Älskade älskade medsystrar :-)

Ingen kan -som ni kan - med förståelse och äkta medkänsla (det märks så tydligt i era ord :-) stötta, förstå och glädja mig när jag åter deppat i ett inlägg!

Jag blir genomvarm i hjärtat varje gång ni skriver och jag är EVIGT TACKSAM för att ni finns!

När man befinner sig i denna knepiga, jobbiga, trista, långdragna, smärtsamma, hemska behandling så längtar man (jag) såklart efter resultat. Helst en bebis igår :-) Ni förstår mig.

Ni känner igen de bittra kommentarerna och känslorna som uppstår ur vissa situationer man hamnar i - som middagen med överrasknings-gravida vänner. Ni minns. ni känner igen er.

BAra ni kan sätta rätt ord på det jag känner, det jag upplever. För ni har själva kännt likanant.

Det är en HELT UNDERBAR vetskap jag har. Att ni finns där för mig. Varje gång jag "trillar igenom" och skriver av mig här på bloggen. Varje gång finns ni där igen. För att visa och berätta att ni också kännt / upplevt något liknande.

Det är en värmande trygghet att jag vet att jag inte är ensam om mina känslor.

Känner mig så elak ibland. Klart att alla som vill ha barn ska kunna "SKAFFA BARN" utan att jag blir gråtfärdig. Såklart. Hela världen kretsar ju faktiskt inte kring mig och min super-o-gravida mage. Fast IBLAND gör den det. Helt ofrivilligt överöses man av konstiga knasiga känslostormar. Dom kan vara fan så jobbiga att rida ut.

Då är det bra och tryggt att veta att det finns andra som upplevt liknande stormar. Som läser och förstår mina galna inlägg. Som finns där för mig och stöttar. Säger helt rätt saker.

Älskade älskade medsystrar. T A C K för att ni finns :-)

Utan er skulle jag lagt ner projekt bäbis för läääänge länge sedan!

♥ ♥ ♥Varmaste kramen Ninna ♥ ♥ ♥


.

Ännu fler GRAVIDA KÄRRINGAR

Jahapp, det var det!

Kära läsare, ni som läst mina inlägg har nog fattat vid det här laget att jag egentligen inte alls är elak, sur och bitter. Bara så tom i hjärtat på bebisfronten... Så ta rubriken med en nypa salt...

Var på adventsmiddag middag hos några goda vänner igår. Jättetrevligt. Jag fick gulla med lilla söta goa B som är 4 månader och gosig till max. Gullungen!!! Hon ville gosa med mig till kl 02.20 och var inte alls intresserad av att sova. Men då var jag :-)

Det var även ett par bekanta där som vi inte träffat på tag, eftersom dom flyttat rätt långt bort.

Dom berättade ganska snabbt om sin pågående graviditet. Dom väntar tvillingar. Dom också.

MEN VA FAAAN.... Hur många tvilling-graviditeter skall vi omringas av????

Dom har tidigare högjutt deklarerat för allt och alla att dom är alldeles för "coola och balla" för att vara intresserade av att skaffa ungar. "Då får vi fläckar i dyra soffan..." - lät det då...

Då skrattade vi lite lätt åt deras coola par-liv-prat utan fläckar och leksaker. Nu grät jag mest - inombords. Fy faaan vad orättvist - igen!

Jahapp. Ännu en plågsam middag när jag måste vara åtminstonde artig och inte bara gråta...

Men det är ju faktiskt inte deras fel att inte vi kan få barn. Det bara svider lite extra i hjärta och själ när inbitna anti-skaffa-barn-par plötsligt väntar just - barn. Så det paret vill jag inte träffa igen. Just nu. På överskådlig tid. Eller vem vet. Imorgon kanske det skit-samma om dom väntar barn eller ej.

Fast jag är ju fortfarande super-o-gravid.
Blä.

Tack för era värmande kommentarer. Det är en stor anledning til att jag vill vara anonym på min blogg - för att kunna skriva av mig det jag inte kan prata av mig med någon om. Inte ens min man vet dessa innersta tankar som jag delat med er. TACK för att ni finns för mig :-)

Kram Ninna

.

Ingen ÄL men ändå Mens???

Ja är det verkligen möjligt???

Det har ju sagts mig att jag inte får ÄL på naturlig väg länge. Men ändå fick jag mens nu.

Har dock haft halvrisig koll eftersom jag inte knaprat piller (pergotime) på ett tag (skönt - men ändå inte...)så vad jag vet fick jag ingen ÄL i mitten-slutet av nov, men mensen kom den 10 dec.

Ja om man fattade vad som kråglar och vad som är fel så skulle man kanske förstå nåt men just nu fattar jag noll - igen...

Kram Ninna

Kan man bli mer nere än såhär

Kära kära Jenny och Ellen och alla ni goa, rara tjejer som tänker på mig!

Jag har mått (och mår) urpissigt en längre tid, som ni märkt av på antalet inlägg här på min blogg.

Nyss, nu ikväll kände jag det ändå nödvändigt att öppna bloggen igen...

Och vad möts jag av om inte UNDERBARA stärkande hälsningar från er tjejer!!!

T A C K!!! T A C K!!!

Det värmer SÅ i hjärtat att ni tänker på lilla mig, ni som själva har händerna fulla med era ljuvliga små nya familjemedlemmar.

Ni får mig att orka, vilja, uthärda, kämpa vidare.

För just nu känns det allt annat än bra i hjärterummet. Jag har ett krux i själen. Älsklingen och jag- det är allt som är bra. Livet omkring känns som bläääääääääääääääääääääääää

Fast jag älskar julen. Egentligen. Samtidigt som den skrämmer mig. Numera.

Förra hösten gifte vi oss.Älsklingen och jag. Efter några veckor dog min lillasyster akut. Jag gick som i dvala. Trodde hon skulle komma hem igen. Samtidigt började våran baby-utredning med mycket kämpa-på, bara misslyckande och besvikelser gång på gång.

Denna jul vet jag. Lillasyster kommer inte hem. Och vi har fått veta att vi inte kan blir gravida. Tack. Julfriden sprider sig över oss. (Obs Ironi...)

Vi har varandra. Men som ni vet känner man når någor saknas. Yepp. Babylyckan.

Jag glädje med er tjejer, ni som har "gått i mål" (får man säga så?) Ni som har era underverk att glädjas åt. Grattis, från hjärtat GRATTIS!!!

Fantastiskt att ni orkar och vill ägna mig och min historia några ögonblick och sprida några vänliga ord.

Ohh, vad det har hjälp mig, gång på gång!

Varmaste kramen Ninna


.