hur han reagerar på din besvikelse tycker jag är avgörande för om man ska kunna hoppas på en förbättring! Känner med dig och HÅLLER TUMMARNA inför ditt UL!!!
SvaraRaderaVad tråkigt, jag förstår att du är VÄLDIGT besviken! De verkar ju inte ha någon direkt tradition i hans familj av att uppmärksamma varandra! Testa att inte uppmärksamma honom så får han se hur det känns.
SvaraRaderaDäremot kan jag tycka att det kan vara lite väl mycket att ge varandra saker på förlovningsdagar, årsdagar, bröllopsdagar - men på ens födelsedag så borde man få någon slags extra kärlek av något slag!!!
Hm, jag verkar ha svårt att skriva till dig. Ser att det jag skrivit via mobilen inte kommit fram....
SvaraRaderaHur som...
Förstår verkligen att du är besviken på din man. Lite extra kan man förvänta sig på sin födelsedag. Att skylla på att man glömde bort är inte okej.
Jag hade nog struntat att köpa julklappar och presenter jag med om jag varit du. Förhoppningsvis "vaknar" han då!
Många Kramar till dig!
Fy vad jobbigt du och din make verkar ha, så taskigt att inte uppmärksamma dig på något sätt. Är ert äktenskap bra annars? Låter som ni hamnat vid ett vägskäl i livet, kanske ska prata med en kurator tillsammans eller så? Jag vet ju själv hur barnlöshet, ivf mm kan påverka äktenskapet. Hoppas det ordnar sig gumman! Kram
SvaraRaderaLider med dig... Hoppas på ett positivt besked imorgon! Och på din fråga, ska det vara så här?, är mitt svar nej. Jag tycker att du förtjänar att bli uppvaktad på din födelsedag. Absolut, och speciellt nu när allt är så tufft! Ta hand om dig! Ge dig själv något extra istället för att köpa presenter till någon som inte ger tillbaka. Många kramar! /Charlotta
SvaraRaderaNej! Så ska det INTE vara! Vad ska du med honom till ursäkta mej? Kanske hårda ord men är du säker på att du vill att han ska vara pappa till ditt framtida barn, han låter faktiskt både snål, taskig och egoistisk. Nä, livet är för kort för att ödsla på såna män. Du är värd så mycket bättre!! Kram
SvaraRaderanej det här var minsann inte kul att läsa! med allt du gått igenom...gick med tron att du hade hundra procent stöd från din man! vill du ha det så här?! du förtjänar bättre! låter kanske tråkigt men skilj dig!!! så här kan du ju inte ha det!!! testa insemination i danmark! stå upp för dig själv, ingen annan som gör det! anna
SvaraRaderaUsäkta mig....men hallå!!!
SvaraRaderaJa nu menar ja inte till dig utan till din man..
vad då inte ha råd??
Vet han inte om att allt handlar inte om prislappen utan tanken bakom..han skulle kunna bjudit ut dig på middag...lagat mat hemma med tända ljus o lite blommor...en chokladask..ja va fan som helst..det är ju tanken bakom som räknas...att han av egen kraft (läs hjärna) har kommit på idé/presenten själv utan din hjälp...
ÅÅåå ja vart så arg o besviken när ja läste hur han bara skiter i dig men själv vill han ha o ha o ha...usch fy för såna...
Tyvärr har ja såna i min släkt oxå så ja vet.. mina äldre syskon är så mot pappa...han skickar födelsedagskort med pengar i utan att ens få ett tack...likaså vid jul..han köper julklappar men själv får han INGENTING tillbaka....inte ens ett tack...
Ja har sagt te honom att skit i dem...skit i o köp presenter, julklappar eller skicka pengar men han svarar det kan ja inte...det är ju mina barn/barnbarn..o då brukar ja svara och?? du är deras pappa/farfar/morfar!!!
Han säger att han inte bryr sig men ja vet att innerst inne så blir/är han jätteledsen...
Så ja förstår dig till fullo hur du känner...o ja tycker som ja gör med pappa att skit i honom...köp inga mer presenter varken till jul, födelesdag, alla hjärtans dag eller nån annan dag heller...
Ordna inga fler fester för honom...be din släkt att inte ge honom fler presenter o frågar de varför så säg som det är..att han förtjänar dem inte..
Det handlar om att ge o ta...oavsett om man är gift, singel, sambo, homo eller nu vart man befinner sig...för att få så måste man ge...o för att ge så måste man få...det säger väl sig själv tycker man men tyvärr inte för alla...
Om vi hade bott närmare så skulle ja på direkten bjuda ut dig imöra på lunch/fika eller vad du nu hade velat..för ja vart så arg på att din man inte uppskattar dig mer..om han nu gör det överhuvudtaget...det låter inte som det...
Ja klagar över min gubbe att han inte uppskattar mig men när ja läser hur du har det så är mina problem "små" jämnfört med dina..
Ja tycker du är en klippa...en tapper kvinna som trots alla motgångar ändå kämpar på för att ta dig framåt...beundrar din glöd o kämparanda..men ja önskar ja kunde finnas där för dig..o att din man gjorde det..han om nån borde finnas vid din sida...visa dig hur mycket du betyder för honom...hur mycket han älskar o uppskattar dig..o speciellt nu efter allt som har hänt/händer...
Så här skulle inte livet vara eller bli..varken för dig eller för mig...vad gjorde vi för fel??
Men bara så du vet...så uppskattar ja dig för den personen du är..i alla fall den ja har läst om o fått "lära känna"..
Men ja tyvärr inga svar på vad du ska göra eller inte göra...som du vet så står ja själv o svajjar emellanåt...du kan bara följa din eget hjärta o vad din inre röst säger dig..
Men ett steg är ju att sluta "servera" honom o se om han ändrar sig..om inte så får ni väl ta en "paus" o flytta ifrån varandra..men detta är bara nåt som du själv kan ta beslut om...men ja vill inte att du ska vara mer olycklig..ja vill att du o ja ska bli lyckliga igen...som vi var när vi var yngre...
Kram i massor
Hejsan
SvaraRaderaNej så ska det inte vara, tycker jag. Du har tydligt uttryckt dina önskemål och han har ändå struntat/glömt dem.
Sen låter det konstigt att han inte har råd om han tjänar mer än dig och du har råd att köpa presenter. Kanske finns det en riktig förklaring som han försöker gömma med att han glömt bort, kanske har han inte råd därför hans pengar försvinner någonstans.
Jag har själv legat i tankar att skilja mig men efter att ha pratat med en psykolog så har jag insett några saker.
*man kan aldrig förändra en annan människa, de måste vilja det själv.
*man behöver tänka på vad är viktigt för en själv och vilka saker kan man acceptera
*det krävs två för kommunikation och två för ett missförstånd.
Ni kanske skulle söka stöd i parrådgivning om relationen är något som du vill ha kvar.
håller tummarna att lilla pyret växer och att du blir lycklig oavsett hur er relations framtid ser ut.
Har en likadan sambo.. Inför jul så har vi gått ut gemensamt och shoppat med min syster och svåger och sedan delat på oss så att grabbarna kan hitta något åt sina tjejer. Förra året tog vi även en tur bara sambon och jag tillsammans och tittade på saker åt släkten, blev riktigt lyckat och mysigt.
SvaraRaderaSkippa födelsedagspresenter åt honom, för honom är det kanske inte så viktigt (och om det är det kanske han får sig en tankeställare..). Satsa på något trevligt åt dig istället. Tycker själv att det känns lite trist, men ger något mindre besvikelse vid högtider.
Har också hänt att jag skrivit "en överraskning åt A" på inköpslistan när sambon åker och handlar. Det har funkat iaf ngn gång. :)
Men du menar inte att du ger år efter år på alla födelse- ovh bemärkelsedagar och aldrig fått något tillbaka? Då har du betydligt mer tålamod än mig. Ett år och sen hade jag lackat ur. Tror inte det fungerar att tvinga fram men jag hade struntat i att fixa till honom och lagt allt mitt engagamang på vänner och släkt. Kanske om han inte får något alls så märker han hur det känns.
SvaraRadera/Andrea
Men STACKARE där.
SvaraRaderaVad trist att aldrig få nån uppskattning,
på nåt vis.
SKÄMS på sig mannen !!!!!!!!!!!!
Hej!
SvaraRaderaJag har inte läst din blogg så mycket, men nä, detta känns INTE okej! Har tyvärr inte så många bra råd att komma med eftersom det verkar som att du ändå försöker ställa honom mot väggen. Dåliga ursäkter i ett sånt läge blir mest provocerande.
Du får några styrkekramar på vägen från mig även om det kanske inte hjälper så mycket... Och massa lycka till! Kramar från Sara
Åh så tråkigt att han inte fattar och/eller inte ändrar sig! Det låter som att det är uppskattning du saknar från din man? Kanske måste du göra det där som alla män hatar när deras fruar gör...säga " Vi måste prata" och berätta hur illa det är. Du har säkert redan sagt hur illa det är till honom, men karlar är ett trögt släkte! Jag vet hur det var innan jag fick min man att fatta att jag ville gifta mig av juridiska skäl,att det var inte "en prinsessdag" jag ville ha. Och att få min man att fatta att livet är det som händer NU, att OM det var MIG han vill ha så skulle vi gifta oss de närmsta åren, inte när vi är pensionärer...det tog tid för min man att fatta! Nu när vi är gifta, ja då fattar min man grejen med att vara gift! På bröllopsdagen fattade min man att det hela var en bra idé!
SvaraRaderaHan säger själv att det är det bästa han gjort (gifta sig med mig). Trög karl med andra ord.
Jag vet inte hur mycket du pratat med din man men jag tror att du kanske ska visa honom inlägget? Kanske fattar han bättre när han får det svart på vitt? Har du berättat att ordet skilsmässa finns i ditt huvud? Det sägs ju att det ofta är kvinnan som tar initiativet till skilsmässa och att karlarna ofta blir förvånade för de har inte fattat hur illa kvinnan tycker att det är...Hoppas att du pratar med honom och att det blir ett bra samtal. Hur gick ultraljudet? Eftersom du inte uppdaterat bloggen så tänker jag att det inte gick bra?
Hoppas att du får bra stöd av din man i detta. Kramar
Nej, tyvärr är det inte då det ska vara. Låter ju helt galet.
SvaraRaderaLåter ju inte så sunt att ha en sådan relation till varandra. Det är väl ömsesidig uppskattning som gäller sen kan man ju så klart visa den på olika sätt. Relationer är dessutom skitsvåra ändå och det där hjälper ju så klart inte till. Snåla människor är det värsta som finns ju!!
SvaraRaderaundrar så hur det gick för er igår, tänker på er.
SvaraRaderaVad tråkigt med din man och födelsedagen. Inte alls ok tycker jag. Förstår att du känner som du gör.
SvaraRaderaHoppas iaf att UL gick bra igår och att det kanske blir en liten bebbe om en sisådär 8 månader.
/Malin
Min erfarenhet är att snåla människor oftast är väldigt besvärliga att ha att göra med, de är fyrkantiga i sitt tänkande och snålar inte bara med pengar, utan med sig själva, de har svårt att bjuda på sig själva generellt. Hoppas din man har andra sidor som väger upp denna snålhet, för annars är han inget att ha!
SvaraRaderaOch jag undrar också hur det gått på ditt UL, vet inte hur jag ska tolka din tystnad. Håller tummarna!