lördag 31 mars 2012

Grattis lilla Mormor 96 år

Nu skall jag försöka skingra tankarna med att
 fira min lilla söta mormor som fyller 96 år idag!

Hipp Hipp HURRA för Mormor idag!

Familjen samlas hos henne och firar med 
lunchkalas, tårta, blommor och presenter!

Pappa får ledigt från sjukhuset några timmar, 
så jag åker dit för att hämta honom först, därifrån åker vi till mormors kalas.

Pappa verkligen kämpar hårt för att orka med detta, 
och jag gråter inombords när jag ser hans kamp.

Sedan nya läkarens besked i måndags, 
att pappa fått obotlig blodcancer av förra läkarens tidigare felmedicinering, 
så vill han inte äta, dricka eller röra sig. Han gav upp.

Som grädde på moset så snöar det för fullt ute och det är vitt överallt....ingen vår här inte!

Nej nu måste jag ladda mentalt för denna dag, 
inte heller denna födelsedag får min lilla söta mormor 
ett barnbarnsbarn i sin famn... fan fan fanfanfanfanfan

TUSEN TACK FÖR ATT NI FINNS!
ALL Kärlek till er!

tisdag 20 mars 2012

Vidrig helg

Konferensen med jobbet i helgen blev oerhört jobbig och tung.

Tankarna snurrade och malde och snurrade och malde. Jag hade svårt att känna glädjen i vår supertrevliga konferens. Allt var bra, programmet, maten och underhållningen. Toppen!

Jobbigt blev det såklart när vårt missfall gav sig till känna i en störtblödning mitt på konferensen... Då blev det så plågsamt både med kraftiga magsmärtor och svår hjärtesorg.

Denna gång har jag upplevt hjärtesorgen SÅ MYCKET VÄRRE än förra missfallet i juni2011. SÅ MYCKET VÄRRE!!! Det känns så mycket mer definitivt. Jag är äldre, mer stressad över åldern och mer stressad över att tiden rinner iväg (för både mig och min sjuka far) och jag fortfarande är super-o-gravid! VIDRIGT JOBBIGT!

Konferensen blev svår då en av mina närmsta kollegor och nära vän berättade att hon skulle bli farmor i höst. Hon hade precis fått veta att sonen och hans fru just plussat, alldeles före konferensen. Dom ska få barn i november när vi skulle fått vårt. Jag hade SÅ svårt att känna glädje för hennes skull, men jag försökte verkligen vara glad och gratulera henne. Men inombords grät jag hejdlöst!

Sedan späddes eländet på under kvällen då en kollega plötsligt ropade till : "Yippie - jag blev just farmor". Hon fick ett sms från BB med foto på nya barnbarnet. Jag nästan spydde. Det kändes som ett slag i magen.

Oh vad jag kände mig småaktig som inte kunde glädjas med kollegorna i deras lycka. Allt jag kände var SORG, tomhet, avundsjuka och missunnsamhet. Vilka hemska känslor.

Jag slogs i flera timmar med alla jobbiga känslor och jag ville VERKLIGEN INTE dela vårt missfall med kollegornas baby-lycka, så jag höll tyst. FY SÅ JOBBIGT!!!

Jag ville samtidigt skrika ut till kollegorna på konferensen: "Håll käften om era jävla gravida ungar - jag kämpar som en tok och har just fått missfall IGEN och mår AS-RUTTET" - men jag höll tyst och kämpade mot tårarna resten av konferensen...

Söndagen tillbringade jag i sängen med svår huvudvärk, hemska magsmärtor och krossat hjärta.

Min make fick plocka upp spillrorna efter mig. Han matade mig med smärtstillande piller, men det fungerar inte mot hjärtesorg...

Vi har 2 ägg kvar i frysen. Om dom överlever upptiningen kan det bli återföring i maj/juni som tidigast. Hur skall jag orka VÄNTA tills dess???



Nu känner jag mig så nere att jag inte orkar blogga på ett tag.

Mitt VARMASTE TACK till er alla som skickat så rara hälsningar!

Ninna

fredag 16 mars 2012

Drömmen rasade! Missfall :-(

Jag är ju på konferens med jobbet fredag-lördag.

I dag innan jag åkte iväg till konferensen i morse, passade jag på att besöka Barnmorskan och ta ett nytt test.

Svaret jag fick var glasklart:

EJ GRAVID

Så nu vet jag! Vi fick tidigt missfall. Igen. Som sommaren 2011.

TVÅ finfina ägg åt helsike...

FANFANFANFANFANFANFANFANFAN

Skulle aldrig ha köpt den förbaskade Gravid-tidningen! fanfanfan

Ringde kliniken och meddelade vad som hänt. Dom beklagade verkligen och sa att jag skulle sluta med vaggisarna nu. Inom en vecka skall mensen dyka upp, annars måste jag kontakta dem igen.

Sedan skall nästa mens inväntas innan vi kan påbörja nytt försök på en tredje mens... FY FAAAAN FÖR DENNA VÄNTAN!!!

Så det blir ingen bebis 2012 för oss. Hoppet är helt ute.

Jag är så nere att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Försöker hålla skenet uppe för kollegorna, för jag vill inte berätta för dom!

TUSEN TACK FÖR ALLA ERA UNDERBARA HÄLSNINGAR!!! Utan dem hade jag gett upp för flera år sedan!

TACK FÖR ATT NI FINNS!!!

Kram Ninna

torsdag 15 mars 2012

Helvete....

Nu vet jag varken ut eller in...

Håller allting på allt gå åt fanders nu? Nej, jag blöder inte (ännu), men mår urskumt. Orolig som attan, huvudet känns konstigt, lätt illamående och som sagt superorolig känsla i hela kroppen...

Jag lovade mig själv igår att inte bli testnojjig, men HUR fasiken skall man kunna låta bli när man håller på att gå under av oro????

Så jag testade nyss, nej jag VET att det inte är morgonurin nu heller.... Men i morse var jag ju inte så orolig som nu! och gissa vad det där jä---la testet säger: NOLL

Jag testade med en av stickorna jag fick på kliniken. Icke digital. Skall visa ett (ej gravid) eller helst TVÅ streck (gravid). Jag fick ett streck,  =Ej gravid.

Fan fan fan fan fan fan fan fan

Nu är jag mer nervös än någonsin. Jag kräks snart av oro.

Kan man ha fått missfall utan att blöda eller ha ont?

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan

Förlåt alla svordomar, men jag måste lufta ut allt.... :-(

Ninna




onsdag 14 mars 2012

Utmanar ödet???

Tack tack tack för alla era underbara hälsningar!

Jag hoppas och önskar att jag är faktiskt ÄR gravid. Men nu har jag lovat mig att inte bli test-tokig och prova varje dag, Nepp. Självbehärskning! ;-) Så jag skall testa på lördag igen! Så får vi se!

Idag var jag hos tandläkaren på rutinkontroll. Jag var tvungen att berätta om det eventuella underbara som finns i magen, eftersom det skulle tas en röntgenbild. Jag våndades länge, för det är ju alldeles för tidigt för att veta, och än mer för tidigt för att berätta för folk. Men eftersom tandläkaren MÅSTE veta och på så sätt kunna undvika vissa behandlingar så kände jag ändå att jag var tvungen att berätta.

Phuuu... Så vad det sagt. Men fortfarande känns det väldigt märkligt att ha talat med en "främling" om att det förhoppningsvis vilar en liten gobit i min mage...

Så när jag ändå är i farten så tänkte jag fråga er: NÄR vågar man börja hoppas på att det faktiskt skall fungera? Är det i vecka 36? Eller vecka 13?

Hur länge skall jag gå runt och låtsas som det regnar, att allt är som vanligt och IIIIIINGET AAAAAALLLS pågår (om någon undrar)???

Jag skall resa bort på fre-lö på Konferens & Kick-Off med jobbet. Som vanligt går jag på Alkoholfritt, så jag tror ingen reagerar så värst på det. Jag dricker ju inte heller i vanliga fall, (eftersom jag inte gillar alkoholsmaken).

Men jag undrar ändå. Hur länge väntar ni innan ni ens börjar VÅGA njuta av graviditeten? Det känns ju fånigt att bara vänta och om 8 månader inse att jag MISSAT hela graviditeten... Lika fel blir det kanske av att NJUTA nu och sedan få missfall om en vecka, eller om 4 veckor.

MEN FÖR TUSAN!!! Jag väntar väl barn, Jag väntar inte missfall! ELLER???

Är jag för kaxig nu? Det kommer SÄKERT att straffa sig. Jag är skrockfull som få, och än värre nu när jag plussat.

Så bara för att utmana ödet ytterligare en smula (Självbehärskning? Noll!)  så rockade jag loss efter tandläkarbesöket och köpte den här:

GALEN??? Ja absolut! Men "skiter det sig" pga av jag köpte en tidning nu, så är det väl meningen...

Nu ska jag försöka ta det lugnt i soffan några timmar! Helgen kommer att bli otroligt intensiv!!!

Kram på er alla raringar/ Ninna


måndag 12 mars 2012

Nytt test idag

Idag tog jag ett nytt test, nu kl 18. 

Japp, inte fega och testa på morgonurinen, 
nej då kl 18 efter en dag med mycket saftdrickande...

Ja iallafall tog jag ett test nyss och det visade samma sak:




Känner inte så mycket, men har flera väninnor som säger att dom inte märk av nåt förrän långt senare och det har ju blivit flera kottar för deras del. Så en stor del av mig hoppas verkligen på detta!!!

Tack för alla era hälsningar och även för er delade oro!

Men nu är en liten del av mig är orolig som tusan!!!

Imorgon är det jag som travar iväg och tar ett blodprov! Även om det visar att jag ä gravid, kan allt ju ändå sluta med forsande tårar och blod om ett tag :-(

Kram Ninna

lördag 10 mars 2012

RD 15 Testdag

Tusen TACK för alla värmande kommentarer jag fått efter den jobbiga störtblödningen som kom förra helgen. Det är ju det tecken man mist av allt önskar sig mitt i ruvningen. Allt hopp försvann när blodet rann, och jag slutade med vaggisarna samma dag. Fy tusan så tungt det blev, den kolsvarta veckan.

Sedan läste jag era kommentarer, tänkte om och fick nytt hopp. Jag började med vaggissarna igen och sa till mig själv att "OK, jag kör på med allt fram till TD" så får vi se.

Denna vecka har rullat på med sjukhusvistelse för min far. Idag fick han permis och skall tillbaka imorgon bitti. Vi får en dag hemma tillsammans. Så jag skall ta tillvara på den dagen så mycket jag kan.

Tecken på graviditet under veckan som gått: NOLL. Inte trött, inte öma bröst, inte värk, inga illningar i magen, inga smärtor, inget blod, INGET ALLS.

Hoppfullt inför testdagen? Nopp!

Men testdag är ju testdag. Eller hur? Testa måste man ju. Ingen ide att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det regnar? Eftersom jag inte kännt av något alls har jag inte heller frestats att tjuvtesta. Blödde ju kraftigt en vecka innan testdagen, så varför slösa ett test i onödan? 

Men jag testade lydigt i morse, med stickan jag fick på kliniken när vi var på ET.

Resultatet? 

Som jag trodde. Svaret skall ju avläsas efter 3 minuter. Då fanns bara ett TOMT HÅL som stirrade hånfullt mot mig i testrutan. Fy tusan vad surt. ca 5 timmar senare tog jag detta foto. Ett liiiiiiitet svagt streck visades... Efter 5 timmar.....


Gick några timmar med huvudet som malde och malde och var sedan tvungen att göra ett test till. Tog med mitt egen inköpta ClearBlue Digitaltest. Då fick jag detta svar:



Så hur tolka detta??????
Vilket test skall jag tro på? Vilket test skulle DU tro på?


Hur som helst. Jag måste köpa ett nytt eget test och ta i veckan som kommer så jag får klarhet!

Önskar er en underbar helg, själv skall jag försöka få ordning på tankarna :-)

Gravid? KAN DET VARA SANT??????? Tjohoo isåfall :-)!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

söndag 4 mars 2012

Kolsvart vecka

Vilken skruttvecka, jag vet inte var jag ska börja...

Hela veckan har jag besvärats av mina kiss-smärtor som suttit i sedan ÄP, då det gick lite fel och jag blödde mycket. Efter ÄP har jag haft märkliga "fantom"smärtor, det känns som om jag är konstant kissnödig. Och när jag kissar känner jag mig lika kissnödig igen efter någon minut...



I tisdags blev mosters hund sjuk, han dog i onsdags.
En familjemedlem som som funnits med oss i 16 år...

Inte blev det bättre när jag började blöda ordentligt i lördags morse.
8 dagar före testdagen den 10/3 känner jag att loppet är kört!

Har ABSOLUT INGA som helt tecken på graviditet, känner NOLL, men blodet talar sitt tydliga språk!

TACK för alla tummar, även om jag nästan är helt säker på att allt skitit sig!!!

fan fan fan fan fan fan fan