Vem sköter inköpen?

TUSEN TACK för alla stöttande, kloka ord ang ömma bröst. OK då lägger jag den nojjan  åt sidan nu.

Jag mår bra! Nästan FÖR bra. Kan äta allt igen (efter att endast fått i mig okryddade makaroner och köttbullar i ett par veckor...), så maken är glad att vi återgått till vår vanliga mat. HAn blev nästan chockad när jag ville ha makaroner. Vi har inte ens sånt hemma...sa han. Nej jag vet, men det är vad jag känner för!

Så sedan i lördags kan jag äta vår vanliga vuxenmat igen.

Doftsinnet är nästan som vanligt igen. Hjälp, vad äckligt allt har luktat senaste månaderna...

Och Illamåendet, som sagt, är väck!

Känns faktiskt like märkligt att alla symtomerna försvann samma dag, i lördags (v.11 (10+0))

Men det spänner och drar i nedre magen, och Pärlan får mig att ligga i soffan flera gånger per dygn för att sträcka ut mig. Då lättar ömmandet och vi mår bättre.

Men himmel vad hungrig jag är. Frukost nu! Fort som bara den innan jag svälter ihjäl! Och lunch tack, Pronto! Kan jag få lite till.? Vad blir det till middag??? Gör du så det räcker?? Jag tar en frukt nu, medan jag väntar..... Det är vad maken fått höra dessa dagar. Vi är lediga denna vecka, skönt, och är hemma båda två. Åker till landet i kväll och kommer hem på söndag.

Varje dag är det något kring Pärlan vi talar om. Igår vad det namnideér...

Men något som stör mig/oroar mig är hur lite maken fattar kring alla inköp. Då menar jag inte lull-lull som man kan köpa på sig, utan det mest elementära. Som Vagn, säng, bilbarnstol, kläder, blöjor, ... Han har NOLL KOLL och fattar verkligen inte att vi behöver börja spara ihop till detta redan nu... DET GÖR MIG GALEN.

Han tar för givet att jag ordnar det (som vanligt) "Vadå, en vagn kan man köpa för 100 spänn på blocket ju., där finns nog resten oxo.."    NOG????

Hur tar ERA män tag i det praktiska? Som nödvändiga inköp?  Är det BARA mammor som fixar allt sånt. Eller finns det NÅGON MAN DÄRUTE som kan ge min make en välbehövlig spark där bak, och få honom att fatta???
Snälla HJÄLP!

kram Ninna

Ömma bröst?????

 V. 11 (10+0) idag... Nu börjar jag våga hoppas på att vi skall klara oss fram till v 12 oxo...

Mår toppen. Illamåendet har avtagit och plötsligt kan jag äta mat igen...

Men en sak oroar mig... "ALLA" pratar om sitt vanligaste graviditetstecken och säger då "ÖMMA BRÖST", det har jag inte märkt av alls. Inte ett dugg. Känns helt som vanligt. Borde inte brösten reagerat på graviditeten nu??

Men magen har reagerat iallafall. Den  växer. Inget jag kan se, tycker jag själv, men igår skulle jag ha på mig min nyinköpta blus. NÄHEPP. Jösses vad den stretade över magen. Det gjorde den inte i butiken för några veckor sedan...

Dessutom känns magen när jag sover, känns som att sova på en tennisboll...typ...

Har alla ni kännt av ömma bröst någon gång under första ca 10 veckorna???

Kram NInna

6 månaders saknad

Idag är det 6 månader sedan min älskade pappa blev en ängel! Alldeles för tidigt och utan att få bli morfar...

Saknar dig så!!! Smärtan är lika tung nu som då....

Mvc dax???

Himmel så verkligt det blev nyss,  Pärlan bokades in på Inskrivningssamtal hos vår MVC den 5/11. Vi är då i vecka 12 (11+2).  Jo vi skulle följa med ;-)

Tack för era, som vanligt, kloka tankar kring Angel sound. Jag tror naturen får sköta sitt jobb utan min inblandning. Det blir ingen doppler mig. Såklart det skulle vara tryggt med VUL varje dag, men jag tror MVC får sköta sitt och visa oss Pärlan när vi är där!

Så nu inleds ytterligare en tid med min favvosyssla = väntan!!! på den 5/11.....

Angel sound???

HUR många av er (Nojjiga, som jag) har skaffat en doppler (Angel Sound) så ni kan lyssna på bäbisens hjärtslag.???

Jag känner ju inte av graviditeten alls, (Förutom tröttttttt och lite illamående ibland) så jag är supernyfiken på en angelsound. Kanske skulle det kunna lugna mig en smula, om jag skulle kunna lyssna på Pärlans hjärta vid behov.

Tänker ni skaffa? Har ni skaffat? Är jag fånig som funderar på inköp?

Kram Ninna

Förlåt

Jag ber verkligen om ursäkt att jag inte uppdaterade läget direkt efter vår UL. Jag blir alldeles tårögd när jag får så många hälsningar från er som blev oroliga då jag inte uppdaterade på stört. Tack för omtanken!

Nu finns det en (trist) förklarting, min dator har totalkrachat. Lånar nu vänners datorer för att komma ut på nätet lite då och då, och nej min mobil är GAMMAL och har inga coola funktioner alls.

Trist i sig, för jag har ju hittat både baby-appar och andra skojsiga appar, men som sagt inget för min mobil. Dax för ny mobil i jul kanske...

Jahapp, vecka 10 (9+1) är här. Jag är LÖJLIGT TRÖTT och sover så fort jag sätter mig. Känner små molningar i ljumsken ibland, och idag har der stretat i nedre delen av magen.

Mår illa som en tok. Måtte det avta snart. Kvällarna är värst.

Men vad gör det om bara Pärlan stannar kvar :-)

Kram Ninna

Phu... Pärlan lever :-)

Maken följde med på vårt UL i tisdags. Han var märkbart nervös. När vi kom till kliniken så fanns det NOLL parkeringsplatser. Men vi var ute i mkt god tid, så jag klev ur bilen och gick in för att vänta på vår tur. Passade på att besöka damernas (och kontrollera ev blödning..., fanns inget...phu...)

Så ropade vår underbara, fina barnmorska L upp oss. Min maken hade inte hunnit tilbaka från parkeringsproblemet, vilket jag upplyste henne om. Det gör inget, ni är ju här i så god tid, så vi väntar på honom sa hon. Minutrarna gick, blev 30 minuter... Då ringde jag honom och sa att vi redan blivit uppropade.

Oj, då, då springer jag dit, svarade maken.

Minutrarna fortsatte ticka på och så tillslut kom en sköterska in till vårt undersökningsrum, med förvirrade maken i släptåg. Han hade rusat in på Äggplockningssalen och frågat efter mig. Sköterskorna hade då fattat misstanke om att han gått fel, och lotsade honom rätt till besöket med vår barnmorska.

Hans nerver fortsatte att spela honom spratt. När han satte sig ner, råkade han komma åt alla lampknapparna, så det blev kolmörkt i rummet. Genast skulle han åtgärda felet, och vår barnmorska försökte lugna honom.

"Ni ska ju inte föda barn idag", bara kolla på UL, sa hon.

Så fick jag hopa upp i stolen, och snabbt hittade hon Pärlan. Fina lilla Pärlan hade växt så bra och hjärtat pickade på så fint. Kändes SÅ bra. Hon kunde även se resterna på min blödning, och sa att det kan komma ut lite mer, men att jag inte skulle vara orolig då. Phu igen. Hon sa att graviditeten såg perfekt ut!

Så till det jobbiga. Hon skrev ut oss. Min lugna trygga fina underbara barnmorska som jag VERKLIGEN skulle vilja dela min graviditet med, skrev ut oss. Nu ska vi skriva in oss på MVC istället.

Men hur ska jag kunna välja MVC? Hur har ni valt? Närmast hemmet? Bäst rykte? Vi har bara 1 MVC på vår ort. Ska jag välja den eller välja en i grannkommunen?

Nåja det problemet löser vi nästa vecka, nu ska vi njuta av läget med Pärlan och gå in i vecka 10 på lördag:

Just det, fick BF den 24 maj 2013. Hoppas det stämmer för det är vår förlovningsdag...

Kram Ninna

Blödning

v9 (8+1) SÖNDAG

Jobb på annan ort. ca 3 timmars resa dit. Vid lunchen får jag en blödning. Inte mycket men tillräckligt för att min puls skall bli 400 slag i minuten, typ. Smsar maken som slänger sig på internet och läser allt han ka hitta. Kan vara missfall. Kan vara moderkaka som nidblöder. kan vara vad tusan som helst...

Är nu orolig till max, men nu på kvällen blöder jag inte längre. Antar att det är vaggisarna som ger falskt hopp, för dom stoppar ju upp blödningar.

Molar lite hela tiden i vänster ljumske...

Fan oxo, ska det skita sig nu oxo?

v9 (8+2) Måndag

Jag försöker ta det lugnt idag (ledig) och bara vila mig. Kanske kan det hjälpa?

Imorgon tisdag dax för UL igen. Maken följer med, han vill så gärna se Pärlan.

Oroligt är det iallafall.....

UPPDATERING: Glömde nämna att läkare på mitt första UL sa att vid min ålder (läs "för gammal") så gäller inte infon att missfalls-risken minskar när man sett ett tickande hjärta. När man är så här jävla gammal som jag är så kan det skita sig iallafall, trots hjärtat... Men så uppmuntrande då :-(

Kram Ninna

Känslostormar

Mitt förra inlägg rörde verligen upp känslostormar blander er läsare! Fullt förstårligt.

På era kloka kommentarer hörs att ni vet hur det kan vara!

Inga svar är enkla kan tilläggs....

Genetiskt? Eftersom hans familj inte ger MIG något??? Det är bara mig dom ignorerar totalt. DOCK skall tilläggs att min make inte längre har kontakt med sin familj sedan dom har betett sig uselt mot mig sedan vårt bröllop. Dom uppvaktar fortfarande honom med blommor och presenter varje födelsedag, men han har sagt stopp nu. Så sedan i våras har vi ingen kontakt. Dom deltog inte heller i min fars begravning, hörde inte ens av sig när han dog, trots att min man berättade om läget.

Snål? Nja, det kan jag nog inte hålla med om även om jag förstår att mitt inlägg kan tolkas så. Snarare NOLL erfarenhet att uppvakta. Jag kräver ABSOLUT INTE presenter vid varje årsdag, bröllopsdag, förlovningsdag... MEN ETT LITET ORD DAGEN TILL ÄRA SKULLE SITTA FINT!

Julklapp har jag fått en gång - faktiskt - för 5 år sedan fick jag en Kitchen Aid av maken och mina föräldrar. Den gåvan lever jag på fortfarande!!! Älskar den verkligen!

Födelsedagspresenter har förekommit, nån ros, nått litet smycke vid enstaka tillfälle. Men det var många år sedan...

I övrigt är maken väldigt kärleksfull och omtänksam. Alltid pussar, gos och kramar.

Hur som helst så tog samtalet skruv och  i onsdags kväll kom maken hem med en liten present. 2 cd skivor från en begagnat butik. Inget fel i det. Och han hade verkligen valt skivorna med omsorg. Den ena var med min favorit artist och den andra skivan var kärlekslåtar. Så han kan när han får tummen ur...

Tyvärr hade jag redan båda skivorna, så han lämnade tillbaka dem. Jag tackade för presenten, och tänkte att "det var det..."

Men så igår kom han hem med en ny present. RIKTIGT BRA denna gång. Nya strumpor! Jag har haft generationsskifte i min strumplåda ett tag nu, och kastat många strumtor med hål i. Det vet han. Så nu fick jag tre par nya, svarta snygga strumpor. MED GLITTRIGA STENAR PÅ! Stort plus. Han vet vad jag gillar och hittar det!

Strumpor är ju inte dyrt. Jag blev riktigt glad för detta behövde jag och glitter-stenarnas mönster visar att han valt med hjärtat: det var 2 par med hjärta-glitter på och 1 par med snygg glitter-rand.

Så det blev en rosbukett och 3 par strumpor till slut....phu. han klarade det.....

***************************************************

Det var ju dax för UL igår.

Möttes av en brysk läkare (kvinna) denna gång:

"-Varför är du här?"

- "Ni har ju kallt mig"...Svarade jag...

"-Det är så onödigt att ni springer här och tar upp vår tid..."
........så läste hon i papprena och sa...............
"Jag fattar inte varför vissa sköterskor skickar er på blodprov hit och blodprov dit, och UL kors och tvärs. Du hade ju över 10.000 hCG, då ska du ha UL direkt."

"-Jasså..." svarade jag. (Hur skall jag kunna veta det? Är ju inte jag som är läkare va????)
"Så hopp upp i stolen så får vi se"....
mummel mummel.... "Jaha, herregud, åka hit så långt alldeles i onödan. Det här hade du kunnat sköta på hemorten...., du kan klä dig nu...."

Så satte hon sig vi datorn och knappade.

"Varför kom du inte förrän nu?"

-"Jag fick ju tid idag"... sa jag...

" Du kunde kommit förra veckan" (ehh jasså hur ska jag kunna veta det????)

"Nåja....mummel. MEN VAD HAR HON SKRIVIT???? (talar högt när hon läser min journal)
"Vad sa sköternsan när du ringde?" frågade läkaren.
"Jo hon sa att andra värdet var 21.400 men att det inte såg bra ut"...., svarade jag...

"-HUR ska hon kunna veta det utan att ha sett dig på UL????, VANSINNE att uttala sig om det per telefon!!!" (Ja det kan jag ju hålla med om...)

"Herregud vilka konstiga sköterskor vi har här, vi ska minsann se över rutinerna tror jag", sa hon högt.

"Ja då bokar jag in en UL till på tisdag så får din ordinarie BM sköta det här." (ehh, jaha....)

"och javisst ja, du ska väl ha lön för mödan när du nu åkt så långt." sa hon. Så gav hon mig ett foto på PÄRLAN.

PÄRLAN LEVER. HJÄRTAT SLÅR. PÄRLAN STRÄCKTE PÅ SIG PÅ UL:et. FULL FART DÄRINNE, sa hon när jag stod i dörren och skulle gå.
  
JAG ÄR G R A V I D!!!!

Lite lätt omtumlad stannade jag till i korridoren och tittade på bilden jag fått. PÄRLAN!

Herregud så häftigt. Så här långt har det ju aldrig gått tidigare.

Kolla får ni se:

Klart och tydligt (ehh nja.....) syns PÄRLAN i (v7+5) :-)

Inte undra på att jag är så trött så jag sover ca 12 timmar per natt.....

Maken blev glad och berättade att han läst Lennart Nilssons bok och hade tusen frågor till mig om embryots utveckling.

Så vi satt i soffan med fotot och en dator och surfade på nätet och han startade en prenumeration på babyns utveckling vecka för vecka (till sin epost). Så kom han på massa frågor till vår BM som vi ska träffa på tisdag på nästa UL. Så började han tala med PÄRLAN. ....

Han har tydligen läst på iallafall och kollat runt, men har ju lite svårt att tala om saken. Jag bloggar, han är tyst.  Känns det igen??? ;-)

Jösses, ibland förvånar han mig ordentligt. Två gånger samma dag...

Nu väntar jobb hela helger och nytt UL på tisdag. Längtar faktiskt redan...

Kram Ninna

Ska det vara så här?

Firades men födelsedagslunch hemma hos mormor igår! Mormor, Mamma, moster och jag firade mig tillsammans med vovvarna. Vi hade en trevlig dag tillsammans. Men ingen av dom vet ju vad som pågår. Eller vad som kanske inte pågår länge, men ja, ni fattar...

Hur som helst så fick jag en härlig lunch och gott födelsedagsfika, blommor, kort och några presenter. Härligt!

Så till middagen skulle vi fira mig hemma. Maken och jag. Vad jag fick av honom? Som vanligt! Inget.

Fick inget på alla hjärtans dag (inte ens ett kort), fick inget i påskas, inget på vår förlovningsdag (som han ignorerade), fick inget på vår Bröllopsdag i augusti, inget på vår årsdag i september (den glömde han helt,) och fick heller inget på min födelsedag igår.

OJ vad jag känner mig uppskattad....


(Detsamma gäller våra resor/semestrar. Jag tar initiativet, bokar, organiserar, och betalar. Han åker med. Då kan det vara bra att veta att han tjänar 5*min lön!)

Ska det vara så här i ett äktenskap?

Själv får har alltid presenter, julklappar och gåvor av både mig och min familj och mina vänner.OCH DOM TAR HAN EMOT HELT SJÄLVKLART!!! MEN NU ÄR DET STOPP!

Vi hade en låååååååååååååååååååång diskussion om detta i natt, maken och jag. Jag talade om hur besviken jag kände mig. Somnade lika besviken vid 04.30. Fy faaaaaan va trist.

Jag har alltid ordnat alla födelsedagskalas åt honom, i alla år. Bjudit in hans vänner och fixat mat, paket, mm.  Har oxo frågat honom om HAN kan ordna ett kalas till mig. -Javisst, absolut blev svaret. Det var för 4 år sedan. Inget händer.

Han skyller på detta sedan 6 år tillbaka: Han "glömde bort" igen, och han har inte råd med nåt. Alltså INTE MED NÅT??????? PÅ 6 ÅR??????????

Jag vill inte höra dessa utpissiga bortförklarelser längre.

Mina föräldrar har varit ALLDELES för generösa mot honom under alla år. Gett honom jättefina saker, som han tagit emot och använder glatt. Vad dom fått tillbaka? Inget. Någonsin....

Jag har aldrig fått en enda sak/kort/present från hans familj. Inte ens sms/telefonsamtal.

Min mamma ville handla julklapp till honom igår. Jag sa nej. Kände på mig att det skulle bli ytterligare en högtid  igår som han "glömmer bort mig/inte har råd" , och visst var det så. Han skyllde på att han inte hade råd med nåt, så det blev inget alls i present till mig. Så kul.


Vi har talat om detta SÅ MÅNGA GÅNGER!!! Det är INTE ok att själv bara ta emot och ta emot och ALDRIG NÅGONSIN på 43 år ge något tillbaka! INTE OK!

Nu vill jag poängtera att jag inte kräver diamanter och sportbilar! Jag hade blivit glad över ett födelsedagskort! NÅGONTING som faktiskt visar att han har tänkt att uppmärksamma mig på min födelsedag på nåt vis. Men Nej. Inget. Igen.

VAD KAN JAG GÖRA för att inte bli så jävla besviken varje gång?

Skilja mig?

För nu är det fanimej nog.

H J Ä L P!!!!!!!!!


kram Ninna

Födelsedag

Hurra hurra idag är min födelsedag. Fyller 39år och har sådan ålders-ågren så jag nästan svimmar. BARA för att jag jagas av min ålder i IVF-behandlingarna. Annars har jag alltid älskat födelsedagar.

Men det är tungt. I år blir min första födelsedag utan min älskade Pappa. Min kära Lillasyster har jag saknat i 4 år redan. Och ännu en födelsedag utan en bäbis i mina armar. Troligtvis inte en i magen heller.

Så hurra hurra för ytterligare en jälva födelsedag!

Eller inte.....

Kram Ninna

Troligtivs kört...

Dom ringde från kliniken nyss.

-"Jaha ja... värdet var ju inte så bra...mummel...mummel....bara 21400...... när ska du kollas på UL?

" -ja det var ju ni som sa den 16/10...fast det känns ju rätt långt dit..."., svarade jag

" ja, men vi brukar ju kolla i v 8, och den 16/10 är du ju i vecka.... mummel...jaha, då är det vecka 9 (8+3) och du hade haft en blödning sa du...!"

"jo, lite blod men inte ont kring blödningen."

"Ja men jag bokar in dig på ett UL nu på torsdag den 11/10 istället,  kl 15, så får vi se, men det ser ju inte hoppfullt ut."

"jaha, tack, nehej inte det?!......"

Klick.

Och nu då?....Förvirring. Fast egentligen kanske jag vet att det inte finns nåt kvar i magen.

Så nu startar min favoritsyssla igen: VÄNTAN!!!

Denna gång på UL den 11/10. Då får vi domen.

Tills dess skall jag försöka bara överleva.

Börjar med min födelsedag imorgon. Utan Lillasyster. Utan Pappa , Utan bebis i famnen. FY FAAAN.

Kram Ninna

Faaaan oxo...

Ja min vanliga tur (otur) håller i sig.

Tog provet på sjukhuset precis som kliniken önskade! Ringde till dem när jag kom hem från blodprovet (6 mils resa...) för att möts av en telefonsvarare som meddelar att kliniken öppnar på måndag igen.

MEN VA FAAAAAAAN?????????????????

Dom sa ju att jag skulle ringa på eftermiddagen idag och få mitt svar före 16.

Men dom har redan helg-bommat stället redan nu kl 12....

Så inget svar på hCG idag...

Fast egenligen behövs det kanske inte. Mår ju helt "ogravid-igt"... En hel låååång helg i ovisshet alltså, det är vad jag har att se fram emot!

Tjohoo.....eller inte :-(

TACK för ert varma stöd! Era ord och kommentarer är HELT OVÄRDELIGA för mig!!!! T A C K !!!!!

Kram Ninna


UPPDATERING kl 15.40!

TUSEN TACK för tipset ANNA!!! Jag ägnade en stund åt att telefonterrorisera varenda tänkbar vårdinstans, och se, det gick ju bra! Fick napp hos min husläkare som kunde ge mig besked att dagens blodprov låg på USLA 21.400 hCG. Så jag vet inte om det blev så värst mycket muntrare???

Jag borde legat på minst 50.000 idag sa hon. Kan vara tecken på avstannad graviditet. Eller att nåt skitit sig så allt kommer att avstanna....

Vad kan man säga: FAN FAN FAN FAN.....

Sådärja nu ska jag böla en stund!

UPPDATERING kl 16.30!

Bölat klart, och gett mig in i surfningens värd.
Hittat dessa länkar om hCG. Om någon vill förgylla sin helg med fakta..

http://www.babymed.com/tools/hcg-calculator

http://www.niomanader.se/content.asp?id=149

http://www.babymed.com/hcg-level-in-early-pregnancy

http://www.advancedfertility.com/earlypre.htm

Nu ska jag till jobbet, jobbar hela helgen. Dränker tankarna i jobb=effektivt!

STOR VARM KRAM!!!

hCG test idag igen...

Igår var allt som vanligt, som tiden innan "gravid" alltså. Inga smärtor. Inget illamående. Inget alls. Skit.

Nu pyser jag iväg och tar blodprovet! Har jag "tur" så hinner jag få svar redan före 16 idag.

Men egentligen vet jag inte om jag ORKAR få svar på eländet. Jag fyller ju år  (helvete, dax igen...) på tisdag och ville uppleva en positiv födelsedag, trots att det blir min första födelsedag utan pappa, älskade pappa har redan varit borta i 5 månader...

Nä detta svar är inget jag vill ha.

Hoppas vi ses senare ikväll, när jag fått hCG-svaret efter 16.

Kram Ninna

Satan vad det gör ont...

Under eftermiddagen igår försvann plötsligt allt illa mående "bara så där". Plötsligt känner jag en kraftfull smärta hugga tag i ljumsken och där satt värken kvar hela eftermiddagen och kvällen.

Till middag kunde jag äta som vanligt igen, till både min och makens oro, för vi båda fattar vad som hänt. Det har avstannat i magen. Igen. Faaaan. Gick lika fort förra gången. Först massa symtomer sedan plötsligt, som att trycka på en knapp, så försvann allt och mensen dundrade fram efter några dagar.

Idag bara massa oro och elände, inget blod ännu, men........

Känns som om morgondagens blodprov kommer att HÅNSKRATTA mig rakt i ansiktet. "Gravid, nej du, det kan du FET-glömma, din misslyckade kossa"......

Fan fan fan

Oroad,? NEJ DÅ INTE ALLS ..



Ninna (så jävla nervös att det har skitit sig nu att jag inte kan gå till jobbet idag!!!)

Ny diet

Illamåendet tar över. All mat smakar urban, och jag har konstanta kväljningar. Maginfluensa? Kanske det... Eller så är det "nåt annat"... ;-)

Chips. Salta chips. Det är vad jag måste knapra hela tiden. GALET!!! För jag verkligen avskyr chips!!! Gubben trodde han skulle svimma när jag köpte en påse släta, salta chips i affären. "Vad ska du med dom till?" undrade han... Jag undrade detsamma, men påsen följde ändå med hem. Och tur var väl det, för den har blivit min bästis.

Igår hälsade jag på hos min mamma, hon bjöd mig på lunch. En av mina favvos med baconlindad kycklingfile! HERREGUD vad jag kämpade för att inte s*y!!! Längtade ihjäl mig efter mina salta, platta "vänner", så nu ligger dom i väskan, nära till hands.

Chips. Aldrig trodde jag väl det.:-)

Oron finns kvar såklart. Även när en graviditet upphör så har ju kroppen hormoner kvar i flera månader som ger falska signaler... Så det är klart att man kan bli orolig, knäpp och nojjig.

Tack för ert underbara stöd, era kloka råd och kommentarer. Utan er skulle jag famla i totalt mörker :-)

Kram Ninna

Osäkra nyheter

Igår tog jag blodprov för att mäta min hCG-hivå (för det är väl det man mäter???) .

Idag ringde kliniken och meddelade svaret. När man är i v 7 (6+3) som hon beräknade mig till så skall man ha en nivå på mellan 1.500-53.000. Vilket otroligt stort spann!!!

Jag hade 12.000. Så det var "rätt ok...men det borde vara högre...."

Dock sa barnmorskan att hon ville ta om provet nu på fredag för att se att det går åt rätt håll!

Muntert?
Nä...

Så på fredag är det ny provtagning...

Har någon av er haft så lågt värde och ändå fått en bebbe???

Symtom har iallafall kommit. Illamående. Så in i bängen. Tål heller inga lukter. Men vad gör det. Bara det blir en bebbe så tar jag gärna det!


Kram Ninna

Ringde idag...

Tog mod till mig imorse och ringde kliniken. Varje gång jag ringt dem tidigare för att meddela ett plus så har jag fått missfall  bara efter någon dag... Så visst tar det emot att ringa. Men va f-n, dt måste ju ske så....

....jag ringde. Sköterskan som svarade skickade mig till sjukhuset med en remiss på blodprov för att dubbelkolla. Imrgon skall jag ringa igen för att få svar på blodprovet och ev boka UL.

Sedan jag la på luren så har jag haft molande värk i "tjejmagen " hela dagen. TÄNK OM.......

Nä nu får det bannemig vara slutnojjat. SKÄRPNING! Blir det så blir det, annars blir det en bebbe i maj... ( om jag har fattat hur man räknar ;-)...)

När ska skallen våga hoppas att det skall gå vägen?

När barnet konfirmeras??????????

Tack för alla era goa rara ord och omtankar! Ni är bäst!

Kram Ninna