Inget är väl som väntans tider :-)

Eller vad säger ni tjejer, som väntar och väntar på provsvar, hormontoppar, BIM och bäbis :-)

Skulle fått BIM i fredags den 25:e. Inget hände. Denna eviga väntan. Tog sticka. Nä inte +.

Känner jag att jag lessnat en smula...faktiskt. Undrar om det verkligen är värt det. Alla väntan, undran, längtan. Eller ska vi bara lägga ner "projekt bäbis" och strunta i allt? Skaffa hund istället. För det är onekligen enklare och ger effekt direkt.

Lördagen kom... och gick... inget händer. Ej heller +...

Jag vet varken ut eller in. Känner mig dock glad och får ny energi varje gång jag ser nya underbara hälsningar från ER! T A C K!!! Utan ert stöd hade jag lagt ner detta redan före sommaren.

Söndag kom. och Japp. Röda floden kom.

Hepp. Inte gravid nu heller. Men då slipper jag iallafall vänta och hoppas och hinna drömma om bäbisens tre mellannamn ;-)

Nu måste jag ringa vår doktor imorgon. VAD FAAAN GÖR VI NU???? Det har nu gått 12 månader med hans behandling(perotime) utan resultat.

Tror jag behöver annan hjälp. Typ...

När har ni fått sprej och sprutor???

Nu ska jag baka bort mina tankar. Skit.

TACK FÖT ATT NI FINNS!!!!!


Kram Ninna


.

ONT efter ÄL????

Jag fattar ingenting ... längre....

Hade ju ÄL förra veckan. Stickan visade ÄL on+to+fre. På lördagen & söndagen var stickan neg. Ja då var det väl ÄL på de dagarna stickan visade stegring?

I tisdags hade jag vansinniga "mens"smärtor i magen hela dagen... Det brukar bara inträffa dagen före mens... Aldrig annars...

Hmm märkligt tycker jag.

Har ni ont vid eller efter ÄL???


HAr återhämtar mig efter barnkalaset.

T A C K Tjejer för era värmande och SUPERTREVLIGA svar!!! Dom stärker som alltid. Varje gång någon av er har kommerterat hos mig så värmer det ända in i själ och hjärta. Det är från ER, TJEJER som jag hämtar styrkan och motivationen att orka vidare med alla stickor, piller, läkartider och annat "nödvändigt ont" i väntan på babylyckan där framme vid orizonten!!!

T A C K för att NI finns!!!

Ha en underbar helg!

Jag ska på 35årsskiva imorgon kväll... (vågar jag ta vin till maten, och fördrinken och annat gott som jag vet födelsedagsbarnet vill bjuda mig på...????? Eller är jag kvällens chaufför???)


KRAMAR NINNA


.

Förbannade jä*la barnkalas

Först vill jag säga till er alla: ett STORT TACK för era underbra, värmande ord i mitt förra inlägg!!!

Sedan vill jag säga: FÖRLÅT MIN RUBRIK!!!

Jag skall genast berätta varför det står som det gör i rubriken.

Vi var bjudna på närmsta väninnan S´s kalas nu i helgen för att fira den 3-årige sonen Lucas. Lucas har just blivit storebror till Bianca, 1 månad gammal.Vi umgås flitigt med hela familjen och trivs toppenbra ihop! Denna familj tjatar inte på oss, inga frågor eller kommentarer. Dom vet läget - att vi ej kan få barn.

Före helgen var jag hemma hos väninnan S och vi två bakade 5 sortes kakor och två olika tårtor till kalaset. En tradition hon och jag haft sedan Lucas fyllde 1 år. Så mysigt:-)

Så kom kalasdagen idag.

Lucas närmsta kompisar kom på kalaset. Sju glada vänner i 3-års åldern. Alla med tillhörande föräldrapar. Och även varsitt nytt litet syskon...

7 bäbisar som är 1-5 månader gamla... Med sju lika glada och stolta föräldrapar! Grattis till er alla! Ni har fått SÅ fina barn!

Lycka såklart :-)

För alla utom mig och min make som var ENDA "barnfria" paret på kalaset!!!

Och eftersom våra vänners vänner inte känner till vår historia så rullade kommentarer och frågor och undringar..."När ska ni sätta fart...", Ni är ju redan gifta, ska ni inte skaffa...", "Ni som gillar barn borde ha egna..."

osv osv

Ni vet ju själva vilka jobbiga frågor som kan dyka upp!

STING I HJÄRTAT!!! Förbannat - kände tårarna bränna i ögonen! SKÄRPNING!

Vi log, och skrattade bort det hela med "Det är SÅ mycket bekvämare att låna en bäbis när man har tid, - Visst får vi väl låna Lucas eller Bianca ibland?...he he" sade vi och flyttade focus till Väninnan S som vet om vår sits. Hon hängde snabbt på och sa "- Javisst, så slipper ni ju allt baby-bök, he he"

Föräldraparen nöjde sig med det för denna gång och återgick till att gulla med sina små och bäbisarna vandrade från knä till knä...

(Stackars små - i dessa influensatider...Men vi hade Alcogel på oss!)

Men mina tankar avtog inte för det. Förbannade jä*la barnakalas. Massor av glada barn och lyckliga föräldrar. SOM HAR ALL RÄTT ATT VARA LYCKLIGA SÅKLART!!!

Den kloka läsaren tänker nog - "men varför i hel**te gick du på kalaset??? Pucko!"

Jepp. Nog är jag ett pucko! Men va f-n, jag vill kunna umgås med vännerna som vanligt, som innan alla barn trillade in. Barn är livets glädje. fan fan fan

( Öhh...Har jag då ingen glädje i mitt liv, eller???)

Såklart att vi hade kunnat tacka nej till kalaset. Men nepp. Vi sa ja!

Så jag får faktiskt skylla mig själv för dessa rader. Pucko mig!

Och jag vill betona att jag inte missunnar föräldrarna sin glädje!!! SJÄLVKLART ska de vara glada, lyckliga och stolta över sina barn!

Det vill jag oxo vara om vi skulle lyckas... Såklart.

Men just idag var det en dålig dag att vara på barnkalas.

Hade ÄL före helgen. Får väl se resultatet runt den 25:e september.

Så snälla, kära läsare, var inte arg på mig för orden ovan. Det var idag som det sved ihjärtat när bäbisfrågorna haglade...

Imorgon är en ny dag:-)

STOR VARM KRAM TILL ER TJEJER!!!


Kram Ninna


.

Liten släng av depp

Det har landat en "depp" på min axel. Jag har tappat lusten att räkna dagar, ta prover, äta piller och mäta värden.



Vi har väl alla varit där, speciellt ni härliga medsystrar som kämpat och fortfarande kämpar...



Jag har, som tidigare berättat, ätit ytterligare en omgång pergotime. Nu inväntas ÄL som beräknas till helgen, typ och därefter ca 14 dagars väntan på BIM. Tror vi landar på den 25 sep typ.



Men just nu är det så mycket omkring i mitt liv att jag inte orkar bry mig om dagar och stickor och annat jox. Ändå försöker jag tvinga mig själv att bry mig. För jag vet ju hur mycket jag kommer att ångra mig om jag INTE håller koll, trots allt...



Vilket moment 22. Måste bry mig, men vill inte bry mig, men bryr mig ändå, för att inte ångra mig....



3 bäbisar har ramlat in i mina väninnors armar senaste månaden. 3 nyblivna glada lyckliga mammor. Som alla 3 gladeligen låter mig få hålla deras små guldklimpar. Tack...


Likförbannat svider det i hjärtat, för det borde varit 4 mammor. Jag oxå...


Men det vill sig inte för oss, och nu när jag tappat lusten så kommer det att skita sig igen, för kära maken tar noll ansvar för allt som skall skötas och kollas och tidsberäknas.


Hur fungerar era män?


kram Ninna





.