RD 15 - Tröstlöst

Ruvardag 15....

Läget som tidigare....småblöder.... fan fan och åter FAN

Den riktiga testardagen är imorgon, men jag har ingen förhoppning att det skall kunna bli ett plus bland blodet...

En bloggerska (Sofia) sa dock att hon testat minus på sin BIM, och blödde i fem dagar och testade ändå positivt därefter.... Okej, hoppet är det sista som lämnar en...

Så vi får väl se vad morgondagens test säger...

Jag är oerhört GLAD och TACKSAM för alla tröstande ord och hälsningar. TACK!

Nu ska jag göra kväll och tänker inte "datorisera" förrän tidigast sent sent imorgon kväll. Om jag orkar. Om jag inte fallit ihop av illska, sorg och bedrövelse över ett förväntat minus...

Oj vad muntert detta inlägg blev :-)

Nåja, NI om några fattar ju vad detta handlar om. Att känna sig trasig. Inte kunna det som alla andra kan. Otillräcklig och allt det där... BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Ha en skön helg.

Kram Ninna



.

RD 14 - Bröllop

TACK för ert  stöd ang tjuvtestet, brännsåret och allt! Ovärdeligt!!! TACK!

Det var nyligen dags för bröllop bland nära vännerna. Det näst sista ogifta (och barnfria) paret slog till och gifte sig för nån månad sedan.

Sedan bar det av på bröllopsresa.

I helgen sågs vi alla igen på en 40-årsfest. Det nygifta paret hade just kommit hem från bröllopsresan så mycket på festen kretsade kring deras resa och bröllopet...

Så långt allt väl...

Men när de båda knappt kunde sluta ge varandra "gulliga, menande blickar" så fort något av kalasets alla små barn kom i närheten, så blev det bara för mycket. Där satt dom, nygifta, och smekte varandra över kinden och sa "- snart älskling har vi våra egna små..."

Jag ville bara skrika!!! Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

Nu är det väl så att jag är "känslig" igen, men NI VET hur man känner sig, när vännerna ynglar av sig till höger och vänster och själva kan bestämma exakt vilken månad dom vill bli gravida... "-Det är SÅ enkelt att planera, vi tyckte att augusti var bra. Då skulle h*n ju födas lagom till försommaren..."   Jovisst, tjena...

Men va faan. Vi som inte kan planera. Vi som tvingas ge upp! Vara barnlösa. Sakna vår del i familjelivets pussel. Inte kunna prata barnsaker med väninnorna. Inte veta skillnaden på den och den overallen i senaste testen som "Vi föräldrar" gjort... Vi som bara väntar....på att ett mirakel skall ske. Ett mirakel som gör att vi för ett PLUS. Sedan all oro över att pluset blir ett minus igen och vi landar på ruta ett. Fortfarande barnlösa. Men oändligt mycket mer sorgsna.

Jag blev deppad resten av festen. Försökte tänka på annat. "Snygga tapeter dom har i hallen..."...ja ni fattar. Gissa vem som erbjöd sig att ta undan disken och röja bordet inför kaffet? Jepp, jag! Det höll allt jä**a bebisprat ur tankarna en stund...

Sent sent sent, lämnade vi festen. Jag var chaufför såklart. Praktiskt, ingen misstänkte något eftersom jag fick "mina drinkar" på förra partyt hos samma värdpar. (Det var ju straxt innan vårt ÄP). Nu var det alltså makens tur att ta en öl till maten, och lilla frugan (jag) fick köra hem... Skönt slippa komma med nån bortförklaring. Vore man verkligen gravid så kunde man ju säga det, men under denna ovissa väntan/ruvning vill jag inget säga. Vi vet ju inget själva...

Nu är det ju så att jag inte missunnar andra vänner att få barn! Men NI VET JU hur man känner, hur man mår och hur man tänker när man sitter där och fejk-ler... "jasså, resan var underbar och ni jobbar på bäbis nu...så härligt då..." *BLÄK*

Det är dax att sluta gnälla nu!

Så där ja!

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan, känslan finns fortfarande kvar. Tänk om DOM lyckas direkt. Och vi inte ens får plussa nu heller... Kanske ALDRIG får plussa. Kommer jag orka umgås med alla vänner och deras barn? Kommer smärtan göra för ont? Kommer hjärtat att brista totalt? Kommer vi att orka?. Kommer VI vara vi...?

OJ vad det gör ont i själven nu. Tårarna forsar och jag avslutar desa radet här.

Kram Ninna



.

RD 13 - Tjuvtestat

Ruvardag...eller kväll..nr 13...oturs-talet....

Efter dagens lilla blödning kände jag mig så "knäpp i kolan" att jag var tvungen att kolla läget. Skulle ju inte testa innan sa jag... Men det höll inte. Ovissheten tog överhand...

Så jag tog ett gravtest nu ikväll. Svaret var tyvärr som väntat. MINUS...

Nu har vi vår "riktiga" testdag på lördag, det är tre dagar dit. Men det kan väl inte hända mycket positivt på tre dagar???

Är det NÅGON av er som testat MINUS och sedan testat PLUS bara någon/några dagar senare??? Det är ju ruvardag 13 redan, känns inte som om det finns någon chans att kvällens minus skall kunna förvandlas till ett plus...

fan fan fan

T U S E N TACK för alla tummar ni håller och fingrar som korsas för vår skull. Jag är lite ensvis och har inte tappat hoppet. Men om det blir minus på lördag så är det väl kört? Trots att jag inte har mensvärk eller ens menskänning?

Kram Ninna




.

RD 13 - Oroliga Tankar

Ruvardag 13......

Förståelse för all oro...det har Ni!

Det känns faktiskt lättare att "prata" med ER tjejer, medsystrar, än med mina "vanliga" kompisar. Ofta tror jag man måste uppleva för att fatta. Man kan bara ana sålänge man själv inte upplevt. Eller?

Som IVF, missfall, oro, ruvning, allt runt omkring ... Kan man verkligen fatta om man glidit på ett bananskal och fått tre friska ungar "bara så där..." Eller?

Vi går ju igenom så mycket innan det ens blir tal om att lyckas "skaffa barn". Det skall utredas, träffa läkare, ta prover på maken, ta prover på mig, prova piller, och prova piller igen, och en tredje, fjärde och femte gång, innan man ska prova nytt piller eller spray eller en kombination.

Förhoppningar grusas av en droppe blod. Längtan efter liten krossas av MINUS igen för sjuttioelfte jävla gången, man blir äldre och äldre, får sämre och sämre chanser, oron ökar, vilknt gör att risken för att allt ska skita sig.

Pressen från vännerna (som är inne på tredje ungen), frågorna från släkten (När ska ni skaffa...) Önskan från föräldrarna att få barnbarn...

Som om inte all den skiten räcker så får ens ekonomi en törn redan INNAN det finns en bäbis som kostar! Det är långa resor till kliniken, inkomstbortfall... för att inte tala om all den psykiska "terror" man utsätts för genom väntan, väntan och åter väntan...

Jag är JÄTTEGLAD över att ha "träffat" Er!!!

Vad som orsakat denna oro idag? Jag blöder igen.... inte mycket nu heller, men det finns där. Känner NOLL mensvärk fortfarande, men känslan är att det blir minus i helgen.

Fan fan fan :-(

Kram Ninna

RD 12 - Brännsåret

Ruvardag 12....

Jag fick ju det galna brännsåret av klinikens värmedyna vid äggplocket...

Dom sa bara: "Oj, det har aldrig hänt förr...", och  "Du har visst extra känslig hud..."...

Sedan sa dom något som jag blev förbannad över: "Det här får du inte skriva om på internet!..."

För det första: Vill dom jag ska mörka detta??? Glöm. Dom gjorde fel och det är jag som får lida för det. Har det redan hänt flera gånger och dom vill hindra ryktesspridningen??? ELLER???

För det andra: Jag skriver om det så jag kan varna mina medsystrar! Vill inte att någon av er skall drabbas av detta jä**a sår som gör ont som tusan dag 14 efter äggplock!!!

Så här ser såret ut idag, 14 dagar efter skadan. Nu har det läkt lite och krymt ihop. Var stort som makens handflata när jag skadades. Är ca 5*8 cm stort idag.

(KLICKA PÅ BILDEN OM NI VILL SE ELÄNDET!

Nu när såret börjat läka (efter 2 veckor...) ser det ju väldigt mycket bättre ut än i början då jag hade många stora västskefyllda blåsor på magen, som varade sig och rann ur...

 Jag har ju fortfarande inte skrivit vilken klinik det gäller... Shit, jag känner att jag borde göra det, men då riskerar jag även att "avslöja" oss själva mer än nödvändigt! Hur göra, hur göra???

Jag vill iallafall uppmärksamma er på värmedynorna man får egter äggplocket. Värmedynan som gav mig skadan var GELEFYLLD! Be din medföljande gubbe hålla koll på värmedynan, för själv var jag för "borta" för att fatta att det var DEN som smärtade och inte själva ingreppet!!!

För övrigt mår jag som vanligt. Känner inget (förutom vansinnigt hungrig och trött). Har ej sett mer blod. Vågar ju knappt gå på toan ju...

Är SÅ GLAD att ni finns därute, stöttar och ger vardefulla råd!

KRAM KRAM NINNA


.

RD 11 - TACK!

Ruvardag 11...

ÄLSKADE TJEJER!!! VILKET STÖD!!! Det är ju heeeeelt fantastiskt. Först mår jag ruttet över blodet, sedan öppnar jag bloggen och möts av all värme, medkänsla, förståelse och omtanke från ER... Jag blir mållös :-)

 T A C K !!!

Måste verkligen erkänna att allt kändes nattsvart i söndags morse när jag såg blodet. "Äh, fy fanken nu lägger jag ner hela projektet "BÄBIS" om det ska gå så här"....osv osv. Ja, ni vet ju själva vilka "roliga och smarta" tankar som kommer upp i huvudet i stundens hetta.

Men det var bara lite blod... Så jag tog mig samman och gick ut i garaget och rensade det tillsammans med maken. Jättesmart? Nä, tror inte det, men det kändes ju ändå "kört" på nåt vis, så vi fick höst och vinterstädat därute och på altanen pakade vi in alla utemöblerna. Nä, jag undvek att lyfta alltför mycket ;-)

Hur gick det då med blodet?

Inte vet jag... Det har bara visat sig en gång, i söndags, och sedan inget mer. Peppar peppar. Än så länge... Hoppas Gloria håller sig på plats i typ 9 månader till...!

Tar mina vaggisar tre gånger dagligen. Gör så lite jag kan. Har inte ringt kliniken ännu. Känns som om jag borde ha lite mer "mens" för att ringa. Har tur som en tok och jobbar hemmifrån just nu. Så jag jobbar hela dagarna men kan njuta av lugnet här hemma...

Spänner och drar i magen, men jag tror faktiskt att brännsåret är värst! Det är fortfarande ett stort sår, ca 5*7 cm, blodrött, gulaktigt, stelt, ONT! (Ni minns ju från äggplocket när dom lyckades brännskada min mage med värmekudden...)

Nu ska jag ta en sväng runt till er alla:-)

T A C K för att ni finns!

Kram Ninna



.

RD 10 - B L O D

Ruvardag 10...

Vaknade imorse. Solen skiner från en klarblå himmel. Kallt (några minus) ute och luften är kispig. Frukost på sängen av maken :-)

Toabesök...BLOD....N E J ! ! ! !

Okej, inte mycket, men det fanns där....

Vill inte, vill inte, vill INTE misslyckas....

Om det blir MINUS nu så är det mitt fel: vi var på marknad igår. Där fanns det barnkläder och jag kunde inte hålla mig (mitt envisa, korkade pucko) jag köpte en lite sovpåse till nyfödd... Fan fan fan, varför var jag tvungen att utmana ödet.... Den fajten vinner man ju aldrig...

Känner fortfarande inget. Noll. Ingen sympom av mensvärk heller...

Söndagen förstörd med oro och själv-förbannelse... Varför skulle jag promt handla det där lilla söta plagget???

FAN FAN FAN

Ninna

RD9 - BIM

Ruvardag 9...

BIM idag... eller igår... men inget händer och jag känner inget alls. Alla "förändringar" är som bortblåsta. Inte trött, inte ont, inte spänningar, inget alls....

Ninna

RD 8 - Förändringar

Ruvardag 8 .....

Mår toppen, känner NOLL och tar det så lungt, men vanligt, som jag kan. Hoppas Gloria mår bra där inne såklart...

Har dock märkt (eller inbillar jag mig bara???) en del förändringar.

Hjälp mig tolka dem:

* Sover gärna middag nu (tidigare håller jag igång utan paus) SAMT däckar framför tvn på kvällen (jag som inte ens pausat länge nog att se på tv tidigare...)

* Är konstant hungrig med magen som kurrar högt (tidigare äter jag knappt alls före middagen), vaknar tom hunrig på natten...

*Helt ny färg och form på "NR2" (kan vaggisarna göra sitt???)

* Fått finnar överallt. Armar, lår, rygg (utom i ansiktet- TACK)

**********************************'

Annars mår jag bra. Nyfiken på om detta skall fungera såklart.
Men det är ju E V I G H E T E R  kvar till TD (13/11) .

Om jag inte får mens innan den 13/11, vågar jag nog inte testa före den 14/11 eller den 15/11... Vi får se...

Jepp. Knäppare än vanligt är jag ju oxo!

Önskar er alla en underbar helg med fint väder, ljusa minnen av nära och kära vi förlorat och rofyllda besök på kyrkogårdar och minneslundar!

Kram Ninna


.

RD 7 - Köra Go-cart?

Ruvardag 7 ...


Blev igår tillfråga av våra nära vänner när vi ska köra go-cart? Vi talade om det på gemensamma semestern i somras, att det vore skoj.Då visste jag ju inte att jag ruvar nu! 

Påverkas jag? Påverkas Gloria? Ska jag låta bli? När är bäst isåfall, nu i början eller efter jul? Underförutsättning att Gloria stannar på plats...såklart...

Dom ville nämligen boka tid nu (vi har redan betalt biljetterna), och vi har inget sagt om vårt läge...

Allt vett och sans säger NEJ... Men jag bör väl kanske ändå invänta TD för att se om det finns något över huvudtaget att oroa sig för...

Och presic som ANNA sa i "RD5"-inlägget: "När embryot fäst sig så påverkas det knappast av något utifrån..."

MEN OM det nu blir ett plus... Hur gör jag då???

Kram Ninna

RD 6 - Award igen...

Ruvardag 6 ...

Idag ska jag släppa allt. Inga nojjor, inga frågor, inga undringar. Bara vara. "Ligga på sofflocket" -mentalt! Magen känns inte. Inga spänningar, inga konstigheter. Allt är som vanligt.

TACK VARE ER!!! så känner jag mig kolugn, trygg (nära till min expertpanel) och rofylld!

TACK FÖR ATT NI FINNS!!!

Har fått ytterligare en Award, denna gång från rara "mellan Hopp och Förtvivlan"

Så jag visar ytterligaren en favvobild som jag hoppas få uppfylla själv...

Sänder vidare till dessa fem underbara bloggare:

Anna / In Vitro  Nu ska du bli ruvare snart! Positiva tankar!

Joanna / Plusresan Hoppar hoppas hoppas fortfarande att det skall gå vägen för dig :-) Positiva tankar!

Maria / Livet i Hagshestra Ruvare som blir mamma i sommar :-) Positiva tankar!

Ledsen i hemlighet Tredje gången gillt nu! Det blir en glad jul!!! Positiva tankar!

Tonic / Livet utan Embi Inga ord finns som kan lindra er sorg! Tänker på er!


Ni är underbara tjejer allihopa!!!
 
Varm kram Ninna

RD 5 - Nojjig för allt?

Ruvardag 5...

Idag tänder jag TRE ljus för Tonic, mannen och deras son. Mina tankar finns hos er och jag hoppas att det blir en ljus och vacker cermoni för lille Andor. Kram!

Nojjor har bosatt sig i min skalle. Vad kan jag äta? Hur ska jag bete mig? Kan jag gå i trappor? Hur tungt kan jag lyfta? Ja - hur f**n ska jag bete mig för att öka chanserna för vår lilla Gloria?

Helt plötsligt har dessa Ruvardagar HELT tagit över skallen. Men viktigast av allt är väl vad får jag INTE göra och INTE äta!

Tips? Alkohol, och rökning förekommar er inte ens i vanligafall, men te dricker jag ju. Älskar te.

Det molar och "drar" i nedre delen av magen, på vänster sida, som mensvärk-aktigt. Ökra konstant. Tror det var där Gloria planterades. Är det ett tecken på mens nu?

Nej för fasiken, nu gäller det att tänka glada och positiva tankar (men varför skulle det vara så enakelt att det faktistk blir ett + denna gång???...)

Nu vågar jag ju knappt ens andas, och andas bör man , annars dör man...har jag hört :-)

kram Ninna


UPPDATERING:

TACK ANNA (anonym kommentar) för din lungande kommentar. Hoppas allt går väl för er!

RD 4 - Namnval

Ruvardag 4 ... När ska jag fatta...

Mitt undermedveta driver med mig... Jag har haft drömmar om Namnvalet i helgen!!!

Oh, det här med namn på bäbisen, det är så spännande.

Men hur galen är skallen när den tänker dessa tankar fast vi inte ens är gravida??? Är det hjärnans signaler som är felkopplande eller försöker mitt undermedvetna lätta upp min sinnesstämningen med frågor som dessa???

Hur som helst: Jag har alltid tänkt på maffiga namn som Eufremia, Honoria, Evernia, Penelope på en tjen. Lorentz, David, Leopold, Julius på en kille.

Men ju äldre jag blir (faaaan, suuck) desto mer tycker jag om namn från familjen, från mormor och farmor eller äldre. Finns det någotsläktnamn? Ja: Eleonora. Gärna namn i flera led: ett från mormor/farfar: ett från mamma/pappa och ett eget tilltalsnamn. Tycker tre namn är lagom. Tror jag. Eller?

Självklart skall namnet även passa bäraren så det slutgiltiga valet dröjer, men man kan ju fantisera och drömma och spåna innan det är dax!

Hur tänker NI när det gäller namn? Eller är ni vettiga, och inväntar knoddens dop-planering innan ni funderar högt?

Snälla, det är väl inte bara jag som är helknäpp och leker med tanken på mitt kommande barns namn, eller???

Kram Ninna

.

RD 3 - Award

RD3 - Ruvardag 3...fortfarande inte fattat det...

Tack SNÄLLA för alla tips och råd ang vaggisarna! En ovärdelig kunskapsbank ni delar med er av :-)

Blev ju så glad häromdagen, då jag öppnade bloggen och möttes av en fin AWARD från rara "Du, Jag och Framtiden" TACK! Det värmde gott :-)

Awarden går ut på att lägga upp ett favoritfoto och skriva tre saker som står en nära. Sedan ge den vidare till 5 personer.

***********

Mitt Favoritfoto är just nu denna bild:

Jag drömmer såklart om att få uppleva detta...

Foto lånad frå google

Tre "saker" som står mig nära:

1. Pappa står mig väldigt nära. Hans oförklarliga sjukdomsläge gör mig förtvivlad.

2. Maken som stöttar och förstår det jobbiga då han själva varit i samma situation.

3. Nära vännerna som alltid finns för mig :-)

Fem underbara bloggare jag vill ge denna award:

Ellen

Jenny

Miss S

Toksnippa

Lilla Jag

************************************

Vill oxo säga VARMT GRATTIS TILL EMELIE som fick en undebar dotter i går kväll!!!

Kram Ninna

.

RD 2

Ruvardag 2

Jag har inte fattat det ännu... jag ruvar... JAG!

Tids nog sjunker det nog in, sen får vi se hur det går...

Jag vill TACKA ER alla för fantastiska beskrivningar, tips och råd gällande vaggisarna! VARFÖR kan inte sjukhuset tala om en gnutta av det ni sagt? Då hade jag fattat!!!

Trosskydd är inhandlat, hoppas det fungerar för bindor är så tjockt. Skall prova iallafall!

Ett tips jag VERKLIGEN förvånades över var att vaggisen skall föras in med TRUBBIGA änden först?!?! Okej, jag ska testa det såklart.

Så en fråga igen: HUR LÄNGE SKALL JAG TA VAGGISAR? Hur vet jag när jag kan sluta? Hur gör /gjorde ni???

Min underbara, älskade expertpanel!!! Vad skulle jag ta mig till utan er??? TACK för att ni finns!!!

Har visat maken mina frågor till er på bloggen och era fina svar. Han hade oxo vissa grundläggande luckor i kunnandet och frågade vad ET stod för...Nu vet han!

Varm kram Ninna

RD 1

Oj oj oj, det här känns STORT - RD 1

Löjligt kanske, men det är ju första gången NÅGONSIN i livet jag varit så nära en graviditet som vi är nu...

Ägget Gloria har flyttat in till mig. (Stanna kvar, stanna kvar, stanna kvar...)

RD 1 - måste skriva det en gång till...

Jahapp, så var man inne i den "ljuvliga" tiden med VÄNTAN igen...Nu väntar vi på plus såklart på testdagen den 13/11. Kanske kommer Lingonveckan innan dess, men jag är hyffsat förberedd på alla utgångar. Vi har ju inte direkt odden för oss, men va fan. Nu kör vi :-)

T U S E N TACK för att NI finns där- med kloka svar, fina råd och underbara värmande hälsningar.

Kram Ninna

ET ur vår äggkorg idag

Idag var vi på ET - återföring av ett befruktat ägg.

Vi plockade ju 9 ägg i tisdags. Så här gick det - so far...
Av plockade 9 ägg blev 6 befruktade.
1 fint ägg fick jag tillbaka idag - och två ägg kom till frysen.
3 ägg ska odlas vidare och KANSKE kommer de till frysen dag 5...

Nu till dagen knepiga fråga - som bara ni härliga tjej-experter kan svara på:

Det här med vagiatorer... OJ vad lite jag vet. Okej jag har fattat att jag ska stoppa upp dem...där...ni vet ju var...

Men sköterskan idag sa att jag måste använda binda så inte kläderna förstörs av oljan som rinner ut???? QUE??? Då kännde jag mig som IQ badboll igen...

Olja? Rinner ut? Öhhh, okej. Det är väl bara att gilla läget såklart, men LITE mer tydlig info hade varit önskvärd för en novis på området...

När jag frågade läkaren svarade hon kort: "Vet du inte det? Ni har ju gjort detta förr?"
"-Nej lilla doktorn, det har vi inte...eftersom NI sabbade medicineringen för oss...."
"-Ja visst ja, det blev ju inget då..." RIDÅ!

Så jag talade med sköterskan istället, en rar sköterska som alltid svarar på alla frågor.

Så tack vare all info från er har jag LITE mer koll på ord och förkortningar...

Har sovit i soffan i typ fem timmar och nyss vaknat till. dax att krypa till kojs. Tror att nervositeten gjort sitt. Jag är sååå trött...

Kram Ninna

Hur nervös som helst

Idag har varit en nervös dag, och den är ju inte riktigt över än...Imorgon är det återföringsdax. Hur många av våra 9 ägg håller måttet, och delar sig och allt det där????

Blir det nåt ägg till mig? Blir det överhuvudtaget nåt ägg kvar till frysen? Well, imorgon vet vi svaret på dessa frågor!

Jag känner mig fullkomligt vilse och famlar mest i mörker. Kan inget om alla förekommande förkortningar eller IVF-ord känns det som. Helt blåst i kolan lixom!

Vi har ju aldrig kommit så här långt tidigare, så jag känner mig som Bambi på hal is.

Om vi nu har återföring imorgon (vad heter det?) NÄR startar då "ruvningen"?

Jag har ju läst era bloggar i över två år, men nu när jag själv är här känns alla fakta som bortblåsta!

PINSAMT att förvandlas till IQ Badboll helt plötsligt! Är det för att jag känner mig nervös och osäker på vad som komma skall???

Hur som helst så är jag EVIGT TACKSAM FÖR ATT NI FINNS!!!

Vilka skulle annars kunna besvara mina korkade frågor och funderingar?
Jo, min älskade expertpanel = NI!!!

Kram Ninna

Uppdatering: TACK TJEJER!!! Vilka pålitliga klippor ni är :-) Det har trillat in ordförklaringar till mig under kvällen och jag har uppdaterat bloggen med en ordlista, nu kanske jag minns nåt :-) TACK!

Äggplock idag

Oj så dåsig man kan bli av ett "litet Äggplock"...

Jag har sovit, slumrat och sovit igen i omgångar och vaknade nyss på soffan här hemma...

TACK FÖR ERA HÄLSNINGAR, svar kommer så snart jag hinner :-)

Ja, vi tar väl dagen i stort.

Sent Äggplock. kl 12.30 var det vår tur. Dom gav mig sedvanliga droger och kanylen. I armvecket denna gång, istället för handen, men det gjorde riktigt ont iallafall. Jag blödde mycket när kanylen satts, precis som senast. Blodade ner lakandet i sängen...

Snygga kläderna på :-) Strumporna är faktiskt sköna!!!

Jahapp vår tur. Fick 9 ägg idag sa läkaren. Ok, inte många det inte, men till skillnad från förra gången då vi fick NOLL, så var det ju bättre.

(Tjejen i sängen bredvid fick ut 30 ägg idag... Personalen var oroad över den stora mängden ägg och sa att hon fått för mycket mediciner...)

Efter plocket fick jag värmedyna på magen och skulle vila, men fick så jä**a ont att jag inte kunde blunda... Fick mer droger....och efter en stund gav dom morfinspruta. Ujjjj vad det började snurra....

Tvingade i mig den obligatoriska maten (yoggi) och tillslut tänkte jag att nu måste jag åka hem och sova, så jag började ta av mig de snygga sjukhuskläderna.

 MEN VA FAAN???? Ett stort brännsår på magen där värmedynan legat!!! Såret var större än makens handflata och vattenfyllda blåsor över hela ytan. Inte undra på att jag hade så jä**a ont!!! Det visade sig inte alls vara ingreppet som gjorde ont utan VÄRMEDYNAN som brännskadade mig!!!

Så jag blev omplåstrad av den pinsamt berörda och oroliga personalen som inte alls kunde förstå att jag fått brännsår av värmedynan... NÄHÄ, men nu fick jag ett stort jä**la brännsår på magen, TACK!

Har legat resten av eftermiddagen och kvällen och halvslumrat i soffan. Ville bara meddela dagen resultat: 9 ägg och brännsår! Min vanliga tur...

God natt!

Kram Ninna

UPPDATERING:

Till Dig ANONYM som undrar om jag inte läser andra bloggar....Jo det gör jag, men jag har fått så olika svar av de läkare jag träffat. Det var därför jag uppfattade 9 ägg som lite ägg. Nu har jag fått många fina svar från bloggtjejerna som skriver att det är bra med 7-10 ägg. Bra, tack, då vet jag!

Ultraljud & ÄP!

VARMT TACK för era fina hälsningar :-) Värmer i hjärtat!!!

Pappa har fått permis över helgen & är hemma nu. Vi håller tummarna, men har mår skrutt. Läkarna har gjort massor av undersökningen men inte hittat nåt fel alls... GALET!!!

I onsdags och idag har jag varit på VUL på vår klinik. Det ser bra ut sa läkarna som kollat mig denna gång.

I dag hade läkaren en nybliven kollega med sig som skulle lära sig "läsa" ultraljudsapparaten. Dom frågade innan om det var ok för mig att den nya läkaren deltog i undersökningen. "-Du får ursäkta alla mina frågor", sa han. "-Det är okej, jag är oxo ny i branchen", sa jag. Oj vad han skrattade...  Han tackade flera gånger för att han fick vara med!

Japp, här sprayas det och tas sprutor så det står härliga till:-)

Äggplock är planerat till TISDAG den 26 oktober!

Nu håller jag tummarna att äggen stannar kvar där dom skall vara och inte släpper i förtid igen...

Jag ska hälsa på er alla så snart jag kan!

Kram Ninna

Tung vecka

Vad gör man när dem man älskar tynar bort framför ens ögon? 

Jag fick köra in min pappa till akuten i tisdags. Han ligger fortfarande kvar på sjukhuset och jag är hos honom så mycket jag får. Har haft "Klippkort" på akuten senaste halvåret, med blodbyten varje vecka och ingen vet vad som är fel. Prov efter prov tas men allt ser bra ut. Ändå går det kraftigt utför. Ingen behandling biter och han blir bara sämre och sämre... Nu har han HB 63. Ni som kan det där med blodvärde/HB vet att det är riktigt dåligt... Läkaren sa att blodet förstör sig självt. Han är Autoimun mot sitt eget blod?!?!

Det är SÅ tungt. Orkar inte med fler dödsfall i familjen nu, har haft SÅ många senaste 4 åren. Vill ha pappa kvar hos mig lääänge lääänge till!

Jag sprutar (startade i onsdags) och sprayar och inväntar blodprov på måndag. Men känner mig lite off, pga all oro för pappa. 

Sedan vandrar mina tankar iväg till min väninna C, vars mamma dog helt akut i veckan. Kram vännen :-) 

Önskar er alla en skön helg i solen. Och grattis till Lilla Jag som plussade i morse :-)


Kram Ninna

Sprutstart igen

Japp då var det dax att bli duktig igen och ta sprutorna. Lite, lite högre dos har jag fått, och nu jävlar får inget gå fel med mediciner och annat skit, som det gjorde förra gången!!! (Förlåt mitt språk, men det är verkligen så jag känner!)

Sprutstart i kväll, och halvering av nässprayen samtidigt.

Sedan väntar blodprov och vul nästa vecka antar jag...

Kram  Ninna

Överlevde födelsedagen...

Idag skiner solen, så nu tänker jag knappast ens på att jag fyllt 37 i lördags... (shit va gammal jag är nu!) Överlevde födelsedagen, med flera av vännernas småttingar kring fötterna :-)
T A C K för era hälsningar!!! Kram!

Nu ska jag inte älta på om livet som ogravid, för det är jag, utan fråga er om sprayen.

Jag har ju SYNERALA. Sprayat sedan 24/9. Förra gången jag sprayade så kände jag inget alls. INGET! Nu får jag illamående, yrsel och huvudvärk någon minut efter varje sprayning!!! Det sitter i flera timmar varje gång och jag känner att jag begränsas i allt jag gör nu. Har till ex. svårt att sitta vid datorn, för jag är så yr att jag inte ser tangentbordet...

Detta är faktiskt anledningen till att mina inlägg blivit så få, senaste veckorna...

APTRIST! Men jag kämpar idag och vill lämna ett livstecken till er!

Tyvärr har jag ingen möjlighet just nu att hälsa på hos er för jag blir SÅ illamående av att titta på datorskärmen.

VAD HÄNDER??? Skall det vara så här snurrigt????

Hoppas det ger med sig snart...

Kram Ninna

Tider springer iväg

Tiden springer iväg... Kvar står jag. Äldre. Ogravid. Barnlös. och ledsen.

Om några dagar (på lördag) fyller jag 37...

FATTA?!??!

Jag såg mig själv som minst tre-barnsmamma vid 30! Det vet alla våra vänner. för det talade vi om när vi va tonåringar. "Inga barn för 25", sa vi då... Då visste jag ju inte att jag fortfarande skulle vara barnlös 12 år senare... Ofrivilligt alltså...

En av mina väninnor har i alla år sagt att hon EJ vill har barn. Hon är 38 och lever ensamen med sina katter. Inte ett barn i sikte. Och det är helt ok. Det är hennes eget val.

Men jag vill ju inget hellre än att få bli mamma. Gärna en hel drös med knodds, nu får väl tiden utvisa om det ens bli en. Någon. Alls...

Så jag firar inte med nån stor gläde min födelsedag. Utåt kommer gästerna inte att märka något, men inombords gråter jag och vet att det är ett år närmare slutet!

Fan fan fan

Det smärtar faktiskt.

Kram Ninna

Yippie! IVF-läkaren får NOBELPRISET

Lyssnade på nyheterna i bilen! Hörde att årets nobelpris i medicin går till läkaren som 1968 uppfann metoden för IVF. Yippie!!! 1978 föddes det första IVF-barnet i England.

Robert G. Edwards

The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2010

 was awarded to Robert G. Edwards

"for the development of in vitro fertilization".

På aftonbadet kan man läsa om detta

Var det någon mer än (blödiga) jag som faktiskt fällde en tår när jag hörde nobelprisbeskedet! För 10 år sedan hade jag nog ryckt på axlarna och tänkt, "säkert bra val..."

Nu när man själv är insyltad i IVF:andet, så blir iallafall jag glad varje gång något med IVF uppmärksammas.

TUSEN TUSEN TACK för alla härliga hälsningar! Jag har varit riktigt frånvarande några dagar. Jobbat för mycket, sovit för lite och mår urk av sprayen...

Jag sprayar på. Dag 12 idag. Förra omgången märkte jag inte av sprayen alls. Nu får jag ont i huvudet varje gång jag sprayat, plus att allt ALLT smakar pyton några timmar efter varje sprayning.

Men varför klaga? Fungerar det så blir jag glad, om inte så har vi iallafall provat!

Största kramen till ER!!!

Kram Ninna


.

"Ett Desperat Människovrak...."

Arja Saijonmaa gästas av Carina Berg.

Samtalen mellan dem kommer efter ett tag in på allvarliga ämnen, som Arja Saijonmaas barnlöshet. Carina Berg frågar henne om hon hade velat ha barn på vilket hon svarar:
- Ja, det hade jag velat tidigare, absolut. Jag trodde väl någonstans som ung att jag skulle kunna hantera tio barn lätt. Sen blir det inte alltid som man önskar. Men det är ingenting jag tänker på nu och sörjer över. Det är okej som det är. Det är okej, säger hon i programmet.

"Människovrak"

Carina Berg tillägger att det är ett väldigt tryck på kvinnor att ha barn innan en viss ålder.
- Absolut, det är naturens biologiska gång. Som ett alternativ, men inte som det enda som många ser det. Det måste ju vara varje människas rättighet att förverkliga sitt eget liv som en gåva, och inte bli ett desperat människovrak om man inte råkar få barn.

(Detta berättar Arja på Expressens hemsida)

***************************************

Såg ni programmet?

Kram Ninna

Uppmuntran :-)

Fick en fin Award av Lilla Jag

TACK , det värmde gott :-)

Eftersom jag redan fått denna fina Award

 väljer jag att låta Dig som Vill ta den med dig!

Mina svar kan du läsa i ett tidigare inlägg :-)

Kram Ninna

Bestulen på "våra" flickor

Här gäller nog bara en sak, graviditet eller inget.

Adoption är inget alternativ för oss.
Djur? har fiskar...
Fosterbarn? nja...
Gudbarn har vi ju redan, och dom älskar vi högt. Kanske lite för högt. Barnens pappa har sagt stopp- vi får ej träffa flickorna länge. Flickorna  (5+7 år) har tillbringat 1-2 helger per månad sedan dom föddes, hos oss. Förra året (2009) bodde dom hos oss på heltid i 8 månader, då deras familj hemma crashade (otrohet och skilsmässoprat...) Då åkte dom bara hem till föräldrarna 1 helg per månad, men ville inte och bara grät när vi lämnade dem där.Dom vill flytta till oss där dom får vara en "riktig familj" som dom själva säger...

Nu är dom i chile ½ år. Vi besökte skolgården i hemlighet för att få säga adjö till flickorna innan dom reste till chile.

Nä tyvärr är det nog egen bäbis eller inte som gäller. Och om jag/vi, står där vid vägskälet om ett tag, när ivf:erna är slut, när plånboken ekar tom, när ålderna satt stopp för allt. Då hoppas jag att jag mår så bra att jag kan vandra genom livet utan att bryta ihop varje gång jag ser en gravid mage eller barnvagn. Men just nu känns det överjä***gt trist om det är min/vår framtid...

Spraystart försök nr 2

Spraystart idag. Försök nr 2...

Mår skit, svettas och har fått hjärtklappning bara 1 timme efter morgonsprayningen! Superkul...

Men jag tror inte det är hela anledningen. Jag har ju lite annat i kroppen sedan tidigare. Ni vet: spik i foten med tillhörande penicillin och stelkramp, sedan allergichock med nässelfeber och tillhörande cortisonkur i 14 dagar, plus en infektion i handen och ny penicillinkur i 7 dagar. Vaknade med vansinnig värk i ryggen som grädde på moset...

Inte undra på att man mår piss då av lite SYNERALA på toppen :-)

Nåja, bara 4 dagar kvar av alla andra mediciner, sen blir det endast Syneralasprayen. Då mår jag säkert bättre...

Jag blev SÅ GLAD och RÖRD av alla era vänliga, mänskliga, rörande, varma och kärleksfulla hälsningar ang min lillasysters dödsdag. Jag pysslade på hennes grav och gjorde det fint idag, så jag fick vara "NÄRA" henne en stund. Men fy tusan vad det smärtar...

Önskar en skön helg. Jag ska hälsa på er under helgen. :-)

Kram Ninna

Ett tecken från ovan?

Spraystart idag den 24:e september 2010. Inför IVF (2).

Det är vår "blev tillsammans"-årsdag idag. En glädjens dag. Vi har längat länge.

Men det är oxo en sorgens dag, min lillasysters dödsdag. Hon dog (akut) för 2 år sedan och det smärtar mig, dagligen, så mycket. Jag saknar henne så!!!

Idag ska vi alltså starta sprayningen för vår IVF(2) eftersom IVF(1) avbröts (noll ägg). Spännande, tänk om det fungerar denna gång? Att vi kanske kan få ett plus i november?

Men samtidigt läskigt. Varför skall det fungera denna gång? Det har ju hittills gått åt skogen alla tidigare försök...

Klart man skall tänka positiva tankar, eller hur tjejer??? Men hur lätt är det EGENTLIGEN?!?!

JA! DÅ KÖR VI!!!

Kram Ninna

Orättvist gravid?

Varför kan man inte bara få bli på smällen som "alla andra", bara så där utan allt medicinstk "tjafs"???

Varför måste vissa (många?) av oss vända ut och in på oss själva och på relationen, för att ibland ändå inte ens få ett barn i slutänden. Bara massa undersökningar prover tester mediciner och piller.....

Det är så in i bomben orättvist att man vill spy.

Jag har en jämnårig väninna, självuttalat ointresserad av barn, som "övertalats" 4 ggr av sin make att skaffa barn. Nu vill hon tillochmed ha bäbis nummer fem (5). MEN FÖR I HELVETE: N J U T av de fyra underbara kidsen du redan har - vill jag säga, när hon berättar att lillan är så stor nu (3 år) att hon vill ha en ny bäbis att "lukta på"....

Denna väninna har dessutom i unga år gjort hela SEX aborter med tidigare pojkvänner...

Själva har vi inte ens fått uppleva ett pluss. Kanske får vi aldrig uppleva ett pluss.

Det smärtar. Det gör ont i hjärtat.

Kram Ninna

En glad överraskning

Ena stunden är man deppig, ledsen och nedstämd...

Andra stunden öppnar man bloggen och finner en gåva av en kär bloggvän, Ellen, som muntrar upp tillvaron!

Man ska skriva 7 saker om sig själv...

Jag valde att focusera på annat än bäbisverkstan, för den upptar såklart en stor del av mitt liv, MEN det finns annat... Bra att påminna sig själv om det ibland!
1. Jag varken röker eller snusar eller nyttjar alkohol. Bara för att jag inte gillar smaken eller stanken helt enkelt...

2. Jag älskar Orkideer, har runt 120 st, och har pluggat allt om dem på universitetsnivå...

3. Jag tycker om antika möbler och har pluggat på "Antikskolan" heltid i 1 år ... Inreder gärna med en mix av gammalt och nytt i skön harmoni.

4. Jag älskar att baka. Gärna med min Rosa kitchen Aid som jag fått av min make!

5. Jag behöver se vatten för att må bra. Saknar verkligen sjöutsikt från vårt hus. Besöker mina föräldrr i föräldrahemmet vid havet så ofta det går. Där njuter jag av vattnet i stora lass... Önskar jag kan bo så själv någon gång...

6. Är känd som festfixaren bland vännerna sedan 20 år tillbaka. Jag tycker om att anordna fester, kalas, middagsbjudningar för mina nära o kära... Dukar med ett tema och nöter gärna på antikt porslin, gammalt ärvt silver och kristallglas, eller rosen-tema :-)

7. Jag älskar att resa, även om ekonomin inte tillåter det just nu. Så jag drömmer mig gärna bort till andra länder genom reserepotage. Jag planerar gärna för långa och korta resor med min make, vem vet när vi får råd att resa dit? Då gäller det att vara förberedd :-)

Ja, detta var lite spännande(?) info om mig...

Regler:

• Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
• Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
• När man får den så ska man skriva 7 intressanta saker om sig själv.
• Ge awarden till 7 andra bloggare. Skriv till dem att de fått award...

Och nu är det min tur att skicka denna award vidare genom att skicka den till sju bloggvänner:

1  Enorm Längtan, Oändlig väntan

2  Ledsen i hemlighet

3  Längtar och väntar

4  Underbar gåva

5  Bebiskarusellen

6  När väntan blir längre än 9 månader

7  Varje hjärta har en hemlighet

Varsågoda tjejer!!! Ni är verkligen värda detta nu!!!

Jag vet att många av er nu lider igenom ett minusbesked, men jag hoppas denna onödiga, men lite småroliga "om-mig-info! kan få er på andra tankar, om så bara för nån minut :-)

Kram Ninna

Dagen efter Valet före...

Gick luften ur oss igår? Hur blir det nu???

Har försökt få en uppfattning om läget nu på förmiddagen, men jag får nog ge mig till tåls ett tag till...Jag har ju ändå röstat, och gjort mitt val.

Nu är det dags att släppa Valet 2010 för ett tag och kasta sig tillbaka till VÅR verklighet. Vi IVF:are som ständigt får kämpa, vänta, undra, önska, längta, hoppas, drömma, bli besvikna, gång på gång på gång.....

Jag ska krya på mig från allergichocken jag fick förra veckan (knaprar ju cortison i 14 dagar), jag ska samla ork och krafter denna vecka för PÅ TORSDAG SMÄLLER DET: Spraystart den 24:e!

TACK FÖR ALLA RARA OCH OROLIGA HÄLSNINGAR ANG MIN ALLERGICHOCK JAG FICK FÖRE HELGEN! Ännu vet ingen varför men jag skall på fullständig allergiutredning i oktober, eftersom allergin var så kraftig. TACK ÄLSKADE STÖTTARE :-)

Kram Ninna

Valet 2010 för oss IVF:are

Ja valet gick väl inte riktigt så som man önskat...?

SD i riksdagen??? Vad händer???

Känns märkligt att det inte blev varken rött eller blått i majoritet...

men SD kom in...?????

Fakismil från Svenska Dagbladet

Dax att sova nu, får se vilken vardag vi vaknar upp till imoroon?!?!...

kram Ninna

Hamnade på akuten

I onsdags kväll när jag just skrivit mitt inlägg här på bloggen så fick jag en HELT GALET akut allergichock med nässelutslag som FORSADE fram över kroppen. Från ögonlocken ner till knävecken täcktes jag av svällande bölder som kliade så vansinnigt!!!

HELT crazy! Eftersom jag aldrig tidigare drabbats av detta fenomen så ringde jag till Sjukvårdsupplysningsren, som sa att jag GENAST måste åka in till akuten efter som utslagen spred sig så snabbt. Dom var rädda att halsen skulle sättas igen...

Skitläskigt!!! Så maken körde in mig till akuten!

I bilen på väg in till sjukhuset svälllde mina händer upp så jag knappt fick av mig ringarna. Händerna blev blodröda och gjorde skitont. SÅ SVULLNA.

Sedan svällde örsnibbarna upp. Försökte få av mig örhängena som nästan sprängdes... AJ!

Väl frammen fick jag både cortison-coctail, clarityn och betapred. En kur jag skall fortsätta med i 14 dagar. Läkaren sa att allergichocken var riktigt stor och omdfattande, därför denna långa kur. Så jag blir såklart lite nervös hur denna kur skall påverka min spraystart den 24:e sep.

Nån som har erfarenhet av cortisonkurer och sprayning med synerala?

Nåja, efter ett dygn på bevakningen på sjukhuset fick jag komma hem, sänkt av medicinerna och hela händelsen, såkalrt.

Så tidigt tidigt i fredags morse fick jag komma hem. Har väl sovit mest hela dagen. Blev ju ingen sömn på onsdag natten (tillbringades på akuten) och ingen sömn på torsdagen efter på bevakningen heller... Så jag hade väl lite att ta igen...

Idag har jag tagit det lungt. Så gott jag kunnat. För det gäller ju att få koll inför morgondagen val...

Vilket parti är bäst för oss IVF-are????

Kram Ninna


.

Styka att orka vidare

Min kära bloggvän Ellen sände dessa underbara rader till mig när jag mådde som sämst efter vårt misslyckade ÄP.

Tänker på dig

"Ibland kan livet vara svårt att förstå,

alla har rätt att tänka så.

Men jag hoppas du känner att jag på dig tänker,

kanske lite värme min tanke dig skänker..."

Massor av kramar....

TACK KÄRASTE ELLEN!!!

Dina fina ord värmde mig ända in i hjärtat!

Tack!

Varm kram Ninna

Köpa ägg och spermier?

När man befinner sig inne i IVF-svängen så vandrar tankarna runt, runt i huvudet.

Expressen berättar idag om en ny sajt som ger oss möjlighet att köpa ägg och spermier på nätet.

"En ny privat ägg- och spermabank, där även surrogatmödrar förmedlas, har öppnat på nätet för alla som vill skaffa barn utan vårdens inblandning. - Det finns inget juridiskt hinder för folk som vill skaffa barn men som inte vill ha någon kärleks- eller vänskapsrelation, säger Elin Siljehag, jurist på Socialstyrelsens avdelning för regler och tillstånd. "
 
Vad säger ni om detta? Alla möjligheter är ju välkomna, mne jag vet inte om det känns så säkert att shoppa dessa "varor" över nätet... Det är ju inte som att köpa en bok eller cdskiva direkt...

Vad tycker ni?

Ninna

Det som inte får ske

Under min "deppartid" har jag fått vetskap om Tonci, en IVF-bloggväns fasansfulla sorg.

Hon och maken förlorade sitt barn bara några veckor innan den beräknade förlossningen. Så vansinnigt sorgligt. Jag grät floder när jag läste hennes inlägg. Det var ju så nära BF nu...

Det sätter verkligen ens egna små pluttsorger i perspektiv.

Hur går man vidare efter en sådan upplevelse? Skulle man våga?
Det är så lätt att säga "gör si och så", men när man själv befinner sig i sorgens mitt finns inga ord som kan trösta, inga ord som tar bort smärtan och inga ord som kan få babyn tillbaka. Bara tyngsta möjliga bottenlösa sorg.

Ur djupet av mitt hjärta sänder jag mina varmaste tankar till er båda och en stor varm kram!

Ninna

Nya friska tag...

Jag har mått (ursäkta språket) piss sedan vår ÄP misslyckades. Men nu är det värsta över. Mensen kom som den skulle och jag ringde kliniken som gav oss nytt besöksdatum. Jag åkte dit själv eftersom maken var på konferens med jobbet. När jag kom fram hade de glömt boka in mig, så jag fick inte träffa läkaren...

Men vet ni, efter allt som gått snett på kliniken så rann det av mig som vatten på en gås. Ok, jag fick åka 20 mil i onödan, men det spelade ingen roll. Jag hann tänka, fundera och bara vara alla milen fram och tillbaka... Rätt skönt faktiskt.

Men läkaren ringde mig senare på dagen och vi fick ett nytt startdatum: 24 september är det spraystart. Jag har hämtat ut sprayen och känner mig redo för omgång två. Hoppas jag.

Jag kan iallafall inte nog TACKA ER för alla varma, underbara, stärkande hälsningar!!! TACK!!!! Dessa har jag läst och läst igen, flera gånger innan jag nu skrev några rader igen.

Era hälsningar har gett mig styrkan att orka och våga prova igen! TACK!

Så, nu kör vi igen den 24:e september.

Kram Ninna

ÄP misslyckades totalt

TUSEN VARMA TACK för alla era hälsningar och undringar hur jag mår efter vårt planerade ÄP i onsdags. Jag blev så glad av att mötas av alla era hälsningar!!! TACK!

Anledningen till att jag inte skrivit något  på bloggen är detta:

Det gick åt helvete!

Förlåt mina starka ord, men det gick faktiskt käpprätt åt helvete.

För att ta det från start:

Morgonen började bra. Vi kom fram i tid, trots nära två timmar i bilköer in och ut ur huvudstaden denna arla gryningmorgon. Skulle vara framme 08 så vi lämnade hemmet 05,30. Tur var väl det, för det var som sagt två (2) timmars bilkö den morgonen...

Väl framme fick vi ett varmt mottagande av den rara personalen. Jag fick byta om till superfina kläder och vrål sexiga strumpor...not ;-) Men attans var sköna dom var!!!
Fick direkt en lite grogg på div piller som skulle dämpa smärtan efter ingreppet. Maken gick iväg för att göra sin insats.

Så var det dax gör mig att få nålen, infarten, satt. Den satten i vänster hand. Gjorde vaninnigt ont. Ok, jag vet att dessa infarter känns, ganska mycket faktiskt, och att det är normalt. Så jag härdade ut en timma. Tänkte att det ger med sig. Kort sagt: jag ville inte vara sjåpig och gnälla...
Efter en timme hade jag så ont i hela armen och upp i huvudet och in i tänderna. Kunde inte tänka en tanke utan att smärtan gjorde mig galen...

Så jag var tvungen att säga till en sköterska.

Det var inga problem. - "Jag drar ut den nån millimeter så släpper det nog", sa hon. Hon släppte lite på nålem och satt tillbaka plåstret.

Så var det dax för mig, oss, att kliva in i behandlingsrummet. Nervigt, men ändå spännande. -"Gösses, vad du blöder", sa läkaren. Va? Från min vänsterhand strömmade blodet ner längs handen, ner på mina fina landstingskläder och vidare ner på golvet. En präktigt blodspår på hela golvet... Infarten läkte som ett såll!!!

Sköterskan fick genast leda ut mig igen, tillbaka till sängen. handen i högläge, så hämtade hon på nytt lilla vagnen med tillbehör för att plåstra om mig.

Hon satten nu infarten i höger hand istället. Kan väl inte direkt påstå att det var mindre smärta i den handen, men nu var jag mycket angelägen att göra ÄP så jag sa inget.

Tillbaka till behandlingsrummet, upp på britsen och svara på de rara frågorna...namn, personnummer... klart!

Så fick jag nåt skojigt i handen/infarten. Nån sekund senare kände jag hur jag blev dåsig... Nice... ;-)

Läkaren startade behandlingen, började processen att plocka ägg och tystnade. Ganska snart fick vi beskedet att det inte fanns några ägg att plocka....

V A ????

Jag trodde jag hörde fel, men hon upprepade ännu en gång att där fanns inga ägg... Hon och vi och sjuksköterkan tittade och tittade på skärmen som visade VUL.

Där var  T O M T.....

Vi fattade ingenting. Två gånger innan hade jag varit på VUL och sett många många fina "folicker" (heter det så?), och båda gångerna har den undersökande läkaren  talat om hur många och hur stora äggen varit.

Nu fanns NOLL ÄGG!!! Chocken var total och brutal.

Jag leddes chockad tillbaka till sängen av maken och sköterskan. Hon uppmanade mig att vila, helst sova en stund, så skulle läkaren komma och tala med oss senare.

Vetekudde på magen och 5 sekunder senare hade jag somnat...

När jag vaknat igen, så fick jag äta lite och väntade sedan på läkaren. Paret i båset bredvis oss talade i telefon och berättade att det var deras tredje försök, och att dom alla gångerna fått över 25 ÄGG! Kul att höra, men inte just nu!!!

Sen kom läkaren in till oss.

"-Det här händer ibland. Att det inte finns några ägg att plocka"...sa hon. Märkligt att ingen, INGEN ens nämnt att den chansen kan finnas....tänkte jag.

Så sa jag -"Kan det bero på att jag inte fått nån spray på två veckors tid?" (Läs tidigare inlägg om ni missat vad som hänt...)

"-VA? Har du inte? Ja men då har du ju ägglossat själv, alldeles för tidigt. Innan du ens fick ägglossningssprutan!!!" sa läkaren. Hon hade inte blivit informerad om missen med synerala-sprayen som jag fick för lite utskrivet av.

Jag undrade hur detta försök skulle räknas. Det gör det inte, sa läkaren. Ett ljus i mörkret...

Så sa hon att nu ska vi åka hem, vila hela dagen, och invänta mensen. Efter mensen ska vi vila en cykel. Sedan skall jag undersökas om det är dax att göra ett nytt försök, och starta om med spray och sprutor... Det finns en risk att detta resultat (NOLL ÄGG) uppreoar sig vid varje behandling för oss, sa läkaren...Det kan bli nytt försök framåt november kanske... Satan vad länge vi måste vänta.....

Vill inte vänta. Vill ruva. Vill vara "inne i ivf-andet". Inte stå vid sidan av och bara vänta...

FU TUSAN!!! Jag blev SÅ BESVIKEN, SÅ LEDSEN, SÅ FÖRBANNAD och SÅ ARG!!! Ja, ni vet hur det är när alla känslorna rinner över en och man bara vill dra för gardinerna och krypa ner i sängen....

Så vi åkte hem.

Jag la mig i soffan (ONT i magen hade jag ju ändå, tack för det...) och somnade rätt omgående. Sov mer eller mindre hela dagen. Framåt kvällen vaknade jag när maken lagat middag och ville ha sällskap. Vi talade inte om äggplocket. Vi bara åt under tystnad.

Dagen därpå gick han till jobbet. Jag stannade hemma. Grät. Funderade på IVF. Grät igen och så har jag hållt på sedan i torsdags morse....

Just nu vet jag inte om jag vill prova igen. Har tappat lusten, tron och orken.

Har någon av er drbbats av detta? Att det ej finns några ägg ALLS att plocka på utsatt ÄP?


Varm varm kram Ninna

Artikel Om Barnlöshet

Jag är ledig idag. Från IVF alltså. Ingen spray...inga sprutor... inga piller...

Imorgon är det ÄP.

TACK för alla lyckönskningar, de värmer i hjärtat!!!

Läste just artikeln i SvD om Cornelia och Måns som efter 10 försök ännu ej lyckats utöka familjen. Oj vad det känns i magen efter att ha läst om dem... Vi är ju inne i försök ETT men jag vill såklart helst slippa använda fler försök, vill helst lyckas direkt. (Vem vill inte det...) Jag försöker tänka positivt men det är ruskigt svårt.

Innan vi själva hamnade i IVF-svängen så trodde jag, som många andra, att bara man får hjälp med IVF så är allting klappat och klart. Men icke.

Jag har efter 1½ år bland IVF-bloggar fått mer kunskap, vetskap och ödmjukhet mot livet och runt IVF-behandlingar. Så många fler misslyckanden, sorger och bedrövelser än vad jag kunde ana...

Har tidigare bara erfarenhet från adoption ( i närmsta familjen) och det är ju en riktig "räkmacka" i jämförelse. Visst, det kostar mycket och man blir synad i minsta söm, men resultatet är iallafall klart: det blir ett barn.

En "garanti" vi i IVF-karusellen aldrig kan få. Inga garantier utlovas på utförda behandlingar. Tyvärr. För då visste man åtminstone att alla sprayer, sprutor och piller verkligen var värda besväret!

Tack Cornelia & Måns för att ni synliggör IVF-problematiken!!! Önskar Er VARMT lycka till i danmark!!!

Kram Ninna

.

Dax för Ägglossnings-sprutan

När jag var på VUL i fredags så sa läkaren att jag hade ett och annat ägg som troligtvis skullne hinna växa till lämplig storlek. Så jag hoppas verklige hon har rätt. Ja, det märker vi ju på onsdag :-)

Idag var det dax för sista spraydosen, Synerala, och nu ikväll har jag tagit Ovitrelle-sprutan, Ägglossningssprutan.

Ingen Puregonspruta ikväll. Känns konstigt. Tänk så fort man kommer in i nya rutiner, och så fort man saknar den, fast de bara är ca 10 dagar sedan det var en ny vana...

Men jag tror att huden på magen blir glad av ett lite uppehåll...jag ser ut som en rödprickig schwizerost på området där jag tagit alla sprutorna :-)

Imorgon har jag "ledigt". Ja, läkaren skrev faktiskt så i mitt behandling-schema. :-)

På Onsdag den 25/8 är det dax för vår ÄP. Vi ska vara på sjukhuset vid 8,00 och har nästan två timmars resa dit, så det blir en tidig avfärd :-) Ska packa med mig flytande frukost och äta i bilen.

Hoppas det finns några fina användbara ägg trots doktorns miss (som jag skrev om i förra inlägget)

TACK för alla värmande hälsningar om doktors slarv. Ja, tack fär att ni håller tummarna att det ändå skall gå vägen!

Jag är så ledsen att jag fick förhinder att delta i bloggträffen i helgen! Hoppas verkligen det kommer en ny chans :-)

Kram Ninna

.

Nu kommer allt att skita sig...

Idag var jag på min 2:a VUL inför kommande äggplock, som bestämdes till nästa vecka. Dagen för vårt ÄP har flyttats flera gånger och blir nu alltså Onsdagen den 25 augusti. Nervöst värre...

Jag har hittills tagit min spray och mina sprutor precis som man sagt till mig MEN ett STORT PROBLEM uppdagades idag när jag frågade varför min sprayflaska betett sig konstigt flera, flera dagar...

-"Den är ju tom. Du ska använda nästa flaska"...sa läkaren jag träffade idag. Nästa flaska???Men jag har bara fått en , svarade jag. Läkaren kollade genast mina recept, och mycket riktigt. Bara en flaska spray var utskriven, och den hade tagit slut mer än två veckor innan behandlingen var klar.

MYCKET olyckligt, sa läkaren om sin kollegas misstag.

Detta innebär en mycket stor risk för oss, att hela behandlingen misslyckas.

S K I T

Jag har nu fått en ny flaska utskriven och kan fortsätta behandlingen som planerat, men med stor osäkerhet inför behandlingens resultat...

Just nu pendlar jag mellan Hopp och Förtvivlan.

Har alla sprayningar och sprutor varit förgäves denna omgång? Hur kommer ÄP att fungera när inte sprayen kunnat göra sitt jobb? Misslyckas vi automatiskt? Är det ens nån ide med ÄP?

Mår riktigt USELT av detta nu och vill bara att allt ska vara över...

SKIT SKIT SKIT SKIT


Ninna


ps. Dessvärre har jag fått förhinder att komma till bloggträffen i helgen! Jag hoppas ni får en toppenhelg!

.

Ivf bara för RIKA eller för alla???

Tvillingbesked igen...

Denna gång är det självaste Kronprinsessan Mary av Danmark som är gravid, och väntar tvillingar i januari 2011. Härligt :-)

Det spekuleras i om prinsessan fått IVF-hjälp eller ej...

Hur som helst så har dom väl råd med obegränsad hjälp om det skulle behövas. Det gör mig rätt ledsen att vi andra "fattiglappar" inte kan köpa oss hur många IVF-chanser som helst... Att våra sista chanser att få barn hänger på hur många chanser vårt landsting ger oss...

Att få hjälp med IVF borde vara en rättighet utan övre tak av antal försök. Ok, kanske en gräns på fria försök om man redan HAR 2 barn, dvs syskonbehandlingar för fler syskon får man bekosta själv, som nu. Men visst borde vi alla kunna få hjälp att få 2 barn!

Men många många av oss behöver kanske M Å N G A fler försök innan vi ens blir gravida, och ännu fler försök innan det blir en bäbisleverans...

Att det då tar stopp vid ett, två eller tre gratisförsök är helt galet...

Jag är inne i värsta NEGGO-tankarna. "Klart det inte kommer attt fungera för oss..." osv... Så jag känner att ekonomin kommer att sätta käppar i hjulen för oss om vi misslyckas med våra fria försök. Den känslan är riktigt, riktigt jobbig.

TUNGT!

Kram Ninna


.

Är min svägerska i IVF-svängen???

Igår var jag på VUL och kollade alla fina äggblåsor som växer i mig. Planerat ÄP blir i början av nästa vecka!

När jag var påväg in till läkarbesöket slog det mig RIKTIGT HÅRT: Tänk om jag möter någon här på IVF-kliniken som jag känner??? Eftersom maken och jag valt att vara helt anonyma och inte berättat för någon att vi gör IVF-försök vill jag helst inte träffa någon jag känner -"på fel ställe"... ja, ni fattar...

Har nu på omvägar fått höra att min Svägerska kämpar med att bli gravid. Hon och hennes make gör tydligen IVF-försök... Så det kan gå!!!! Det är ju hon som tjatat mest & oftast på oss "-Vill du ha ett glas vin eller är du gravid?"...varje gång vi ses..... trots att hon känner till min makes (=hennes egen brors) sjukdomsbild.... S U C K

Jag har kännt henne sedan vi gick i plugget, det var så jag träffade min man. Under skoltiden var hon rätt "vild" och bytte killar på löpande band, hon blev ofta gravid och har gjort flera flera aborter. Hon retade ofta mig och kallade mig"tråkmåns" som hade stadig pojkvän i flera år.
Nu när hon vill ha barn fungerar det tydligen inte...

Inte undra på att man får ett litet sting i hjärtat, nästan ett "ha ha, där har du"...
Elakt? Japp! Men så är det ibland, känslorna kommer bara på en!

Just då kändes det riktigt skönt att ha ett par kryckor och en spik i foten att "skylla" sjukhusbesöket på...

Foten är på bättringsvägen så vi ses på lördag :-)

Kram Ninna



.

Varför IVF? & Blodprovsdags idag

Jobbig tanke, men den maler och maler inom mig... "-Varför kämpa med dessa hormoner när det ändå inte kommer att fungera?" har mitt huvud sagt i en månad nu...

Muntert va?

Hur ska IVF kunna fungera om jag inte ens tror på det själv???

Idag har jag tagit blodprov på sjukhuset för att kolla hur sparayen och sprutorna sköter sig...

Tusen tack för era värmande hälsningar om min Spik i foten. Svullen, öm och haltande är läget men det går väl över :-)

Kram Ninna

.

Semestern slutade på Akuten :-(

Kan ni fatta???

Var jag verkligen TVUNGEN att hitta på lite "action" så här på semesterns sista timmar??? Ja, såklart ;-) Tydligen var jag det...

Vi har ägnat sista semesterdagarna med att delvis riva ett trasigt förrådstak, och bygga ett nytt tak. Arbetet har gått galant och flutit på perfekt. Solen har strålat, det var varmt som attans (ca 33 grader) och skönt med ett uppspänt arbetstält som skydd mot den gassande solen och förväntade regn, som turligen nog aldrig kom.

Sista fixet på taket gjordes, vi började plocka ihop verktygen, och städa upp omkring oss, så PLÖTSLIGT: "-AJJJJJJJ SOM F-N"!!!!!

Jag klev med full kraft rakt på en tjock, rostig spik, som trängde in genom min tjocka stövelsula och rakt in i foten!!! Smärtan var total! INTE SKÖNT!

Klart jag skrek till! Alla blev oroliga och rusade till. Efter en halv evighet, (några sekunder antar jag...), blev jag KO-LUGN, och lugnade familjen runt om mig. Sedan fattade tag om spiken och drog själv ut den ur foten... Phu...

Då kom nästa smärtvåg... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."

Arbetslaget (make +mina föräldrar) fixade snabbt fram första hjälpen-lådan. Stövlarna hade jag fortfarande på mig, och jag gick /haltade til en stol och satte mig ned. Måste få av stöveln...

Kämpa, kämpa, swoch, så kom den loss... Blodig innersula och insidan på skaften... Bara att kasta mina fina stövlar, fick ett stort hål i sulan efter spiken...

Då kom Tredje smärtvågen... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."
(Man kunde ju önska att detta varit födslovärkar, så man ändå hade nåt glädjefyllt att se framemot, men tyvärr, bara vanlig trist värk i foten...blä...)

Mamma var redo med förstahjälpen-lådan och servade mig med rengöringspryttlar. Som grädde på moset spolade vi såret med "Skåne Akvavit", som ingen av oss ändå gillar... Nu kom den äntligen till nytta... :-)

När jag rengjorde såret försäkrade jag alla om att jag mådde bra och att vi skulle slutföra jobbet, ja, inte jag då som bara satt på stolen och baddade foten med "en nubbe...", men maken kunde slutföra sitt pyssel. Spiken sparade jag och la i min väska.

Sedan packades bilen med semesterpackningen (som jag förberett på morgonen som tur var...) och vi gav oss iväg...med min bultande fot och värk som spred sig upp igenom hela benet och strålade upp i höften... Skönt? Nä inte värst...

Vi åkte till sjukhusets Akutavdelning. Kul värre att tillbringa 5 timmar där, sista timmarna av semestern :-)

Väl framme fick jag träffa undersköterskan som lade mig på en brits och tog: blodtryck , feber, & sänkan. Allt bra. Sedan kom en sjuksköterska och gav mig en stelkrampsspruta i armen. Nålen gick av!!! "-Oj, det har aldrig hänt.." sa sjuksköterskan... "-Jag måste ge dig en ny dos..."

Hmm, toppen. Kan denna kväll bli bättre, tänkte jag... Det kunde den...

Sköterskan kom tillbaka, tillsammans med läkaren, med en ny spruta och gav mig en ny dos i andra armen. (AJ vad det gör ont att få stelkrampsspruta)

Samtidigt skulle läkaren rengöra mitt sår i foten (som jag hade sköljt noga med "Skåne Akvavit"...). Läkaren meckade ihop en spruta med lång kanyl... "Gösses, en spruta till???", tänkte jag...

Sedan kom smärtan... Värst hittills... Läkaren körde in kanylen i såret på foten och tvättade rent under HÖGTRYCK!!!

I N T E skönt...

"AJJJJJJJJJJJJJJJJ som F-N IGEN"...................

"-Du får skrika om du vill", sa läkaren... "Tack, men det gör väl lika ont ändå"???-Lyckades jag kläcka ur mig i smärtdimman... Läkaren och sjuksköterskan (som samtidigt gav stelkrampssprutan, bara log...

När det var klart tackade de båda för "plågostunden", önskade mig god tillfriskning och sa "Sköt om dig nu". Hmm..."-Tack" fick jag ur mig tillslut...

Jag pustade ut... Vad hade hänt??? Jag var virrig av smärta och infon jag fått. Läkaren hade visst rabblat medicininfo och sjuksköterskan kom tillbaka med kryckor, första dosen penicillin och dubbel dos panodil...

Phu... Det var över. Men nu hade jag VÄRRE smärta i foten och benet än innan jag blev behandlad.

Gissa om jag känner mig fånig just nu, har beskrivit massa "fjantig smärta" för er som både fött barn och uthärdat ÄP: Själv har jag bara fått En spik i foten. Känn på det. Jag har VERKLIGEN fått en spik i foten. Bara det låter urfjantigt. Som ett skämt.

Men tyvärr har jag en vansinnig smärta kvar i foten, och i benet, som intygar att det hela inte är ett skämt.

Men visst är det klantigt???

Yepp, jag hoppar på kryckor och äter nu ytterligare piller...förutom sprayen och sprutorna alltså...

Jag hann iallafall, mitt i all röra, be läkaren kolla att behandlingen han gav mig inte skulle krocka med IVF-behandlingen. Jag hade med mig bipack-sedlarna till både Synerala(sprayen) och Puregon(sprutorna), och det var ju bra. Läkaren sa att sparayen var ok, men att han skulle kolla upp Puregonen innan han beslutade om penicillinsort. Sedan kom han tillbaka med klartecken för medicinerna. Inget skulle krocka. Skönt.

Så nu tjejer, hoppar jag på kryckor med öm, värkande och svullen fot. Äter ytterligare medicin veckan ut och känner mig SÅ DUM!!!

Vilken avslutning på semestern....

Kram Ninna


.

Sprutstart idag 11/8

Jaha då vad det dax för dagen S som i SPRUTA....

Jag har redan nu på morgonen tagit min spray, men bara halva dosen som doktorn sa. Ikväll är det dax för första sprutan PUREGON (dos: "100") och på måndag är det blovprovskoll...

Det rullar på och jag fattar knappt att det händer. Här har man gått och väntat, och väntat, och väntat hur länge som helst, ja i över 2 år sedan första läkarbesöket (minns ni att dom tappade bort oss i kön i ett år...) och nu "helt plötsligt" är vi igång...

Vi är ju såklart L Å N G T ifrån klara, eller ens knappt påbörjade faktiskt, men på nåt märkligt sätt känns det ändå som om det är PÅ G! Jag har lite svårt att förklara känslan, det är ju inte direkt dags att välja barnvagn ;-) ännu, men det känns ändå en smula...hoppfullt!

Det kan ju faktiskt gå käpprätt åt skogen med alla försök och att vi ändå står här om ett år, utan barn och utan fler fria försök kvar och med en tom plånbok...och brusten hjärta.

Det har ju tyvärr hänt förr i IVF-världen. Så varför skulle just VI lyckas? Såklart man hoppas få fylla en barnvagn men både en, två och tre knoddar SJÄLVKLART!!! Det är väl ändå därför man utsätter sig för detta "plågeri".

Nä nu ska jag se positivt på detta. SÅKLART att det kommer att lyckas, förr eller senare, på nåt magsikt vis, eller...? Det finns ju adoption :-)

Oj vad jag känner mig liten i denna soppa.... Ändå är jag väl "huvudingrediensen" :-)

5 dagar kvar på semestern. Nu ska jag njuta de sista lediga dagarna, trots regn och ruskväder!!!

Längtar tills vi ses nästa helg på bloggträffen i Stockholm!!!!


Kram Ninna


.

Andras babylycka smärtar

Förbjudna tankar...men ändå finns dom där...

Man orkar inte höra om andras gravidlycka när man själv tampas med IVF-behandlingen! Jag undviker ALLA som kan ligga i farozonen att vilja berätta "en glad nyhet". Nej tack! Nu är det jag som vill ha en nyhet att berätta! Och den skall vara GLAD!

Visst känner man sig en smula knäpp? och lite "bitter"(är det rätt ord???)... heh he... Men jag antar att det är ett sätt att överleva. Andra får barn utan bekymmer, på löpande band. Själva sliter vi som djur och utsätter oss för alla konstiga hormoner. Klart man vill lyckas då!

Det ÄR helt ok att undvika för svåra, jobbiga, smärtsamma möten med glada, upprymda vänner som vill berätta för alla och dela med sig av sin babyglädje.

För just nu har jag svårt att vara en riktigt bra vän och glädjas med dem. Det hugger till i hjärtat. Samtidigt som man tvingar ur sig en glad kommerntar till de lyckliga paret, så brister hjärtat ut i en sorge-serenad... "Varför inte vi...."

Det kommer inte alltid att vara så. Att jag har svårt att glädjas åt andras lycka, men just nu mitt upp i behandlingen vill jag få slippa baby-besked från dessa "icke-kämpare". Det känns som om jag bara kan glädjas åt IVF-systras glädjebesked :-)

Är dessa tankar och känslor konstiga? Är de förbjudna? Blir ni illa beörda av mina rader? Eller har ni -handen på hjärtat -nån gång snuddat vid tanken, känslan, själva?


Kram Ninna


.

Spraydag 13-19 & Vår Bröllopsdag idag

Hej :-)



Humöret på topp, mår precis som vanligt och känner inte av sprayen alls...tror jag...he he

Borde kanske fråga maken?....



Vi har haft en underbar tid på sjön. Vädret har verkligen varierat från lite sol till massa regn, åska, dimma och kuling!



Idag kom vi hem, men bara för en stund. Vi har en semestervecka kvar och är därför bara hemma och tvättar lite innan vi far igen :-)





Idag har vi dessutom firat vår 2:a Bröllopsdag idag :-) Buketten du ser på bilden är min och jag gjorde den själv till bröllopet!



Imorgon öppnar vår klinik och jag ska ringa dem för att höra efter när blodprovet skall tas. Mensen kom till slut på spraydag 17 (istället för dag 10-14 som läkaren sa)



Tack för era fina hälsningar, det känns tryggt att få höra hur ni haft det då ni sprayat.



Varm kram Ninna





.