Först av allt: TUSEN TACK FÖR ERA VARMA HÄLSNINGAR ang pappas bortgång!!! Det värmer verkligen mitt hjärta att känna allt ert stöd i denna svåra hemska stund! TACK!!!
URSÄKTA SPRÅKET I DETTA INLÄGG: Måste bara få vädra ur mig!!!
När vi var i kyrkan idag och talade med prästen ang pappas begravningscermoni så kom det förbannade mms:et. En nära väninna hade den goda (???) smaken att mms:a sin ultraljudsbild till mig idag.
I texten skrev hon att "h*n kommer till oss i augusti"
Mitt svar blev kort och kallt. "Kul! Är på möte med prästen ang pappas begravning".
MEN ASSÅ???? HALLÅÅÅÅÅ??? HUR faaaaaan är kompisen funtad??? Varför valde hon all tala om idag att hon är gravid i vecka 20, typ? Hon har ju inte "Haft tid att träffas " på 1 år och 2 månader, då jag hälsade på henne.
Tredje barnet, för hennes del. Först en son, sedan en dotter, nu en trea.
Klart att det är kul för henne. MEN FÖR TUSAN HAKAR!!! Har jag inte sorg nog som det är???? Måste hon påminna mig om det goda i livet, det jag troligtvis aldrig kommer att få uppleva. Jag vill oxo bli mamma, det vet hon mycket väl. Det har vi talat om sedan vi träffades i ÅK7!!!
Eller har hon ålders-ångest??? Hon är äldst av 11 syskon och hon har bara 2 barn. Alla hennes småsyskon har minst 3-4 barn. Hennes kusin (3 år yngre) har 7 barn.
Hur som helst. Detta var ingen nyhet som gjorde mig glad på nåt vis. Bara en nyhet som pressade ner min i dyngan ännu mera.
Hur orka kravla sig upp nu??????????????????????????
Fy tusan så tungt det blev nu.
Super-ogravida Ninna
URSÄKTA SPRÅKET I DETTA INLÄGG: Måste bara få vädra ur mig!!!
När vi var i kyrkan idag och talade med prästen ang pappas begravningscermoni så kom det förbannade mms:et. En nära väninna hade den goda (???) smaken att mms:a sin ultraljudsbild till mig idag.
I texten skrev hon att "h*n kommer till oss i augusti"
Mitt svar blev kort och kallt. "Kul! Är på möte med prästen ang pappas begravning".
MEN ASSÅ???? HALLÅÅÅÅÅ??? HUR faaaaaan är kompisen funtad??? Varför valde hon all tala om idag att hon är gravid i vecka 20, typ? Hon har ju inte "Haft tid att träffas " på 1 år och 2 månader, då jag hälsade på henne.
Tredje barnet, för hennes del. Först en son, sedan en dotter, nu en trea.
Klart att det är kul för henne. MEN FÖR TUSAN HAKAR!!! Har jag inte sorg nog som det är???? Måste hon påminna mig om det goda i livet, det jag troligtvis aldrig kommer att få uppleva. Jag vill oxo bli mamma, det vet hon mycket väl. Det har vi talat om sedan vi träffades i ÅK7!!!
Eller har hon ålders-ångest??? Hon är äldst av 11 syskon och hon har bara 2 barn. Alla hennes småsyskon har minst 3-4 barn. Hennes kusin (3 år yngre) har 7 barn.
Hur som helst. Detta var ingen nyhet som gjorde mig glad på nåt vis. Bara en nyhet som pressade ner min i dyngan ännu mera.
Hur orka kravla sig upp nu??????????????????????????
Fy tusan så tungt det blev nu.
Super-ogravida Ninna