tisdag 24 april 2012

Så kom mensen mitt i allt

Som om jag inte har nog med kämpande här hemma just nu med pappas sjukdom och det fakta att han befinner sig i livets absoluta slutskede, så kom även en riktigt störtflod-mens i söndags. Jätteroligt - not- att bli superpåmind om min , vår, totala ogravida situation.

Jag tänker på min kära pappa, hur glad han skulle vara över ett barnbarn, han älskar barn och barn älskar honom. Han är väl den ENDA i vår närhet som aldrig tjatat eller påmint om oss att barnbarn fattas.

Pappa har bara funnits där för mig och även tagit min make till sitt hjärta! Min make miste sin egen far för några år och det har tagit hårt på honom. Därför blev jag så glad när pappa och maken fann varandra å bra och har blivit riktigt tighta.

Pappa är, trots hög feber sedan flera dagar, fortfarande glasklar i huvudet och berättar själv för doktorn idag att han gör allt för att kämpa på! Jag hoppas hon lyssnar på honom, på hans vilja, för han ber om livshjälp inte dödshjälp.

Störtfloden påminner mig om det som aldrig kommer att hända - att pappa får ett barnbarn. fanfanfan


2 kommentarer:

  1. Jag har en nära släkting som dog, alldeles för ung. Hon fick inte vara med när jag träffade min man, inte vara med när vi gifte oss. Och hon får inte uppleva vår barnlöshet. MEN jag tror att hon vet ändå. Hon är där uppe i sin himmel, och håller koll på mig. På oss. Jag känner det. Mycket tydligt. Hon kan ge mig kraft, de dagar jag verkligen behöver det. Jag vill inte säga att hon är en ängel, men nåt är det....

    KRAM KRAM!!

    SvaraRadera
  2. Jag tänker på dig i denna jobbiga situation. Att se en kär må så dåligt för att till sist lämna oss är ohyggligt. Var med om det när min mamma gick bort för 11 år sedan.

    Många kramar

    SvaraRadera