Ingen kan -som ni kan - med förståelse och äkta medkänsla (det märks så tydligt i era ord :-) stötta, förstå och glädja mig när jag åter deppat i ett inlägg!
Jag blir genomvarm i hjärtat varje gång ni skriver och jag är EVIGT TACKSAM för att ni finns!
När man befinner sig i denna knepiga, jobbiga, trista, långdragna, smärtsamma, hemska behandling så längtar man (jag) såklart efter resultat. Helst en bebis igår :-) Ni förstår mig.
Ni känner igen de bittra kommentarerna och känslorna som uppstår ur vissa situationer man hamnar i - som middagen med överrasknings-gravida vänner. Ni minns. ni känner igen er.
BAra ni kan sätta rätt ord på det jag känner, det jag upplever. För ni har själva kännt likanant.
Det är en HELT UNDERBAR vetskap jag har. Att ni finns där för mig. Varje gång jag "trillar igenom" och skriver av mig här på bloggen. Varje gång finns ni där igen. För att visa och berätta att ni också kännt / upplevt något liknande.
Det är en värmande trygghet att jag vet att jag inte är ensam om mina känslor.
Känner mig så elak ibland. Klart att alla som vill ha barn ska kunna "SKAFFA BARN" utan att jag blir gråtfärdig. Såklart. Hela världen kretsar ju faktiskt inte kring mig och min super-o-gravida mage. Fast IBLAND gör den det. Helt ofrivilligt överöses man av konstiga knasiga känslostormar. Dom kan vara fan så jobbiga att rida ut.
Då är det bra och tryggt att veta att det finns andra som upplevt liknande stormar. Som läser och förstår mina galna inlägg. Som finns där för mig och stöttar. Säger helt rätt saker.
Älskade älskade medsystrar. T A C K för att ni finns :-)
Utan er skulle jag lagt ner projekt bäbis för läääänge länge sedan!
♥ ♥ ♥Varmaste kramen Ninna ♥ ♥ ♥
.
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Jag önskar dig all lycka till i din kamp. Och jag håller med dig om att det är skönt att man ändå hittat andra som går igenom samma sak, inte för att jag önskar andra det, utan bara för att se att man inte är ensam. Stödet är värt mer än man kan beskriva. Hade inte jag hittat igen alla bloggar jag följer och familjeliv så hade jag nog heller aldrig orkat igenom detta.
SvaraRaderaVi är starka tillsammans och SKA klara detta!
Kram//Maria
Visst är det skönt att man kan få lite uppmuntrad av andras kommentarer och bloggar.
SvaraRaderaUnderbara, underbara Ninna....
SvaraRaderaVill önska dig en god fortsättning....
Hoppas att 2010 kommer bli ett underbart år....med både det ena o det andra...som bl.a
plusstreck...o kanske en bebis innan årets slut...
O även i år vill ja följa din väg o vara vid din sida....vill att du ska känna att ja finns där som ett stöd...att ja kan sträcka ut en hand o hjälpa dig en bit på vägen genom mina ord...
Trots att vi inte känner varandra i verkligheten så känner ja att ja har funnit en vän...
En underbar, varm person med ett stort hjärta...tack för att du finns o tack för att ja får finnas för dig...
Håller tummarna hårt o tror hårt på att 2010 kommer att bli ett bra år....för oss båda...
Bamsekramar
Klart man får vara lite "elak" när hjärtat värker och andra får det man själv längtat länge efter! De som får barn bör kunna ta den missunnsamheten, tycker jag! Stor tumme för att 2010 ska bli det magiska året!
SvaraRaderaGod fortsättning på det nya året..
SvaraRaderaHoppas att allt är under kontroll...o att ni mår bra...
Saknar dina inlägg o kommentarer..men du kommer väl tillbaka när du har ork o lust....
Snart hoppas ja...:-)
Bamsekram o ha en trevlig helg