fredag 11 februari 2011

Ensam

Idag skiner solen - ute. Men inne är det mörker. Jag mår skrutt. Önskar det fanns en stödgrupp för oss som kämpat i åratal men bara får minus efter minus...

Väninnorna med "egenproducerade" barn fattar inte vad jag pratar om..."Det är väl bara att försöka igen...".

Nä det är inte "bara", när man är känslomässigt helt ur balans. 

Mitt sätt att leva och överleva IVF-kämpandes alla berg och dalbanor är att blogga med er - kära kära bloggsystrar! TACK FÖR ATT NI FINNS!!

Kram Ninna

22 kommentarer:

  1. Många kramar till dej:)) <3

    SvaraRadera
  2. Å tack för att du finns! Hoppas du känner dig bättre snart.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Stora kramar till dig. Vet precis hur det känns, därför vi tagit en paus nu. För att orka psykiskt att ta sig igenom ytterligare en runda när vi mår bättre igen.
    Det är tufft, men bloggvärlden hjälper mycket!

    SvaraRadera
  4. Har svårt att fatta hur folk kan vara så okänsliga som tycker att det "bara är att försöka igen". Brist på empati. Ändå tycker folk att det är jobbigt att gå över tiden två veckor under en normal graviditet och klagar över det. Det är ju sååååååååååååå lång väntan den sista tiden som man går över tiden tycker de och då kan de kanske fatta hur det känns att gå månad efetr måndad, år efter år utan att ens bli gravid.

    SvaraRadera
  5. Ååååh, jag skulle bara vilja ge dig en stor kram nu och säga; Jag förstår dig!
    Näe, det är verkligen inte "bara"!

    Tur att vi ha varandra, alla bloggsystrar!

    *Kramar om extra hårt*

    SvaraRadera
  6. Nej, såna kommentarer är så onödiga, svårt att förstå för de som inte behöver tänka på sådant. Ha en bra helg! Kram!

    SvaraRadera
  7. Jag skickar helt enkelt en varm kram, det verkar som att du behöver det...KRAAAM

    MVH / IVF-Syster

    SvaraRadera
  8. Kanske vi själva skulle kunna skaffa en sådan stödgrupp. Den gruppen som vi går i hos Spädbarnsfonden består endast av föräldrar som har förlorat barn, ingen psykolog eller kurator är med. De som leder gruppen förlorade sina barn för många år sedan, men de har inte heller någon utbildning om gruppsamtal eller sånt.
    Det behövs endast ett ställe att träffas vilket kan vara även ett café eller utomhus i en park med picknik när vädret är fint eller hos någon efter ett tag. Jag kan tänka mig att det finns många som skulle vara intresserad. Egentligen som en bloggträff men regelbundet. Reglerna att hur ofta man träffar och sånt skulle vi kunna bestämma tillsammans.
    Vad tycker du? Skulle det kunna vara något?
    Kram

    SvaraRadera
  9. *kramar om dig*

    Älskade vän...

    Om vi bodde närmare så skulle ja bjuda in dig..låta dig öppna ditt hjärta o alla dina sinnen...

    Ja skulle prata, försöka trösta, ge svar eller bara sitta tyst o lyssna...låta dig ha en axel att gråta på...
    Lider när ja läser hur du mår o ja tänker inte säga att det ordnar sig eller att det blir bättre...för det går upp o ner

    Livet är som en berg o dal bana....

    Men ja hoppas att en dag allt ska ordna sig o att det blir bättre...men just nu så är inte dessa orden nån tröst o inte dem du vill höra...

    Kramar om dig

    SvaraRadera
  10. Jaa, det skulle verkligen finnas! Och så skulle vi alla bo nära varandra så vi kunde ha stödfika varje dag :)
    Den som inte har genomgått IVF kan aldrig förstå helt och hållet, de kan egentligen bara föreställa sig. De vill ju väl men det kan bli så fel.
    En dag blir det eran och våran tur också! Och då har vi lärt oss något som de kanske aldrig kommer att göra- att aldrig någosin ta våra barn för givet :)

    Många varma kramar

    SvaraRadera
  11. Jag vet exakt vad du menar.... Skickar en stor kram!

    SvaraRadera
  12. Ja, det är konstigt att inte ivf-klinikerna ordnar träffar mellan sina patienter. Jag var och pratade med en psykolog i somras och hon frågade om det, och tyckte det var väldigt märkligt. Kan inte annat än hålla med.
    Ingen kan ens låtsas förstå om de aldrig själv varit där.

    SvaraRadera
  13. Sänder över varma Kramar till dig <3 tänker på dig.. och saknar dina inlägg

    SvaraRadera
  14. Ville bara kika in o säga att ja saknar dig...

    Hoppas att det är okej men eftersom du inte har varit här på ett tag så kanske det inte är så men ja hoppas bara att du har tagit en bloggpaus för att ladda batterierna o pysslar med sånt som gör dig glad o lycklig..

    Ja kollar din blogg i stort sett varje dag för att se om du har kommit med ett livstecken o ja tänker fortsätta med det...

    Skickar över en massa värme o kramar

    SvaraRadera
  15. Hej Ninna.
    Äntligen hittar jag en kvinna i min egen ålder på denna sida....tack!
    Alla andra är så mycket yngre att jag blir osäker på ifall man kan jämföra sig med dem.
    Jag skulle gärna vilja ha kontakt med dig i framtiden....ska börja spraya på måndag den 28/3 för allra första gången.
    Har så många frågor....kanske du har svaren.
    Kram Suz

    SvaraRadera
  16. håller tummarna för att lyckan ska bli er någon gång, tills dess sköt om varandra kram

    SvaraRadera
  17. Hur är det med dig vännen? Saknar dig!
    Kram

    SvaraRadera
  18. Hej... Hur har ni det nu???
    varma kramar /Jenny

    SvaraRadera
  19. Hej!
    Ville bara skicka en liten hälsning och säga att du är inte ensam även om det känns så:)
    Jag och min sambo har försökt få barn i 7-8 år och 9 IVF-försök senare, så sitter vi fortfarande här lika barnlösa och förtvivlade.

    Kramis

    SvaraRadera
  20. Hej, hur går det för dig? Hoppas att allt är bra!

    SvaraRadera
  21. Hej
    Hittade din blogg idag. Känner så med och för er! Är själv 39 min man 44.... längtade och kämpade i många år. Men har äntligen en liten pojke på 5,5 månader. Önskar dig allt gott!
    Medsyster

    SvaraRadera