Hemma igen från akuten...

Vi åkte in till akuten igår natt, efter att ha talat med sjukvårdsupplysningen och ambulanspersonalen.

Maken hade skottat fram bilen och fram till vägen, så vi kunde åka själva.

När jag kom fram (kl 00.35) hade det värsta gett sig med rusningen/krampen i hjärtat. Kände mig rätt fånig faktiskt som kom in "utan problem", men vips var jag inlagd på hjärt-akuten med massor av aparater påkopplade och en aldrig sinande ström av supertrevliga läkare och sköterskor som kollade upp mig.


Som en av sköterskorna sa - "det är för att du är gravid, då tar vi inga risker utan dubbelkollar allt"! Oh, det kändes ju bra! :-)

Dom tog massa blodprov och jag fick en infart i armen, "den kommer du behöva snart" - sa sköterskan.

Så jag fick ta ekg -kolla hjärtat. Allt så bra ut, men hjärtläkaren CAmilla hittade ett liiiitet blåsljud på hjärtat. Helt ofarligt, s hon. De flesta har det utan att veta det och utan att det ger problem. (Min mamma berättade imorse att hon haft det sedan hon var barn, men aldrig sagt nåt tidigare...)

Så till kräkningarna och febern. Yepp. Blindtarmen sa dom. HELVETE tänkte jag, vill ju inte operera mig nu!!! "Vi ska kolla den noga, eftersom du har hög feber och jättehöga CRP (infektionsvärden)

Så fick jag ligga kvar på hjärtakuten att tag. Jag fick dryckes och ätförbud.  Efter några timmar kom hjärtsköterskan Linda och gav mig en coctail. Den var ett medel mot syrorna i magmunnen som kan ge symtomen "kramp i hjärtat" som jag kände av. Hjärtläkaren sa att dom vill testa detta först, för att utesluta magsyran. Jag svepte denna coctail (satan vad det smakade pyton...) och kände direkt att hela munnen, tungan, gommen, halsen - allt bedövades... Som en tandläkarbedövning.  Efter ca 15-30 min skulle den ge full effekt. Jag kände en liiiten förbättring av krampen, men det mesta hade ju släppt redan innan vi kom fram.

Sköterskan som gav mig min coctail berättade om sina båda graviditeter och att hon varit tvingad att leva på denna smörja då hennes livmoder pressade upp magsäcken och syran åt fel håll. Precis som det blev för mig. Jag fick ju värsta krampen när jag låg ner i soffan i feberskakningar, det var då syran rann åt fel håll.

Lilla Pärlan, så du gör! :-)

Nåja, inte tog det slut här inte. Oh no! Blintarmen kvar, ni vet... Så jag skickades till Kirurgakuten. Visste inte ens att sjukhuset hade så många olika akuter...

Där förklarade kirurgläkaren Anja att dom ville kolla min blindtarm med ultraljud (pga Pärlan kunde ej röntgen göras) men ultraljudsläkaren började först kl 08. Kl var nu 04,30. Så dom skrev in på mig på krurgavdelning 63 och en vaktis skulle komma och hämta mig dit. Jag fick även ett vätskedropp i infarten eftersom jag spytt och inte lyckats få i mig så mycket dricka sedan dess. Kl 05,30 kom vaktis och jag kom upp på avdelsningen. Fick korridorplats. Helt ok. Skulle ju bara vara där några timmar tänkte jag.

Eller inte. Vips så hade en sköterska trollat fram en plats i ett kvinnorum. (två damer i 70årsåldern och jag) Där somnade jag till slut. Maken fick slumra i dagrummet i väntan på mitt ultraljud.

Så vi 07,20 tändes hela rummet och en barsk läkare kom in och väckte oss. Oj, jag hade sovit i 1½ timme! Utvilad :-) NOT! Men hon meddelade att det var dags för mitt ultraljud och att gynakuten ville jag skulle komma till dom efteråt. Jahapp. Bara lyda.

Så började hon klämma på magen för att kolla blindtarmen ( som aldrig gjort ont - inte nu heller...) "Du måste ju slappna av i magen, förstår du väl" - fräste läkaren när hon klämde över livmodern.
"Ja, det är väl inte JAG som bestämmer hur hård livmodern är" - svarade jag... (och tänkte fula tankar...=pucko!!!)
"Jasså, är du GRAVID oxo.....suck...." svarade läkaren.
"Jo, som det står ÖVERST på min journal..." svarade jag (=fler fula tankar.....)

Så vid 07,50 kom 2 sköterskor och körde iväg mig till ultraljudet. Där konstaterade läkaren att allt så bra ut. Inget problem med blindtarmen. THANK YOU!!! Det blir inte operation!!!!! "Oj då, där sparkar visst en fot", sa hon plötsligt. Hon var så koncentrerad på blindtarmen och kollade inte alls Pärlan, som Gyn skulle kolla.

(Kändes väl lite knasigt när jag ändå var på UL att dom inte kollade både och, det skiljer ju bara typ 5 cm på magen... istället för att åka till en annan avdelning och kolla Pärlan med UL där...)

Så vi 08,30 kom en vaktis och körde tillbaka mig till rummet på kirurgavd 63. Barska läkaren som klämde på min mage röt i telefon till kollegorna på Gynakuten, att "eftersom hon är GRAVIIIIID så är hon ju inte mitt problem längre. Hon är ERT ansvar nu" och ville jag skulle få komma dit på en gång. Men gynakuten hade kö och jag fick vänta. Inte mig emot, jag fick nu sova i nästan 2 timmar innan det var dags för färd mot gynakuten. :-)

Vi 10,30 gav jag upp. Smärtan i armen där jag fick västskedroppet gjorde så JÄVLA ONT att jag bad dom ta bort det. (Kändes som om jag hade en uppblåst blodtrycksmanchett på överarmen i 6 timmars tid.) Hade då fått i mig ca 900ml av 1000ml...sedan kl 04,30. Dom tog bort droppet, och gav mig ett nytt i andra armen.

Så kl 11 flyttades jag till Gynakutan. Sköterskan sa att jag fick åka dit i sängen (istället för rullstol) efter den sönderhackade natten jag haft. TACK!

Kom fram till gynakuten och fick köplats. Dom hade bara 1 läkare på plats, då 1 var sjuk och 1 inte kom fram pga vädret...

FORTFARANDE med dryck och ätförbud. Men med ett smarrigt dropp i armen :-)

Jag fick vänta till 14,30 innan dom undersökte mig.  NÅGOT degig i huvudet efter ca 15 timmar på olika avdelningar och med kraftig sömnbrist...

Fick en otroligt virrig läkare som ställde de mest skumma frågor...Men hon gjorde till slut en undersökning av magen, livmodertappen och sa att hon ville kolla med ultraljud. Visst, sa jag.
 "Men jag måste kolla med en kollega", sa hon. "Jag vet inte hur det fungerar"... Oj då, förtroendeingivande...

Kollegan kom och visad. Snabbt sa kollegan. "Där ser du hjärtat - då är du klar"- Så stängde hon av inna vi fick se nåt.

Jag var så slut att jag inte ens ifrågasatte det. Ville bara hem. Pärlan sparkade ju med foten på det tidigare UL för blindtarmen, och nu pickade hjärtat. Får väl tro att Pärlan har det bra då. Imorgon lördag är det v.17 för oss :-)

Jag blev beordrad av läkaren att komma tillbaka på måndag eftersom mitt infektionsvärde är så högt och febern fortfarande är kvar.

Så vid 15,30 blev jag utskriven och droppet bortplockat. Raka vägen hem!


Själv ska jag sova en helg nu...:-) phuuuuuuu

TACK FÖR ERA HÄLSINGAR!!!

Kram Ninna