Återbesök & Födelsedagspanik

Jag fyllde 36 år i fredags. Fatta. HUR gammal som helst - med havererat maskineri.

Fick frågor vad jag önskade mig (ska ha kalaset om 2 veckor). Kan man svara "IVF-bidrag"? Eller "presentkort på adoption"? Eller kort & gott "barnbidrag"? Eller ska man svara samma sak som vanligt "en Kitchenaid eller diamant-ur ?" Samtliga förslag är ju snordyra presenter som jag garanterat inte får. Jag önskar mig ju helst ett + på stickan. En graviditet. En bäbis. Men det är jäkligt svårt att skriva det på en önskelista eller nämna det för vännerna som alla har barn nu...

Känns mer safe att svara "kitchenaid" såklart. Vem fan önskar sig en graviditet i födelsedagspresent. Jag. Och flera av er - mina kära medsystrar som delar vårt öde!

FYYYYY tusan vilken ålderspanik jag fick dagarna innan födelsedagen. Tiden springer verkligen ifrån oss nu...

Dagen innan min födelsedag var jag på återbesök - troligtvis det sista - hos vår läkare Olle. Gjorde VU. Såg fint ut igen. Som alltid. ÄL nu i helgen. Olle har ju som sagt skickat oss på remiss till Huddingen. Olle sa att vi troligtvis inte skall ses nåt mer eftersom han gjort allt han kunnat (Pergotime...) så nu ska vi få ha kontakt med Huddinge istället.

Ska verkligen ta era ord till mig och söka reda på fler kanaler. Att vänta ett helt jävla år till (eller mer, som Olle sa...) får mig att nära på svimma... Jag härdar inte ut längre.

Nä nu vill jag in i karusellen på riktigt. Prover, sprutor, sprejer, hormoner, och annat "skit" - BARA HIT ME DET!!!

Läste med tårfyllda ögonen igenom alla era U N D E R B A R A hälsningar i förra inlägget. Tårarna forsade och det tog mig en bra stund att samla mig så pass att jag kunde påbörja detta inlägg.

Är SÅÅÅ glad över ert stöd, era hälsningar, era förslag, er närvaro. Det betyder TUSEN gånger mer än vår läkares ord. Ni är/har varit i samma sits. Utan er hade jag kastat in handduken när vi mötte Olle och fick vår behandling (Pergotime) . Utan ert stöd hade jag inte vetat nånting. Inte vågat fråga eller ställa krav. Så TACK tjejer, TACK!!!

Jag ska jobba på för att hitta alternativ till Huddinge. Vi känner att vi är beredda att åkta vartsomhelst, bara vi slipper väntan. TAR TACKSAMT EMOT ALLA FÖRSLAG till alternativa behandlingsplatser runt om i vårt land!!!

Nu ska jag besöka er alla och kolla upp eventuella bäbisleveranser.... :-)

Sänder er en bamsestor kram!

TACK FÖR ATT NI FINNS!!!!


Kram Ninna

Back om track...???

Hej hopp!

Nu ska vi vara positivt inställda till framtiden! Vår doktor har nämligen gett oss en behandling till: Pergotime!!! Fortfarande enkel kur... Så nu äter jag Pergotime igen.

Någon som blev förvånad???
Nä, inte jag heller.

Men som doktorn sa: "Fortsätt en kur till, men jag skickar er på remiss till HUDDINGE nu".

Yippie!!! Han jag tänka, innan han fortsatte samtalet... "men det är såklart drygt ett års väntetid att få komma dit"....paus....

Jag nästan DOG i luren. ETT JÄVLA ÅRS VÄNTAN TILL??????

Ahh, FYYYY FAAAN! (förlåt verkligen mina ord, men ni kanske själva tänkt dom vid nåt likande tillfälle???)

Jag trodde att han skrev in oss i kön redan i septemer 2008, då vi talade om det alternativet. Min man var säker på det oxå. Vi trodde vi fått Pergotimekurerna under väntetiden...

Så vi blev både chockade och ledsna igår, när doktorn sa att vi kommer till kön NU som först...

Så hur ända in i helsefyr ska jag kunna bara går runt och vääääänta i ett helt jävla år????? Vad ska jag göra? Är ju inte direkt så lätt att sluta tänka på "det där" och "slappna av" och "bara vara med varandra", ELLER HUR??? Skit-enkelt. Man e ju känslomässig robbot! BAra stänga av och på...

Nä typ inte.

MEN JAG ÄR SÅ O T R O L I G T GLAD och TACKSAM över att få det fantastiska stödet från ER, TJEJER!!! Helt otroligt underbart att logga in och mötas av era vänliga, värmande, tröstande, stöttande och underbara ord!!! Utan Er skulle detta inte gå!

Min make deltar lixom vid sidan om. Visst - han vet att jag äter piller. Men han kan inte läsa mina tankar och känslor inombords. Han vet ju inte riktigt hur det känns att månad efter månad bara få "-". Han säger " blir det så blir det". Och visst är det så. MEN jag är ju så gammal nu, att jag snart får panik!!!

Fyller 36 om en vecka. HJÄLP!!! FORT! NU!!! Tiden springer ifrån mig/oss. Snart ÄR det riktigt kört!!!

Nä nog pratat om mig.

Nu vill jag vet hur NI mår! Några kottar som kommit??? Minst fem av er är ju på gång nu snart, några inom 1 månad andra före jul. Jag följer er med mycket värme och lyckönskan! Tidsnog blir det vår tur kanske :-)

Varmaste kramen till ER!!!

Kram Ninna


.