RD 11 - TACK!

Ruvardag 11...

ÄLSKADE TJEJER!!! VILKET STÖD!!! Det är ju heeeeelt fantastiskt. Först mår jag ruttet över blodet, sedan öppnar jag bloggen och möts av all värme, medkänsla, förståelse och omtanke från ER... Jag blir mållös :-)

 T A C K !!!

Måste verkligen erkänna att allt kändes nattsvart i söndags morse när jag såg blodet. "Äh, fy fanken nu lägger jag ner hela projektet "BÄBIS" om det ska gå så här"....osv osv. Ja, ni vet ju själva vilka "roliga och smarta" tankar som kommer upp i huvudet i stundens hetta.

Men det var bara lite blod... Så jag tog mig samman och gick ut i garaget och rensade det tillsammans med maken. Jättesmart? Nä, tror inte det, men det kändes ju ändå "kört" på nåt vis, så vi fick höst och vinterstädat därute och på altanen pakade vi in alla utemöblerna. Nä, jag undvek att lyfta alltför mycket ;-)

Hur gick det då med blodet?

Inte vet jag... Det har bara visat sig en gång, i söndags, och sedan inget mer. Peppar peppar. Än så länge... Hoppas Gloria håller sig på plats i typ 9 månader till...!

Tar mina vaggisar tre gånger dagligen. Gör så lite jag kan. Har inte ringt kliniken ännu. Känns som om jag borde ha lite mer "mens" för att ringa. Har tur som en tok och jobbar hemmifrån just nu. Så jag jobbar hela dagarna men kan njuta av lugnet här hemma...

Spänner och drar i magen, men jag tror faktiskt att brännsåret är värst! Det är fortfarande ett stort sår, ca 5*7 cm, blodrött, gulaktigt, stelt, ONT! (Ni minns ju från äggplocket när dom lyckades brännskada min mage med värmekudden...)

Nu ska jag ta en sväng runt till er alla:-)

T A C K för att ni finns!

Kram Ninna



.