v 20 + julklappar + fegade ur

Asså nu tror jag inte mina ögon. V.20 (19+0) idag!
VI ÄR HALVVÄGS NU!!!

Kan det vara sant? Skall jag fira nyår med vännerna och vara Gravid i år??? Känns ju helt overkligt...

Det är ju några dagar kvar, så jag håller tummarna att helgen går bra :-) 

Bye Bye nyårsskumpan :-) Tjoohoo :-)

MEEEEN jag har ständigt oroade IVF-tankar som sällskap... Gaahhh :-(

********************

Vill oxo visa er dessa fina jag fick i julklapp av maken:

Stödbälte från Carriwell som säkert kommer till användning snart :-) Har tidigare fått sköna mammatrosor därifrån, av maken.

Och det underbara BOLA-halsbandet från Proud MaMa, med sitt ljuvliga plingande. Långt fint halsband som hänger under naveln så Pärlan skall höra det :-)

*********************

Fega jag hade tjejmiddag här hemma för 8 väninnor igår. Tänkte berätta om Pärlan. Just det. TÄNKTE. Tror ni jag kom till skott?  NOPE. Fegade ur. Alla är ju så vara vid min runda kroppshydda så ingen var modig nog att kommentera att magen faktiskt putar ut nu. Dom trodde väl jag ätit för mycket julmat ;-) Så vi hade supermysig middag i över 4 timmar och alla gick hem lika ovetandes som dom kom hit.

Hur ska jag nu göra? Jag vågar ju inte tro att det här händer mig -PÅ RIKTIGT! Att jag verkligen VÄNTAR BARN och inte missfall... Vi ska träffa fler vänner nu i helgen och på nyår. Kanske lättare att berätta för en vän i taget? Har DU något bra berättar-tips för en nojjig IVF:are???

************************

Vill önska er alla fantastiska läsare, följare och bloggvänner en underbar NYÅRSHELG så ses vi 2013!

Då drar vi igång med besök hon BM den 3/1 :-)

NYÅRSKRAMAR till era alla / Ninna

RUL resultat

Phu..........................

Sammanfattar nog vårt RUL igår. Barnmorskan mätte och vände och vred på bebisen och kollade allt sjuttioelva gånger, samtidigt så berättade hon vad hon kollade och meddelade att allt såg toppen ut. Det fanns ett huvud, med delad hjärna, 2 armar, 2 ben, hel mage, fina fötter och många andra praktiska detaljer såsom ett fungerade hjärta :-) samt Bra mängd fostervatten som Pärlan badade i.

Pärlan höll sig väldigt lugn under undersökningen och samarbetade fint. BM kunde mäta i lugn och ro.

Så hon puffade till magen lite lätt, det gav resultat och Pärlan sträckte fint på armar och ben :-)

Phu............................. som sagt :-)

TACK för alla fina hälsningar inför vårt RUL, men jag måste ju erkänna att jag fortfarande känner mig osäker på om detta skall gå hela vägen! Antar att det är en bieffekt av allt IVF:ande....


Kram Ninna

Oro inför RUL imorgon

I mer än 15 år har jag varit Barnlös, ogravid, och omgiven av vännernas växande magar, glada bäbisar och tultande småttingar. Blä :-(

Nu har jag bäbis i magen, men jag känner inte en lugn och rogivande glädje...ännu. Ska på RUL imorgon, och där kan man ju få alla möjliga otrevliga besked...

Har ju fortfarande inga direkta gravid-symtomer. Inga ömma bröst (aldrig haft), lite svagt illamående som helt gått över för någon vecka sedan, ingen trötthet kvar, inget annat tecken på graviditet finns.... VILL KÄNNA SPARKAR!!!

Trodde att när jag skulle bli gravid skulle jag vara superlycklig under gravid-tiden, men hittills känner jag bara oro i stora portioner. "Varför skulle detta fungera när det inte har fungerat på 15 år???"


Så du är inte ensam AnnaC....men jag förstår dig verkligen!
Skickar en stor varm kram till dig!

Kram Ninna

Babybesked

Så var det dax igen... I går fick jag ytterligare ett baby-besked av en kollega. Hon är så lycklig och bubblar av glädje :-)

Och vet ni vad???

För första gången på sjuhundraelva år blev jag inte ledsen, avis, missundsam och allt det där ni vet som man lätt känner när man själv kämpar som en tok, år ut och år in - medans kollegan provade 2 ggr med nya pojkvännen och vips=gravid :-)

Nej, jag önskade henne lycka till från hjärtat. Så skönt att känna att jag faktiskt ORKAR känna så:-)

Hon går in i v.11 på söndag och jag är glad att kunna vara glad för hennes skull.

Själva går vi in i vecka 19 idag. Alltså 18+0, fattar ni???  Det gör inte jag ;-)

Berättade för min moster i torsdags (17+6). Oj så glad hon blev, men oxo lite" sur" för att min mamma inte berättat att hon skall bli mormor i vår ;-)

Vi ska ju fira jul tillsammans så jag tänkte det var bättre om dom som kommer då, redan vet :-)

Idag blir det julmatspyssel. Mamma och jag gör älgkalops till julmiddag och min man gör Janssons, så som han lärt sig av min pappa :-) Nya rutiner nu när min älskade pappa inte finns med oss längre...

Önskar er alla en helt ljuvlig 4:e advent, för jag räknar hela helgen som advent :-)

Kram Ninna



 

Lättad :-)

OJ så oroliga vi har varit några dagar...

Värst var faktiskt att nedre delen av magen, under naveln, som varit så spänd och tydlig, plötsligt bara försvann. Den sjönk in i magen och kändes inte längre från utsidan...

Jag ringde vår BM igår, och berättade precis som det kändes. Berättade även om sjukhusbesöket förra veckan, men hög feber och hög sänka.

Hennes svar va "OJ" och hon fortsatte "det var inte bra..."

Jag frös till is. Hon borde ju veta lixom...

"Kan du komma in nu direkt?", frågade hon. "Jag hinner sluta men stannar kvar tills du är här" - fortsatte hon..

Himmel, är det så illa, hann jag tänka...

"Javisst, vi kommer direkt" sa jag. Maken störtade ut för att gräva fram bilen, vi var inplogade igen  för 100:e ggn denna helg ;-)

En timme senare var vi hos vår fina BM Anna på Prima Liv.

Hon läste igenom min journal från sjukhusvistelsen och bad mig ta plats på britsen.

Så tog hon fram "lyssnaren" (vet ej vad den kallas, "Doppler??") och föste fram och tillbaka över magen.... Hörde massa väsande ljud, mina tarmar och blodflöde....

"Det här kan ta tid", sa hon. "Ibland är dom svåra att hitta..."

Hon sökte kors och tvärs och hittade ett hjärta....MITT...

Så sökte hon vidare och plätsligt hördes det ett hjärta till, som slog typ dubblet så snabbt....

"Där," sa hon "hör ni?"... OM vi gjorde. Jag kände en TUNG sten falla ner från mina axlar. Pärlan finns kvar hon oss :-)

PHUUUUUU

Hon sökte flera ggr och räknade slagen på Pärlan. Jodå, 145 slag/min. Perfekt. Alldeles jämna, fina och stadiga slag sa hon. Pärlan mår fint.

Varför magen har sjunkit in/bort, gissade hon var för att jag mått så dåligt och gått ner i vikt förra veckan. Men hon sa att det var bra att jag ringt och kommit in på koll. Det är bättre än att inte kolla!

Så fick vi åka hem igen. Betydligt lugnare än senaste dagarna.

T A C K för era lugnande ord, jag försöker vara en lugn blivande mamma, men ibland går det ju bara inte ;-)

TACK för att ni finns!

Kram Ninna

Orolig - magen är "borta"

Sedan några dagar tillbaka så är all aktivitet i magen borta.

Min mage har varit "utspänd och hård" nedanför naveln i flera veckor - plötsligt är den slapp och mjuk igen...

Har heller inte kännt av Pärlan på länge...

Dessutom har min envisa hunger bara försvunnit - helt. Förra vecka åt jag hela tiden, alltid hungrig. Nu är jag helt ointrsserad av mat...

VAD HÄNDER??????

Känner min nojjig såklart. Hur mår Pärlan?

FINNS PÄRLAN???

Ringer min BM nu. Behöver klara besked innan jag oroar ihjäl mig :-(

Ninna

IVF uppmärksammas

Hej alla fina bloggläsare,

jag blir så glad varje gång IVF tas upp i media, tidningar och tv. För att synliggöra problemet och "underlätta" för oss som vill kunna berätta om vår IVF-behandling. Många, många människor har ju inte en aaaaaning om vad vi går igenom, eller hur vi kämpar för att "skaffa barn".

Jag fastnade framför en intessant dokumenär i helgen. "Barnlös i Bengali" hette den. Den berörde IVF-problematiken för ett antal par i Bengali. Även adoptioner & surrogatmammors liv berördes. I dessa länder (indien, bengali mfl)  är det en stor skam att inte få barn bums efter bröllopet. Har det gått nåt eller några år så förskjuts kvinnan från familjen som oduglig, fast problemet kanske ligger hos mannen...

En intressant fråga som ställdes under programmets gång var: "Hur kan det komma sig att folkrika länder som Kina och Indien har flest antal IVF kliniker i världen???"

Programmet gick på tv 11, som ingår i de flesta kabelpaket. Se det gärna.

Sedan läste jag en artikel i senaste MAMA, om Pernilla & Dregens väntade bebis. EN IVF-bebis :-) Underbart att hon/dom går ut med att även kändisar" behöver hjälp på traven". TACK Pernilla för en jättebra artikel. Du har upplevt samma bottenlösa sorg, förtvivlan, längtan, oro och smärta som vi andra kämpande IVF-systrar. Tack för att du satte orden på papper så fler kan förstå!

Här sitter jag i v 18 (17+2) och fattar fortfarande inte att vi väntar barn. Känner mig lika barnlös som innan vårt plus.

Kanske kan RUL nästa vecka få mig att fatta???

Kram Ninna

3:e advent & v.18

Det här känns ju galet kul.

Det är nu 3:e advent och vi går in i vecka 18 idag (17+0) Känner ju inte av Pärlan så värst mycket ännu. Jag känner "nått" men kan inte säkert säga att det är Pärlan.

Men att nåt händer där inne, det märker jag. UJ UJ UJ så ont jag hade i skinnet i går och i förrgår. Stretar och stramar och ömmar. Idag känns det NOLL igen. Så jag antar att det är tillväxtfaser???

V.18 idag, och när jag läser i olika böcker och på olika interntsidor ang Pärlans storlek så är det verkligen skillda åsikter. På en app jag har står det att Pärlan är ca 11 cm lån idag. I babyboken står det 18 cm. Det är väl ok om det felar lite men 7 cm känns ju rätt stor skillnad????

Så vad gäller? Har jag ett plommon, en avokado eller en honungsmelon i magen??? ;-)

Nu blir det julmarkander hela helgen!

Var rädda om varandra!

Kram Ninna

Uppföljning Hjärtakuten

Idag kom en kallelse till uppföljning från Hjärtaktuen. Oj, det känns ju bra att dom är så noga.

Så i början av januari skall jag in till Kardiologen på sjukhuset för att undersöka hjärtat med ultraljud och ett gäng maskiner som skall följa mig under nån dag.

Spännande men oxo lite läskigt. tänk om dom upptäcker ett hjärtfel... Nej, nu ska jag inte nojja upp mig över det.

Jag är istället glad att dom verkligen tar problemet på allvar och gör en grundlig uppföljning.

Besöket på baby-butiken igår gav resultat. Maken åkte med och vi provkörde vagnar. Han fick en annan syn på det här med prylar till Pärlan. Yepp, allt kostar. Vissa saker kostar massor. Andra kostar mer :-)

Så nu skall han starta ett sparkonto för inköp av nödvändiga ting till Pärlan (som vagn & babyskydd mm)

Själv skall jag, efter vårt RUL den 27/12, börja rota fram kläder och storleks-sortera dessa. Har ju köpt på mig en hel del kläder (som jag sparat) till mina söta gudbarn.

Återstår att se om Pärlan är en tös (=välfyllt garderob redan) eller en pojk (=får gå med rumpan bar)

Kram Ninna


UPPDATERING

Fick en ANONYM kommentar att det inte finns tjej och killgrejjer. Men alltså. Kan jag verkligen ha en grabb i rosa volangklänning och glitterkjol??? Eller en tjej i Skjorta, slips och väst??? Verkar som alla "HEN"-debatter stiger folk åt huvudet. Jag är själv uppväxt i killkläder= blått blått blått, eftersom jag fick ärva allt, men inte i skjorta/slips. Där drog mamma gränsen. Tröjor och byxor var dessutom mer neutrala då. Inte med barbie eller spiderman på allt, som nu...

Jag har dock en hel del snygga rosa tröjor som är Unisex, dem klär jag både en kille och en tjej i, utan problem. Rosetter och volanger på killkläder däremot, nej tack.

Så kära ANONYM: NEJ jag tänker inte klä en pojke i rosa klänningar bara för att jag redan har dom. Nån måtta på knasigheterna får det vara. MEN OM HAN SJÄLV VILL HA DEM SENARE, så inte mig emot :-)

12-12-12

Coolt datum idag, säkerligen många som passar på att förlova sig, eller gifta sig eller födas. Tänk så häftigt personnummer: 2012-12-12-xxxx.

Själva så gifte vi oss då det var extra många lyckosiffror i datumet: 08-08-08...Den egentliga anledningen var förstås att maken valde detta datumet för att ha en endaste chans att komma håg bröllopsdagen... Och det har ju ändå inte fungerat så väl...

Idag ska jag och Pärlan åka till vår babybutik här på orten, för att börja kolla runt på lite saker och ting :-)

Kram Ninna

Återbesök efter akutresan

Idag fick jag gå till vår husläkarmottagning och ta uppföljande blodprover för att kolla att värdena gått åt rätt håll (dvs. sänkan=neråt...). Det har dom. Sänkan =12 idag. Så jag är frisk nu. Phu!

Det var ett tag sedan jag träffade min fantastiska husläkare A. Hon tog emot idag, och läste det skumma pappaer jag fått från doktorn på Gynakuten, om uppföljning av sänkan. Den läkaren skrev ingen remiss utan ett brev till "vederbörande husläkare".

Doktor A läste brevet och hajjade till. "...normal Graviditet"... Är du gravid???

"Ja, det nämde jag ju lite kort, alldeles i början, typ v 7, sa jag. "

"Men Ohhh vad roligt", sa doktor A. " -Visa mig magen då!, Vilken vecka är det nu?"
"V.17" sa jag. Och hon grattade flera gånger och var så glad.

Och den fick hon se. Himmel, det går ju inte att dölja nu :-)

I lördags spände det och drog i magen så jag trodde jag skulle bli knäpp. Det gav resultat. I söndags kunde jag inte längre knäppa jackan. Så jag har tagit makens tjocka dunjacka. OUps, bara ca 5 cm kvar i den att växa i...

Pärlan börjar ta plats. Nu är det bara gravidbyxor jag vill ha på mig. Allt annat spänner så jag inte kan andas.

Var köper ni sköna kläder med STOOOOOR plats för magen? Trosor tex. supersvårt att hitta!

Pärlan rumlar runt därinne, det känner jag flera gånger om dagen. Längtar tills rörelserna blir så tydliga att maken kan känna dem :-)

Kram Ninna

Hemma igen från akuten...

Vi åkte in till akuten igår natt, efter att ha talat med sjukvårdsupplysningen och ambulanspersonalen.

Maken hade skottat fram bilen och fram till vägen, så vi kunde åka själva.

När jag kom fram (kl 00.35) hade det värsta gett sig med rusningen/krampen i hjärtat. Kände mig rätt fånig faktiskt som kom in "utan problem", men vips var jag inlagd på hjärt-akuten med massor av aparater påkopplade och en aldrig sinande ström av supertrevliga läkare och sköterskor som kollade upp mig.


Som en av sköterskorna sa - "det är för att du är gravid, då tar vi inga risker utan dubbelkollar allt"! Oh, det kändes ju bra! :-)

Dom tog massa blodprov och jag fick en infart i armen, "den kommer du behöva snart" - sa sköterskan.

Så jag fick ta ekg -kolla hjärtat. Allt så bra ut, men hjärtläkaren CAmilla hittade ett liiiitet blåsljud på hjärtat. Helt ofarligt, s hon. De flesta har det utan att veta det och utan att det ger problem. (Min mamma berättade imorse att hon haft det sedan hon var barn, men aldrig sagt nåt tidigare...)

Så till kräkningarna och febern. Yepp. Blindtarmen sa dom. HELVETE tänkte jag, vill ju inte operera mig nu!!! "Vi ska kolla den noga, eftersom du har hög feber och jättehöga CRP (infektionsvärden)

Så fick jag ligga kvar på hjärtakuten att tag. Jag fick dryckes och ätförbud.  Efter några timmar kom hjärtsköterskan Linda och gav mig en coctail. Den var ett medel mot syrorna i magmunnen som kan ge symtomen "kramp i hjärtat" som jag kände av. Hjärtläkaren sa att dom vill testa detta först, för att utesluta magsyran. Jag svepte denna coctail (satan vad det smakade pyton...) och kände direkt att hela munnen, tungan, gommen, halsen - allt bedövades... Som en tandläkarbedövning.  Efter ca 15-30 min skulle den ge full effekt. Jag kände en liiiten förbättring av krampen, men det mesta hade ju släppt redan innan vi kom fram.

Sköterskan som gav mig min coctail berättade om sina båda graviditeter och att hon varit tvingad att leva på denna smörja då hennes livmoder pressade upp magsäcken och syran åt fel håll. Precis som det blev för mig. Jag fick ju värsta krampen när jag låg ner i soffan i feberskakningar, det var då syran rann åt fel håll.

Lilla Pärlan, så du gör! :-)

Nåja, inte tog det slut här inte. Oh no! Blintarmen kvar, ni vet... Så jag skickades till Kirurgakuten. Visste inte ens att sjukhuset hade så många olika akuter...

Där förklarade kirurgläkaren Anja att dom ville kolla min blindtarm med ultraljud (pga Pärlan kunde ej röntgen göras) men ultraljudsläkaren började först kl 08. Kl var nu 04,30. Så dom skrev in på mig på krurgavdelning 63 och en vaktis skulle komma och hämta mig dit. Jag fick även ett vätskedropp i infarten eftersom jag spytt och inte lyckats få i mig så mycket dricka sedan dess. Kl 05,30 kom vaktis och jag kom upp på avdelsningen. Fick korridorplats. Helt ok. Skulle ju bara vara där några timmar tänkte jag.

Eller inte. Vips så hade en sköterska trollat fram en plats i ett kvinnorum. (två damer i 70årsåldern och jag) Där somnade jag till slut. Maken fick slumra i dagrummet i väntan på mitt ultraljud.

Så vi 07,20 tändes hela rummet och en barsk läkare kom in och väckte oss. Oj, jag hade sovit i 1½ timme! Utvilad :-) NOT! Men hon meddelade att det var dags för mitt ultraljud och att gynakuten ville jag skulle komma till dom efteråt. Jahapp. Bara lyda.

Så började hon klämma på magen för att kolla blindtarmen ( som aldrig gjort ont - inte nu heller...) "Du måste ju slappna av i magen, förstår du väl" - fräste läkaren när hon klämde över livmodern.
"Ja, det är väl inte JAG som bestämmer hur hård livmodern är" - svarade jag... (och tänkte fula tankar...=pucko!!!)
"Jasså, är du GRAVID oxo.....suck...." svarade läkaren.
"Jo, som det står ÖVERST på min journal..." svarade jag (=fler fula tankar.....)

Så vid 07,50 kom 2 sköterskor och körde iväg mig till ultraljudet. Där konstaterade läkaren att allt så bra ut. Inget problem med blindtarmen. THANK YOU!!! Det blir inte operation!!!!! "Oj då, där sparkar visst en fot", sa hon plötsligt. Hon var så koncentrerad på blindtarmen och kollade inte alls Pärlan, som Gyn skulle kolla.

(Kändes väl lite knasigt när jag ändå var på UL att dom inte kollade både och, det skiljer ju bara typ 5 cm på magen... istället för att åka till en annan avdelning och kolla Pärlan med UL där...)

Så vi 08,30 kom en vaktis och körde tillbaka mig till rummet på kirurgavd 63. Barska läkaren som klämde på min mage röt i telefon till kollegorna på Gynakuten, att "eftersom hon är GRAVIIIIID så är hon ju inte mitt problem längre. Hon är ERT ansvar nu" och ville jag skulle få komma dit på en gång. Men gynakuten hade kö och jag fick vänta. Inte mig emot, jag fick nu sova i nästan 2 timmar innan det var dags för färd mot gynakuten. :-)

Vi 10,30 gav jag upp. Smärtan i armen där jag fick västskedroppet gjorde så JÄVLA ONT att jag bad dom ta bort det. (Kändes som om jag hade en uppblåst blodtrycksmanchett på överarmen i 6 timmars tid.) Hade då fått i mig ca 900ml av 1000ml...sedan kl 04,30. Dom tog bort droppet, och gav mig ett nytt i andra armen.

Så kl 11 flyttades jag till Gynakutan. Sköterskan sa att jag fick åka dit i sängen (istället för rullstol) efter den sönderhackade natten jag haft. TACK!

Kom fram till gynakuten och fick köplats. Dom hade bara 1 läkare på plats, då 1 var sjuk och 1 inte kom fram pga vädret...

FORTFARANDE med dryck och ätförbud. Men med ett smarrigt dropp i armen :-)

Jag fick vänta till 14,30 innan dom undersökte mig.  NÅGOT degig i huvudet efter ca 15 timmar på olika avdelningar och med kraftig sömnbrist...

Fick en otroligt virrig läkare som ställde de mest skumma frågor...Men hon gjorde till slut en undersökning av magen, livmodertappen och sa att hon ville kolla med ultraljud. Visst, sa jag.
 "Men jag måste kolla med en kollega", sa hon. "Jag vet inte hur det fungerar"... Oj då, förtroendeingivande...

Kollegan kom och visad. Snabbt sa kollegan. "Där ser du hjärtat - då är du klar"- Så stängde hon av inna vi fick se nåt.

Jag var så slut att jag inte ens ifrågasatte det. Ville bara hem. Pärlan sparkade ju med foten på det tidigare UL för blindtarmen, och nu pickade hjärtat. Får väl tro att Pärlan har det bra då. Imorgon lördag är det v.17 för oss :-)

Jag blev beordrad av läkaren att komma tillbaka på måndag eftersom mitt infektionsvärde är så högt och febern fortfarande är kvar.

Så vid 15,30 blev jag utskriven och droppet bortplockat. Raka vägen hem!


Själv ska jag sova en helg nu...:-) phuuuuuuu

TACK FÖR ERA HÄLSINGAR!!!

Kram Ninna

Mot akuten...

Fick en galen runing av hjärtat nu ikväll, en flera timmar lång, ihållande kramp som gjorde att jag verkligen får kämpa för att andas.

Kom in omedelbart sa sjukhuset. Så nu åker vi...

Kram Ninna

Ligamet-trassel?

Hjälp mig, tjejer!

(OBS, lite äckelvarning om ni är känsliga)

Ni som kan och vet allt :-)

I går tokspydde jag i över 4 timmar, kaskadspyor som var så kraftiga att jag nästan tuppade av. Hade ätit en halv pizza och det ville magen inte ha, så några timmar efter lunchen kom allt i retur, flera gånger.

Jag blev så mör i kroppen och fick hiskeliga smärtor i magen. Maken blev orolig och ringde sjukvårdsupplysningen, men det gav noll hjälp.

Jag kände hela dagen från lunchen och fram till spyorna startade, att mycket bubblor åkte runt i tarmarna. SHIT, vad ont det gjorde!!! Som knivar som skar mig i hela magen.

Sedan kom spyorna och en galen "träningsvärk" i sidorna och magen efter det... Strax före midnatt kande jag att det lugnat ner sig och vi försökte somna.

Imorse när jag vaknade hade jag fått en galen feberfrossa och hela dagen har jag haft runt 38+ gr trots febermedicin. Jag är ju riktig lågtempare med normaltermp runt 35,6 så nu mår jag SKIT. Skakar i feberfrossa och har galen febervärk i hela kroppen, alla leder och i ögonen. (Som vanligt när jag får feber.)

NU till frågan. Igår när jag spydde så fick jag ju som träningsvärk i magen. Riktigt ont gjorde det, speciellt på en enda punkt långt ner i magen å höger sida. Smärtan har suttit kvar på samma punkt hela dagen, jag kan inte gå rakt och inte sträcka ut kroppen. Har jättesvårt att lägga mig/sätta mig upp, för det gör TOKONT på fläcken då.

Maken har googlat runt och fått veta att det kan vara LIGAMENTEN som håller upp livmodern, som sträckts ut ( för dom kan väl inte lossna????????)

Kan det stämma???

Blir orolig för Pärlan såklart, men i den magen känner jag inget. Jo, jag är som en ko med flera magar. Hade ont i mat-magen igår. Inte i Pärlan-magen :-)

Hur länge kommer denna värk sitta i? Lagas det av sig självt? Behöver jag kolla upp det?

Vi har ju en galen snöstorm här oxo, klass 2 varning och är helt insnöade. Glad så länge elen är kvar så jag kan blogga.

Nu ska jag lägga mig ner igen, om jag klarar det. Gör SÅ ont!

Kram Ninna

Förlossnings-uträknare

Stämmer detta? Kul läsning är det iallafall :-) 

I dag är du 15 veckor och 1 dagar gravid.

Befruktningen ägde rum omkring:

31. augusti 2012

Hjärtat börjar att slå:

25. september 2012

Embryot rör sig:

19. oktober 2012

Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:

26. oktober 2012

Alla inre organ är färdigbildade:

26. oktober 2012

Risken för missfall avtar:

9. november 2012

Illamåendet avtar för de flesta:

16. november 2012

Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud):

23. november 2012

Fostret sväljer och kissar:

7. december 2012

Ungefärlig tid för ultraljud:

14. december 2012

Du kan känna fostrets rörelser:

21. december 2012

Fostret börjar få regelbundet sovmönster:

4. januari 2013

Fostret börjar att höra:

25. januari 2013

Nio av tio barn överlever om de föds nu:

22. februari 2013

Många foster lägger sig med huvudet nedåt:

29. mars 2013

Beräknat förlossningsdatum:

24. maj 2013

Ska bli spännande och se om detta stämmer, vill ju känna av Pärlan NU :-)

ELLER ÄR DET PÄRLAN JAG REDAN KÄNNT AV???? Vi får väl se :-)

Klicka här om du vill ha en egen Förlossnings-uträknare

1:a Advent med bäbis i magen

Kan inte fatta att jag - JAG - kan få skriva denna rubrik i år....."1:a Advent med bäbis i magen"...

En dröm som så länge bara varit en dröm, har nu besannats och vi har en bäbis i magen...

V.16 idag (15+0) och jag njuter av julens ankomst. Snö :-) Julblommor :-) Julstjärnor :-) Allt!!!

Inatt kom det ca 35 cm snö hos oss :-)

Ser fram emot vårt RUL den 27/12, hoppas allt ser fint ut då oxo... Kan ju inte låta bli att vara lite nojjig till och från, känner ju inget ...

När börjar jag känna av Pärlan? Fick frågan av vännen Anna i veckan. Hon känner av sin lilla tjej jättemycket, men hon ligger ju 6 veckor före mig...

Ska på födelsedags middag idag hos bästa vännerna, har ännu inte sagt något. Hoppas jag han hålla mig...

Nu ska jag på julmarknad!

Önskar er en underbar Adventshelg!

Kram Ninna