Vilka ljuvliga kommentarer jag fick av er i mitt förra inlägg - TACK!!!
Jo visst är det liiite skönt (men väldigt liiiite) att höra om 43åringen som blev gravid med twins. Lite mer hopp finns det väl när åldersnojan härjar i sinnet! :-)
Men i hjärtat är det ändå tungt som faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan
Kram Ninna
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
söndag 15 november 2009
torsdag 12 november 2009
Tillbaka igen :-)
Japp! Nu är jag tillbaka här! Glad och munter som få ;-) (OBS Ironisk :-)...)
TACK FÖR ERA RARA KOMMENTARER under tiden som gått sedan jag senast skrev ett inlägg. Det har gått en månad nu sedan jag skrev här sist. Nä inte sist. Senast. Men nu är jag tillbaka och ska berätta hur jag haft det. Varför jag inte skrivit nåt. Vad som hänt. Om ni vill veta förståss :-)
Jo vi skulle ju ha ÄL för 4 veckor sedan. Den kom... och gick...
Sedan var det dax för den obligatoriska väntan igen. Väntan på BIM runt den 27 oktober. O jepp. Mensen kom den 27 oktober. Hoppet ute och väntan över för denna gång. Igen. SUUUCK!
Sen kom andra"bedrövelsen". En bekant, 30+ tvåbarnsmamma, berättade att hon väntar barn igen i mars. FAN. Hon ville ju inte ens ha de två barn hon redan har. Men "ORKADE INTE" skydda sig... HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ????
Sen kom tredje bedrövelsen "som ett slag i magen". På min födelsedagsmiddag hade jag bjudit några väninnor med familjer. Två av vänninorna har 2 barn var. Yngsta bäbisarna är 2 resp 2,5 mån gamla. Sötisarna. En tredje väninna (barnfri) med sambo kom oxå. Dom hade med sig en gemensam bekant som var på besök över helgen.
Bekanten är 43 år och egenvald, inbiten, singeltjej som inte gillar barn såvärst. Ska helst inte finnas barn i hennes närhet. Nu har hon träffat en kille för sex månader sedan. Och hon berättade att hon var gravid i femte månaden. MED TVILLINGAR som kommer i februari!!! JAG NÄSTAN DOG!
FYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY FAAAAAAAAAAAN vad svårt jag hade det att verka glad för hennes skull och vara artig mot henne under middagen. Ville bara spy och krypa ner under täcket! "FÖRSVINN HÄRIFRÅN KÄRRING" skrek det inombords. (Hur ända in i helsefyr kan "jag-vill-inte-ha-barn-typer" bli gravida på första försöket, när det finns SÅ många barnälskande medsystrar som kämpar som galningar????)
Men jag härdade ut kvällen igenom och bara väntade på att denna mardröm skall ta slut.
Och slut tog den. Och jag med.
Dagen efter mitt kalas var jag tom, död inombords. Fy tusan så LÅÅÅG jag var!
Ville inte gå upp, inte gå ur sängen. Slog ej på min kära dator. Ville inte blogga. Ville inte läsa om lyckliga slut på andra medsystrars liknande öden. För nu känns det såååå långt bort. Jag kommer aldrig att få ett lyckligt slut på min dröm. Jag fick prinsen, min älskling S, men vi får aldrig vårt kärleksbarn.
SÅÅÅ TUNGT. Så därför har jag varit "under jorden" i en månad. Stängt av och stängt ner.
I dag vaknade jag till liv. Måste skriva en rad här.
Hur mår NI???
Jag mår ruttet. Men tack vare er så kämpar jag på. Måste hitta tillbaka till glädjen.
Ska ta tag i det här med remissen som nu tar 1,5 år i väntan. Helvets jävlar så lång tid. HUR ska jag härda ut??? Börja knyppla?
TACK FÖR ATT NI FINNS!
Nu ska jag ta en besökarrunda till er alla :-)
Kramar Ninna
ps. Jag är inte fullt så bitter som jag låter. Bara skönt att rensa systemet en smula här på bloggen. Det är lättast att rensa här. Med personer i liknande sits som kanske själva känt känslar någon gång, som läser raderna. ds.
.
TACK FÖR ERA RARA KOMMENTARER under tiden som gått sedan jag senast skrev ett inlägg. Det har gått en månad nu sedan jag skrev här sist. Nä inte sist. Senast. Men nu är jag tillbaka och ska berätta hur jag haft det. Varför jag inte skrivit nåt. Vad som hänt. Om ni vill veta förståss :-)
Jo vi skulle ju ha ÄL för 4 veckor sedan. Den kom... och gick...
Sedan var det dax för den obligatoriska väntan igen. Väntan på BIM runt den 27 oktober. O jepp. Mensen kom den 27 oktober. Hoppet ute och väntan över för denna gång. Igen. SUUUCK!
Sen kom andra"bedrövelsen". En bekant, 30+ tvåbarnsmamma, berättade att hon väntar barn igen i mars. FAN. Hon ville ju inte ens ha de två barn hon redan har. Men "ORKADE INTE" skydda sig... HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ????
Sen kom tredje bedrövelsen "som ett slag i magen". På min födelsedagsmiddag hade jag bjudit några väninnor med familjer. Två av vänninorna har 2 barn var. Yngsta bäbisarna är 2 resp 2,5 mån gamla. Sötisarna. En tredje väninna (barnfri) med sambo kom oxå. Dom hade med sig en gemensam bekant som var på besök över helgen.
Bekanten är 43 år och egenvald, inbiten, singeltjej som inte gillar barn såvärst. Ska helst inte finnas barn i hennes närhet. Nu har hon träffat en kille för sex månader sedan. Och hon berättade att hon var gravid i femte månaden. MED TVILLINGAR som kommer i februari!!! JAG NÄSTAN DOG!
FYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY FAAAAAAAAAAAN vad svårt jag hade det att verka glad för hennes skull och vara artig mot henne under middagen. Ville bara spy och krypa ner under täcket! "FÖRSVINN HÄRIFRÅN KÄRRING" skrek det inombords. (Hur ända in i helsefyr kan "jag-vill-inte-ha-barn-typer" bli gravida på första försöket, när det finns SÅ många barnälskande medsystrar som kämpar som galningar????)
Men jag härdade ut kvällen igenom och bara väntade på att denna mardröm skall ta slut.
Och slut tog den. Och jag med.
Dagen efter mitt kalas var jag tom, död inombords. Fy tusan så LÅÅÅG jag var!
Ville inte gå upp, inte gå ur sängen. Slog ej på min kära dator. Ville inte blogga. Ville inte läsa om lyckliga slut på andra medsystrars liknande öden. För nu känns det såååå långt bort. Jag kommer aldrig att få ett lyckligt slut på min dröm. Jag fick prinsen, min älskling S, men vi får aldrig vårt kärleksbarn.
SÅÅÅ TUNGT. Så därför har jag varit "under jorden" i en månad. Stängt av och stängt ner.
I dag vaknade jag till liv. Måste skriva en rad här.
Hur mår NI???
Jag mår ruttet. Men tack vare er så kämpar jag på. Måste hitta tillbaka till glädjen.
Ska ta tag i det här med remissen som nu tar 1,5 år i väntan. Helvets jävlar så lång tid. HUR ska jag härda ut??? Börja knyppla?
TACK FÖR ATT NI FINNS!
Nu ska jag ta en besökarrunda till er alla :-)
Kramar Ninna
ps. Jag är inte fullt så bitter som jag låter. Bara skönt att rensa systemet en smula här på bloggen. Det är lättast att rensa här. Med personer i liknande sits som kanske själva känt känslar någon gång, som läser raderna. ds.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)