fredag 12 november 2010

RD 15 - Tröstlöst

Ruvardag 15....

Läget som tidigare....småblöder.... fan fan och åter FAN

Den riktiga testardagen är imorgon, men jag har ingen förhoppning att det skall kunna bli ett plus bland blodet...

En bloggerska (Sofia) sa dock att hon testat minus på sin BIM, och blödde i fem dagar och testade ändå positivt därefter.... Okej, hoppet är det sista som lämnar en...

Så vi får väl se vad morgondagens test säger...

Jag är oerhört GLAD och TACKSAM för alla tröstande ord och hälsningar. TACK!

Nu ska jag göra kväll och tänker inte "datorisera" förrän tidigast sent sent imorgon kväll. Om jag orkar. Om jag inte fallit ihop av illska, sorg och bedrövelse över ett förväntat minus...

Oj vad muntert detta inlägg blev :-)

Nåja, NI om några fattar ju vad detta handlar om. Att känna sig trasig. Inte kunna det som alla andra kan. Otillräcklig och allt det där... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Ha en skön helg.

Kram Ninna



.

torsdag 11 november 2010

RD 14 - Bröllop

TACK för ert  stöd ang tjuvtestet, brännsåret och allt! Ovärdeligt!!! TACK!

Det var nyligen dags för bröllop bland nära vännerna. Det näst sista ogifta (och barnfria) paret slog till och gifte sig för nån månad sedan.

Sedan bar det av på bröllopsresa.

I helgen sågs vi alla igen på en 40-årsfest. Det nygifta paret hade just kommit hem från bröllopsresan så mycket på festen kretsade kring deras resa och bröllopet...

Så långt allt väl...

Men när de båda knappt kunde sluta ge varandra "gulliga, menande blickar" så fort något av kalasets alla små barn kom i närheten, så blev det bara för mycket. Där satt dom, nygifta, och smekte varandra över kinden och sa "- snart älskling har vi våra egna små..."

Jag ville bara skrika!!! Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

Nu är det väl så att jag är "känslig" igen, men NI VET hur man känner sig, när vännerna ynglar av sig till höger och vänster och själva kan bestämma exakt vilken månad dom vill bli gravida... "-Det är SÅ enkelt att planera, vi tyckte att augusti var bra. Då skulle h*n ju födas lagom till försommaren..."   Jovisst, tjena...

Men va faan. Vi som inte kan planera. Vi som tvingas ge upp! Vara barnlösa. Sakna vår del i familjelivets pussel. Inte kunna prata barnsaker med väninnorna. Inte veta skillnaden på den och den overallen i senaste testen som "Vi föräldrar" gjort... Vi som bara väntar....på att ett mirakel skall ske. Ett mirakel som gör att vi för ett PLUS. Sedan all oro över att pluset blir ett minus igen och vi landar på ruta ett. Fortfarande barnlösa. Men oändligt mycket mer sorgsna.

Jag blev deppad resten av festen. Försökte tänka på annat. "Snygga tapeter dom har i hallen..."...ja ni fattar. Gissa vem som erbjöd sig att ta undan disken och röja bordet inför kaffet? Jepp, jag! Det höll allt jä**a bebisprat ur tankarna en stund...

Sent sent sent, lämnade vi festen. Jag var chaufför såklart. Praktiskt, ingen misstänkte något eftersom jag fick "mina drinkar" på förra partyt hos samma värdpar. (Det var ju straxt innan vårt ÄP). Nu var det alltså makens tur att ta en öl till maten, och lilla frugan (jag) fick köra hem... Skönt slippa komma med nån bortförklaring. Vore man verkligen gravid så kunde man ju säga det, men under denna ovissa väntan/ruvning vill jag inget säga. Vi vet ju inget själva...

Nu är det ju så att jag inte missunnar andra vänner att få barn! Men NI VET JU hur man känner, hur man mår och hur man tänker när man sitter där och fejk-ler... "jasså, resan var underbar och ni jobbar på bäbis nu...så härligt då..." *BLÄK*

Det är dax att sluta gnälla nu!

Så där ja!

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan, känslan finns fortfarande kvar. Tänk om DOM lyckas direkt. Och vi inte ens får plussa nu heller... Kanske ALDRIG får plussa. Kommer jag orka umgås med alla vänner och deras barn? Kommer smärtan göra för ont? Kommer hjärtat att brista totalt? Kommer vi att orka?. Kommer VI vara vi...?

OJ vad det gör ont i själven nu. Tårarna forsar och jag avslutar desa radet här.

Kram Ninna



.

onsdag 10 november 2010

RD 13 - Tjuvtestat

Ruvardag...eller kväll..nr 13...oturs-talet....

Efter dagens lilla blödning kände jag mig så "knäpp i kolan" att jag var tvungen att kolla läget. Skulle ju inte testa innan sa jag... Men det höll inte. Ovissheten tog överhand...

Så jag tog ett gravtest nu ikväll. Svaret var tyvärr som väntat. MINUS...

Nu har vi vår "riktiga" testdag på lördag, det är tre dagar dit. Men det kan väl inte hända mycket positivt på tre dagar???

Är det NÅGON av er som testat MINUS och sedan testat PLUS bara någon/några dagar senare??? Det är ju ruvardag 13 redan, känns inte som om det finns någon chans att kvällens minus skall kunna förvandlas till ett plus...

fan fan fan

T U S E N TACK för alla tummar ni håller och fingrar som korsas för vår skull. Jag är lite ensvis och har inte tappat hoppet. Men om det blir minus på lördag så är det väl kört? Trots att jag inte har mensvärk eller ens menskänning?

Kram Ninna




.

RD 13 - Oroliga Tankar

Ruvardag 13......

Förståelse för all oro...det har Ni!

Det känns faktiskt lättare att "prata" med ER tjejer, medsystrar, än med mina "vanliga" kompisar. Ofta tror jag man måste uppleva för att fatta. Man kan bara ana sålänge man själv inte upplevt. Eller?

Som IVF, missfall, oro, ruvning, allt runt omkring ... Kan man verkligen fatta om man glidit på ett bananskal och fått tre friska ungar "bara så där..." Eller?

Vi går ju igenom så mycket innan det ens blir tal om att lyckas "skaffa barn". Det skall utredas, träffa läkare, ta prover på maken, ta prover på mig, prova piller, och prova piller igen, och en tredje, fjärde och femte gång, innan man ska prova nytt piller eller spray eller en kombination.

Förhoppningar grusas av en droppe blod. Längtan efter liten krossas av MINUS igen för sjuttioelfte jävla gången, man blir äldre och äldre, får sämre och sämre chanser, oron ökar, vilknt gör att risken för att allt ska skita sig.

Pressen från vännerna (som är inne på tredje ungen), frågorna från släkten (När ska ni skaffa...) Önskan från föräldrarna att få barnbarn...

Som om inte all den skiten räcker så får ens ekonomi en törn redan INNAN det finns en bäbis som kostar! Det är långa resor till kliniken, inkomstbortfall... för att inte tala om all den psykiska "terror" man utsätts för genom väntan, väntan och åter väntan...

Jag är JÄTTEGLAD över att ha "träffat" Er!!!

Vad som orsakat denna oro idag? Jag blöder igen.... inte mycket nu heller, men det finns där. Känner NOLL mensvärk fortfarande, men känslan är att det blir minus i helgen.

Fan fan fan :-(

Kram Ninna

tisdag 9 november 2010

RD 12 - Brännsåret

Ruvardag 12....

Jag fick ju det galna brännsåret av klinikens värmedyna vid äggplocket...

Dom sa bara: "Oj, det har aldrig hänt förr...", och  "Du har visst extra känslig hud..."...

Sedan sa dom något som jag blev förbannad över: "Det här får du inte skriva om på internet!..."

För det första: Vill dom jag ska mörka detta??? Glöm. Dom gjorde fel och det är jag som får lida för det. Har det redan hänt flera gånger och dom vill hindra ryktesspridningen??? ELLER???

För det andra: Jag skriver om det så jag kan varna mina medsystrar! Vill inte att någon av er skall drabbas av detta jä**a sår som gör ont som tusan dag 14 efter äggplock!!!

Så här ser såret ut idag, 14 dagar efter skadan. Nu har det läkt lite och krymt ihop. Var stort som makens handflata när jag skadades. Är ca 5*8 cm stort idag.

(KLICKA PÅ BILDEN OM NI VILL SE ELÄNDET!

Nu när såret börjat läka (efter 2 veckor...) ser det ju väldigt mycket bättre ut än i början då jag hade många stora västskefyllda blåsor på magen, som varade sig och rann ur...

 Jag har ju fortfarande inte skrivit vilken klinik det gäller... Shit, jag känner att jag borde göra det, men då riskerar jag även att "avslöja" oss själva mer än nödvändigt! Hur göra, hur göra???

Jag vill iallafall uppmärksamma er på värmedynorna man får egter äggplocket. Värmedynan som gav mig skadan var GELEFYLLD! Be din medföljande gubbe hålla koll på värmedynan, för själv var jag för "borta" för att fatta att det var DEN som smärtade och inte själva ingreppet!!!

För övrigt mår jag som vanligt. Känner inget (förutom vansinnigt hungrig och trött). Har ej sett mer blod. Vågar ju knappt gå på toan ju...

Är SÅ GLAD att ni finns därute, stöttar och ger vardefulla råd!

KRAM KRAM NINNA


.

måndag 8 november 2010

RD 11 - TACK!

Ruvardag 11...

ÄLSKADE TJEJER!!! VILKET STÖD!!! Det är ju heeeeelt fantastiskt. Först mår jag ruttet över blodet, sedan öppnar jag bloggen och möts av all värme, medkänsla, förståelse och omtanke från ER... Jag blir mållös :-)

 T A C K !!!

Måste verkligen erkänna att allt kändes nattsvart i söndags morse när jag såg blodet. "Äh, fy fanken nu lägger jag ner hela projektet "BÄBIS" om det ska gå så här"....osv osv. Ja, ni vet ju själva vilka "roliga och smarta" tankar som kommer upp i huvudet i stundens hetta.

Men det var bara lite blod... Så jag tog mig samman och gick ut i garaget och rensade det tillsammans med maken. Jättesmart? Nä, tror inte det, men det kändes ju ändå "kört" på nåt vis, så vi fick höst och vinterstädat därute och på altanen pakade vi in alla utemöblerna. Nä, jag undvek att lyfta alltför mycket ;-)

Hur gick det då med blodet?

Inte vet jag... Det har bara visat sig en gång, i söndags, och sedan inget mer. Peppar peppar. Än så länge... Hoppas Gloria håller sig på plats i typ 9 månader till...!

Tar mina vaggisar tre gånger dagligen. Gör så lite jag kan. Har inte ringt kliniken ännu. Känns som om jag borde ha lite mer "mens" för att ringa. Har tur som en tok och jobbar hemmifrån just nu. Så jag jobbar hela dagarna men kan njuta av lugnet här hemma...

Spänner och drar i magen, men jag tror faktiskt att brännsåret är värst! Det är fortfarande ett stort sår, ca 5*7 cm, blodrött, gulaktigt, stelt, ONT! (Ni minns ju från äggplocket när dom lyckades brännskada min mage med värmekudden...)

Nu ska jag ta en sväng runt till er alla:-)

T A C K för att ni finns!

Kram Ninna



.

söndag 7 november 2010

RD 10 - B L O D

Ruvardag 10...

Vaknade imorse. Solen skiner från en klarblå himmel. Kallt (några minus) ute och luften är kispig. Frukost på sängen av maken :-)

Toabesök...BLOD....N E J ! ! ! !

Okej, inte mycket, men det fanns där....

Vill inte, vill inte, vill INTE misslyckas....

Om det blir MINUS nu så är det mitt fel: vi var på marknad igår. Där fanns det barnkläder och jag kunde inte hålla mig (mitt envisa, korkade pucko) jag köpte en lite sovpåse till nyfödd... Fan fan fan, varför var jag tvungen att utmana ödet.... Den fajten vinner man ju aldrig...

Känner fortfarande inget. Noll. Ingen sympom av mensvärk heller...

Söndagen förstörd med oro och själv-förbannelse... Varför skulle jag promt handla det där lilla söta plagget???

FAN FAN FAN

Ninna

lördag 6 november 2010

RD9 - BIM

Ruvardag 9...

BIM idag... eller igår... men inget händer och jag känner inget alls. Alla "förändringar" är som bortblåsta. Inte trött, inte ont, inte spänningar, inget alls....

Ninna

fredag 5 november 2010

RD 8 - Förändringar

Ruvardag 8 .....

Mår toppen, känner NOLL och tar det så lungt, men vanligt, som jag kan. Hoppas Gloria mår bra där inne såklart...

Har dock märkt (eller inbillar jag mig bara???) en del förändringar.

Hjälp mig tolka dem:

* Sover gärna middag nu (tidigare håller jag igång utan paus) SAMT däckar framför tvn på kvällen (jag som inte ens pausat länge nog att se på tv tidigare...)

* Är konstant hungrig med magen som kurrar högt (tidigare äter jag knappt alls före middagen), vaknar tom hunrig på natten...

*Helt ny färg och form på "NR2" (kan vaggisarna göra sitt???)

* Fått finnar överallt. Armar, lår, rygg (utom i ansiktet- TACK)

**********************************'

Annars mår jag bra. Nyfiken på om detta skall fungera såklart.
Men det är ju E V I G H E T E R  kvar till TD (13/11) .

Om jag inte får mens innan den 13/11, vågar jag nog inte testa före den 14/11 eller den 15/11... Vi får se...

Jepp. Knäppare än vanligt är jag ju oxo!

Önskar er alla en underbar helg med fint väder, ljusa minnen av nära och kära vi förlorat och rofyllda besök på kyrkogårdar och minneslundar!

Kram Ninna


.

torsdag 4 november 2010

RD 7 - Köra Go-cart?

Ruvardag 7 ...


Blev igår tillfråga av våra nära vänner när vi ska köra go-cart? Vi talade om det på gemensamma semestern i somras, att det vore skoj.Då visste jag ju inte att jag ruvar nu! 

Påverkas jag? Påverkas Gloria? Ska jag låta bli? När är bäst isåfall, nu i början eller efter jul? Underförutsättning att Gloria stannar på plats...såklart...

Dom ville nämligen boka tid nu (vi har redan betalt biljetterna), och vi har inget sagt om vårt läge...

Allt vett och sans säger NEJ... Men jag bör väl kanske ändå invänta TD för att se om det finns något över huvudtaget att oroa sig för...

Och presic som ANNA sa i "RD5"-inlägget: "När embryot fäst sig så påverkas det knappast av något utifrån..."

MEN OM det nu blir ett plus... Hur gör jag då???

Kram Ninna

onsdag 3 november 2010

RD 6 - Award igen...

Ruvardag 6 ...

Idag ska jag släppa allt. Inga nojjor, inga frågor, inga undringar. Bara vara. "Ligga på sofflocket" -mentalt! Magen känns inte. Inga spänningar, inga konstigheter. Allt är som vanligt.

TACK VARE ER!!! så känner jag mig kolugn, trygg (nära till min expertpanel) och rofylld!

TACK FÖR ATT NI FINNS!!!

Har fått ytterligare en Award, denna gång från rara "mellan Hopp och Förtvivlan"



Så jag visar ytterligaren en favvobild som jag hoppas få uppfylla själv...




Sänder vidare till dessa fem underbara bloggare:

Anna / In Vitro  Nu ska du bli ruvare snart! Positiva tankar!

Joanna / Plusresan Hoppar hoppas hoppas fortfarande att det skall gå vägen för dig :-) Positiva tankar!

Maria / Livet i Hagshestra Ruvare som blir mamma i sommar :-) Positiva tankar!

Ledsen i hemlighet Tredje gången gillt nu! Det blir en glad jul!!! Positiva tankar!

Tonic / Livet utan Embi Inga ord finns som kan lindra er sorg! Tänker på er!


Ni är underbara tjejer allihopa!!!
 
Varm kram Ninna

tisdag 2 november 2010

RD 5 - Nojjig för allt?

Ruvardag 5...

Idag tänder jag TRE ljus för Tonic, mannen och deras son. Mina tankar finns hos er och jag hoppas att det blir en ljus och vacker cermoni för lille Andor. Kram!

Nojjor har bosatt sig i min skalle. Vad kan jag äta? Hur ska jag bete mig? Kan jag gå i trappor? Hur tungt kan jag lyfta? Ja - hur f**n ska jag bete mig för att öka chanserna för vår lilla Gloria?

Helt plötsligt har dessa Ruvardagar HELT tagit över skallen. Men viktigast av allt är väl vad får jag INTE göra och INTE äta!

Tips? Alkohol, och rökning förekommar er inte ens i vanligafall, men te dricker jag ju. Älskar te.

Det molar och "drar" i nedre delen av magen, på vänster sida, som mensvärk-aktigt. Ökra konstant. Tror det var där Gloria planterades. Är det ett tecken på mens nu?

Nej för fasiken, nu gäller det att tänka glada och positiva tankar (men varför skulle det vara så enakelt att det faktistk blir ett + denna gång???...)

Nu vågar jag ju knappt ens andas, och andas bör man , annars dör man...har jag hört :-)

kram Ninna


UPPDATERING:

TACK ANNA (anonym kommentar) för din lungande kommentar. Hoppas allt går väl för er!

måndag 1 november 2010

RD 4 - Namnval

Ruvardag 4 ... När ska jag fatta...

Mitt undermedveta driver med mig... Jag har haft drömmar om Namnvalet i helgen!!!

Oh, det här med namn på bäbisen, det är så spännande.

Men hur galen är skallen när den tänker dessa tankar fast vi inte ens är gravida??? Är det hjärnans signaler som är felkopplande eller försöker mitt undermedvetna lätta upp min sinnesstämningen med frågor som dessa???

Hur som helst: Jag har alltid tänkt på maffiga namn som Eufremia, Honoria, Evernia, Penelope på en tjen. Lorentz, David, Leopold, Julius på en kille.


Men ju äldre jag blir (faaaan, suuck) desto mer tycker jag om namn från familjen, från mormor och farmor eller äldre. Finns det någotsläktnamn? Ja: Eleonora. Gärna namn i flera led: ett från mormor/farfar: ett från mamma/pappa och ett eget tilltalsnamn. Tycker tre namn är lagom. Tror jag. Eller?

Självklart skall namnet även passa bäraren så det slutgiltiga valet dröjer, men man kan ju fantisera och drömma och spåna innan det är dax!

Hur tänker NI när det gäller namn? Eller är ni vettiga, och inväntar knoddens dop-planering innan ni funderar högt?

Snälla, det är väl inte bara jag som är helknäpp och leker med tanken på mitt kommande barns namn, eller???

Kram Ninna



.