Blä

Hemma en sväng för att tvätta innan två sista veckorna  på landet.

Tack för er varma ord. Javisst gör det ont att Kotten lämnade oss.

Huvudet vänder in och ut på varje tanke... Varför?...Vad gick fel?...Vad kan jag ändra på till nästa gång? osv osv. Tankarna mal om och om igen. Kan inte släppa.


Svårt att koppla av. Ladda om. Är så in i bängen trött på att "ta nya tag". Blä.

Dax att vänta igen. På nästa mens och den därefter. Och sedan besked från kliniken för vidare behandling... B L ÄÄÄ.

Så TACK för ditt stöd. Kram Ninna

Klinikens svar

Vi skulle fått svar på det andra blodprovet i onsdags. Tror ni jag kom ihåg att ringa? Näpp, och sedan åkte vi bort ons kväll-söndag.

Så jag ringde idag, måndag,  och vet ni vad? Kliniken har redan sommarstängt, i 4 veckor nu...

Så tji fick jag. Inget svar på andra blodprovet.

Men vad spelar det för roll. Vi fick ju missfall. Solklart.

Så inga deppiga rader idag. Sol i sinnet. Och nu har semestern startat. Vi åker till stuga resten av juli till 14 augusti.

ÖNSKAR ER ALLA EN UNDERBAR SOMMAR :-)


Stor varm kram Ninna

Makens reaktion

Mitt förra blodprov (som togs 27 juni) visade på Hcg-värde 40. Det är ju nära ingenting tycker jag, men barnmorskan envisades med att jag skulle ta ett nytt blodprov igår.

Svaret får vi imorgon onsdag.

Svart på vitt vet vi nu att det verkligen var ett missfall. Vår Kotte lämnade oss.

Tungt att det gick åt pipsvängen, men nu har jag i alla fall varit gravid 1 gång i mitt liv. Bara i drygt 5 veckor, men alltid något :-)

TACK TACK TACK för alla varma hälsningar jag fått sedan jag meddelade vårt dysta besked.

Nu vandrar tankarna iväg. Hur ska vi orka igen? Min make har tagit detta rätt hårt denna gång. Tidigare har det lixom inte funnits "Någon" att sörja. Nu fanns Kotten i vår familj i flera dagar.

Flera dagar är inte så lång tid MEN detta var faktiskt första gången min man PRATAT om Kotten.
Jag har ju tidigare "gnällt" över att maken inte engagerar sig i IVF:andet. Att jag befinner mig själv i denna känslostormiga berg och dalbana.

Nu vet jag att han var delaktig. Han sörjer Kotten. Maken kom hem med en vacker orkidé till mig när missfallet var ett faktum. Han berättade att han hade vandrat runt i butiken och varit ledsen över att Kotten lämnat oss. Att han funderat på vem Kotten skulle blivit... Sådant har han tidigare ALDRIG talat om.

Nu känner jag mig inte lika ensam på denna resa. Nu VET jag att maken tänker och funderar TROTS att han inte talar /ältar/ tar upp ämnet med mig.

Kanske orkar vi igen till hösten. Denna ständiga väntan. I hate it! Orkar inte vänta mer...

Kram Ninna

Artikel: Så kan fler få efterlängtade barn

I dagens Svd finns en artikel om svårigheten att få barn. Bra att det uppmärksammas! Äntligen!

Kram Ninna

Artikel: Barnlösa mår psykiskt dåligt

Jasså? Verkligen??? Har omvärlden äntligen fattat hur SKITPISSIGT man kan må av att ständigt vänta, hoppas och längta efter barn och ständigt bli besviken, nerslagen i skorna och känslomässigt urladdad gång på gång...

I DN tar man idag äntligen upp IVF :-)

Kram NInna