Tyckte det var och ÄR svårt att berätta om Pärlan, vår lyckliga nyhet, fast vi är i v.23 (22+2) idag och magen syns bra.
Väntade till v.15 innan min mamma fick veta. Väntade till V. 21/22 innan några vänner fick veta. Har fortfarande inte berättat för allt och alla. Har inget behov av det. Vill ju såklart att allt ska går bra, men så länge bebisen inte känns så mycket i magen, så har jag så svårt att fatta att det verkligen ÄR en bebis i magen.
Min makes mamma vet ännu inget. Har inte nån direkt kontakt med hans släkt, så han har valt att vänta med att berätta för dom ett tag till.
3 av mina vänner vet. Men inte alla. Snart måste kanske nyheten kläckas för det drar ihop sig till en gemensam väninnas 40årsfest, där vi alla kommer att ses!
Får se hur vi gör!
Samtidigt vill jag ju att alla ska veta om vårt mirakel i magen, vår lycka att äntligen vara på väg mot att bli en familj. Vill skrika ut det på Facebook! Men ...Nej.
För tänk om det skiter sig. Orkar jag då förklara och berätta att det sket sig...igen. Vill jag har folks medlidande att har varit så nära och ändå inte. Nej...orkar inte det.
Varför skall det vara så svårt att dela denna lycka???? Oron har bosatt sig i min själ och verkar inte vilja säga upp kontraktet :-(
Kram Ninna
ps. blev avslöjad av en stamkund på jobbet igår. "VÄNTAR DU BARN?" utbrast hon högt! "Det där är ingen julmats-mage", fortsatte hon. Så det var ju bara att erkänna :-) Hon blev jätteglad och kramade om mig och önskade mig lycka till!
Väntade till v.15 innan min mamma fick veta. Väntade till V. 21/22 innan några vänner fick veta. Har fortfarande inte berättat för allt och alla. Har inget behov av det. Vill ju såklart att allt ska går bra, men så länge bebisen inte känns så mycket i magen, så har jag så svårt att fatta att det verkligen ÄR en bebis i magen.
Min makes mamma vet ännu inget. Har inte nån direkt kontakt med hans släkt, så han har valt att vänta med att berätta för dom ett tag till.
3 av mina vänner vet. Men inte alla. Snart måste kanske nyheten kläckas för det drar ihop sig till en gemensam väninnas 40årsfest, där vi alla kommer att ses!
Får se hur vi gör!
Samtidigt vill jag ju att alla ska veta om vårt mirakel i magen, vår lycka att äntligen vara på väg mot att bli en familj. Vill skrika ut det på Facebook! Men ...Nej.
För tänk om det skiter sig. Orkar jag då förklara och berätta att det sket sig...igen. Vill jag har folks medlidande att har varit så nära och ändå inte. Nej...orkar inte det.
Varför skall det vara så svårt att dela denna lycka???? Oron har bosatt sig i min själ och verkar inte vilja säga upp kontraktet :-(
Kram Ninna
ps. blev avslöjad av en stamkund på jobbet igår. "VÄNTAR DU BARN?" utbrast hon högt! "Det där är ingen julmats-mage", fortsatte hon. Så det var ju bara att erkänna :-) Hon blev jätteglad och kramade om mig och önskade mig lycka till!
Jag förstår precis. Jag hade jättesvårt att berätta.
SvaraRaderaSamma här! Berättade knappt för nån. Mamma och sambons föräldrar fick veta efter v 12, och chefen också men det kändes mest som ett tvång. Vänner fick vänta ett tag. Kände precis som du att jag inte vågade tro att det verkligen skulle gå vägen och hur orkar man berätta att det gick fel...
SvaraRaderaTa det när det kommer. Det ska kännas rätt att berätta! Annars tycker jag man har rätten att ha det för sig själv ett bra tag!
Kram
Förstår dig helt. Tyckte det var svårt första gången, nästan svårare nu. För att inte tala om det; folk frågar och min svar fastnar i halsen och jag känner att jag bara vill därifrån. Snälla frågor som "sparkar den mycket?" "har ni funderat på namn" eller tom "vad fin mage du har". Förstår inte varför jag känner såhär, älskar ju egentligen att vara gravid!
SvaraRaderaIaf; du är inte ensam :)
Jag förstår också precis. Tog ett tag för oss också. Tyckte också det var lite roligt att folk fick undra lite. Se om de vågade fråga. ;-)
SvaraRaderaKram
Förstår dug också, och känner likadant. Kommer nog bara berätta för de "obligatoriska" efter ett ev. positivt KUB-test, övriga får nig själva fråga när de funderar över mitt växande omfång. Jag kommer inte ta för givet att detta går vägen förrän den lilla ligger i min famn, då får gärna hela världen veta.
SvaraRadera