Inget är som väntans tider!

Ni som läst bloggen tidigare VET att min starka sida knappast är väntan...

Men återigen är det dax för VÄNTAN. Denna gång väntar vi på mensen som skall komma idag eller imorgon.

Jag har haft oregelbunden mens i omgångar, men under senaste halvåret ligger cykeln stadigt på 33 dagar. Sååå det bör hända när som helst nu...

Först DÅ kan vi börja medicinera igen :-)

En ängel föddes

Idag går mina tankar till min väninna A-C, som lycklig bar på sitt 7:e barn. Men så plötsligt dog pojken i magen i v,21, och hon fick föda fram sin ängel.

Varma tankar till dig A-C!

Baby boom -året 2015

Oj oj vilket baby-boom år det blev 2015.
Bebisarna levererades som på rad. Dessa småttingar kom bland de närmsta bekanta.

* JohannaN i februari.
* Frida i mars (A)
* Hedda i juni (R)
* Linda i juli (M)
* Liza i september (L)
* Hanna i november (N)

Och varje gång försöker man vara glad för deras, föräldrarnas, skull. Men lik förbannat skär smärtan i hjärtat och magen gör volter. För varje gång ett baby-besked levereras så växer saknaden hos mig.

Men saknades känns lite mer förbjuden nu, nu när jag redan har ett barn. Det känns som om jag inte FÅR känna saknad. Saknad efter ett syskon som ännu inte kommit. Eller?

FÅR jag känna sekundär saknad?

Hur upplever DU detta?

Återbeök - äntligen

Så ääääntligen! Idag fick vi komma på återbesöket som jag ringde om i början av augusti.

Möte med läkaren, undersökning, samtal om upplägget av vårt syskonförsök, kostnaden och medicineringen. Japp, vi hann med allt.

Vi har ett ägg kvar. Vårt sista.

Nu kör vi!

Ringde kliniken - igen...

Talade med kliniken i början av augusti och fick besked att dom skulle kalla oss till nybesök, inom ett par veckor.

Nu har det gått 9 veckor, och jag ringde för att höra efter vad som hänt.

-"Oj då" har du inte blivit kallad ännu? Jag ser ju att vi skulle kalla dig i augusti... "

Jo, så jag ringer för att kolla läget nu....

"Jag skickar en kallelse direkt!" sa sköterskan.

Okej, lite mer väntan då...

Dax för nästa resa nu

Flera år av tystnad här på bloggen. Förklaringen kommer. Snart :-)

Men nu till detta inlägg.

Jag känner mig enormt stressad över att tiden springer iväg, över min ålder (som inte blir lägre...) och jag hör hur olyckskorparna kraxande flåsar mig i nacken...

Orden maler ständigt i mitt undermedvetna..."du är för gammal nu, ge upp drömmen om ett syskon". Men NEJ. Jag kan ju inte bara ge upp. Sluta hoppas. Sluta drömma.

Jag måste väl iallafall ge den en chans, eller flera?
Är jag för sent ute? Har babyfabriken stängt?

Hur ska jag veta om jag inte ringer kliniken igen, och ber om en tid för återbesök?
Så jag ringer idag. Första dagen efter deras sommarstängning! Och får svar att dom genast skickar en kallelse till oss inför nya besöket :-)

Phu... nu är nästa resan påbörjad... Följ med oss på ett äventyr med okänd utgång...

Varför slutade jag blogga strax innan Pärlan föddes? Del 1

Jag har fått massor av kommentarer av er, TACK!

De flesta VÄLDIGT RARA och OMTÄNKSAMMA, med undringar hur det gått för oss, hur vi mår, Varför jag inte bloggar? Varför jag inte uppdaterar? osv...

Några kommentarer är riktigt ILSKNA (?) Varför jag inte "ens kan uppdatera - för det är jag skyldig mina följare"...

Det tråkiga är att de negativa ilskna kommentarerna är ANONYMA...
Jag beklagar att det blev så här tvärt slut, så nära målet. Och att ni inte fick någon förklaring då.

Jag ska försöka sammanfatta min resa från sista magbilden 18/5-13 fram till augusti 2015 :-) Det har gått drygt 2år. Och det har varit ett helvete OCH en UNDERBAR resa!

Så vad hände? Jo, så här var det :-)

Samma natt som sista magbilden lades ut, 18/5, så startade förlossningen. Alltså natten den 18/5.

Täta värkar och samtal med BB. "Kom in", vi åkte in. För klena värkar, så vi blev hemskickade. Försöka vila, jo tjena...

Hemma gick vattnet 19/5. Åter igen ringa BB. "Kom in". Men inte öppen tillräckligt. "Åk hem och vila".
Det där med att vila med massor av aktivt värkarbetet var inte så enkelt. Men jag gjorde verkligen några tappra försök.

20/5 hade vi kontakt med BB igen, dom sa nu "Kom in,du ska få sova här." Så vi åkte in igen. Väl inne undersöktes jag igen oc fick nu beskedet att jag nästan var helt öppen, nu kööör vi :-)

VA? Jag var ju hur trött som helst och hade inte sovit alls på 2 dygn... Förlossning nu? Näää...

Men Jo!

Så efter ytterligare en natt med värkarbete så föddes pärlan, vår PRINS, den 21/5 -13 kl 10.46. På en alldeles egen dag. Han är frisk och mår fint och är helt underbar!

Slut på del 1. Men det är nu helvetet bryter ut!

Fortsättning följer i del 2.