Förbjudna tankar...men ändå finns dom där...
Man orkar inte höra om andras gravidlycka när man själv tampas med IVF-behandlingen! Jag undviker ALLA som kan ligga i farozonen att vilja berätta "en glad nyhet". Nej tack! Nu är det jag som vill ha en nyhet att berätta! Och den skall vara GLAD!
Visst känner man sig en smula knäpp? och lite "bitter"(är det rätt ord???)... heh he... Men jag antar att det är ett sätt att överleva. Andra får barn utan bekymmer, på löpande band. Själva sliter vi som djur och utsätter oss för alla konstiga hormoner. Klart man vill lyckas då!
Det ÄR helt ok att undvika för svåra, jobbiga, smärtsamma möten med glada, upprymda vänner som vill berätta för alla och dela med sig av sin babyglädje.
För just nu har jag svårt att vara en riktigt bra vän och glädjas med dem. Det hugger till i hjärtat. Samtidigt som man tvingar ur sig en glad kommerntar till de lyckliga paret, så brister hjärtat ut i en sorge-serenad... "Varför inte vi...."
Det kommer inte alltid att vara så. Att jag har svårt att glädjas åt andras lycka, men just nu mitt upp i behandlingen vill jag få slippa baby-besked från dessa "icke-kämpare". Det känns som om jag bara kan glädjas åt IVF-systras glädjebesked :-)
Är dessa tankar och känslor konstiga? Är de förbjudna? Blir ni illa beörda av mina rader? Eller har ni -handen på hjärtat -nån gång snuddat vid tanken, känslan, själva?
Kram Ninna
.
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Svåra tider vi lever i. Man går med sin vem-är -gravid-radare på högsta nivå hela tiden och ändå går det som det går och beskeden bara ramlar in. Det är så jobbigt och så orättvist. Och framtiden då alla små barn har fötts, vad händer då, jo man står fortfarande själv i träsket och trampar. Det är det värsta då många börjar få sin andra och man själv inte fått en enda.
SvaraRaderaMen du, en dag skall du och jag också vara lyckliga med våra småa!
Du är absolut inte ensam om att tänka så...är själv i samma situation och bara...ja ärligt spyr på alla gravida människor just nu...det är ju inte personligt utan man orkar ju bara inte se eller höra om det när man längtar och tänker på det så mycket själv!!! Jag tror man måste få va lite småbitter...om man ska orka kämpa på!!
SvaraRaderaKram Anna
Åh, du är verkligen inte ensam om såna tankar i ivf-världen. Det skulle nog snarare vara konstigt om du inte tänkte så! Vi har ju kämpat så hårt och så länge, så det är klart att vi blir bittra och inte vill varken höra om eller se gravida. Vi har rätt att känna så också, så det så!
SvaraRaderaHärligt att ni äntligen kommit igång med behandling!
Kram
Kommer så bra ihåg mina egna tankar den tiden. När vi var mitt uppe i sprayträsket så mötte jag på stan en gammal klass-kompis som hade två ungar i vagnen å en som gick brevid. Ville bara skrika ut: "-Stick å brinn!" Undrades över om hon visste hur lyckligt lottad hon var. Om hon visste hur tufft andra kan ha det att få sina älskade troll. Speciellt tiden före testdagen så hade jag svårt att röra mig på stan, för vart jag än såg så fanns magarna där eller barnvagnarna. Å JAG VILL JU OXÅ få gå med rund mage, man var avundsjuk så att det värkte i kroppen.
SvaraRaderaSmåbarnslivet är inget lätt liv i början innan man "kommer igång", det är tufft å jag har haft svårt att vänja mig att ngn är 24h i dygnet beroende av mig. Men jag skulle inte byta ut det för en sekund. Så kämpa på. Dina känslor e heelt å fullt normala. Å efteråt är det värt varje stund av hormonsprayning å äggplockning.
Kram Hoppets låga
Kära du - du är inte ensam. Jag är också knäpp. Även fast vi har barn så kan jag ibland känna konstiga tankar gentemot människor som blir gravida på en gång och som verkar ta allt för givet typ. Jag kan ibland känna att jag är inne i en IVF-bubbla - men trivs ganska bra därinne ändå för man har lärt känna så många grymma människor på vägen.
SvaraRaderadet ska bli kul o ses snart!
kram
Jag känner så varje varje varje gång, enda gången det inte känns lika jobbigt är när det är en IVF-gravidet, eller en person som kämpat länge.
SvaraRaderaSå, ha inte dåligt samvete, det är nog ingen som är i vår situation som kan glädjas till 100% för någon annan..
Jag åhller tummarna och hoppas vi ses nästa helg!
KRAM
Vi är många som förstår precis hur du känner och det har man all rätt att känna. Hoppas personerna i er omgivning är förstående för hur svårt det är att glädjas åt andra. Vårat första barn blev till efetr 5 omgångar av Pergotime och ett IVF. När vi skulle skaffa syskon blev jag gravid på tredje försöket och har länge funderat på om jag förtjänar att det gick så lätt denna gång - men mitt svar är JA- jag förtjänar det..
SvaraRaderaDet är mycket lättare att glädjas med någon som har kämpat lite inför graviditeten. Jag antar att vi alla blivit lite miljöskadade. För 7-8 år sedan var jag alltid glad över barnbesked från alla håll, nu är jag aningen mer restriktiv. När min systerdotter meddelade att hon var gravid höll jag på att få ett sammanbrott. Det har dock gått över och nu kan jag medge att det är en ovanligt söt. :-)
SvaraRaderaJa vet precis vad du pratar om...har ju själv upplevt denna otroligt hemska känsla...
SvaraRaderaAndras lycka är som knivhugg i en annan..det gör så otroligt ont..så du har all rätt i världen att tycka..tänka o känna som du gör....o ja håller fortfarande tummar o tår hårt för att ni verkligen ska lyckas...vill så gärna höra en glad nyhet från dig tids nog...
Vilken fin bukett du hade gjort..är du utbildad till florist??
Massor av lycka till kramar
Kr