RD - 2

RD - 2

Sådärja, välkommen ångest!

Känslorna är lite "All over the place" just nu...

Ångest för att jag nu ansvarar för vårt sista ägg. Ångest för att jag är "för gammal", ångest för att jag varit så galet sjuk dessa år och ångest för att inte kunna ge min lilla prins ett syskon.

Vår familj har hastigt krymt senaste åren, vi är bara 4 kvar. Vi 3 och min mamma.

Alla släktingar har dött. Så visst har jag ångest för att vår lilla Prins skall bli ensam kvar. Därför vill jag så hjärtans gärna ge honom ett syskon.

Självklart finns inga garantier att syskon finns för varandra, men chansen är väl större än att vara helt ensam från start?

Jag har ju drömt om min stora familj sedan tidiga tonåren- Men nu blev det inte så. Familjen och släkten har istället krymt och krymt i hög hastighet. Ångestfyllt att uppleva det.

Har du din familj kvar i livet?

RD - 1

RD - 1

Oj oj, kan fortfarande inte fatta det.

Jag ruvar igen. Oroar mig såklart - det hör väl till... Skall det gå vägen?... Ska vi få ett plus? Ska plusset överleva och stanna kvar? Skall det bli ett foster och ett barn? Frågorna mal i mig...

Så nu ska jag tänka lugna positiva tankar...

Stanna där inne i flurret,  lilla bubblan!

FET idag - överlever ägget?

Nervös?
Jag har ju gjort detta flera gånger nu...

Undersökningar, invänta mens, medicinstart, UL, vänta lite till, medicinstart 2, vänta lite, och så dax för den stora dagen för FET (FrozenEmbryoTransfer, alltså FrysÅterföring)

Men denna gång är ALLT annorlunda. Det är vårt SISTA ägg. Vårt fina lilla frysta 2-dagars ägg som legat och väntat på oss ända sedan Prinsen föddes.

Det är oxo en större oro denna gång. För vi har aldrig någonsin fått ett + med ett 2dagars ägg. Läkaren berättade dessutom för oss, att kliniken HELT slutat med 2-dagars ägg, alldeles efter vi fick våra sista ägg till frysen. Detta beroende på att knappast något 2-dagarsägg överlever.

Dessutom är det nu massa ekonomi inblandat. Vi måste betala för behandlingen även om ägget inte klarar upptiningen. Jag ser tusenlapparna fladdra iväg...

Men shit, jag har inte sovit något alls inatt. SÅÅÅÅÅÅÅÅ NERVÖS!!!

Chansen att vårt 2-dagars ska klara upptiningen är ju jätteliten. Så har vi otur ringer kliniken nu på förmiddagen och ställer in allt.

Går på tå och ber till höge makter att telefonen skall vara supertyst, tills vi åkt!

Och ja! Telefonen var tyst, så vi åkte till kliniken.

Väl framme fick vi beskedet att vårt ägg överlevt upptiningen och var redo att flytta in i mig :-) Så det är bara att betala för hela behandlingen (OMG så mycket pengar...) och göra oss redo för FET direkt!

Sköterskan och läkaren som utförde vår FET sa att ägget (BUBBLAN) nu skulle gosa in sig i FLURRET i min livmoder :-) Välkommen lilla ägg :-)

Phu... Steg 1 klart!

57 dygns väntan

Alltså, det är så typiskt! När mensen nu skött sig i över att halvårs tid och kommit med 33 dagars mellanrum varje gång, DÅ skiter det sig!

33 dagar var det den 18 december. Idag kom mensen. på cykeldag 57! Nästan DUBBLA tiden...

Men inget ont som inte har nåt gott med sig, nu kan jag börja medicinera på tisdag :-)

Årets första babybesked är här!

Jaha, som ett "brev på posten", kom dom. Baby-beskeden!

För några dagar sedan kom beskedet jag väntat på några år. B och maken väntar smått. Äntligen är det deras tur och vet ni... Det är en liten IVF-bebbe, en kille, som kommer i mitten av juni! Grattis!! >äkta glädje, kände jag när hon berättade om IVF:en :-)

Och igår kom stora överraskningen, K & A väntar sin tre:a i sommar. Det blir en sladdis för syskonen är 9 &7 år :-) Grattis!

Sedan vet jag även att några startat bebisfabriken, så när som helst antar jag att jag får fler baby-besked! Eller hur S?

Inget är som väntans tider!

Ni som läst bloggen tidigare VET att min starka sida knappast är väntan...

Men återigen är det dax för VÄNTAN. Denna gång väntar vi på mensen som skall komma idag eller imorgon.

Jag har haft oregelbunden mens i omgångar, men under senaste halvåret ligger cykeln stadigt på 33 dagar. Sååå det bör hända när som helst nu...

Först DÅ kan vi börja medicinera igen :-)

En ängel föddes

Idag går mina tankar till min väninna A-C, som lycklig bar på sitt 7:e barn. Men så plötsligt dog pojken i magen i v,21, och hon fick föda fram sin ängel.

Varma tankar till dig A-C!

Baby boom -året 2015

Oj oj vilket baby-boom år det blev 2015.
Bebisarna levererades som på rad. Dessa småttingar kom bland de närmsta bekanta.

* JohannaN i februari.
* Frida i mars (A)
* Hedda i juni (R)
* Linda i juli (M)
* Liza i september (L)
* Hanna i november (N)

Och varje gång försöker man vara glad för deras, föräldrarnas, skull. Men lik förbannat skär smärtan i hjärtat och magen gör volter. För varje gång ett baby-besked levereras så växer saknaden hos mig.

Men saknades känns lite mer förbjuden nu, nu när jag redan har ett barn. Det känns som om jag inte FÅR känna saknad. Saknad efter ett syskon som ännu inte kommit. Eller?

FÅR jag känna sekundär saknad?

Hur upplever DU detta?

Återbeök - äntligen

Så ääääntligen! Idag fick vi komma på återbesöket som jag ringde om i början av augusti.

Möte med läkaren, undersökning, samtal om upplägget av vårt syskonförsök, kostnaden och medicineringen. Japp, vi hann med allt.

Vi har ett ägg kvar. Vårt sista.

Nu kör vi!

Ringde kliniken - igen...

Talade med kliniken i början av augusti och fick besked att dom skulle kalla oss till nybesök, inom ett par veckor.

Nu har det gått 9 veckor, och jag ringde för att höra efter vad som hänt.

-"Oj då" har du inte blivit kallad ännu? Jag ser ju att vi skulle kalla dig i augusti... "

Jo, så jag ringer för att kolla läget nu....

"Jag skickar en kallelse direkt!" sa sköterskan.

Okej, lite mer väntan då...

Dax för nästa resa nu

Flera år av tystnad här på bloggen. Förklaringen kommer. Snart :-)

Men nu till detta inlägg.

Jag känner mig enormt stressad över att tiden springer iväg, över min ålder (som inte blir lägre...) och jag hör hur olyckskorparna kraxande flåsar mig i nacken...

Orden maler ständigt i mitt undermedvetna..."du är för gammal nu, ge upp drömmen om ett syskon". Men NEJ. Jag kan ju inte bara ge upp. Sluta hoppas. Sluta drömma.

Jag måste väl iallafall ge den en chans, eller flera?
Är jag för sent ute? Har babyfabriken stängt?

Hur ska jag veta om jag inte ringer kliniken igen, och ber om en tid för återbesök?
Så jag ringer idag. Första dagen efter deras sommarstängning! Och får svar att dom genast skickar en kallelse till oss inför nya besöket :-)

Phu... nu är nästa resan påbörjad... Följ med oss på ett äventyr med okänd utgång...

Varför slutade jag blogga strax innan Pärlan föddes? Del 1

Jag har fått massor av kommentarer av er, TACK!

De flesta VÄLDIGT RARA och OMTÄNKSAMMA, med undringar hur det gått för oss, hur vi mår, Varför jag inte bloggar? Varför jag inte uppdaterar? osv...

Några kommentarer är riktigt ILSKNA (?) Varför jag inte "ens kan uppdatera - för det är jag skyldig mina följare"...

Det tråkiga är att de negativa ilskna kommentarerna är ANONYMA...
Jag beklagar att det blev så här tvärt slut, så nära målet. Och att ni inte fick någon förklaring då.

Jag ska försöka sammanfatta min resa från sista magbilden 18/5-13 fram till augusti 2015 :-) Det har gått drygt 2år. Och det har varit ett helvete OCH en UNDERBAR resa!

Så vad hände? Jo, så här var det :-)

Samma natt som sista magbilden lades ut, 18/5, så startade förlossningen. Alltså natten den 18/5.

Täta värkar och samtal med BB. "Kom in", vi åkte in. För klena värkar, så vi blev hemskickade. Försöka vila, jo tjena...

Hemma gick vattnet 19/5. Åter igen ringa BB. "Kom in". Men inte öppen tillräckligt. "Åk hem och vila".
Det där med att vila med massor av aktivt värkarbetet var inte så enkelt. Men jag gjorde verkligen några tappra försök.

20/5 hade vi kontakt med BB igen, dom sa nu "Kom in,du ska få sova här." Så vi åkte in igen. Väl inne undersöktes jag igen oc fick nu beskedet att jag nästan var helt öppen, nu kööör vi :-)

VA? Jag var ju hur trött som helst och hade inte sovit alls på 2 dygn... Förlossning nu? Näää...

Men Jo!

Så efter ytterligare en natt med värkarbete så föddes pärlan, vår PRINS, den 21/5 -13 kl 10.46. På en alldeles egen dag. Han är frisk och mår fint och är helt underbar!

Slut på del 1. Men det är nu helvetet bryter ut!

Fortsättning följer i del 2.

v.40 (39+0) Livstecken och magbild :-)

Jag ska skriva mer, och förklara min frånvaro och uppdatera allt vart eftersom jag hinner och kan och orkar.

Pärlan och jag mår bra. Han är fortfarande kvar i magen. Kan ändå inte riktigt fatta att JAG har en bebis i magen och är i v.40 ?!?!?!?! Hur kunde det plötslig fungera?

Bjuder på en bild.

Var hos en supertrevlig och jätteduktig fotograf i tisdags i V.39 (38+3) för att fota mig. Så här fint blev det :-)

Kram Ninna och Pärlan

Geggamojja och Sobea fynd

Idag drar toppenfina GEGGAMOJJA och SOBEA-kampanjerna igång på CAMPADRE. Bli medlem gratis genom att klicka på stora CAMPADRE-loggan här till höger :-)

Jag shoppat en underbar Omlottkofta men volangkanter, i beige sammet och passande mjukisbyxor till, båda plaggen från SOBEA, och dom ligger snart packade i BB-väskan :-)

Hittade även lite smått och mysigt till Pärlan hos GEGGAMOJJA, så även det är på väg hit hem :-)

Missa inte att bli medlem om du vill handla fina kläder, inredning, lampor (tex Watt o Veke) och annat för kvinna, man barn och hemmet!

Ha en fortsatt fin vecka :-)

kram Ninna

v.33 Profylaxkursen

Idag går vi in i v.33 (32+0) Bara 7 veckor (55 dagar!) kvar nu, eller... ;-)

Det är dax för kalas för min fina mormor som fyller hela 97 år nu i påsk!!! Stort kalas blir det!

Profylaxkursen hos Babyz som maken och jag gick på i veckan var riktigt FLUMMIG!!! Vi var båda SÅ BESVIKNA!

Vi hade trott att kursen skulle innebära andningsövningar, massageövningar och tips på smärtlindrande tryck på vissa punkter på kroppen... Så som det stod i kursbeskrivningen...

Istället fick vi 6 timmars föreläsning om att vi ÄR så rädda inför förlossningen och vi måste VÅGA förstå att förlossingen är naturligt, vi ska inte boka kejsarsnitt och vi ska inte bromsa smärtan...

VA? sa vi, alla 6 par på plats och såg ut som fågelholkar. INGEN av oss var/är förlossningsrädda. Ingen har bokat kejsarsnitt och alla sa att förlossningen ÄR naturlig...Det kändes som om vi var på HELT FEL kurs...

995 kr kastade i sjön. Vi fick inte med oss NÅGOT som var bra, tyvärr.

Bara massa tjat om att våga släppa kontrollen och inte boka kejsarsnitt, ja det tjatades en hel del om samma sak båda kvällarna....

Så vad gör vi nu? Som kursledaren sa kanske: "Det kan ni ju googla" när vi frågade om lämplig massage mm

Jo visst kan vi googla, men då var kursen HELT ONÖDIG.

Värst av allt: Ledaren jobbar på förlossningen vi valt att komma till. NU BLEV JAG FÖRLOSSNINGSRÄDD!!! Får jag henne som BM så går jag hem! Då pausar jag förlossningen och går hem! (OBS skämt...;-)...men jag byter BM iallafall...)

Känner mig SÅ BESVIKEN och lika noll förberedd som före kursen :-(

Har du något tips på vad jag och maken kan göra nu????

Önskar DIG en helt UNDERBAR påskhelg!!!

Kram Ninna (med en superlivlig Pärlan i magen, som tumlar runt hela dagarna= lycka)

Fortsättning Livmoderträning :-)

Som jag tidigare skrev så hade min livmoder träningpass i måndags, när jag skrev inlägget på förmiddagen, då kom det sammandragningar lite då och då.

Sedan var vi på UL. Allt såg toppen ut, även fast läkaren skrämde upp mig först och sa att bäbisen är ALLDELES för liten för sin ålder... VA???

"-Ja, när man är i v 34 ska den vara si och så stor..."

"-Ja, men jag är ju i v 31+2" ( i måndags)

"Jasså, oj, då jag har visst läst fel i din journal...."
"Är du bara v.31 så är bebisen stor och fin, och massor av fostermvatten finns. Han väger ca 2 kg ser jag...och allt verkar toppenfint!"

P H U.....

Man kan ju skrämmas ihjäl för mindre...

Så åter till livmoderträningen. När vi var klara på Ul, så satte det igång ordentligt. Jag fick så många sammandragningar att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Magen drog ihop sig och blev en stenhår klump. Vi räknade dem, det blev ca 14 st per timme.... från lunchtid tills sovdax vid midnatt. JAG VAR SÅ SLUT!!!

Flera gånger undrade vi om själva förlossningen satt igång, för sammandragningarna var så täta och så starka.

Men jag somnade till slut och vaknade helt utan sammandragningar i tisdags. Bara en GRYM träningsvärk i magen :-)

Har du haft sådana kraftiga och täta sammandragningar utan att förlossningen startat???

Kram Ninna

Profylax-dax

Jag blev inbjuden till Barnens hus temadag i helgen, för blivande föräldrar.

En jättebra dag med erbjudanden från många olika utställare. Tillexempel så fanns Babyz på plats med ett kanonerbjudande på Profylaxkurser.

6 timmar fördelat på 2 kvällar. 1990 kr per par. Men erbjudandet denna dag var 995 kr per par. Och i det priset får vi två gåvor: En Philips Babymonitor och en Philips Avent Bröstpump värde ca 1500kr ihop. Nice.

Så vi bokade direkt och denna vecka kör vi!!!

Hur gör/gjorde NI? Ska ni/gick ni gå Profylaxkurs eller ej?

Kram Ninna

Livmoderträning?

Jösses amalia...Det stod i någon bok vi fått att livmodern börjar träna inför förlossningen runt dessa veckor, den drar ihop sig och det kan kännas som lättare menssmärtor...


Jo, de märker jag. Flera gånger i timmen drar magen ihop sig och blir som en hårt "boll" i undre delen av magen. Pärlan sparkar runt samtidigt som livmodern drar ihop sig och DET KÄNNS ordentligt...

Märker att jag får problem att gå när det "övar" som mest, men efter några minuter släpper det och magen blir som vanligt igen...

Lättare menssmärtor??? Var väl en kille som skrev det ;-)

Snart dax för UL kl 11,30 idag.

Kram Ninna

ps. Pappa har varit borta i 11 månader idag....Fattar inte att tiden gått så fort...

v.32 - Åttonde Månaden...

V.32 idag och vi går in i Åttonde Månaden...

Detta är ord jag aldrig våga ens drömma om. Att jag, JAG, skulle vara i åttonde månaden med en livlig krabat i magen. Så otänkbart, så avlägset och så vansinnigt efterlängtat i alla dessa långa, långa, smärtsamma, år fyllda av kamp, och förluster gång på gång...

Men här är vi nu.

Gravida i v.32 och påväg in i Åttonde månaden.... H E L T underbart!!!

Dagligen kommer det fortfarande över mig, alla känslor och tankar jag hade när jag kämppade för detta underverk. Hur låg jag kunde känna mig, värdelös, ofullständig utan barn, nerbruten och ensam.

Tills jag träffade er!

Alla ER underbara blogg-systrar som fattade vad det handlade om, som själva kämpat och kämpar, som själva gått igenom samma helvete många gånger om. Hos er fann jag stör, förståelse och samhörighet.

MAGISKT. Det stärkte mig i all sorg, att orka kämpa på och kämpa på igen, när drömmen och hoppet krossats ännu en gång...

Mitt varmaste TACK till er alla som stöttat och funnits där när allt var apjobbigt.

Jag hoppas att även jag själv kunnat bidra till något här i IVF-blogg-världen, bara genom att skriva av mig helt fritt ur hjärtat :-)

Skriver dessa radr med en livlig sprattlande krabat i magen, som gång på gång påkallar min uppmärksamhet. Ett mirakel! Mitt mirakel!!!

Längtar SÅ tills vi ses om 8 veckor, för visst håller du tidtabellen lilla Pärlan???

Kram Ninna

Lyndmyr och PAX REA

Igår fick jag ett tips på en rea som startar idag. Jag tycker mycket om Lundmyrs fina barnkläder och tillbehören. Både till Pärlan och till kommande vänners barn.

Så blir du medlem idag (gratis) på CAMPADRE så kan Du handla superbilliga bankläder och skor från både Lundmyr och Pax... mfl mfl

Jag har även handlat fina märkessaker till mig själv på CAMPADRE, billigare än på de stora affärskedjorna :-) Gillas!

Campadre är en svensk firma, med kontor i Stockholm (Nacka).

Kram Ninna