Tack alla rara för era fina hälsningar och kommentarer!
Jag vill förklara min tystnad.
Jag finns här, och sprayar på, men det pågår något annat, mycket tungt och smärtsamt i mitt liv nu.
Min älskade pappa är akut döende och bor hemma hos oss, då sjukhuset skickade hem honom "då det inte finns något mer att göra". Hur f-n kan man behandla en gammal skötsam och underbar man så? Ingen hjälp på 2 år, då jag och han sökt hjälp överallt. Så i fredags sa hans läkare på sjukhuset att det nu bara är dagar kvar innan det är slut. Och skickade hem honom! Ingen har tagit ansvar, ingen har gjort uppföljningar eller kollat vad som är fel. Ingen har åtgärdat orsaken, bara dämpat symtomen.
Jag berättar för er som följer bloggen, det är så många som undrar.
Orkar inte mer. Min lillasyster förlorade vi för 3,5 år sedan. Min mormor för 3 år sedan, min makens bästis har fått cancer och nu min älskade pappa som tiden rinner ut för... HUR F-N SKALL JAG ORKA DETTA?????
Jag mår SÅÅÅÅÅÅÅÅ ruttet nu. Min läkare avrådde mig från att fortsätta IVF mitt i detta, men jag har samtidigt ålders/tidspanik att jag inte kan skjuta på det. Hur göra? Måste sluta - tårarna forsar!
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Det finns inga ord, men jag ger dig en stor KRAAAAMM!!!
SvaraRaderaDu är inte ensam. Var rädd om dig!!
KRAMKRAMKRAMKRAM
Jag beklagar verkligen! Vilken stark kvinna du är! En så fantastiskt fin dotter till din pappa, som i denna snurriga period tar dig tid och ork att vårda om din pappa. Han är garanterat stolt över dig!
SvaraRaderaNi finns i mina tankar.
Kramar
Men vännen! Livet är verkligen inte rättvist. Kan inte göra mer än att säga att jag tänker och ber för er. Massa kramar.
SvaraRaderaÅhhh stackars stackars dig!!
SvaraRadera*Kramar om*
Usch vad jobbigt. Jag förstår att det inte är helt lätt vare sig att avbryta ett försök eller gå vidare med det.
Vi var inte mitt uppe i behandling när min pappa dog, så vi tog en paus då. Men om man har börjat spraya och ställt in sig så är det kanske lite annorlunda. Så svårt! Avundas dig inte.
Hur du än gör så tror jag att du gör rätt! Gäller bara att lyssna på vad din egen kropp vill och orkar.
Hoppas att din pappa får en fin sista tid tillsammans med dig nu. Sköt om både honom och dig själv.
Tänker på dig!!!
STOR KRAM
Oj, oj, oj vilken fruktansvärd sak att behöva gå igenom. Jag hoppas du har någon som du kan prata med om det här.
SvaraRaderaJag blir så berörd och medtagen det du går igenom.
Jag skickar all styrka till dig.
Stora varma kramar
Massor med kramar till dig!
SvaraRaderaÅh, det låter helt fruktansvärt! Stackars stackars er! Vidrigt att något sådant kan hända i dagens samhälle. Många kramar till er, jag tänker på er.
SvaraRaderapalliativ vård??? fy så jobbigt för dig, er vännen! stor varm kram
SvaraRaderaMen kära du. Du skulle bara veta hur gärna jag vill ge dig en kram nu, en stor kram. Jag säger inte att jag kan förstå din känsla nu, jag kan bara försöka. Jag blir uppriktigt sagt väldigt ledsen när jag läser ditt inlägg. Du har varit med om så mycket och nu även det ofattbart otäcka som händer din pappa.
SvaraRaderaJag kan inte råda dig huruvida du ska göra med ivf-försöket. Bara att prata med din läkare och ta ställning utifrån hans råd/kunnande. Ett ivf-försök är nog så pressande som det är.
Önskar att jag kunde göra något för dig.
Kram!
Massor av styrkekramar till dig, usch så svårt ni har det. Förlorade min svärfar och min pappa på bara några veckor och min mamma gick bort för snart 1 år sedan. Det är otroligt jobbigt, samtidigt blir man så förbannad över att inte få hjälp och bara lämnad att klara sig själv. Dödens väntrum är det svåraste och jobbigaste rum att vara i. Hoppas för allas skull att ni inte behöver "vänta" så länge (hoppas du förstår hur jag menar). Stor stor kram från en anonym läsare som hoppas och håller tummar och tår för er./A
SvaraRaderaKan inte tänka ut något klokt och tröstande. Ville bara skicka en kram.
SvaraRaderaMina tankar och böner finns hos dig <3
SvaraRaderaKram
Anna
Men jösses, det är ju katastrof att behandla en äldre människa så. Vaddå skicka hem, det finns väl hospice så folk får möta den stundande döden med värdighet och att man som anhörig inte behöver dra det lasset eller? Var är Sverige på väg egentligen, borde ni inte kunna stämma eller anmäla någon för detta förfarande kring din far. Kämpa på och var rädd om dig så gott det går
SvaraRaderaÅh fy vilken orättvisa. Blev jätteledsen när jag läste detta. Hoppas verkligen du orkar med att fortsätta med IVFen ändå och att allt blir till det bästa.
SvaraRaderaMånga kramar
Men snälla, fina du, vad är det du behöver uppleva?!?! Vilket h-vete rent ut sagt! Så hemskt att ni inte får den hjäp som han är värd och behöver, skandal!! Åh, jag hoppas så att ni snart får uppleva något positivt, men just nu skulle jag nog lyssna på läkaren och vänta lite med en ny behandling.
SvaraRaderaMånga varma kramar!!
Älskade älskade vännen..
SvaraRaderaDet gör så ont i mig o ja vart alldeles tagen o känner att tårarna är nära...beklagar verkligen..
Ja ja finner inga ord..hur kan man som du säger göra så mot en människa??
Även om det inte finns nåt hopp så måste man ju låta han få en värdigt liv den tiden som är kvar...
Ja ja blir så förbannad bara....att man kan göra så....det får mig o tänka på min egen mamma..
tänk om de hade skickat hem henne..pappa hade inte klarat att ta hand om henne o ingen annan heller mer än de som är utbildade...som visste vad de kunde göra...för att det skulle bli så bra som möjligt...
Har sagt det tidigare o ja gör det igen..bara vi bodde närmare då hade ja verkligen inte suttit här...önskar ja kunde göra nåt..
Men vill du skriva av dig o du inte vet till vem så får du gärna ventilera av dig på min blogg (o ja kommer ABSOLUT INTE lägga ut det så att andra kan läsa det om det nu skulle vara så att du ville skriva) du vet vart ja finns..
Beklagar verkligen för allt som händer o sker.. mina varmaste tankar till dig, din pappa o din familj...
Många kramar Ellen <3<3<3
Hej,
SvaraRaderausch vad tungt det låter, och jag vet ungefär vad du går igenom. Min pappa dog i en dåligt behandlad cancer för tio år sedan och sorgen var så stor. Jag fanns hos honom hela tiden och han fick dö hemma. Det var en så tung tid men värdefull. Året efter dog min syster. Fyra år senare dog min styvfar i cancer, som de upptäckte tre veckor innan han dog (innan hade tre läkare sagt att han led av muskelvärk, det är inte klokt). Och nu är min mamma döende i cancer. Jag vet inte hur långt hon har kvar, men hon bor fortfarande hemma. Så jag förstår verkligen att du känner att det är för mycket, och att det kan vara svårt att hålla ihop; att det känns som att du går sönder. Och så hormonerna på det och den brinnande längtan efter barn och rädslan för ännu ett bakslag. Och tiden som obevekligt rinner genom fingrarna. Det är så obegripligt svårt och känns så orättvist!
Jag kan inte ge några råd om hur du ska göra med ivf-behandlingar mitt i sorgen. Det enda som jag tänkte på när jag läste ditt inlägg var att: var arg om du är det, men var hos din pappa nu och ta hand om ilskan mot passiva läkare och vårdbyråkrati sen. Det finns tid och mer kraft till det då.
Jag har också gjort ett helt gäng ivf-er, och före det försökte jag att bli gravid genom insemination sex gånger. Nu, på femte försöket med ivf så har jag kommit så långt att jag tror att jag äntligen kommer att bli mamma till sommaren. Ge inte upp, fast det känns omöjligt på vägen. Det blir din tur också, det är bara frågan om tid. Jag blir 43 år i år, min unge kommer att få en gammal mamma, men inget barn har varit mer efterlängtat eller mer älskat än mitt. Det räcker långt.
Sköt om dig
- Z
Låter inte klokt att bli hemskickad med de orden. Har de ingen hospice där du bor? Om man inte har nån nära anhörig som kan hjälpa till vad gör de då? Har man väl börjat spraya så är man ju inne i det o svårt bara avbryta så förstår att du kör på det skulle jag med göra. Hoppas att du har styrkan att orka igenom allt och att det blir pluss. kram
SvaraRaderaOMG, vilket tuff situation. Och att ge dig något form av råd vore ju oförskämt, jag har aldrig varit i den situation som du nu är i. Här kan du bara själv känna efter, och det kan jag förstå är svårt när så mycket tankar och känslor är i omlopp. Skickar mina varmaste kramar och hoppas att de värmer när de kommit ända fram. Kix
SvaraRaderaVad sorgligt! Hoppas ni orkar!! Stor kram!
SvaraRadera