Asså nu tror jag inte mina ögon. V.20 (19+0) idag!
VI ÄR HALVVÄGS NU!!!
VI ÄR HALVVÄGS NU!!!
Kan det vara sant? Skall jag fira nyår med vännerna och vara Gravid i år??? Känns ju helt overkligt...
Det är ju några dagar kvar, så jag håller tummarna att helgen går bra :-)
Bye Bye nyårsskumpan :-) Tjoohoo :-)
MEEEEN jag har ständigt oroade IVF-tankar som sällskap... Gaahhh :-(
********************
Vill oxo visa er dessa fina jag fick i julklapp av maken:
Stödbälte från Carriwell som säkert kommer till användning snart :-) Har tidigare fått sköna mammatrosor därifrån, av maken.
Och det underbara BOLA-halsbandet från Proud MaMa, med sitt ljuvliga plingande. Långt fint halsband som hänger under naveln så Pärlan skall höra det :-)
*********************
Fega jag hade tjejmiddag här hemma för 8 väninnor igår. Tänkte berätta om Pärlan. Just det. TÄNKTE. Tror ni jag kom till skott? NOPE. Fegade ur. Alla är ju så vara vid min runda kroppshydda så ingen var modig nog att kommentera att magen faktiskt putar ut nu. Dom trodde väl jag ätit för mycket julmat ;-) Så vi hade supermysig middag i över 4 timmar och alla gick hem lika ovetandes som dom kom hit.
Hur ska jag nu göra? Jag vågar ju inte tro att det här händer mig -PÅ RIKTIGT! Att jag verkligen VÄNTAR BARN och inte missfall... Vi ska träffa fler vänner nu i helgen och på nyår. Kanske lättare att berätta för en vän i taget? Har DU något bra berättar-tips för en nojjig IVF:are???
*********************
Fega jag hade tjejmiddag här hemma för 8 väninnor igår. Tänkte berätta om Pärlan. Just det. TÄNKTE. Tror ni jag kom till skott? NOPE. Fegade ur. Alla är ju så vara vid min runda kroppshydda så ingen var modig nog att kommentera att magen faktiskt putar ut nu. Dom trodde väl jag ätit för mycket julmat ;-) Så vi hade supermysig middag i över 4 timmar och alla gick hem lika ovetandes som dom kom hit.
Hur ska jag nu göra? Jag vågar ju inte tro att det här händer mig -PÅ RIKTIGT! Att jag verkligen VÄNTAR BARN och inte missfall... Vi ska träffa fler vänner nu i helgen och på nyår. Kanske lättare att berätta för en vän i taget? Har DU något bra berättar-tips för en nojjig IVF:are???
************************
Vill önska er alla fantastiska läsare, följare och bloggvänner en underbar NYÅRSHELG så ses vi 2013!
Då drar vi igång med besök hon BM den 3/1 :-)
NYÅRSKRAMAR till era alla / Ninna
Jag förstår dig, var likadan själv.nästan hela min graviditet kändes overklig efter åtta Ivf.varför skulle det gå vägen denna gången . Vågade inte berätta på jobbet dörrens i sjunde månaden . Jag var rund redan innan o fick ingen stor gravidmage alls och ingen märkte något. Men allt gick bra och det kommer det göra för dig med. Kramar o stort grattis/ Lina
SvaraRaderaEn kompis till mig skickade ett par bebisskor (typ) till sina föräldrar (adresserat till mormor och morfar)- så fick de veta!
SvaraRaderaEn annan kompis använde också skor. De tog ett foto, där stod hans skor och året han är född, bredvid stod hennes (lite mindre) och året där hon är född. Och så bredvid stod ett par små bebisskor, och där stod "2013?". Fotat på asfalten, så det var skrivet med vit krita. Detta foto la de upp på Facebook...
Men MÅSTE ju inte berätta, egentligen... Med er historia med en massa kämpande, så kan man faktiskt dra lite på det..
Hur som helst, HÄRLIGT att ni kommit halvvägs!!
kramkram
Grattis till att du är halvvägs! Snart kommer jag efter :)
SvaraRaderaVilka omtänksamma gåvor du hade fått. Bolasmycke har jag också funderat på, och ditt var ju så vackert.
Kram!
Jag var lika nojjig nu när jag väntade Arvid och berättade ganska sent till folk att vi väntade barn igen. Men när magen visade sig mer och mer tydligt gick inte vänta längre.
SvaraRaderaMen jag måste säga att det kommer när du ska känna att du vill och vågar berätta. Ha inte bråttom, jag menar, lyssna på dina känslor!!! Det kommer. Och du får se hur tiden går ska du känna dig mer och mer säker. Helt säker blir man ändå bara när barnet är i famnen. Även då kan det ta ett tag tills man fattar att faktiskt mirakel har hänt :-).
STora kramar och jag önskar dig ett underbart nytt år!!!
Visst är det ofattbart. Nyss var man i v.7 och tiden gick sååååå långsamt. Poff är man halvvägs. Jag har senaste 2v kännt av bebis dagligen och det är fortfarande totalt overkligt. Drömmer ofta mardrömmar om alldeles för tidig förlossning och har dagligen tankar här i vinterhalkan att "tänk om jag ramlar, vad händer då?" och ser hemska senarion spelas upp. Skönt att veta att man inte är ensam med sin rädsla. Kram
SvaraRaderaGrattis till halvtid, roligt att du börjar förstår att ni faktiskt ska ha barn! Önskar fortsatt lycka till! Kram
SvaraRaderaVilket fint smycke! Är så glad för er skull.
SvaraRaderaGott nytt år!
Jag tyckte också att det var jättesvårt att berätta för vännerna. Våra familjer och de absolut närmaste vännerna visste om våra ivf-försök så där var det lätt, men resten... Jag hade tänkt mig att det skulle vara så himla härligt att få outa vår graviditet, men det kändes bara jobbigt, så jag berättade en och en när det blev läge. På Facebook skrev jag ingenting förrän hon föddes.
SvaraRaderaGrattis till halvvägs!
SvaraRaderaJa ja blir så sprudlande glad varje gång ja går in på din blogg o ser dåna underbara inlägg...
SvaraRaderaJa förstår din oro men självklart så ska du glädjas att ni ska ha barn...de första 20 v räknar man uppåt men sen när man har passerat dem vilken ni snart gör så börjar man räkna "ner" veckorna istället...
Är SÅ glad för eran skull..om du bara kunde se mig nu..hur ja sitter här med ett leende på läpparna o är så där sprudlande glad...
Gott Nytt År..o njut nu av dagarna som är kvar..o nästa år kommer bli ännu bättre..
Massor av kramar
Åh, jag känner igen den där berättar-nojan, även om jag förvisso inte behövde kämpa lika länge som du för att få min lilla skrutta. Vi samlade medvetet familj och vänner vid några tillfällen under sommaren 2010 då det var tänkt att vi skulle berätta, men sen gick det bara inte så jag fegade ur.
SvaraRaderaTillslut tvingade maken mig att säga det till min mamma och syster när vi hade tagit oss halvvägs genom graviditeten, och någon vecka senare berättade jag det för min chef. Våra närmaste vänner fick veta det när jag passerat vecka 22.
Men hade jag fått bestämma själv hade jag väntat med att berätta till vecka 30 typ, kände mig så otroligt obekväm med att behöva dela vår bebislycka (eller snarare min "tänk-om-barnet-dör"-skräck) med andra. Som tur var hade jag en obefintlig mage ganska länge, så det var inga problem att dölja graviditeten av det skälet (började inte få frågor om jag var gravid förrän i vecka 32 :-) ).
Det viktiga är att du känner dig bekväm med att berätta, så ta det i din egen takt.
Kram!
Det är just "tänk-om-barnet-dör-skräcken som jagar mig... Kram!
RaderaÖVA dig på någon kanske?!
SvaraRaderaJag tror att kommer du bara över spärren med att berätta det för EN person kommer du nog överväldigas av lyckokänslor - av att det är härligt att komma med UNDERBARA NYHETER!!
Grattis 20-veckorskan!! ;)