Idag tänder jag TRE ljus för Tonic, mannen och deras son. Mina tankar finns hos er och jag hoppas att det blir en ljus och vacker cermoni för lille Andor. Kram!
Nojjor har bosatt sig i min skalle. Vad kan jag äta? Hur ska jag bete mig? Kan jag gå i trappor? Hur tungt kan jag lyfta? Ja - hur f**n ska jag bete mig för att öka chanserna för vår lilla Gloria?
Helt plötsligt har dessa Ruvardagar HELT tagit över skallen. Men viktigast av allt är väl vad får jag INTE göra och INTE äta!
Tips? Alkohol, och rökning förekommar er inte ens i vanligafall, men te dricker jag ju. Älskar te.
Det molar och "drar" i nedre delen av magen, på vänster sida, som mensvärk-aktigt. Ökra konstant. Tror det var där Gloria planterades. Är det ett tecken på mens nu?
Nej för fasiken, nu gäller det att tänka glada och positiva tankar (men varför skulle det vara så enakelt att det faktistk blir ett + denna gång???...)
Nu vågar jag ju knappt ens andas, och andas bör man , annars dör man...har jag hört :-)
kram Ninna
UPPDATERING:
TACK ANNA (anonym kommentar) för din lungande kommentar. Hoppas allt går väl för er!
Tassar in och besöker er fina sida.
SvaraRaderaJag hade ganska tidigt efter återföringen mensvärksliknande känningar mot vänstra sidan. Jag visste inte då var embryot hade satts in men det visade sig att det var till vänster och att det också var där som moderkakan bildades. I dag är jag gravid i vecka 34+3 och om allt går väl hoppas min man och jag att vår flicka anländer en dryg vecka in i december. Det finns såklart inte några garantier men jag tycker inte att du ska tolka värken som att det är mens på gång. Det kan faktiskt vara precis tvärtom. När det gäller hur man ska leva under tiden fram till graviditetstest så var jag jätteförsiktig. Jag tränade inte, åt som om jag vore gravid, slutade sova på magen, gick över till grönt te med lägre koffeinhalt, lyfte inte tungt, ja, kort sagt så var jag oerhört försiktig. Detta var inte för att ivf-kliniken sagt åt mig att vara det utan för att jag helt enkelt ville göra precis allt som stod i min makt. Det kändes som att jag hade lite bättre kontroll över situationen då; som att jag åtminstone gjorde allt jag kunde. Den här känslan satt i fram till ungefär en vecka före graviditetstestet. Då snavade jag på jobbet och föll handlöst nedför en betongtrappa. Fatta vilken ironi! Jag blev såklart väldigt orolig och ledsen men blev lugnad av att få veta att ett embryo som har fäst sitter så otroligt väl inbäddat att det tvärtom är väldigt svårt att utifrån kunna påverka det. Mina försiktighetsåtgärder var därför helt onödiga... :-) Slutsatsen av detta är nog att det bästa är att leva ungefär som vanligt men att undvika alkohol, tobak och mat som man bör hålla sig ifrån som gravid. Kan man dessutom undvika att ramla nedför betongtrappor är det bra. Inte så mycket för embryot då, utan för att det faktiskt gör ganska ont... haha... Jag håller tummarna för er och hoppas verkligen att Gloria kommer att stanna i sisådär drygt åtta månader till. Kramar, Anna.
SvaraRaderaÖnskar jag kunde ge några bra råd, men det går nog inte att påverka något genom sättet du lever på nu. Det där med symtom är så olika för alla att det är omöjligt att veta om det är mens eller graviditet. Men för dig tror och hoppas jag absolut på graviditet! Lev som vanligt och försök tänka mysa och må så bra som möjligt. Jag håller tummarna för att lilla Gloria tittar ut om 9 månader :)
SvaraRaderaKram!
Tack så mycket Ninna!
SvaraRaderaNoja inte ihjäl dig! Lev som vanligt - undvik alltför tunga lyft där du får anstränga dig mycket, alkohol, rökning, för mycket koffein..
SvaraRaderaTe funkar ypperligt! Det drack jag då under mina ruvningsperioder utan nå restriktioner.
Molvärk kan man ha även om det lyckats, det går inte riktigt och fundera så mycket i symptomen för de är så snarlika varandra i början ;-)
Jag är också sådär nojig när jag ruvar, trots att jag vet att man ska "slappna av" - inte lätt!!
SvaraRaderaHåller tummarna!
Ät och drick som vanligt vännen:o)) Ja, förutom alkohol och cigg då;o) Att ruva är ett helvete rent psykiskt. Men ta en dag i taget och lev som vanligt. Allt som sker i sin kropp sker oavsett vad du gör. Håller tummarna att det fäst och växer ett liv i dig nu!
SvaraRaderaMånga kramar!
Oh, lyllo dig som får vara ruvare, jag har inte ens kommit dit. Men kanske till våren:)
SvaraRaderaKramis Lila