Lättad :-)

OJ så oroliga vi har varit några dagar...

Värst var faktiskt att nedre delen av magen, under naveln, som varit så spänd och tydlig, plötsligt bara försvann. Den sjönk in i magen och kändes inte längre från utsidan...

Jag ringde vår BM igår, och berättade precis som det kändes. Berättade även om sjukhusbesöket förra veckan, men hög feber och hög sänka.

Hennes svar va "OJ" och hon fortsatte "det var inte bra..."

Jag frös till is. Hon borde ju veta lixom...

"Kan du komma in nu direkt?", frågade hon. "Jag hinner sluta men stannar kvar tills du är här" - fortsatte hon..

Himmel, är det så illa, hann jag tänka...

"Javisst, vi kommer direkt" sa jag. Maken störtade ut för att gräva fram bilen, vi var inplogade igen  för 100:e ggn denna helg ;-)

En timme senare var vi hos vår fina BM Anna på Prima Liv.

Hon läste igenom min journal från sjukhusvistelsen och bad mig ta plats på britsen.

Så tog hon fram "lyssnaren" (vet ej vad den kallas, "Doppler??") och föste fram och tillbaka över magen.... Hörde massa väsande ljud, mina tarmar och blodflöde....

"Det här kan ta tid", sa hon. "Ibland är dom svåra att hitta..."

Hon sökte kors och tvärs och hittade ett hjärta....MITT...

Så sökte hon vidare och plätsligt hördes det ett hjärta till, som slog typ dubblet så snabbt....

"Där," sa hon "hör ni?"... OM vi gjorde. Jag kände en TUNG sten falla ner från mina axlar. Pärlan finns kvar hon oss :-)

PHUUUUUU

Hon sökte flera ggr och räknade slagen på Pärlan. Jodå, 145 slag/min. Perfekt. Alldeles jämna, fina och stadiga slag sa hon. Pärlan mår fint.

Varför magen har sjunkit in/bort, gissade hon var för att jag mått så dåligt och gått ner i vikt förra veckan. Men hon sa att det var bra att jag ringt och kommit in på koll. Det är bättre än att inte kolla!

Så fick vi åka hem igen. Betydligt lugnare än senaste dagarna.

T A C K för era lugnande ord, jag försöker vara en lugn blivande mamma, men ibland går det ju bara inte ;-)

TACK för att ni finns!

Kram Ninna