Först vill jag säga till er alla: ett STORT TACK för era underbra, värmande ord i mitt förra inlägg!!!
Sedan vill jag säga: FÖRLÅT MIN RUBRIK!!!
Jag skall genast berätta varför det står som det gör i rubriken.
Vi var bjudna på närmsta väninnan S´s kalas nu i helgen för att fira den 3-årige sonen Lucas. Lucas har just blivit storebror till Bianca, 1 månad gammal.Vi umgås flitigt med hela familjen och trivs toppenbra ihop! Denna familj tjatar inte på oss, inga frågor eller kommentarer. Dom vet läget - att vi ej kan få barn.
Före helgen var jag hemma hos väninnan S och vi två bakade 5 sortes kakor och två olika tårtor till kalaset. En tradition hon och jag haft sedan Lucas fyllde 1 år. Så mysigt:-)
Så kom kalasdagen idag.
Lucas närmsta kompisar kom på kalaset. Sju glada vänner i 3-års åldern. Alla med tillhörande föräldrapar. Och även varsitt nytt litet syskon...
7 bäbisar som är 1-5 månader gamla... Med sju lika glada och stolta föräldrapar! Grattis till er alla! Ni har fått SÅ fina barn!
Lycka såklart :-)
För alla utom mig och min make som var ENDA "barnfria" paret på kalaset!!!
Och eftersom våra vänners vänner inte känner till vår historia så rullade kommentarer och frågor och undringar..."När ska ni sätta fart...", Ni är ju redan gifta, ska ni inte skaffa...", "Ni som gillar barn borde ha egna..."
osv osv
Ni vet ju själva vilka jobbiga frågor som kan dyka upp!
STING I HJÄRTAT!!! Förbannat - kände tårarna bränna i ögonen! SKÄRPNING!
Vi log, och skrattade bort det hela med "Det är SÅ mycket bekvämare att låna en bäbis när man har tid, - Visst får vi väl låna Lucas eller Bianca ibland?...he he" sade vi och flyttade focus till Väninnan S som vet om vår sits. Hon hängde snabbt på och sa "- Javisst, så slipper ni ju allt baby-bök, he he"
Föräldraparen nöjde sig med det för denna gång och återgick till att gulla med sina små och bäbisarna vandrade från knä till knä...
(Stackars små - i dessa influensatider...Men vi hade Alcogel på oss!)
Men mina tankar avtog inte för det. Förbannade jä*la barnakalas. Massor av glada barn och lyckliga föräldrar. SOM HAR ALL RÄTT ATT VARA LYCKLIGA SÅKLART!!!
Den kloka läsaren tänker nog - "men varför i hel**te gick du på kalaset??? Pucko!"
Jepp. Nog är jag ett pucko! Men va f-n, jag vill kunna umgås med vännerna som vanligt, som innan alla barn trillade in. Barn är livets glädje. fan fan fan
( Öhh...Har jag då ingen glädje i mitt liv, eller???)
Såklart att vi hade kunnat tacka nej till kalaset. Men nepp. Vi sa ja!
Så jag får faktiskt skylla mig själv för dessa rader. Pucko mig!
Och jag vill betona att jag inte missunnar föräldrarna sin glädje!!! SJÄLVKLART ska de vara glada, lyckliga och stolta över sina barn!
Det vill jag oxo vara om vi skulle lyckas... Såklart.
Men just idag var det en dålig dag att vara på barnkalas.
Hade ÄL före helgen. Får väl se resultatet runt den 25:e september.
Så snälla, kära läsare, var inte arg på mig för orden ovan. Det var idag som det sved ihjärtat när bäbisfrågorna haglade...
Imorgon är en ny dag:-)
STOR VARM KRAM TILL ER TJEJER!!!
Kram Ninna
.
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Usch, det är så himla jobbigt när det blir så!! Förstår precis hur du känner!
SvaraRaderaKram
Neeej, Ninna! Du får faktiskt INTE skylla dig själv. Varje människa med normalt funtad insikt och kunskap inser att man INTE, INTE, INTE ställer sådana frågor som tydligen alla dessa puckon till föräldrar gjorde. Nej, nej, nej. Fel, fel, fel.
SvaraRaderaJag tycker du verkar vara sällsynt vettig och icke-bitter, så sluta straffa dig själv. Då när vi mådde som sämst hade vi nog inte klarat av ett dylikt kalas.
Stor kram!!
Lilla hjärtat!!
SvaraRaderaInte ska du behöva be om ursäkt....du har all rätt i världen att känna så....alla skulle känna så om de gick igenom det du/ni går igenom....
Självklart missunnar du inte deras lycka... det är situationen i sig som du avskyr....
att du inte är en av dem...
O sen alla dessa frågor....Varför??? varför ska folk fråga en massa??
Ja tycker folk ändå borde ha en o annan tanke till varför inte ni har barn osv..
Fatta mig rätt nu..klankar inte ner er pga eran ålder...
Men man kanske skulle tänka sig för innan man säger nåt...hmm de är "till åren"..hmm de kanske inte kan få barn...ja frågar inget ifall det är så...
Man ska inte ifråga sätta...aovsett ålder...
för man vet aldrig..antingen vill de inte ha barn eller så kanske de inte kan få barn...
eller så vill de vänta..
Att skaffa barn eller inte...när eller hur?? det är väl ändå upp till paret o inte till omgivningen...
Man blir inte lättare o snabbare med barn för att alla tjatar o alla frågor...
Så för mig får du ha hur många JÄVLA DÅLIGA DAGAR du vill....
Massor av kramar...
Förstår dig precis. Har varit där själv.
SvaraRaderaMännsikors klumpiga komentarer och frågor om när ska ni skaffa barn då? Så tacktlöst av dem. Precis som att man är frivilligt barnlös när man är 34 år i mitt fall. Tänk om vi skulle fråga dem om " när ska du ta och skaffa dig ett jobb då? till en ofrivilligt arbetslös eller när har du tänkt att banta då till en som lider av sjuklig fetma. HALLÅ!! Jag blir vansinnig på dessa idiotiska påhopp folk bara häver ut sig som om det vore det mest självklara att alla kan skaffa barn när man vill.
Nu har läget ändrats för vår del men vi har fått genomlida två ivf (provrörsbehandlingar) innan det till slut tog sig. Läs gärna mitt inlägg: 34år och frivilligt barnlös - vad tror du?
vet inte om den här genvägen funkar...
http://www.blogtoplist.se/out.phpid=9161&article=1179719
Lycka till med allt.
Lider med er... När vi var mitt uppe i våra behandlingar provade vi att berätta om våra svårigheter ibland när vi fick frågan om det inte var dags för barn snart, och det tyckte jag hjälpte. Kändes mycket lättare att vara ärlig än att försöka hålla masken. Oftast fick det också tyst på dem som frågade. Vilket var skönt.
SvaraRaderaKram/Josefine
Hej Ninna
SvaraRaderaSkulle aldrig bli arg för det du skriver. Du har oftast en skön och positiv inställning till saker. Du har all rätt att känna som du gör. Vet exakt hur det känns. Var med om precis samma sak medan vi kämpade för att få barn. Kände också ilska och avundsjuka, samtidigt som andra natruligtvis ska få vara glada för sina barn. Men det är inte så lätt att alltid vara så jädra glad för andras skull när man sitter ofrivilligt barnlös och längtar efter egna barn. Ingen ska kunna begära det.
Skickar massor av kramar och jag hejjar på dig och din man!!!!
Jag är oxå trött på den där frågan!! I dessa tider borde det flesta ju vara upplysta om att det inte är en självklarhet att man får barn hur lätt som helst,att man faktiskt inte kan välja det själv.
SvaraRaderaJag har börjat få den där frågan ibland, då ger jag dom oftast en liten uppläxning... likadant om någon tjatar på en kompis eller något..då försöker jag förklara att det ju faktiskt kanske inte är så lätt att få barn som dom tycks tro...
Och det finns ju faktiskt människor som väljer att inte skaffa barn, fast dom mår kanske inte lika dåligt av frågorna.
Jag vet bara att jag kommer må skitdåligt OM det visar sig att jag inte kommer kunna få barn lika lätt som vissa andra. Och att då alla ställer frågor om det kommer ju bli skitjobbigt...
Kram till dig... och din man..
Nej. Okänsliga idioters korkade frågor är inte ditt ansvar. Man ska kunna gå på barnkalas som barnlös utan att bombarderas med sådana där frågor och antydningar. Själv har jag tröttnat och svarar numera med "alla har det inte lika lätt som kaniner".
SvaraRadera