söndag 30 september 2012

Nojjig ....igen....

Ja igår blev det en lugn skön paus i soffan typ hela kvällen. När maken kom hem från festen var klockan runt 23 och jag vaknade till...Hade sovit, vaknat, sovit, vaknat hela kvällen :-) Så lugnt och skönt.

Nu bär det strax av mot jobbet. Härligt!

Men nojjig som jag är (känner ju fortfarande noll.......) så var jag tvungen att testa i morse igen. Ett Clearblue. Asså, jag lurar mig själv kanske för om magen avstannat så kvarstår ju hormonerna innuti ganska länge har jag läst, så det är väl ingen ide egentligen att testa igen....MEN som sagt. Det gjorde jag. "Gravid 3+" stod det. Vet inte om det är bra eller ej. Men OM det är fakta så blir jag lycklig!

Ha en underbar söndag alla fina fina vänner därute :-)

Kram Ninna

lördag 29 september 2012

Ovanlig ensam lördagkväll

Idag har vi haft en mysig höstig dag tillsammans. Gått på skördemarknad (där maken shoppade loss på rotfrukter, potatis och annat gott), shoppat nya, fina, vita minipajformar till alla goda fruktpajer som skall bakas nu och så råkade jag hitta nya fina ute-krukor som vi gillade båda två. Svarta gjutjärn, höga, på fot, ni vet... Svindyra, men på 50% rabatt idag, och då fick dom följa med hem!

Tog en utelunch oxo, jag valde kyckling-pesto, SÅ gott!

Så har vi storhandlat tillsammans med resten av sveriges befolkning som allesammans befann sig i vår lilla butik idag ;-)

Men nu är jag SÅ TRÖTT. Bara gäspar och gäspar. Är bortbjudna nu ikväll, men jag tackade nej. Skall umgås med mina mediciner i soffan framför tv-n istället, och ta det lugnt. Jag jobbar imorgon.

Så gubben åkte iväg på grillfesten själv. Påhejjad av mig, för det har inte hänt tidigare. Att han åker själv... :-)

Jag har inga problem att vara själv. Tyst, lugnt. Stillhet. Love it! Maken är tvärt om. Han behöver ljud...

Känns som om jag skall somna nu och klockan är bara 17,20. GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP.

Kram Ninna

ps. Tack för alla fina ultraljudstips- Jag ringer på måndag och ber att få komma snarast. Vore ju bra att veta om det är nåt i magen eller ej. FÖR FORTFARANDE FINNS INGA SYMTOMER.....



torsdag 27 september 2012

När skall jag ringa?

Jag har ännu inte ringt vår klinik och meddela att vi plussat.

Varför inte?

Jo, för vid våra tidigare plus så ringde jag lydigt samma dag som testdagen och meddelade glatt att jag plussat. Vid båda tillfällena sket det sig efter 9 respektive 6 dagar då blodstörtningarna tog överhand och missfallen var ett faktum.

Så denna gång tänkte jag avvakta tills efter helgen om allt rullar på som hittills. Jag har då passerat båda de tidigare "milstolparna" och vågar kanske hoppas att detta skal gå vägen...

Om jag ringer på måndag så är det 11 dagar efter plusset. Kan man få ett ultraljud i vecka 7-8-9? När ska man på första ultraljudet? Kan man höra ett hjärta slå redan då?

Håller nu tummarna för att helgen skall passera utan problem, så jag kan ringa på måndag.

Tills dess är det fullt upp med jobb hela helgen!

Så jag önskar er en trevlig helg redan nu!

Kram Ninna

onsdag 26 september 2012

Tunga dagar

I söndags den 23 september var det min lillasysters 4åriga dödsdag, den 24 september var det vår egen årsdag som maken helt glömt av (hmmm...) och igår, den 25 september, var det min pappas 5 månaders dödsdag. Som grädde på moset fick jag en blödning igår...

Men idag syns inga spår av blodet...

Hur vet jag om allt gick åt fanders nu? Ska jag ta nytt gravtest? Blodprov? Eller bara vänta tills det är dax för UL om några veckor?

När vi gjorde detta FET så sa barnmorskan till oss att "nu ordnar vi en bra födelsedagspresent till dig..." Jag hoppas ju verkligen att hon får rätt och att jag får fira min födelsedag (om 2 veckor) som gravid för första gången ever!!!

Tack för alla lyckoönskningar :-)

Jag har fortfarande inte koll på hur jag skall ställa in babytickern (som jag behåller på sidan, tills motsatsen är bevisad (hoppas hoppas hoppas) )

Vi gjorde ju ett FET den 7/9, fick då ett 6 dagars embryo återfört. Hade min senaste mens 19/8.

Skall jag räkna Återföringen (7/9) - 14 dagar - ytterligare 6 dagar (som embryot odlats) för att få fram rätt vecka och dag? ELLER???

Blir ju isåfall 7/9 - 20 dagar = 19/8= dagen för min senaste mens. Stämmer det även vid FET? Isåfall är jag nu i v.5+3. Är det korrekt???

RÄTTA MIG GÄRNA ni som vet och har koll och fattar hur man räknar detta ;-)

Kram Ninna


lördag 22 september 2012

Nojjig?

Yepp, då var vi här igen. Det är dax att vänta igen, min vänner. Ständigt denna väntan, ja ni vet ju vad jag tycker om det...

NU ska vi vänta på ett barn denna gång, eller hur!!! För det här med missfall och annat det ska vi ju inte vänta på, det är sånt som kan hända ändå.

Önskar bara sinnet vore lika förnuftigt...

Varje gång på toa så studerar jag pappret. Någon som känner igen sig? Letar efter tecken på allt som gör att detta skall skita sig igen. För varför ska det fungera just denna gång??? Gjorde det inte lite ont nyss? Molade det inte en aning nu? Och var inte det där en illning som tyder på nåt fel??? Gahhhhhh....

Men ALLTSÅ! Kan man inte bara pausa hela skallen??? Få lugn och ro i huvudet och inte bara HELA TIDEN LETA FEL????? Visst vore det mer än fantastiskt om vi klarar oss hela vägen fram till leverans? Såklart. Men tråkig realist som man blivit av livets hårda baby-maker-skola så vet jag att det är lättare sagt än gjort!

Nu tar vi en milstolpe i taget. Nummer 1 är att klara dag 6 och Nummer 2 dag 9, det var dom dagarna vi fått missfall vid de två tidigare plussen. Väldigt tidigt alltså.

Nu rackarns! Stanna kvar där inne!!!

Blir helt fantastiskt LYCKLIG när jag möts av ALLA ERA GLADA TILLROP OCH LYCKOÖNSKNINGAR!!!!!! Önskar verkligen att jag fick krama om er allihop och personligen tacka er för allt stöd!!!

En lite fråga: Hur är det nu man räknar? Nu ruvar jag ju inte längre, (eller jo...) men jag tänkte på min babyticker som jag våghalsigt lagt upp på bloggen. Hur ska jag räkna så den visar rätt?

STOR KRAM NINNA


torsdag 20 september 2012

RD 13 - TESTDAG

Hej fina vänner!

Ja visst var det skönt att slippa se gravidkulan på "sista ogravida vänninan". Vill såklart vara glad för hennes skull, men det GICK ju bara inte. Som tur vad så blev det ju bara lite info kring varför C inte var på plats...De andra fortsatte rätt snabbt att pladdra på om annat, dagis, nya vinterbyxor och sånt...Det var nog bara i min skalle som orden klingade HÖGT, att C gick gravid till IVF-läkaren....

Jag vill ju så gärna glädjas för hennes skull. Hon kanske kände sig superensam när alla runtomkring (utom jag) har gått med magarna i vädret sedan 6år tillbaka...

Här har ruvningen tickat på helt omärkbart som innan. Känner NOLL.

Men så plötsligt härom natten så vaknade jag av att det kliade på händerna. Nåt vansinnigt. Tände lampan och höll på att trilla ur sängen. Händerna var stora och uppsvullna och alldeles blodröda. Och kliade så vansinnigt. Jag försökte lindra klådan med handkrämer och salvor av olika slag och efter 2 timmar kunde jag somna om med en smula mindra kliande händer. Helt galet.

Och så i tisdags när vi åt middag så kliade det lite på handleden. Och så lite på låret. Och så på örsnibbarna. Tog av mig mina örhängen. Oj, så varma öron. Blodröda svullna. Inom 20 minuter hade jag nässelutslag över hela mig. Benen, magen, brösten, underarmarna, öronen, huvudet.....

Kliade så TOK-mycket. Har du haft nässelutslag??? Då vet du vad jag talar om. Jag fick knappt i mig nån middag alls... Vilken kväll, utslagen bara ökade och ökade...

Jag fick liknande förra hösten, efter att ha suttit på sjukhuset ett helt dygn med min pappa, så åkte jag hem. När jag kom hem fick jag nässelutslag från topp till tå. Fick då åka in akut till samma sjukhus igen, och låg på bevakning i 15 timmar då dom var rädda att det skulle sprida sig till halsen så jag inte kunde andas. Allt gick bra då.

Men med det i minnet så ringde vi sjukvårdsupplysningen när utslagen växte fram i tisdags. Dom sa att jag skulle äta Clarityn. Jo jag har ju fått det utskrivet mot nässlor. Men vi googlande först och där stod att man inte får äta nåt med antihistamin alls vid ev graviditet. Och vi vågade ju inte chansa.

Så jag tog fram alla mina krämer och salvor och smörjde in mig så gott det gick. Vågade dock inte gå och lägga mig eftersom det var så stort "anfall". Så maken och jag satt i soffan till kl 04 och glodde på tv. Först då tyckte jag att kliande lugnat sig en smula och eftersom jag inte kände nåt i halsen så vågade vi krypa till kojs och somna.

Vaknade i går. Helt utan kliande. Helt utan alla svullna nässlor som ser ut som krokodilskinn. Helt som vanligt.

Jahapp. Märkligt och oförklarligt. Igen.

Ringde och berättade för IVF-kliniken. Oj, så oroade dom blev. Det är ju helt rätt att man ej får ta Clarityn och liknande preparat. Men det finns ett piller: Tavegyl, som en ev preggo får ta. Så läkaren skrev ut det åt mig ifall det händer igen.

Skulle ju kännas lite bättre om jag visste varför jag får dessa nässlor, vad jag är känslig emot. Vad jag skall undvika. Nu famlar man i mörkret...

Vaknade idag fortfarande helt utan kli och utan utslag. Skönt. Passade på att testa. Bidde ett plus. Men jag har ropat högt tidigare. Det törs jag inte nu. Så jag viskar lite diskret: Plus :-)

Kram Ninna






söndag 16 september 2012

RD 9 - faan, ännu en till.....

Hej fina vänner!!!

Jag är tillbaka från resan till England! WOW, så bra vi hade det!!! Jag och kollegorna och designhotell och god mat och finfin shopping! NICE :-) Jo, jag äger nu nya skor och en underbar ny handväska :-)

Jag mår bra, lite FÖR bra. Känner inget. Alltså NOLL. Inga stickningar, inget molande, inget dragande inget ömt i ljumskar eller bröst, inget alls faktiskt. Om jag inte visste att jag fått ett embryo så hade jag aldrig trott att jag ruvade.

Vid alla tidigare ruvningar så har det känts av både det ena och andra, men nu NOLL.

Bra eller dåligt? Det får väl visa sig på TD, den 20/9. Kommer inte att tjuvtesta, finns ju absolut ingen anledning då jag nu, på dag 9, snart dag 10 känner NOLL!

Förväntar mig en vanlig blödning till nästa helg. Allt annat vore kraftfullt förvånande.

I går var vi på middag hos goda vännerna S o M. Många vänner var på plats tillsammans med sina avkommor. Oj, så stora alla blivit sedan senast vi sågs. Nu har dom äldsta börjat 6-års! Tiden går.

Alla paren som vi umgås med i detta gäng är gifta sedan länge och alla har minst 2 barn som är från 6 år till 3 år. Alla utom C som gifte sig i Oktober förra året. C är sista tjejen jag känner, som är i 30-årsåldern och ännu inte har barn. Hon har heller inte haft någon barnlängtan tidigare. Hon har alltid varit min "trygga barnlösa väninna" i detta gäng. Hon var inte med igår, och S berättade varför.

C har varit SÅ upprörd för att hon inte blir gravid efter bröllopet. Det händer lixom inget. På hela 6 månader... Så hon och nyblivne maken gick till en IVF läkare i maj och undrade vad som var fel. Dom gifte sig alltså i Oktober och har inte kännt varandra mer än ett par månader innan bröllopet. (WOW, vissa har otroligt bråttom...) IVF-läkaren undrade varför dom kom dit då det visade sig att C är gravid i vecka 13.

Nu är hon i vecka 26 och har en stor babykula. Bebis väntas i november.

Goodbye enda barnlösa väninnan. Måste ju erkänna att det kändes som en riktigt fet spark i magen, när C gnäller över att inte bli gravid på några månader efter bröllopet (dom har inte försökt innan bröllopet) och då genast springer till IVF-läkaren, privatklinik såklart, det har hon god råd till. Köpa sig förtur till allt, är detta rika gängs filosofi. Vi andra skall ju prova konstant i minst 1 år innan vi ens får köa till ivf. (Själva har vi ju försökt i snart 15 ÅR!!!!!)

Nu väntar hon alltså barn i vecka 26.

Känner mig så tom. Skönt att hon inte var där. Hade inte orkat vara glad och säga grattis, hade inte gått. Nu är jag åtminstone förberedd och kan stålsätta mig om vi ses.

Jaha det var det. Nu är det bara jag kvar. Barnlös. och Äldst. och Fattigast. Har inte råd att köpa mig förbi köerna, trots att jag är så gammal att jag borde gjort det för evigheter sedan. Helvetes helvete.

Nu ska jag försöka sova bort de eländiga känslor som fyller mig.


Kram Ninna


lördag 8 september 2012

Jag ruvar igen - RD1

Jaha, då var man här igen, i ruvartagen med allt vad det innebär och alla tankar (kommer det att ta sig?) misstron, (varför ska det ta sig denna gång?) och om det tar sig (när kommer missfallet?).

Jo, visst är man glad och positiv... eller bara tråkigt realistisk efter alla misslyckade försök...

Hur som helst så fick jag (för det känns som jag är ensam om allt kring IVF i vår familj...hmmmm) ett jättefint och alldeles sprickfärdigt embryo tillbaka i fredags.

Vår barnmorska, Lena, mötte mig redan i sjukhusentren och bad mig skynda mig in för att byta om. 
-"Oj, sa jag. Sprickfärdig? Det har ni aldrig sagt tidigare???
-"Jo", förklarade vår ljuvliga barnmorska (som själv skötte återföringen tillsammans med lab-tjejen i lilla luckan, ni vet...)
"Detta toppenfina embryo har delat sig helt perfekt i blixtfart nu på morgonen, så vi var nästan rädda att ni inte skulle hinna hit innan det skulle kläckas", så det var därför jag jagade dig in på salen..."

Så nu bär jag runt på ett kläck embryo :-) För barnmorska sa att det kommer kläckas vilken minut som helst. Jag kanske känner av det! (eller hur...)

Så nu har jag packat väskan. För kl 5 i morgon bitti är det jag som checkar in på arlanda och flyger till england med jobbet några dagar. Kommer hem på onsdag.

Så det blir några dagars bloggtystnad nu.

Ses och hörs igen på RD 5.

Kram Ninna

onsdag 5 september 2012

Två månaders paus är över

Två månaders paus är över och jag är tillbaka på bloggen efter en lång, skön paus.

Vi har kastats tillbaka i IVF-livet med buller och bång eftersom vår klinik planerat in ett ÄT redan nu på fredag!

Woops!

Och jag som flyter till England med jobbet i helgen och blir borta några dagar... Inget bloggande då alltså!

Så nu knaprar jag "små blå" och "myser" med vaggisar igen...

Hela sommaren har varit märklig. Mycket att ta hand om efter min älskade pappa, många obesvarade frågor och tunga tankar. Aldrig mer kommer jag kunna tala med pappa, aldig mer får jag höra hans glada skratt och se hans varma leende, aldrig mer ringer han mig och bara pratar och allt och inget, aldrig mer... ... ...

Vansinnigt tungt.

Jag har inte kommit över det alls.

4 månader har gått sedan pappa lämnade mig. Och om bara tre veckor är det 4 ÅR sedan min lillasyster lämnade oss.

Så här skulle det ju inte bli. Lillasyster ville ju bli moster och pappa längtade efter barnbarn.

Istället sket sig allt. Nu har hela familjen krymt från massa medlemmar för bara 6 år sedan till bara oss tre: mamma, maken och jag.

På dessa 6 år har jag förlorat:
* svärfar som dog knall och fall
* min kära faster som stod mig nära
* makens farmor som han stod väldigt nra
* min farbror P-O
* min kära lillasyster
* min älskade mormor som blev dementsjuk och "försvann"
* min farbror K
* min nära väninna dog i cancer efter bara några veckors sjukdom
* och för 4 månader sedan dog min älskade, älskade pappa.
 

Hur kunde det gå så här? Varför straffas jag på detta hårda sätt? TAR DET ALDRIG SLUT????

Jag ser nu att det pluppat fram både bäbisar och plus här och där. GRATTIS TILL ER ALLA :-)


Kram Ninna