måndag 1 november 2010

RD 4 - Namnval

Ruvardag 4 ... När ska jag fatta...

Mitt undermedveta driver med mig... Jag har haft drömmar om Namnvalet i helgen!!!

Oh, det här med namn på bäbisen, det är så spännande.

Men hur galen är skallen när den tänker dessa tankar fast vi inte ens är gravida??? Är det hjärnans signaler som är felkopplande eller försöker mitt undermedvetna lätta upp min sinnesstämningen med frågor som dessa???

Hur som helst: Jag har alltid tänkt på maffiga namn som Eufremia, Honoria, Evernia, Penelope på en tjen. Lorentz, David, Leopold, Julius på en kille.


Men ju äldre jag blir (faaaan, suuck) desto mer tycker jag om namn från familjen, från mormor och farmor eller äldre. Finns det någotsläktnamn? Ja: Eleonora. Gärna namn i flera led: ett från mormor/farfar: ett från mamma/pappa och ett eget tilltalsnamn. Tycker tre namn är lagom. Tror jag. Eller?

Självklart skall namnet även passa bäraren så det slutgiltiga valet dröjer, men man kan ju fantisera och drömma och spåna innan det är dax!

Hur tänker NI när det gäller namn? Eller är ni vettiga, och inväntar knoddens dop-planering innan ni funderar högt?

Snälla, det är väl inte bara jag som är helknäpp och leker med tanken på mitt kommande barns namn, eller???

Kram Ninna



.

9 kommentarer:

  1. Tack för awarden!! :-)

    Nej du är inte knäpp som funderar på namn på framtida barn, jag hade redan en påbörjad namnlista innan jag ens blev gravid.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Du är absolut inte konstig. Jag och min sambo har vetat vad våra barn ska heta i flera år :)Tror det är bra att visualisera så mycket som möjligt. Då gör man det verkligt för kroppen vad man förväntar sig.

    Släktnamn är ju extra fina tycker jag :)
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att de flesta av mina vänner har pratat barnnamn långt innan de varit gravida. Själv har jag haft några stycken i bakhuvudet i flera år, men jag och maken hade inte själva namndiskussionen förrän ganska nyligen. Just att bestämma tillsammans har känts lite för läskigt tycker jag, men att gå och grunna på egen hand har jag som sagt gjort länge.

    SvaraRadera
  4. Hihi, vi har också pratat namn. Det har vi nog gjort sen innan första IVF. Vi är inne på släktnamn.
    Så du är inte knäpp, eller så är du iaf inte ensam om att vara knäpp ;)
    Kram!

    SvaraRadera
  5. ja jag drömde att det skulle bli en liten flicka.. vad det nu är vet vi inte än.. i drömmen skulle hon heta Saga..
    Så är det en flicka här inne i min mage så kommer den nog att få heta Saga...

    SvaraRadera
  6. Du är inte ett dugg knäpp...

    Det är ju inte alls ovanligt att man har namn på sina barn innan man ens har några..
    men sen är det ju inte säkert att den dagen man får barn att h*n passar att heta det namnet som man har valt..

    När Alice föddes hade vi många namn o från början skulle hon inte ha heta det....

    När det gäller Livia så hade vi typ 100 tjejnamn o 2 killnamn...så Livias namn kom vi egentligen inte på förrän typ dag 2..

    Vi tyckte att vi borde ha ett namn innan vi åkte hem från BB...har en kompis som inte bestämde sig förrän nån månad efter vad hennes dotter skulle heta...

    Så vissa har klockrena namn som barnen ska heta oavsett..medans vissa har x antal att välja mellan o sen finns det ju de som inte har nån aning alls..

    Men sen så kanske man stöter på ett namn i nån tidning, på tv, radion som man tycker är fint o tänker att det ska min son/dotter heta den dagen ja får barn sen om det blir så är en annan femma...

    När det gäller flera namn så är det en smaksak...Henrik har 1 namn...ja har 3..våra barn fick 2...

    O deras namn är inga släktnamn..varken till-talsnamnet eller mellannamnet....

    Sen tycker ja själv bäst om enkla namn som är lätta att uttala o att de sen passar ihop med andranamnet(namnen) o efternamnet...

    Så ja tycker du ska fortsätta o "kolla in" olika namn...

    Kram

    P.s O du är Viagra för mig...(tänk innan ja fattade när ja läste det du hade skrivit..ja tänkte VA??? Viagra för mig??? vad har hänt med Ninna nu då men då kom ja ju på vad ja hade skrivit..=0)D.s

    SvaraRadera
  7. Det e helt normalt.
    Jag har alltid tänkt att om jag får en dotter så ska hon heta Eleonora. Men i min mans öron så "klingade" inte Eleonora. Å när vår dotter äntligen kom till oss, så var hon defenitivt inte en Eleonora, hon va mera en Emma! :)
    Men man ska drömma å ha favoritnamn, sen ser man ju om bebben "passar" med namnet.
    Man måste få drömma! :)

    SvaraRadera
  8. Namn har jag funderat på i evigheter! :-) Har en bok där jag skrivit upp namn efter hand som jag kommit på dem! Min man vet dock inte om detta... Fast ett av namnen är från hans farmor, och det känner han till. Man kan ju inte annat än längta till den dag då man verkligen får bestämma sitt barns namn. På riktigt...
    Kram

    SvaraRadera
  9. Jag började tänka på barnnamn när jag var typ 16 och började planera för att skaffa barn när jag var 21...(Att jag vid 31 fortfarande inte har barn hör ju inte till saken).
    Har skrivit upp namn när jag har kommit på dom...tyvärr i mobilen...så namnen är försvunna sedan länge(hur ofta behöver man inte ominstallera mobilen).
    Sambon har typ valt killnamn... om inte syrran hinner före... för dom vill ha samma namn. Hon lär nog hinna före, hon har ju redan en sötnos.
    Så som dom andra skriver...du är inte minsta konstig...

    SvaraRadera