God j**vla jul då...

Som ni anar av titeln så är inte lyckoruset på topp inför denna jul som firas med familj och släkt.

Lika ofantligt super-o-gravida....som  vanligt....igen....för 100:e året i rad....

Nyår rymmer vi och firar tillsammans med ett annat (självvalt barnfritt) par med några härliga dagar på gotland! Men först skall julen genomlidas och överlevas...Ähh, vad gnäller jag för? Jag är ju frisk iallafall...

Önskar er alla en underbar jul med tindrande barnaögon och kalle anka och pepparkakshus. Här skall firas med all stark glögg som huset har ;-)

Och på nyår skall vi njuta av champange tills vi däckar ;-) Eller nåja, nåt glas iallafall, när det ändå sket sig och blev minus i magen....

Vi ses väl nästa år?

KRAM Ninna

Resultatet

Det blev ju ingen testdag i torsdags eftersom jag skulle ha en viktig föreläsning.

Tack för alla hållna tummar. Föreläsningen gick toppenbra och jag fick flera nya bokningar!!!

OCH EXTRA MÅNGA VARMA T A C K För alla rara hälsningar och undringar hur det går för oss. Utan ert stöd skulle jag inte orka fortsätta denna jobbiga, känslomässiga berg och dalbana.

Jag testade istället i fredags, lite onödigt kanske för jag visste ju redan svaret. Några små blödningar och absolut NOLL känsla i hela kroppen sa att testet skulle vara negativt...

Och det var det. NEGATIVT. TOMT. NOLL. INGET ALLS och den slutgiltiga bekräftelsen kom med en mens-störtflod i helgen!

Så nu är det väl över för vår del. Det var sista ägget och frysen är tom.

Nu vandrar vi mot en ännu tommare och dystrare jul...

Vet ej vart vår resa slutar men nu har jag inget mer att tillägga förutom mitt INNERSTA och STÖRSTA TACK ever för era varma ord, era stöttande kommentarer och era aldrig sinande hälsningar!

Allt ert stöd är ovärderligt!

Jag tar det till mig och lägger det närmast hjärtat!

T A C K

kram Ninna

RD 16 ingen test idag

Jag är bortrest idag och håller en föreläsning i en annan stad. Så testen är uppskjuten tills imorgon :-)

Kram Ninna

RD 15 avvaktar besked

TACK TACK TACK för alla råd om jag skall testa på rätt dag (FÖRELÄSNINGSDAGEN eller ej). Med ert stöd har jag nu beslutat mig att testa på fredag, dagen efter ordinarie testdag. Så jag är ovetandes under föreläsningen och tar "beskedet när det kommer".

Klart att jag vill vara gravid, men det känns ju så jävla hopplöst när det aldrig tar sig efter alla dessa år!!! Fattar inte vad det var för skillnad i maj, när jag blev gravid och sedan fick missfall. Vad var det för skillnad i kroppen då???

Nä nu ska jag ta det L U N G T tills på fredag morgon. Då testar jag. Inte innan dess.

Kram NINNA

RD 14 - 2 dagar kvar

JAhapp.

Testdag på torsdag. Är det inte typiskt att jag kommer vara bortrest hela torsdagen och jobba på annan ort. Skitviktig kurs som jag håller för ett gäng höjdare.

Tänk om jag kommer stå där med minus i handen, söndergråtet ansikte och skall förmedla viktig information på denna kurs som dom bokat med mig för 1 år sedan.

Fy tusan. Funderar på om jag skall strunta i att testa mig innan jag åker.

Hur skulle ni ha gjort?

Kram Ninna

RD 13 förra gången tjuvtestade jag

Ingen testning här inte! Näpp.. Jag känner mig så makalöst ogravid som det går.

Jag har ingen mens, men det sa barnmorskan att vaggisarna hindrar.

Jag har däremot mörkfärgade flytningar. Hmmmmm.

Känns skrutt.

Ninna

RD 12

TACK för alla vänliga ord, stöttande kommentarer och rara hälsningar.

Ni har så rätt. Det är klart att alla känner -eller inge känner - olika.

Jag har ju bara en superkort (5veckor+) graviditet i minnet och då var jag så sjuuuuukt trött och somnade överallt. Så det är väl klart att jag letar symtomer nu med...

MEN det enda jag känner sedan igår eftermiddag är en ihållande ilande smärta i vänster ljumske. SKITONT. Fick samma smärta förra månaden (FET2) och det blev ju ett minus.

Det luriga med vaggisar är ju att man inte får sin mens när man tar dom...

Men känner förövrigt inget.

Så det kan ju vara både bra och inte :-)

Kram Ninna

RD 11 Sorg

Samma som igår- känner noll.

Har sorg i hjärtat idag. Det är min lillasysters 36 årsdag. Men hon dog helt plötsligt för tre år sedan.

Tungt.

Kram Ninna

RD 10 en vecka kvar

Nästa vecka är det dax för TD. Meningslöst. Hade nåt hänt hade jag redan kännt av det nu.

Känner NOLL.

Möjligtvis lite mensvärk. Dessutom var det nyss lite mörkfärgad flytning....

Så varför slösa ett test i onödan???

Tjohej så glad och munter jag känner mig :-)

Kram Ninna

RD 9 Krymper

Känns enormt tungt när jag tänker på att detta IVF-försök är med vårt sista embryo - troligtvis blir det ytterligare en jul med vår krympande familj. Vi ville ju att familjens skulle växa och växa, men det blev tvärtom- Fy fan vad livet är orättvist.

Nu är jag riktigt nere....

Kram NInna

RD 8 tröstlöst

Borde jag inte märka nåt?

Känns ju bara så tröstlöst -för det är vårt sista embryo som jag ruvad på.

Blir det minus nu -så stannar vår familj här. Får ju ej adoptera pga makens sjuksomsbild. Vårt enda hopp är en fullt fungerande IVF!!!

Kram Ninna

RD 7

Ruvar på....men börja allvarligt förlora allt hopp-

Inget blod. Inga smärtor - just INGENTING alls....

Inte alls som den gången jag blev gravid. Då kändes allt...

Kram Ninna

RD 6 Hemma igen

Konferensen gick över all förväntan.

Alla provningar avlöpte galant utan att jag fick en enda fråga eller höjt ögonbryn. Skönt

Kram NInna

RD 5 reser fortfarande

Fortfarande på konferens...

Kram Ninna

RD 4 Resan

Är på konferens...

Kram NInna

RD 3 Alkohol

Yepp här ruvas det. Tänk, nu går allt bara av farten. Har SÅÅÅÅÅ himla mycket på jobbet fram till lucia så jag hinner inte tänka, fundera, älta, oroa mig, tänka lite till, räkna, gå händelserna iförväg (som jag brukar...) utan nu hinner jag knappt ens det jag verkligen MÅSTE hinna med.

Rätt skönt faktiskt.

Nu får jag dessutom ett avbrott under helgen, då hela firman reser bort på Kick off och Konferens fredag till måndag!

Tjohej, vi ska ha vinprovning, champangeprovning och wiskeyprovning. Verkar bli enkelt att slingra sig ur, speciellt eftersom det är JAG (mitt pucko) som föreslagit dessa aktiviteter!!! Då trodde jag ju att vi inte skulle "ha nåt pågående" i magen...

MEN det skall väl gå bra det oxo...

Barnmorskan sa "lev som om du är gravid", Yepp, jag fattar. Det har jag ju faktiskt gjort senaste typ 10 åren. Alltid trott, och alltid hoppats på ett mirakel+. Så ingen alkohol eller annat olämpligt har slunkit över mina läppar på alla dessa år (okej då jag erkänner CHOKLAD är min grejj, men annars har jag avstått både insjöfisk och ost med tveksamt ursprung mm mm) med undantag för vår förlovningsdag (super-o-gravid) så vi skålade i rosen-vin, samt på vårt bröllop (oxo super-o-gravid) då vi skålade i champange :-)

Inget jag saknar faktiskt. Alkohol har aldrig vart min grej, faktiskt.

Men åter till resan. Blir mycket mörkande MEN inget är väl omöjligt? Skådistalanger hitåt , tack!

Blir lite tyst på bloggen några dagar, men vi hörs igen på måndag :-)
Önskar er en fin helg!

Kram Ninna

RD 2 Mår ok igen!

Rd dag 2.

Mår ok igen efter matförgiftningen de senaste dagarna. Smärtorna höll i sig i nära 45 timmar, men har nu avtagit och jag känner mig nästan liiiiite småsugen på något att äta... Blir ett glas proviva! Mums!

Av ruvningen känner jag såklart inget allt ännu. Säkert en vecka kvar innan något känns OM något känns... Får väl se!

Kram Ninna

RD 1 matförgiftad?

När vi fick tillbaka vår SISTA embryo igår så sa personalen att det var ett perfekt embryo, en perfekt slemhinna och en riktig stjärna vi fick tillbaka!

Tro det eller ej men jag åkte dit FAST jag blev "matförgiftad" vid middagen i måndags. Tja, vad har man för val??? Sådana här planerade tider kan man ju inte bara skjuta upp, lixom...

Kliniken tyckte vi skulle köra på iallafall och nu med facit i handen så håller jag men MEN FY FAAAAN så illa jag mådde igår.

Nu var det ju ingen riktig matförgiftning utan en makalöst jobbig allergisk reaktion på morötter. Jag har lätt för att må riktigt dåligt av morötter. Dom sväller i min mage och min galla avskyr dem. I måndags lagade maken middag och hällde i rivna morötter. Jag åt bara lite, men åkte ändå dit på ett makalöst illamående, superspänd och uppsvälld mage och mådde riktigt PISS under resan till och från kliniken samt under behandlingen.

Efteråt fick maken köra mig hem och jag kröp till sängs, illamående och svettades som en tok.

Nu, ca 36-40 timmar senare har det värsta gått över och jag kan äntligen smutta på lite proviva efter alla dessa timmar på fastande mage.

Men som sagt Ruvning pågår igen :-)

TUSEN TACK för alla rara hälsningar och hållna tummar.

Testdag den 1/12. Till dess hoppas jag stjärnan (barnmorskans namnval) håller sig kvar!

Kram Ninna

Idag blir det FET

Sitter här trots den sena timmen.... Borde sova, vila inför vårt FET som skall göras idag.

På VUL den 8/11 sa barnmorskan att jag ser ut "som en skolbok" ??? Ja, hon förtydligade att om allas slemhinnor/livmoderhinnor var lika perfekta så skulle hon vara arbetslös! :-) Jag ser det som ett gott tecken!

Jag har fått Progynon att knapa på sedan 3:e mensdagen och Vaggisar att "roa mig med" sedan två dagar tillbaka.Så nu är allt förberett på vårt sista FET...

Vårt sista ägg... HU vad tungt. Tänk om allt skiter sig igen. Minus. Vad fanken gör vi då?

Nej nu tänker jag inte gräva ner mig i elände innan vi ens hunnit prova på!

Som sagt FET idag kl 13!

Sedan är det dax för min favvo-hobby: Vänta! Yepp, vänta på minus, mens eller plus. Hmmm, vad ska jag välja denna gång???

Kram Ninna (skitnervös men alldeles för cool för att erkänna det ;-).......)

Nytt VUL

Idag fick jag tid till vårt nästa VUL. Det blir den 8/11 på kliniken. Tills dess skall jag bara knapra på mina små blå piller :-)

Kram Ninna

På't igen...

Jahapp, då vad det dax igen. Idag börjar jag knapra piller.

FET 3 väntar nu i november om allt går enligt klinikens planer.

Då skall vi få vårt sista ägg tillbaka, om det överlever upptiningen :-)

Kram Ninna

RD 16 Testdag

Först av allt vill jag TACK er alla för era vänliga och rara hälsningar :-)

Testen blev som väntat: ETT STORT JÄ-LA MINUS :-(
Ja, egentligen inte ens det, faktiskt. Bara en TOM ruta! Hånande TOM, lika TOM som magen och hjärtat är. Fan fan fan fan fan fan fan fan, ja ni fattar....

"Pilen" kom snabbt och försvann lika snabbt .....

Ringde till kliniken för att meddela resultatet. Förväntade mig en smula tröst, men barnmorskan sa glatt - "jaha, då provar vi igen så snart mensen dyker upp, ja om du vill alltså..."

Jag tackade förvånat "ja" till förslaget, fortfarande medveten om att jag sekunden innan telefonsamtalet tänk be om "ledigt" några månader...

Så nu skall jag bara V Ä N T A....

Tjohooo, min favvosyssla..... Denna ständiga väntan.....

Jag har ännu ej fått mens, eller mensvärk. Känner faktiskt inget alls. NU heller. Bara en EKANDE TOM-HET....i både mage och hjärta...

Nu ska jag sluta älta och ta mig samman.

TACK FÖR ERT STÖD!!!!!!!!!!!!!!!!

Varm kram Ninna

Två småttingar

Träffade två små killar igår. Två väninnor som fått varsin pojke dagarna efter varandra.

Första pojken föddes i v 40 +nån dag. Så fin.
Vägde 4 kg nu, 5 veckor gammal. stl 62-68.

Andra pojken föddes i v 36 med akut snitt.
Vägde 2,6 kg nu, 5 veckor +1 dag gammal....Stl 50 är lite stort...


Mitt hjärta smälte såklart för dessa två småttisar. Så fina och SÅ SMÅ!!!

Vore väl underbart att själv få uppleva det någon gång. Och inte BARA snusa på andras bäbisar...

Nu sitter jag här och bli alldeles tårögd igen. Förbaskade känslor.

Kram Ninna

RD 15 Hur orka?

Vi har genom våra IVF-år samtidigt slagits mot livshotande cancer (min make), akut dödsfall (min älskade syster, min farbror och min svärfar samma år) havererad äldrevård (min mormor) och akut blodcancer (min pappa) där vi fortfarande hoppas på förbättring. Mycket tungt att tänka på samtidigt som man stoppar kroppen full av hormoner, sprutor och piller....

Jag har varit nära att kasta in handduken så många gånger. Orkar inte mer. Vill inte ha fler besvikelser nu. Ingen mer sorg. Saknar glädje och lycka! Saknar känskan av att allt är bra, livet är ok och familje mår bra. Ojj oj det var många år sedan vi hade den känslan...

Då kommer smällen med cancer igen. Nu hos makens bästis. Som bara har oss.....ingen egen familj.

Vi vet att vännen startat sin behandling denna vecka och vi finns där för honom såklart. Så just nu vet jag inte ens om vi orkar med ett besked imorgon för vår egen del, + eller  -. Båda beskeden tar på krafterna,  "-" mest såklart. Men samtidigt vet jag vad vi kämpat med i 15 år då min make haft samma typ av cancer som vännen nu fått. T U N G T. Min man ställer upp på sin bästa vän, det förstår jag verkligen. Men själv har han inte "läkt klart" och många tankar och känslor runt hans egen sjukdom bubblar upp nu igen... Så orkar vi?

Nåja vi får försöka ta dagen som den kommer...

Kram Ninna

RD 14 - Spädbarnsdöd

Idag skriver SvD om Plötslig Spädbansdöd som ökar igen i Sverige. Som om det inte räcker med att det är SUPERSVÅRT att få till ett barn, sedan skall man oroa sig för detta oxo...

Testdagen närmar sig här (onsdag) och jag känner mindre och mindre av alla symtomer som fanns för någon vecka sedan. Inte trött. Inte öm, inte ont, inte molande, I N G E T alls....

Så nu ska jag inte deppa ihop. PÅ onsdag är det testdag. Tills dess skall jag bara VARA.

Om jag kan alltså, för jag har ju i sinnet redan planerat dopet i sommar för PILEN, och julen nästa år med PILEN, och nyår i år där vännerna själva får skåla i champange och jag dricker annat... och bara vaggar PILEN i magen.

Som ni fattar jobbar min skalle på högtryck med allt som komma skall INNAN vi ens vet om det blir något som kolla skall...

Är LIKA knäpp som vanligt! Det känns tryggt att veta att galenskaperna sitter i som vanligt :-)

Kram Ninna

RD 13 förra gången tjuvtestade jag

I juni tjuvtestade jag på RD 13. Det kommer inte att hända denna gång. Behövs lixom inte. Känner ju inget alls så minus är att vänta på onsdag iallafall...

Så ingen tjuvtest.

Kram Ninna

RD 12 ruvar på

Känner inget ALLA, varken värk, molningar eller andra symtom så nu är siktet HELT inställt på minus på onsdag (testdagen)

Försöker nu vara straka för vår vän som slåss mot sitt cancerbesked. Kommer bli en TUNG höst....

Kram Ninna

RD 11 Cancer

Idag slog det ner en bomb!

Makens bästis har fått samma sorts cancer som vi slagits med i 15 år!!! MYCKET deppade åkte vi till vår vän på sjukhuset och försökte stötta, muntra upp och bara finnas där.

OJ vad tungt allt blev nu....

Fortfarande känns "magen" inte alls....

Kram Ninna

RD 10 Värken borta

Ja alla känningar är borta. Ingen värk, ingen molning, inga ömma bröst, inget alls.

Vilken berg och dalbana.


Förbereder mig på minus på TD (den 26/10) så jag inte blir alltför besviken....

Kram Ninna

RD 9 - Babyklister?

Fick lite info om så kallat "BABYKLISTER"

Jag har läst hos SARA som provat babyklister, ett danskt homeopatmedel.

Jag hade inte hört talas om det alls innan jag hittade Saras inlägg, men SAra var vänlig nog att förklara lite mer för mig: "Angående babyklistret är det ett naturläkemedel som används mkt i danmark. Som dels kan användas i samband med ivf för att göra slemhinnan kladdigare och gosigare, eller vad man ska säga. Det ska även förhindra missfall när man väl är gravid.
Jag har använt det de tre senaste försöken, och har börjat med det när jag haft ägglossning. De första försöken blev ju inget, men nu får vi se om det hjälper... Det är nog aldrig för sent att börja, så är du sugen är det bara att beställa och sen börja ta det. :) "


Så här beskrivs det i ett annat forum:

Ett "babyklister" som faktiskt går att förklara vetenskapligt är hormonet progesteron.
Be era gynekologer skriva ut progesteron vagitorer istället för att expermientera själva med homeopatmediciner!

"Progesteron är ett hormon som ser till att livmodern behåller graviditeten, namnet kommer av pro som betyder för och gestation som betyder graviditet – ett hormon som är för graviditeten. Hormonet är också viktigt i menscykeln. Under tiden från mensens slut och fram till ägglossningen är progesteronnivåerna låga, de ökar kraftigt veckan som kommer för att sedan sjunka igen när nästa mens inleds.
Under graviditeten produceras progesteron först av gulkroppen, senare av moderkakan. Hormonet påverkar glatt muskulatur och gör att den så att säga slappnar av. Framför allt underlättar det den glatta muskulaturen i livmodern så att livmodern lättare kan växa, dels påverkas annan glatt muskulatur, bland annat i urinvägarna och tarmarna. Detta är en del av förklaringen till att många har lättare att få urinvägsinfektioner eller trögmage under graviditeten. Ungefär fem veckor före förlossningen sjunker produktionen av progesteron vilket gör att andra hormoner kan ta över allt mer"

Min läkare har ju gett mig både vaggisar och Progynon-tabletter, så babyklister blir väl "kaka på kaka" tror jag.

Eller borde jag prova? Vad finns det för negativa aspekter ang Babyklister?

Hur gör ni? Använder ni "babyklister"???

Kram Ninna

Satan vad det molar och drar!!!

Molandet är tillbaka! Sitter på EXAKT samma ställer hela tiden. Vänster "cykelstyre" och allt molande lixom drar ner mot ljumsken. Som riktigt svår mensvärk, fast bara på en sida.

Jag blir GALEN av denna värk. Och eftersom jag hatar värkpiller så tänker jag inte ta nåt mot värken.

Väntar på att blodet skall börja forsa hejdlöst....


Kom på en sak:. HUR KÄNNS UTOMKVEDSHAVANDESKAP???? Alltså, kan jag få det nu när jag gjort en FET? Är det möjligt?

Nej nu blir det "nattamackan" = pillerdax och vaggisdax.

Ställer in mig på ett stort fett MINUS, för med all denna mensvärk kan det inte vara nåt annat :-(

Kram Ninna

Städat och fixar lite

Städar just nu på bloggen, fixar till den lite. Nya flikar, flyttar runt olika saker.

Har just fått tillbaka allt molande i vänster sida. det som strålar mer i ljumsken. Gös skit ont och jag har svårt att koncentrera mig på annat än smartan.

Shit, jag ska ju jobba ikväll. Ska vara pigg om två timmar!!!

Mot soffan :-)
Kram Ninna

RD 8 - I lagens utkant?

Nu finns en artikel i SvD om "alla oss barnlösa" som måste "strida mot lagen" och ta till drastiska metoder för att få vår chans/möjlighet att få ett barn.

Jag har just läst i genom de många många kommentarerna till artikeln, och blev riktigt illa berörd av flera som skrivit där.

Det finns så många enkelspåriga människor. En man skrev att det borde vara förbjudet att skaffa barn som ensamstående eftersom man inte kan vara en bra förälder om man inte kan hitta en partner och hålla ihop en familj först...

Wow...

En annan skrev att det inte går att ge kärlek till ett inseminerat, IVF:at, Surrogat eller adopterat barn eftersom de biologiska strängarna saknas. va???????

Vilka puckon!

Jag kan bara säga att om man någonsin genomgått, eller ens provat på, adoption/IVF-svängen mm med korsförhör, utfrågningar, prover, prover, prover, sex på schema, prover, medicinering, sprutor, och mer mediciner så tror jag barnet man kämpat för under mååååånga, låååånga år, blir verkligen älskat, oavsett metod man fick barnet på!

Kanske än mer älskat än barnet som "bra blev till" efter natten man hade med "killen man glömt namnet på"... Jag hårddrar & överdriver såklart. Men ni fattar.

Har ni läst artikeln? Den är rätt bra. Men kommentarerna gjorde mig rädd för mina medmänniskor, eller iallafall vissa av dem som skrivit där. Fy!

Kram Ninna

RD 7 - ett glas vin....

Molandet har släppt sedan igår. Nu känner jag inget.... absolut I N G E T alls.... Nästan värre...

I lördags hade jag en jättetrevlig födelsedagsmiddag, som fortsatte långt in på småtimmarna! Så skönt att få prata och mysa och umgås med vännerna som inte vet vad som pågår och därför inte ställer några frågor... Istället löste vi livets många frågor och hade en supertrevlig myskväll tillsammans!

Nu till rubriken "ett glas vin"...

Jag vet ju vad som pågår - RUVNING - jag hade ju faktiskt önskat att min make hade den kollen oxo, för under middagen serverade han min ett glas vin, som jag snabbt tackade nej till...

Han frågad mig då "-ska du inte ha nåt???"

HALLLLLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ????????????? Jag skickade telepatiska tankar till honom....utan resultat....

"Nej tack , jag tar hellre mer av bålet", svarade jag. För bålet hade vi gjort alkoholfritt för att alla skulle kunna dricka den! Jag tror inte att gästerna reagerade så mycket, för jag dricker sällan alkohol, kanske 2 glas vin per ÅR!!! MAX! 

Men vi hade köpt hem vin till middagen för gästerna....  Och min "smarta gubbe" har ju full koll på läget som vanligt....

Åter igen kände jag mig så fruktansvärt ENSAM på denna resa.... Han "släpper ivf" och lever sitt vanliga liv, medan jag tänker på varje sak jag äter, dricker, gör...

Har era män bättre koll???

Kram Ninna

RD 6 trött

Trött efter gårdagens födelsedags middag. Försöker vila idag. Blir fullfart hela veckan så idag tar jag det lungt.

Kram NInna

RD 5 förvirrad

Hjälp mig reda ut en sak - går det TVÅ Olika serier om barnlöshet på tv? Jag som aldrig ser på tv har i flera blogginlägg läst olika kommentarer om dessa program.

Vad är skillnaden på dem ? Vilket är bäst? NÄR går dom och på vilken kanal?

Här håller molande i sig! Tillbringade kvällen i går i soffan, läste en bok som jag fick på min födelsedag förra helgen.

Ikväll är det dax för födelsedagskalas för mig - igen! Nu kommer 18 personer på middag! Tjohej!!!

Kram Ninna

RD 4

Exakt två veckor kvar till TD. Ständigt denna väntan - det känns inte som om tålamod är min största tillgång längre... Förrådet har tagit slut! Flera gånger om!

Svar på fråga jag fått: Vi har gjort en FET. Förlåt om jag var totalt förvirad och skrev nåt annat i brådskan, allt gick ju så fort.

När jag var där på kontroll (VUL) så sa barnmorskan att "det ser så bra ut, vi kör en FET på måndag"! Tjohej... tänkte jag, det var snabba puckar. "Ja då ses vi efter helgen" , avslutade hon!


Dagen läge: Molar fortfarande i vänster sida och drar ner mot ljumsken... Skumt. Som mensvärk...

Ha en fin kväll!

Kram Ninna

RD 3

Samma molande i vänster sidan mer mot ljumsken... Håller i sig...

Kram Ninna

RD 2

Molar och drar i vänster sida ner mot ljumsken... Kan det skita sig redan?

Ninna

Ruvning pågår RD1

Hoppsan vad tiden har sprungit fram!

Igår gjorde vi ett FET så nu ruvar jag igen. :-)

Det gick så snabbt och så bra denna gång. Ingen smärta, en underbar barnmorska, och ett toppägg!

Arbetsnamn: Pilen. För allt gick så snabbt, och ägget hade redan börjat dela sig vid införandet meddelade labb-personalen. Och sköterskan pekade med pilen på "PILEN" och visade oss. Jag såg NOLL, bara en grå dimma på skärmen, (smart man känner sig va???) Men allt gick snabbt och bra!
Så skönt mot alla gånger det blivit nåt galet, fel mediciner, ont vid behandling, brännsår och annat trassel...

Nu ville barnmorskan träffa mig igen vid vårt kommande UL och då vill hon leverera glada nyheter sa hon! Vilken glädjespridare :-)

Det behöver jag nu - för i helgen fyllde jag 38... Tack, men det är banne mig inget att gratulera till. Inte i IVF-svängen iallafall... Jag får panik och känner tiden flåsa mig i nacken. Hinner jag? Hinner jag????

Nu är vi alltså på gång igen, och jag FÖRSÖKER att inte stressa, inte oroa mig (hmm...det var ju lätt...), inte känna efter misstänkta symtom på en det ena än det andra. Nu ska jag bara vara!

Säkert JÄTTELÄTT att bara vara....lugn...relaxa....vila....och bara vara....

Testdag 26/10.

Hur ska jag kunna vänta till dess? Ja om det kommer en störtflod så märks det väl hoppas jag, trots vaggisar och Progynon-tabletter???

Klart att allt ska gå bra!!! I juli 2012 kommer en bäbis! Eller hur!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kram Ninna

Blogguppror

Så, hur är det med dig? Om du fick chansen – vad skulle du vilja berätta om ditt psykiska mående för din klinik? Har du fått den hjälp du behöver? Eller har hjälpen bara inriktats mot det medicinska? Har du själv sökt den hjälpen? Du, som fick barn – kom någon ihåg att möta den kris du levt med i efterhand? Du, som inte fick barn – hjälpte din klinik dig vidare? Har ni fått vakna ur mardrömmen? Och du som fortfarande lever mardrömmen – varifrån får du ditt stöd? Har du kraft nog att fråga och veta vad du ska fråga efter?

Det är ELIDA som ställer frågorna på sin blogg. 

Jag känner som AnnaCecilia: Vilket jävla stöd? Det är en mardröm från början till slut.

Mitt svar finns i alla mina inlägg. Sorg, ilska, uppgivenhet, djup sorg, en gnutta hopp, platt fall, återvändsgränd. Sorg. Aldrig glädje, lycka, framtidstro. Bara svart djup sorg.

Mardrömen är kvar för min del och högst aktuell. Just nu funderar jag på (DET GNAGER MIG DYGNET RUNT) om vi kanske aldrig blir gravida igen. Vi lyckades ju i hela fem veckor i somras... innan missfallet kom.


Kommer det bara enda gången jag varit gravid? Frågan stressar mig enormt. Somnar stressad, vaknar på nätterna, och vaknar på morgonen fortfarande stressad. Inte värst bra! Känner mig jagad, tiden flåsar mig i nacken. Jag är inte redo att inse att vår tid aldrig kommer. Att vi är ett av alla par som aldrig får barn.

IVF-kliniken eller landstinget har ALDRIG någonsin frågat oss eller erbjudit oss någon att tala med.

Kraft och styrka att gå vidare, att orka igen och igen och igen... Det har jag fått av mina bloggläsare. Alla tjejer, medsystrar i IVF-träsket, som kommit med goda råd, delat erfarenheter och stöttat när allt gått åt helvete...igen...

Det är genom min blogg jag hittat ett sätt att kommunicera med er som förstått , som själva genomgått och upplevt det jag känner. Ni som gång på gång intygat att jag inte är helt galen utan bara "IVF-normal"... Som stöttar och tröstar och ger glada tillrop när en smula hopp visat sig...

Utan er, UNDERBARA bloggsystrar, hade jag blivit ett fall för psyket för flera år sedan. Jag hade blivit så knäckt. För hur gulliga och rara personalen än är på kliniken så fattas mycket....

HALLÅ??? Jag har ju aldrig tagit en spruta på mig själv tidigare, eller stoppat upp en jättemedicin i underlivet. Hade underlättat med lite hjälp och förklaringar från kliniken. TACK. (faktiskt underlättat om min make inte tvingats närvara så SKÖTERSKAN slapp bli så tillknäppt...)

Men som tur är, finns ni, bloggsystrar som än en gång hjälper mig till rätta. Utan era förklaringar och självupplevda erfarenheter hade jag fattat noll.


Snart dax för ytterligare en förbannad födelsedag. Jag som före IVF-resan älskade att fylla år och fira med alla vänner. Det gör jag inte längre. Nu vet jag att det är ett steg närmre slutet.


Men visst blir man bra, en OSCAR hitåt tack, på att hålla masken. På att få-ihop-sig inför vänner, kollegor och andra man tvingas möta dagligen. På att hålla masken och le. Gråta inombords och ändå LE.



Hur jag känner mig? Jo,tack det är bara bra!


Ninna

Jenny och Magnus resa...

På aftonbladet finns idag artikeln om fina Jenny och Magnus resa mot sin ELVIN, som föddes i oktober 2009.

Kan knappt fatta hur fort tiden går, man Jenny och jag "träffades " på nätet då hon var nygravid med Elvin, så jag har haft lycka att följa deras resa i snart tre år :-)

TACK JENNY för alla dina varma och stöttande ord genom dessa år! Jag glädjs med er!

Kanske får vi själva en dag möta samma lycka :-)

Kram Ninna

Hur tänkte ni, Clearblue?

Asså bara HALLÅÅÅÅÅ????????

Vad menar ni???
I reklamen säger tjejen: "Eftersom jag blev så fort gravid med min första flicka....."

Och??? Vad spelar det för roll hur fort hon blev gravid - förra gången???

Och igen??? Hon blev så fort gravid. TACK för den! Vi som kämpar år efter år får denna reklam slängda rakt i ansiktet som en stor fet käftsmäll! SMACK!

"För oss som vill bli gravida på naturlig väg" ...??????????????????????????????????
 TACK igen då.... Där kom nästa käftsmäll!

"Vill bli gravida på naturlig väg"??? Vi som INTE KAN bli gravida på naturligt väg då? 

Känner mig ARG, LEDSEN och KRÄNKT av denna USLA reklam!

FY TUSAN vilken skräpreklam!



Ninna

"Barnlöshet är inget lyxproblem"

Nu finns en ny artikel om Ofrivillig Barnlöshet i SvD. HÄR kan du läsa hela artikeln.

Vad tycker ni? Har vi verkligen ett lyxproblem? Eller är samhällets krav på oss så höga att vi är för duktiga och pluggar länge och gör karriär och tvingas vänta med barn, så länge att det inte går så lätt när vi väl hinner/kan och vill bli gravida?

Kram Ninna

Tårarna sprutade

Jahapp, nu är det officiellt: jag har skämt ut mig för all framtid i vår närbutik!

Mitt under värsta rusningen, butiken var proppfull av grannar, bekanta från området och personalen jag "lärt känna" på dessa 4 år sedan vi flyttade hit. Nickanden och hejanden överallt.

Det började ganska bra, lite småshopping innan maken kom hem. Nästan färdig, styrde jag kosan mot kassalinjen. Men först, ska bara kolla tidningshyllan lite. Har senaste numret av inredningstidningen kommit ut?

Vad möts jag av?

Stora rubriker om Victorias och Daniels baby-lycka såklart. FAAAN. Försöker vända bort blicken mot "Tekninkens Värld" och "Datamagasinet" i förhoppning att dessa tidningar helt skulle sakna baby-information. Phu... räddad för ett ögonblick. På dessa tidningars framsidor möts jag bara av tekniknyheter, kameratester, datortester, mobiltester och....

Ögonen vandrar HELT OFRIVILLIGT tillbaka till skvallerblaskan som ropar ut Victorias babylycka...

"Nytändning för Victoria och Daniel. ULTRALJUDET har avslöjat lyckan"

Det bränner innan för ögonlocken. Försöker vända mig om, men det är för sent. Tårarna trillar ner för kinderna i en ohejdbar ström...

Fan fan fan....

Tårhelvetet vill bara inte sluta rinna. Jag läser tidningsrubriken om och om igen. Jag tänker tillbaka på vårt egna IVF-fösök. Det senaste som slutade i graviditet och missfall. Fan fan fan. Fortfarande kommer jag på mig själv att tänka veckor, nu månader, på det som skulle vart, borde vart, men som gick åt helvete...


SATAN, närmsta grannfamiljen kommer rakt emot mig och hejjar glatt, så ser dom mina tårar och tystnar tvärt.

Dottern, 7 år, frågar varför jag gråter... Vad fanken ska jag svara? "Barbie-tidningen är slut..." svara jag. Hon rusar genast mot barntidiningarna och rotar fram en barbie-tidining. "Jag hittade en, du får den", säger hon, gulletjejen... :-)

Föräldrarna fattar att jag inte bölar över en barbietidning, dom tar med sin dotter därifrån och önskar mig en trevlig kväll. "tack , detsamma" hör jag mig själv mumla fram...


Känner att tårarna verkligen inte tänker sluta rinna, så jag er upp. Lämnar storgråtandes kundkorgen vid tidningshyllan och går bölandes ut ur butiken, möter flera grannars blickar genom tårarna. Skyndar mig hem! Kryper ner i sängen med nerdragna persienner. FAN. 

Hela sommaren har min kropp jävlats med mig. Mensen hattar hit och dit. Det var ju inte så farligt i somras då kliniken ändå var stängd.

Men sen skulle vi ju kanske fortsätta vår kamp. I juli hade jag senaste mensen. JULI!!!

Inget i augusti. NOLL. Nu väntar jag och undrar och väntar och undrar.

Nej jag är EJ gravid. Har kollat. Flera ggr.....

Vi kan ju inte ens fortsätta vår kamp om inte mensen kommer igång och vi kan räkna igen.... FAN.
Somnar ledsen och arg och irriterad och bara ....FAN!

Dagen därpå försöker jag skingra tankarna med lite trädgårdspyssel. Granntanten (upps, är nästan i min ålder...) kommer ut på sin tomt, går fram till vårt staket och börjar prata med mig.

Hon börjar berätta om sin kollega som är ofrivilligt barnlös och som nu efter 15 års kämpande äntligen blivit gravid. Så nu väntar kollegan sitt första barn i oktober. 43 år gammal.

Jasså, så roligt! svara jag en smulad överrumplad över att hon tar upp detta ämne med mig. Vi har aldrig talat om det. Det är inget jag spridit ut alls. Det är ju BARA NI LÄSARE som vet.

Sedan började hon pyssla i sin trädgård och jag fortsatte med mitt pyssel, med tårarna som rann nerför kinderna igen. FAN.

Jag var ju verkligen redo nu när vi blev gravida i maj/juni. Nu har jag slagits med jobbiga tankar och känslor hela sommaren och allt blev ÄNNU VÄRRE när Victorias babylycka basunerades ut i augusti.

Jag finns kvar här, jag tänker och funderar lika mycket som förut. Men jag törs knappast gå in på bloggen och skriva något. För så kommer ni att veta att jag blivit heltids-knäpp! Idag fick ni ytterligare ett bevis ;-)

Kram Ninna

Gravida

...Inte vi alltså men stort Grattis  till Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel!

Och gissa om den här gravida magen kommer att synas....
(se tidigare inlägg om fler gravida magar...)

På Aftonbladet och Kungahusets hemsida och många andra sajter meddelas nu den glada nyheten!

På riktigt denna gång! För hittills har man väl läst om Victorias babylycka femhundrasjuttioelva gånger ungefär...

Såklart att jag är glad för deras skull! Vi ivf-are vet ju hur "enkelt & lätt" det är att bli gravid "bara så där"... så jag kan tänka mig att Kronprinsessan Victoria har haft en t u n g börda på sina axlar att snabbt bli gravid efter vigseln förra året.

Om jag har koll så verkar hon blivit gravid nära 1-Åriga bröllopsdagen i juni, för bäbisen skulle visst komma i mars nästa år...

Nu är det ju så att jag nästan hoppat till varje gång löpsedeln har basunerat ut nyheten om graviditeten tidigare. Alla rykten hittills har ju varit falska. Skönt. Till slut invaggas man i en falsk trygghet att hon inte skall bli gravid. Inte skall väl HON lyckas före oss? Hon är ju 3 år yngre än mig...och rik som ett troll ochhar råd med ivf:er i parti och minut...Inte tävlar man om att bli gravid heller...Elakt kanske? Men JA, jag har nästan hoppas på att Viktoria och Daniel skulle få problem och vara tvungna att ta hjälp av IVF. Inte för att jag vill önska någon detta MEN för att få ökad förståelse för IVF bland alla icke invigda.

En nackdel med denna lyckliga tilldragelse är alla löpsedlar och tidningar som nu kommer att svämma över med babyprat sida upp och sida ner... GUUUUUD vad man måste stålsätta sig för att orka handla framöver. Undvika alla tidningskiosker och tvkanaler som kan tänkas vilja uppmärksamma babylyckan.

Sen är det dags för bäbisleveransen och tiden därefter, första bilderna, dopet, lyckan... B L Ä!!!! Jag vill ha min egen lycka att glädjas åt, inte BARA andras, oavsett om det är kungligt eller ej.

Hur som helst önskar jag er båda Lycka till :-)

TILLÄGG: Nu har jag suttit i ett tag (okej, ett par timmar...) och läst om nyheten på diverse olika ställen på webben. Om sanningen skall fram så kniper det i hjärtat och bränner i tårkanalen. FAAN, Dom hann före-lixom. Är det elakt? Småaktigt? Bitchigt? Ja isåfall är jag en elak, småaktig bitch! För det smärtar i hjärtat.och tårarna trillar ner för kinden.Över en graviditet som var väntad. Faaan så löjligt egentligen. Men fakta. Här sitter jag och lipar över en babylycka jag inte ens är närstående till. Nu får jag tagga ner. Dax att logga ut!

Må bäst!

Flickorna förgyllde helgen

Vardagen har återkommit nu...

Idag började skolan.

Våra tjejer (guddöttrarna) åkte hem igår efter att ha firat sista dagarna på sommarlovet hos oss. Mina ögonstenar M 8år och N 6 år. Blir så glad när dom vill vara hos oss, och man får gosa och mysa med dem :-)

Vi har haft en trevlig semester, med några veckor på landet, ute med båten och i stugan, men om allt skall fungera så MÅSTE jag hålla i alla trådar, koordinera och planera för ALLT. Så semestern blir oftast jobbigare för min del med allt planerande för mat, aktiviteter och boende mm.

Så jag tog ett "egobeslut" och bokade en avslutade semestervecka på Gotland. För JAG ville dit. Frågade inte ens maken vad han ville. (men han ville åka med, annars hade jag åkt själv...) Så skönt. Miljöombyte för att ladda och tänka och bara va. För där kan man inte renovera, eller fixa trädgården, eller måla om...

Och jag tror jag lyckades bara va. Rätt bra för att vara mig iallafall. Besökte loppisar och åt gott fika. Fösökte släppa tankarna på vad som kunde varit och vad som försvann före semestern. Kotten.

Nu är vardagen åter här, med känslor och tankar som dundrar runt i kroppen.

Ska jag ringa kliniken och be om tid för fortsatta försök?

Ska jag strunta i allt och istället vända blad och inse att mammarollen inte är menad för mig?

Ska jag byta jobb, utbilda mig till nytt yrke, flytta utomlands eller "nöja mig" med befintligt liv?
Visst kan dessa tankar låta drastiska, men ibland känner jag att det verkligen är NOG!

Jag har nog tappat lusten, sugen och orken att "skaffa" barn. Det var ju inte tänkt att bli så här. Samtidigt är jag rädd att jag skall ångra mig en dag och DÅ inse att jag borde fortsatt kämpa...

Just nu vet jag inte. Om maken tar tag i nått så får vi se, men han nämner aldrig ett ord om kliniken eller om vi ska fortsätta...

Känner mig så ensam i vårt IVF:ande. Lever parallellt , men inte ihop....

OJ så långt och deppigt detta blev. Får väl ta mig i kragen och rycka upp mig. Ska ju på konferens i tre dagar med jobbet i helgen! PARTY!!!

Kram Ninna

Ser jag en mage till spyr jag!

Vår bröllopsdag idag. Igen. Vi är fortfarande SUPER-O-GRAVIDA!

Stora, vackra, runda, ljuvliga gravida bebismagar omger mig denna sommar. Precis så vackra som jag själv önskar mig såklart.

Avundsjuk! Ja det kan du fet-hajja!!!

Jag har varit på många härliga fester med nya vänner nu i sommar. Vänner som inte har en aning om min längtar, alla försök, år av kämpande mm. Nya vänner som glatt kläcker ur sig de obligatoriska frågorna om varför inte vi har småfolk...

Vi har valt att inte säga som det är. Vi "skyller" fortfarande på makens cancer som faktiskt känns rätt ok att "skylla" på , vi slipper oftast fler frågor och kan koncentrera oss på att vara människor och bara andas...

Men visst känns det jobbigt, att åter igen tvingas dra en och annan "vit lögn" när man helst av allt ville visa upp en gravidmage och få "avslöja" sanningen nu i augusti, lagom till vår kräftskiva!

Jahaja. "bara att komma igen med nya friska tag efter semestern". Jag vill inte ha nya friska tag. Jag vill ju få fortsätta vara gravid.

Faktum är att tiden kring missfallet var inte så jobbigt. Men tiden EFTER har varit destå värre. Alla tankar. Ständigt malande. Ständigt undrande. Ständigt närvarande. SLUTA!!!

Låt mig vara. Låt huvudet vila. Låt tankarna handla om gröna ängar med rosa fjärilar och blåa moln. Låt mig slippa tänka på vilken veckan jag skulle varit i nu. Om inte Kotten lämnat oss.

Jag vill ha tanke-semester. Stänga av. Vila. Sova.
Vakna, vara gravid, föda och äntligen komma i mål!

Vill Inte se en stor vacker gravid mage till- tack! Då spyr jag!

Kram Ninna

Blä

Hemma en sväng för att tvätta innan två sista veckorna  på landet.

Tack för er varma ord. Javisst gör det ont att Kotten lämnade oss.

Huvudet vänder in och ut på varje tanke... Varför?...Vad gick fel?...Vad kan jag ändra på till nästa gång? osv osv. Tankarna mal om och om igen. Kan inte släppa.


Svårt att koppla av. Ladda om. Är så in i bängen trött på att "ta nya tag". Blä.

Dax att vänta igen. På nästa mens och den därefter. Och sedan besked från kliniken för vidare behandling... B L ÄÄÄ.

Så TACK för ditt stöd. Kram Ninna

Klinikens svar

Vi skulle fått svar på det andra blodprovet i onsdags. Tror ni jag kom ihåg att ringa? Näpp, och sedan åkte vi bort ons kväll-söndag.

Så jag ringde idag, måndag,  och vet ni vad? Kliniken har redan sommarstängt, i 4 veckor nu...

Så tji fick jag. Inget svar på andra blodprovet.

Men vad spelar det för roll. Vi fick ju missfall. Solklart.

Så inga deppiga rader idag. Sol i sinnet. Och nu har semestern startat. Vi åker till stuga resten av juli till 14 augusti.

ÖNSKAR ER ALLA EN UNDERBAR SOMMAR :-)


Stor varm kram Ninna

Makens reaktion

Mitt förra blodprov (som togs 27 juni) visade på Hcg-värde 40. Det är ju nära ingenting tycker jag, men barnmorskan envisades med att jag skulle ta ett nytt blodprov igår.

Svaret får vi imorgon onsdag.

Svart på vitt vet vi nu att det verkligen var ett missfall. Vår Kotte lämnade oss.

Tungt att det gick åt pipsvängen, men nu har jag i alla fall varit gravid 1 gång i mitt liv. Bara i drygt 5 veckor, men alltid något :-)

TACK TACK TACK för alla varma hälsningar jag fått sedan jag meddelade vårt dysta besked.

Nu vandrar tankarna iväg. Hur ska vi orka igen? Min make har tagit detta rätt hårt denna gång. Tidigare har det lixom inte funnits "Någon" att sörja. Nu fanns Kotten i vår familj i flera dagar.

Flera dagar är inte så lång tid MEN detta var faktiskt första gången min man PRATAT om Kotten.
Jag har ju tidigare "gnällt" över att maken inte engagerar sig i IVF:andet. Att jag befinner mig själv i denna känslostormiga berg och dalbana.

Nu vet jag att han var delaktig. Han sörjer Kotten. Maken kom hem med en vacker orkidé till mig när missfallet var ett faktum. Han berättade att han hade vandrat runt i butiken och varit ledsen över att Kotten lämnat oss. Att han funderat på vem Kotten skulle blivit... Sådant har han tidigare ALDRIG talat om.

Nu känner jag mig inte lika ensam på denna resa. Nu VET jag att maken tänker och funderar TROTS att han inte talar /ältar/ tar upp ämnet med mig.

Kanske orkar vi igen till hösten. Denna ständiga väntan. I hate it! Orkar inte vänta mer...

Kram Ninna

Artikel: Så kan fler få efterlängtade barn

I dagens Svd finns en artikel om svårigheten att få barn. Bra att det uppmärksammas! Äntligen!

Kram Ninna

Artikel: Barnlösa mår psykiskt dåligt

Jasså? Verkligen??? Har omvärlden äntligen fattat hur SKITPISSIGT man kan må av att ständigt vänta, hoppas och längta efter barn och ständigt bli besviken, nerslagen i skorna och känslomässigt urladdad gång på gång...

I DN tar man idag äntligen upp IVF :-)

Kram NInna

Semesterdax

Ringde IVF-kliniken då blodet kom i torsdags. Barnmorskan beklagade djupt och trodde hoppet var ute för oss. Men hon rekommenderade mig ändå fortsätta med medicinerna tills idag måndag och ta ett nytt grav-test.

Blodet har runnit kraftig hela tiden, så jag slutade med medicinerna i fredags. Har heller inte tagit nåt grav-test.Lixom meningslöst...

Idag ringde jag åter kliniken och dom ville att jag istället skulle ta ett blodprov i morgon tisdag.

Nu tar jag semester från alla känslor, tankar och ivf-kliniken.

Ska ha ledigt och försöka NJUTA av ledigheten.

Orkar inte vara ledsen över missfallet. Gör så ont i själen. Jag vill boka en semester till mig och maken. Kanske ska vi åka på vår uppskjutna bröllopsresa i höst istället?


Kram Ninna

Missfall...

Idag är det midsommarafton med stor fest. Vi firar enligt tradition med våra vänner, ca 20 vuxna och lika många små barn.

Hittills har maken och jag varit enda barnlösa paret, år ut och år in. Så även i år. Kotten tog farväl igår inatt.

Jag fick en vansinnig blod-flod igår natt och nu är ALLT hopp ute. Blödde riktigt mycket!

Kotten lämnade oss efter bara 5+2 veckor :-) Så det är så här det känns, att få missfall? Så här mycket gravid har jag aldrig tidigare varit, första plusset någonsin men lyckan blev tyvärr kortvarig!

Eftersom klinikerna stänger nu får vi se om vi orkar (vill) prova ännu en gång i höst. Tror inte det. Som det känns nu i allafall. Jag har VERKLIGEN lagt allt krut på detta försök.

På sätt och vis är det i allafall bättre och lättare att förlora någon i v.5+2 än längre fram i en graviditet!

Nu ska jag ringa IVF-kliniken och meddela dem :-(

VARMT TACK till er alla för alla gratulationer och goda råd! Utan er hade jag ALDRIG ORKAT!!! Det vet ni :-)

Önskar er alla en ljuvlig midsommarhelg :-)


Kram Ninna

Blod?

Varför jag frågade ang MVC var för att vår IVF klinik sa att jag borde ringa nu direkt, eftersom dom (mvc) har så lång kötid (?)...

Det känns nog som om ett telefonsamtal efter vårt första UL borde räcka? eller hur...

Då vet vi dessutom om Kotten bor kvar...

Fick se lite blod i morse. Så än är det ingen idé att ropa "hej"... Asså, det här med väntan är ju inte min starka sida. Finns lixom inget tålamod kvar efter alla ÅR av väntan på än det ena, än det andra...

Skulle vårt plus försvinna nu så vete tusan om jag ens orkar prova igen...

Men varför gräva ner sig? Solen skiner ute och jag skall ut i trädgården och mysa. En ny köksträdgård skall designas :-)

Den 8 juli har vi UL. Jag SKA FÖRSÖKA vara lugn tills dess. Tänka positiva tankar. Må bra. Fast det inte finns någon symtom...alls....

Kram Ninna

Till Rebecca, Mette, Tonci , anonym mfl

Tack för era rara hälsningar och tips.  Jag lyckas dessvärre ej besvara era kommentarer. Hoppas ni inte tror jag struntar i er bara, men som sagt jag kan e besvara er. Vill ni ha ett livstecken från mig hos er måste ni lämna bloggadress med kommentars-möjligheten påslagen :-) Eller en mailadress :-)

Kram Ninna

Mödravård?

När skall man ringa MVC för att boka tid?

Jag ska ju få ett UL på IVF-kliniken en 8 juni, för att kolla att det verkligen finns en Kotte i magen...

Känner verkligen NOLL. så ännu har jag svårt att fatta. Molvärk, som mensvärk, är det enda som kommer då och då.

Hur gjorde ni? När ringde ni till vanliga MVC?

Kram Ninna

Nojjig

Såklart man inte kan vara lugn och coll och bara njuta av att magen förhoppningvis tänker växa på sig (av rätt anledning, inte godis denna gång ;-)...)

Nä nu slog en knäpp nojja till.

HUR HAR NI GJORT?

Jag menar, hur vet ni som nyligen plussat att ni är gravida varje dag? När inga symtom finns. Tar ni ett GRAVID-TEST dagligen fram till UL eller? Eller???

Ska jag ta ett per dag eller vecka, eller?

Jag sa ju att är nojjig idag ;-). Men jag vill ju veta om Kotten bor kvar i min, för alla mediciner hindrar ju mensen från att dyka upp.

Kram Ninna

Modig eller bara dum?

Det får tiden utvisa...

Jag tog till modet (dumheten) att lägga upp baby-widgets på min blogg. Som ni ser är dom lite olika beräknade. Jag skall justera dem när vi varit på UL och doktorn kan tala om vad som gäller. Om det nu bor en kotte i magen eller vad som pågår?!!!

Tills dess behåller jag dessa två widgets.Dom hjälper mig att fatta vad som pågår. ATT något pågår.

Har varit på tjänsteresa i 4 dagar. Kick-off med flödande champange och drinkar hela dagarna. Kul. Nä. Men jag har avstått såklart och tror inte någon reagerat nämnvärt, eftersom jag är väääldigt måttlig med alkohol även i vanliga fall. Men resan var väldigt trevlig och vi har haft superkul!

Det enda jag märker är att jag vill sova. Alltså HELA tiden...
Sov i ELVA timmar inatt. Och har sovit middag i 4 timmar nu. INTE VANLIGT...

Kram Ninna

RD 14 TESTDAG

Ruvar på. Har samma hemska magsmärtor som kom igår. Molande mensvärk som stretar och "drar" i äggstockarna, tror jag det är iallafall. Känns som om jag bara vill ligga på soffan och vila. Och då är det nåt fel -som maken sa. Jag ligger ALDRIG och vilar.

Ruvardag 14 idag. Officiella testdagen. Måste ringa kliniken och meddela resultatet oavsettt vad det blir- sa barnmorskan. 

Ingen press alls, men vi vill helst inte träffa er under dessa omständigheter igen - lixom....

Och jag som var tvungen att tjuvtesta igår. VARFÖR var jag tvungen att tjuvtesta? Med ett gammalt test som gått ut dessutom? Invagga mig själv i falska förhoppningar. Varför skulle det fungera nu? Vi har ju ALDRIG NÅGONSIN på dessa år ens varit i närheten av ett plus, så vad skulle vara skillnaden denna gång?

Testade imorse. Ringde kliniken. Dom ringer tillbaka. Väntan igen....

Och denna väntan gör mig G A L E N.

Först vänta på mens.Sedan vänta på behandling, sedan vänta på tid för ÄP eller ET, eller FET eller vad det nu kan vara... Sedan väntan på TESTDAG....

HUR ORKAR MAN MED ALL VÄNTAN när man redan väntat i 10 år??????

Så ringde dom tillbaka från kliniken.

Hur mår du?, frågade barnmorskan Malin,
-Jo, tack, som vanligt, sa jag.
Och vad visade testet? frågade hon.
-Ja, det står på stickan att jag är GRAVID :-) fick jag svara,
men jag känner ju inget.
Oh, GRATTIS svarade barnmorskan! Så roligt!

FATTAR NI???

G R A V I D

Har inte fattat själv. Nu väntar vi på vårt tidiga UL, det blir redan den 8/7 eftersom dom stänger för sommaren sen.

Måtte detta fungera nu. Trots magsmärtorna... Jag har ju läst om ALLA möjliga komplikationer på era bloggar. Nu ska jag tänka positiva tankar fram till UL den 8/7.
Det blir nästa milstolpe.

Phu.

HUR RÄKNAR MAN NU? Ruvar jag fortfarande eller????

Vill ni se det jag såg imorse?

Imorgon åker jag på en utbildningsresa till Finland i 4 dagar. Ingen möjlighet att blogga alltså.

Fattar ni? Jag= Gravid???

Kram Ninna

Magsmärtor

Självaste fasiken att jag ar tvungen att fuska och tjuvtesta, dag 13 skall man inte jävlas med.

Som straff har jag nu fått ordentliga menssmärtor i magen, vid äggstocken. Gör skitont!!!

JAHAPP, DÅ ÄR DET VÄL BÄST ATT STÄLLA IN SIG PÅ ETT FETT MINUS IMORGON DÅ!!!

Ninna

RD 13 tjuvtestat

Dag 13. Lyckodagen eller? Ja inte vet jag men nyfikenheten på att inte känna något alls under ruvningen tog överhanden imorse.

Jag tjuvtestade. Borde jag inte gjort.Det är testdag IMORGON!!! Så skärpning... Men det gick inte att hålla sig. Så jag testade.

På mina stickor skall jag få TVÅ streck om det lyckats. Jag fick bara ett...och ett suuuupersvagt bredvid.

Kollade på testets datum. UUUPS. Det gick ut i mars i år! VAD BETYDER DET??? Får jag felaktigt värde?

Såklart man inte skall tjuvtesta, men nu är det gjort, och jag är lika ovetandes som innan. Lyckat? Nä!

Så nu blir det till att verkligen skärpa sig och ta det riktiga testet imorgon!

Kram Ninna

RD 12

Dag 12.

Noll nyheter här. Ha det så gott i värmen...

Kram Ninna

RD 11

Dag 11. Inget nytt på Ruvarfronten.

Har ABSOLUT NOLL föraningar. Blir mer och mer övertygar över ett kommande minus... Testdagen får ge svaret...

Kram Ninna

RD 10

Dag 10. Ruvning pågår ännu, tror jag, och eftersom jag är fullproppad med mediciner (vaggisar och progestron) så får jag heller ingen mens om pluset skulle utebli. Bara att snällt invänta TESTDAGEN 15/6 alltså....

Älskar denna väntan...

Not :-)

Kram Ninna

Tjackhora,Knarkare, Pundare?

Är jag Tjackhora, Knarkare, Pundare?
IVF-normal skulle jag säga! Hade jag inte mött alla underbara IVF-systrar på bloggarna så hade jag förlorat förståndet för länge sedan.

Skulle jag nånsin röra Sprutor? Nej tack inte jag. Hepp, vem pressar in nål efter nål i magen nu då? Skulle jag bli en Pillertrillare då? nej tack inte jag. Hepp, vem knaprar mer piller än en beroende? Jo jag. Knarkare, ja på sätt och vis! Så läget kan förändras.


När vi kom till IVF-kliniken och dom berättade om sprutbehandlingen så behöll jag mitt lung - på utsidan. Innuti SKREK hela jag ALDRIG NÅGONSIN att jag tar alla dessa sprutor. NEVER. Då struntar jag i detta att skaffa barn!!!


Såklart vann mitt lugna yttre över mitt kaotiska inre. Jag tog sprutorna. Nästan frivilligt. Mest tackvare mina ivf-systrar som frikostigt delat erfarenheter och tips med mig! TACK!


Jag har sagt det förr och säger det igen: T A C K för att ni finns där ute och stöttar, ger fantastiska råd och tips.Utan er hade jag ölagt ner bebisfabriken för länge sedan!

Alla känslor, tankar och "skumma" tankar som rasar runt i skallen TACK GODE GUD för alla förstående medIVF-systrar jag fått!

Kram Ninna

RD 9

Ruvar på... Försöker att inte tänka på det hela tiden, men blir ju ständigt påmind då mediciner skall tas tre gånger dagligen...

Men fungerar det så är ju ALLT värt det :-) Såklart...

Ruvar på dag 9 idag. Känner NOLL. Men det kan ju vara så...

I dag fredag blir vi småbarnsfamilj tills på söndag! Guddöttrarna kommer på efterlängtat besök :-)
Har verkligen längtat som en tok efter sötnosarna! TJOHO nu blir dagarna extra fartfyllda :-)

Kram Ninna

RD 8

Ruvardag 8.

Halvvägs till TEST-dagen den 15/6.

Äter piller och använder vaggisar.Varmt. Svettas.

Kram Ninna

RD 7

Ruvar på dag 7 idag.

Känner INGET
Har INGA symtom...alls...
Sover som vanligt, äter som vanligt, gör nr 2 som vanligt, och känner NOLL i mage och bröst.

Hmmmm

Men såklart, alla reagerar olika. Jag reagerar kanske inte alls.

Kram Ninna

RD 6

Samma samma.

Dag 6.

Om man känner nån skillnad. NÄR känner man då skillnaden? och VAD känner man först?

Ninna

RD 5

Inget nytt. Ruvar.

Dag 5.

Evig väntan...

Kram Ninna

RD 4

Inget nytt på ruvarfronten.Försöker umgås med vänner ch göra det som jag vanligtvis gör.Utan att hela tiden TÄNKA på magen och vad som kanske händer eller inte händer.

Ruvar på. Dag 4.

Egentligen är detta bara en enda lång väntan igen. En transportsträcka framtill den 15/6 då vi har vår testdag.

Ljuva väntan... blä.

Kram Ninna

RD 3

Tredje dagen. Ruvning pågår. Äter Piller och vaggisar såklart. Tre gånger per dag. Lever enligt tidsschema.

Försöker att inte tänka så jäkla långt framåt. Inte planera dop. Inte räkna ut när barnet föds. Inte heller börja inreda en barnkammare här hemma, som ändå förblir tom.

Sansa mig. Inte glädjas i förskott.

Superenkelt va?.NOT.

Kram Ninna

RD 2

Samma sak idag. Ruvning. Dag 2.

Förnuftet säger: ta det lungt. Inget du kan påverka nu. Vila.Ta det lungt...

Hjärtat har redan planerat barnvagn och bjudit in till dop...

HUR knäpp är man egentligen...

Kram Ninna

RD 1

Ruvning pågår alltså.
Dag 1.

Kram Ninna

FET B idag

Idag är det dax för vår FET nr B (första avbröts mitt i behandlingen då kliniken stängde för att flytta i ett par veckor.)

Vågar inte längre tro och hoppas att detta skall fungera men vi får väl se.

TD är 15/6.

Någon som vågar hålla tummarna?

Kram Ninna

Tillbaka :-)

Tro det eller ej - jag är tillbaka :-)

T A C K för att ni inte glömt bort mig eller övergett mig. Det värmer verkligen i hjärtat!

Jag har fått SÅ många underbara hälsningar av er, och kommer besvara dem alla snarast :-) Du som valt att lämna ditt meddelande som "anonym" får gärna tala om vart du vill ha svaret skickat :-)

SÅ mycket har hänt och jag kommer att fylla på men info här på bloggen den närmaste veckan...

Nej ingen bäbis eller plus, bara minus såklart...men all info kommer!

Jag har saknat er alla SÅ MYCKET - ni är fortfarande DE ENDA  i min bekantskapskrets som förstår känslorna och sorgen man befinner sig i när det blir minus efter minus.

Nu ikväll var jag bara tvungen att höra av mig, ett livstecken efter nästan 4 månaders tystnad.

Nu är jag tillbaka, och mår lite bättre än senast :-)

Kram Ninna

Ensam

Idag skiner solen - ute. Men inne är det mörker. Jag mår skrutt. Önskar det fanns en stödgrupp för oss som kämpat i åratal men bara får minus efter minus...

Väninnorna med "egenproducerade" barn fattar inte vad jag pratar om..."Det är väl bara att försöka igen...".

Nä det är inte "bara", när man är känslomässigt helt ur balans. 

Mitt sätt att leva och överleva IVF-kämpandes alla berg och dalbanor är att blogga med er - kära kära bloggsystrar! TACK FÖR ATT NI FINNS!!

Kram Ninna

Tillbaka - Vad hände?

Efter nära 3 månaders tystnad är jag nu tillbaka. Tilltuffsad av livet och lite mer trasig i själen - men vid liv...

Jag har inte orkat besöka bloggen alls under denna tid, men glädjetårarna forsade fram när jag möttes av alla era varma & omtänksamma hälsningar på min blogg idag!

T A C K!!! 

Jag har saknat er, så här kommer ett "rejält" inlägg :-)

Vad hände då?

Jo på Testdagen 13/11-2010 fick vi minus - såklart - och småblödandet fortsatte i tre dagar innan helvetesmensen kom. Störtblötte i 10 dagar!!! Helt galet mycket. Mådde riktigt uselt under denna tid, både av menssmärtor och känslostormarna inom mig. Alla j**la sprutor och vaggsiar "i onödan"...

Ringde kliniken som sa att vi kunde göra nytt försök efter nästa mens, som alltså borde komma i mitten av december. Med lite tur skulle vi precis hinna med nästa försök innan kliniken skulle stänga inför jul 22 dec. Väntan, väntan, väntan....

Sedan när har vi turen på vår sida?

Decembermensen kom, men en vecka försenad. Nej, jag var inte gravid heller...

Och något blev fel, för mensen kom lixom inte igång ordentligt. Bara småblödde i 14 dagar!!! Jag som vanligtvis har en intensiv mens i 3-4 dagar! Så kliniken hann julstänga...och småblödandet övergick i ny helvetesmens på trettonhelgen. En störtflod som höll i sig i 9 dygn. Så efter 25 dagars blödande upphörde allt och jag pustade ut.

Kliniken sa bara att det kan vara en naturlig reaktion på behandlingen vi genomgått?!?! Återstår att se...

Hur som helst, nu inväntar vi februarimensen och hoppas den är "normal", för då kan vi få påbörja frysförsök nr1 i mars-april. (FET-Heter det så?)

Så här sitter jag nu med prickig mage av alla sprutor, (trodde sticken skulle försvinna?) och ett stort fult brännsår - NI MINNS VÄL BRÄNNSÅRET jag fick??? Yepp, ärret är kvar och påminner mig dagligen om min barnsaknad...

Det var kroppen.

Huvudet då? jo, Känslorna är borta. Eller bort-tvingade. Allt har tärt på mig inombords, så jag vet inte vad jag känner - om jag känner nåt. Eller om jag vågar känna något. Vill ju bara att allt skall vara "över" så jag får "sitta i min fåtölj med en liten i famnen" :-)

Vågar inte ens önska mig gravid - för jag har läst så ofantligt många gravidbloggar som slutar i dödsfall eller missfall. Jag lider så med dessa änglamammor!

Samtidigt har vi haft ett jättejobbigt år i familjen då min Far är dödssjuk och jag åker ut och in på sjukhus varje vecka med honom. Gör allt jag kan för att hjälpa honom, och det är SÅÅÅ TUNGT att de honom tyna bort framför ögonen på oss... Det var ju bara drygt två år sedan min syster gick bort och vi har ännu inte hämtat oss från sorgen. Det gör man väl aldrig. Kanske blir den bara lite mindre tung med tiden??? Jag hoppas det.

Det var själen.

Jag vet inte riktigt hur jag skall ta mig vidare. Nu väntar jag igen...

Men jag skall med glädje ta en sväng runt bland er alla - kära bloggsystrar - och se hur ni mår! Jag har verkligen saknat er!!!

Varmaste kramen Ninna