v 20 + julklappar + fegade ur

Asså nu tror jag inte mina ögon. V.20 (19+0) idag!
VI ÄR HALVVÄGS NU!!!

Kan det vara sant? Skall jag fira nyår med vännerna och vara Gravid i år??? Känns ju helt overkligt...

Det är ju några dagar kvar, så jag håller tummarna att helgen går bra :-) 

Bye Bye nyårsskumpan :-) Tjoohoo :-)

MEEEEN jag har ständigt oroade IVF-tankar som sällskap... Gaahhh :-(

********************

Vill oxo visa er dessa fina jag fick i julklapp av maken:

Stödbälte från Carriwell som säkert kommer till användning snart :-) Har tidigare fått sköna mammatrosor därifrån, av maken.

Och det underbara BOLA-halsbandet från Proud MaMa, med sitt ljuvliga plingande. Långt fint halsband som hänger under naveln så Pärlan skall höra det :-)

*********************

Fega jag hade tjejmiddag här hemma för 8 väninnor igår. Tänkte berätta om Pärlan. Just det. TÄNKTE. Tror ni jag kom till skott?  NOPE. Fegade ur. Alla är ju så vara vid min runda kroppshydda så ingen var modig nog att kommentera att magen faktiskt putar ut nu. Dom trodde väl jag ätit för mycket julmat ;-) Så vi hade supermysig middag i över 4 timmar och alla gick hem lika ovetandes som dom kom hit.

Hur ska jag nu göra? Jag vågar ju inte tro att det här händer mig -PÅ RIKTIGT! Att jag verkligen VÄNTAR BARN och inte missfall... Vi ska träffa fler vänner nu i helgen och på nyår. Kanske lättare att berätta för en vän i taget? Har DU något bra berättar-tips för en nojjig IVF:are???

************************

Vill önska er alla fantastiska läsare, följare och bloggvänner en underbar NYÅRSHELG så ses vi 2013!

Då drar vi igång med besök hon BM den 3/1 :-)

NYÅRSKRAMAR till era alla / Ninna

RUL resultat

Phu..........................

Sammanfattar nog vårt RUL igår. Barnmorskan mätte och vände och vred på bebisen och kollade allt sjuttioelva gånger, samtidigt så berättade hon vad hon kollade och meddelade att allt såg toppen ut. Det fanns ett huvud, med delad hjärna, 2 armar, 2 ben, hel mage, fina fötter och många andra praktiska detaljer såsom ett fungerade hjärta :-) samt Bra mängd fostervatten som Pärlan badade i.

Pärlan höll sig väldigt lugn under undersökningen och samarbetade fint. BM kunde mäta i lugn och ro.

Så hon puffade till magen lite lätt, det gav resultat och Pärlan sträckte fint på armar och ben :-)

Phu............................. som sagt :-)

TACK för alla fina hälsningar inför vårt RUL, men jag måste ju erkänna att jag fortfarande känner mig osäker på om detta skall gå hela vägen! Antar att det är en bieffekt av allt IVF:ande....


Kram Ninna

Oro inför RUL imorgon

I mer än 15 år har jag varit Barnlös, ogravid, och omgiven av vännernas växande magar, glada bäbisar och tultande småttingar. Blä :-(

Nu har jag bäbis i magen, men jag känner inte en lugn och rogivande glädje...ännu. Ska på RUL imorgon, och där kan man ju få alla möjliga otrevliga besked...

Har ju fortfarande inga direkta gravid-symtomer. Inga ömma bröst (aldrig haft), lite svagt illamående som helt gått över för någon vecka sedan, ingen trötthet kvar, inget annat tecken på graviditet finns.... VILL KÄNNA SPARKAR!!!

Trodde att när jag skulle bli gravid skulle jag vara superlycklig under gravid-tiden, men hittills känner jag bara oro i stora portioner. "Varför skulle detta fungera när det inte har fungerat på 15 år???"


Så du är inte ensam AnnaC....men jag förstår dig verkligen!
Skickar en stor varm kram till dig!

Kram Ninna

Babybesked

Så var det dax igen... I går fick jag ytterligare ett baby-besked av en kollega. Hon är så lycklig och bubblar av glädje :-)

Och vet ni vad???

För första gången på sjuhundraelva år blev jag inte ledsen, avis, missundsam och allt det där ni vet som man lätt känner när man själv kämpar som en tok, år ut och år in - medans kollegan provade 2 ggr med nya pojkvännen och vips=gravid :-)

Nej, jag önskade henne lycka till från hjärtat. Så skönt att känna att jag faktiskt ORKAR känna så:-)

Hon går in i v.11 på söndag och jag är glad att kunna vara glad för hennes skull.

Själva går vi in i vecka 19 idag. Alltså 18+0, fattar ni???  Det gör inte jag ;-)

Berättade för min moster i torsdags (17+6). Oj så glad hon blev, men oxo lite" sur" för att min mamma inte berättat att hon skall bli mormor i vår ;-)

Vi ska ju fira jul tillsammans så jag tänkte det var bättre om dom som kommer då, redan vet :-)

Idag blir det julmatspyssel. Mamma och jag gör älgkalops till julmiddag och min man gör Janssons, så som han lärt sig av min pappa :-) Nya rutiner nu när min älskade pappa inte finns med oss längre...

Önskar er alla en helt ljuvlig 4:e advent, för jag räknar hela helgen som advent :-)

Kram Ninna



 

Lättad :-)

OJ så oroliga vi har varit några dagar...

Värst var faktiskt att nedre delen av magen, under naveln, som varit så spänd och tydlig, plötsligt bara försvann. Den sjönk in i magen och kändes inte längre från utsidan...

Jag ringde vår BM igår, och berättade precis som det kändes. Berättade även om sjukhusbesöket förra veckan, men hög feber och hög sänka.

Hennes svar va "OJ" och hon fortsatte "det var inte bra..."

Jag frös till is. Hon borde ju veta lixom...

"Kan du komma in nu direkt?", frågade hon. "Jag hinner sluta men stannar kvar tills du är här" - fortsatte hon..

Himmel, är det så illa, hann jag tänka...

"Javisst, vi kommer direkt" sa jag. Maken störtade ut för att gräva fram bilen, vi var inplogade igen  för 100:e ggn denna helg ;-)

En timme senare var vi hos vår fina BM Anna på Prima Liv.

Hon läste igenom min journal från sjukhusvistelsen och bad mig ta plats på britsen.

Så tog hon fram "lyssnaren" (vet ej vad den kallas, "Doppler??") och föste fram och tillbaka över magen.... Hörde massa väsande ljud, mina tarmar och blodflöde....

"Det här kan ta tid", sa hon. "Ibland är dom svåra att hitta..."

Hon sökte kors och tvärs och hittade ett hjärta....MITT...

Så sökte hon vidare och plätsligt hördes det ett hjärta till, som slog typ dubblet så snabbt....

"Där," sa hon "hör ni?"... OM vi gjorde. Jag kände en TUNG sten falla ner från mina axlar. Pärlan finns kvar hon oss :-)

PHUUUUUU

Hon sökte flera ggr och räknade slagen på Pärlan. Jodå, 145 slag/min. Perfekt. Alldeles jämna, fina och stadiga slag sa hon. Pärlan mår fint.

Varför magen har sjunkit in/bort, gissade hon var för att jag mått så dåligt och gått ner i vikt förra veckan. Men hon sa att det var bra att jag ringt och kommit in på koll. Det är bättre än att inte kolla!

Så fick vi åka hem igen. Betydligt lugnare än senaste dagarna.

T A C K för era lugnande ord, jag försöker vara en lugn blivande mamma, men ibland går det ju bara inte ;-)

TACK för att ni finns!

Kram Ninna

Orolig - magen är "borta"

Sedan några dagar tillbaka så är all aktivitet i magen borta.

Min mage har varit "utspänd och hård" nedanför naveln i flera veckor - plötsligt är den slapp och mjuk igen...

Har heller inte kännt av Pärlan på länge...

Dessutom har min envisa hunger bara försvunnit - helt. Förra vecka åt jag hela tiden, alltid hungrig. Nu är jag helt ointrsserad av mat...

VAD HÄNDER??????

Känner min nojjig såklart. Hur mår Pärlan?

FINNS PÄRLAN???

Ringer min BM nu. Behöver klara besked innan jag oroar ihjäl mig :-(

Ninna

IVF uppmärksammas

Hej alla fina bloggläsare,

jag blir så glad varje gång IVF tas upp i media, tidningar och tv. För att synliggöra problemet och "underlätta" för oss som vill kunna berätta om vår IVF-behandling. Många, många människor har ju inte en aaaaaning om vad vi går igenom, eller hur vi kämpar för att "skaffa barn".

Jag fastnade framför en intessant dokumenär i helgen. "Barnlös i Bengali" hette den. Den berörde IVF-problematiken för ett antal par i Bengali. Även adoptioner & surrogatmammors liv berördes. I dessa länder (indien, bengali mfl)  är det en stor skam att inte få barn bums efter bröllopet. Har det gått nåt eller några år så förskjuts kvinnan från familjen som oduglig, fast problemet kanske ligger hos mannen...

En intressant fråga som ställdes under programmets gång var: "Hur kan det komma sig att folkrika länder som Kina och Indien har flest antal IVF kliniker i världen???"

Programmet gick på tv 11, som ingår i de flesta kabelpaket. Se det gärna.

Sedan läste jag en artikel i senaste MAMA, om Pernilla & Dregens väntade bebis. EN IVF-bebis :-) Underbart att hon/dom går ut med att även kändisar" behöver hjälp på traven". TACK Pernilla för en jättebra artikel. Du har upplevt samma bottenlösa sorg, förtvivlan, längtan, oro och smärta som vi andra kämpande IVF-systrar. Tack för att du satte orden på papper så fler kan förstå!

Här sitter jag i v 18 (17+2) och fattar fortfarande inte att vi väntar barn. Känner mig lika barnlös som innan vårt plus.

Kanske kan RUL nästa vecka få mig att fatta???

Kram Ninna

3:e advent & v.18

Det här känns ju galet kul.

Det är nu 3:e advent och vi går in i vecka 18 idag (17+0) Känner ju inte av Pärlan så värst mycket ännu. Jag känner "nått" men kan inte säkert säga att det är Pärlan.

Men att nåt händer där inne, det märker jag. UJ UJ UJ så ont jag hade i skinnet i går och i förrgår. Stretar och stramar och ömmar. Idag känns det NOLL igen. Så jag antar att det är tillväxtfaser???

V.18 idag, och när jag läser i olika böcker och på olika interntsidor ang Pärlans storlek så är det verkligen skillda åsikter. På en app jag har står det att Pärlan är ca 11 cm lån idag. I babyboken står det 18 cm. Det är väl ok om det felar lite men 7 cm känns ju rätt stor skillnad????

Så vad gäller? Har jag ett plommon, en avokado eller en honungsmelon i magen??? ;-)

Nu blir det julmarkander hela helgen!

Var rädda om varandra!

Kram Ninna

Uppföljning Hjärtakuten

Idag kom en kallelse till uppföljning från Hjärtaktuen. Oj, det känns ju bra att dom är så noga.

Så i början av januari skall jag in till Kardiologen på sjukhuset för att undersöka hjärtat med ultraljud och ett gäng maskiner som skall följa mig under nån dag.

Spännande men oxo lite läskigt. tänk om dom upptäcker ett hjärtfel... Nej, nu ska jag inte nojja upp mig över det.

Jag är istället glad att dom verkligen tar problemet på allvar och gör en grundlig uppföljning.

Besöket på baby-butiken igår gav resultat. Maken åkte med och vi provkörde vagnar. Han fick en annan syn på det här med prylar till Pärlan. Yepp, allt kostar. Vissa saker kostar massor. Andra kostar mer :-)

Så nu skall han starta ett sparkonto för inköp av nödvändiga ting till Pärlan (som vagn & babyskydd mm)

Själv skall jag, efter vårt RUL den 27/12, börja rota fram kläder och storleks-sortera dessa. Har ju köpt på mig en hel del kläder (som jag sparat) till mina söta gudbarn.

Återstår att se om Pärlan är en tös (=välfyllt garderob redan) eller en pojk (=får gå med rumpan bar)

Kram Ninna


UPPDATERING

Fick en ANONYM kommentar att det inte finns tjej och killgrejjer. Men alltså. Kan jag verkligen ha en grabb i rosa volangklänning och glitterkjol??? Eller en tjej i Skjorta, slips och väst??? Verkar som alla "HEN"-debatter stiger folk åt huvudet. Jag är själv uppväxt i killkläder= blått blått blått, eftersom jag fick ärva allt, men inte i skjorta/slips. Där drog mamma gränsen. Tröjor och byxor var dessutom mer neutrala då. Inte med barbie eller spiderman på allt, som nu...

Jag har dock en hel del snygga rosa tröjor som är Unisex, dem klär jag både en kille och en tjej i, utan problem. Rosetter och volanger på killkläder däremot, nej tack.

Så kära ANONYM: NEJ jag tänker inte klä en pojke i rosa klänningar bara för att jag redan har dom. Nån måtta på knasigheterna får det vara. MEN OM HAN SJÄLV VILL HA DEM SENARE, så inte mig emot :-)

12-12-12

Coolt datum idag, säkerligen många som passar på att förlova sig, eller gifta sig eller födas. Tänk så häftigt personnummer: 2012-12-12-xxxx.

Själva så gifte vi oss då det var extra många lyckosiffror i datumet: 08-08-08...Den egentliga anledningen var förstås att maken valde detta datumet för att ha en endaste chans att komma håg bröllopsdagen... Och det har ju ändå inte fungerat så väl...

Idag ska jag och Pärlan åka till vår babybutik här på orten, för att börja kolla runt på lite saker och ting :-)

Kram Ninna

Återbesök efter akutresan

Idag fick jag gå till vår husläkarmottagning och ta uppföljande blodprover för att kolla att värdena gått åt rätt håll (dvs. sänkan=neråt...). Det har dom. Sänkan =12 idag. Så jag är frisk nu. Phu!

Det var ett tag sedan jag träffade min fantastiska husläkare A. Hon tog emot idag, och läste det skumma pappaer jag fått från doktorn på Gynakuten, om uppföljning av sänkan. Den läkaren skrev ingen remiss utan ett brev till "vederbörande husläkare".

Doktor A läste brevet och hajjade till. "...normal Graviditet"... Är du gravid???

"Ja, det nämde jag ju lite kort, alldeles i början, typ v 7, sa jag. "

"Men Ohhh vad roligt", sa doktor A. " -Visa mig magen då!, Vilken vecka är det nu?"
"V.17" sa jag. Och hon grattade flera gånger och var så glad.

Och den fick hon se. Himmel, det går ju inte att dölja nu :-)

I lördags spände det och drog i magen så jag trodde jag skulle bli knäpp. Det gav resultat. I söndags kunde jag inte längre knäppa jackan. Så jag har tagit makens tjocka dunjacka. OUps, bara ca 5 cm kvar i den att växa i...

Pärlan börjar ta plats. Nu är det bara gravidbyxor jag vill ha på mig. Allt annat spänner så jag inte kan andas.

Var köper ni sköna kläder med STOOOOOR plats för magen? Trosor tex. supersvårt att hitta!

Pärlan rumlar runt därinne, det känner jag flera gånger om dagen. Längtar tills rörelserna blir så tydliga att maken kan känna dem :-)

Kram Ninna

Hemma igen från akuten...

Vi åkte in till akuten igår natt, efter att ha talat med sjukvårdsupplysningen och ambulanspersonalen.

Maken hade skottat fram bilen och fram till vägen, så vi kunde åka själva.

När jag kom fram (kl 00.35) hade det värsta gett sig med rusningen/krampen i hjärtat. Kände mig rätt fånig faktiskt som kom in "utan problem", men vips var jag inlagd på hjärt-akuten med massor av aparater påkopplade och en aldrig sinande ström av supertrevliga läkare och sköterskor som kollade upp mig.


Som en av sköterskorna sa - "det är för att du är gravid, då tar vi inga risker utan dubbelkollar allt"! Oh, det kändes ju bra! :-)

Dom tog massa blodprov och jag fick en infart i armen, "den kommer du behöva snart" - sa sköterskan.

Så jag fick ta ekg -kolla hjärtat. Allt så bra ut, men hjärtläkaren CAmilla hittade ett liiiitet blåsljud på hjärtat. Helt ofarligt, s hon. De flesta har det utan att veta det och utan att det ger problem. (Min mamma berättade imorse att hon haft det sedan hon var barn, men aldrig sagt nåt tidigare...)

Så till kräkningarna och febern. Yepp. Blindtarmen sa dom. HELVETE tänkte jag, vill ju inte operera mig nu!!! "Vi ska kolla den noga, eftersom du har hög feber och jättehöga CRP (infektionsvärden)

Så fick jag ligga kvar på hjärtakuten att tag. Jag fick dryckes och ätförbud.  Efter några timmar kom hjärtsköterskan Linda och gav mig en coctail. Den var ett medel mot syrorna i magmunnen som kan ge symtomen "kramp i hjärtat" som jag kände av. Hjärtläkaren sa att dom vill testa detta först, för att utesluta magsyran. Jag svepte denna coctail (satan vad det smakade pyton...) och kände direkt att hela munnen, tungan, gommen, halsen - allt bedövades... Som en tandläkarbedövning.  Efter ca 15-30 min skulle den ge full effekt. Jag kände en liiiten förbättring av krampen, men det mesta hade ju släppt redan innan vi kom fram.

Sköterskan som gav mig min coctail berättade om sina båda graviditeter och att hon varit tvingad att leva på denna smörja då hennes livmoder pressade upp magsäcken och syran åt fel håll. Precis som det blev för mig. Jag fick ju värsta krampen när jag låg ner i soffan i feberskakningar, det var då syran rann åt fel håll.

Lilla Pärlan, så du gör! :-)

Nåja, inte tog det slut här inte. Oh no! Blintarmen kvar, ni vet... Så jag skickades till Kirurgakuten. Visste inte ens att sjukhuset hade så många olika akuter...

Där förklarade kirurgläkaren Anja att dom ville kolla min blindtarm med ultraljud (pga Pärlan kunde ej röntgen göras) men ultraljudsläkaren började först kl 08. Kl var nu 04,30. Så dom skrev in på mig på krurgavdelning 63 och en vaktis skulle komma och hämta mig dit. Jag fick även ett vätskedropp i infarten eftersom jag spytt och inte lyckats få i mig så mycket dricka sedan dess. Kl 05,30 kom vaktis och jag kom upp på avdelsningen. Fick korridorplats. Helt ok. Skulle ju bara vara där några timmar tänkte jag.

Eller inte. Vips så hade en sköterska trollat fram en plats i ett kvinnorum. (två damer i 70årsåldern och jag) Där somnade jag till slut. Maken fick slumra i dagrummet i väntan på mitt ultraljud.

Så vi 07,20 tändes hela rummet och en barsk läkare kom in och väckte oss. Oj, jag hade sovit i 1½ timme! Utvilad :-) NOT! Men hon meddelade att det var dags för mitt ultraljud och att gynakuten ville jag skulle komma till dom efteråt. Jahapp. Bara lyda.

Så började hon klämma på magen för att kolla blindtarmen ( som aldrig gjort ont - inte nu heller...) "Du måste ju slappna av i magen, förstår du väl" - fräste läkaren när hon klämde över livmodern.
"Ja, det är väl inte JAG som bestämmer hur hård livmodern är" - svarade jag... (och tänkte fula tankar...=pucko!!!)
"Jasså, är du GRAVID oxo.....suck...." svarade läkaren.
"Jo, som det står ÖVERST på min journal..." svarade jag (=fler fula tankar.....)

Så vid 07,50 kom 2 sköterskor och körde iväg mig till ultraljudet. Där konstaterade läkaren att allt så bra ut. Inget problem med blindtarmen. THANK YOU!!! Det blir inte operation!!!!! "Oj då, där sparkar visst en fot", sa hon plötsligt. Hon var så koncentrerad på blindtarmen och kollade inte alls Pärlan, som Gyn skulle kolla.

(Kändes väl lite knasigt när jag ändå var på UL att dom inte kollade både och, det skiljer ju bara typ 5 cm på magen... istället för att åka till en annan avdelning och kolla Pärlan med UL där...)

Så vi 08,30 kom en vaktis och körde tillbaka mig till rummet på kirurgavd 63. Barska läkaren som klämde på min mage röt i telefon till kollegorna på Gynakuten, att "eftersom hon är GRAVIIIIID så är hon ju inte mitt problem längre. Hon är ERT ansvar nu" och ville jag skulle få komma dit på en gång. Men gynakuten hade kö och jag fick vänta. Inte mig emot, jag fick nu sova i nästan 2 timmar innan det var dags för färd mot gynakuten. :-)

Vi 10,30 gav jag upp. Smärtan i armen där jag fick västskedroppet gjorde så JÄVLA ONT att jag bad dom ta bort det. (Kändes som om jag hade en uppblåst blodtrycksmanchett på överarmen i 6 timmars tid.) Hade då fått i mig ca 900ml av 1000ml...sedan kl 04,30. Dom tog bort droppet, och gav mig ett nytt i andra armen.

Så kl 11 flyttades jag till Gynakutan. Sköterskan sa att jag fick åka dit i sängen (istället för rullstol) efter den sönderhackade natten jag haft. TACK!

Kom fram till gynakuten och fick köplats. Dom hade bara 1 läkare på plats, då 1 var sjuk och 1 inte kom fram pga vädret...

FORTFARANDE med dryck och ätförbud. Men med ett smarrigt dropp i armen :-)

Jag fick vänta till 14,30 innan dom undersökte mig.  NÅGOT degig i huvudet efter ca 15 timmar på olika avdelningar och med kraftig sömnbrist...

Fick en otroligt virrig läkare som ställde de mest skumma frågor...Men hon gjorde till slut en undersökning av magen, livmodertappen och sa att hon ville kolla med ultraljud. Visst, sa jag.
 "Men jag måste kolla med en kollega", sa hon. "Jag vet inte hur det fungerar"... Oj då, förtroendeingivande...

Kollegan kom och visad. Snabbt sa kollegan. "Där ser du hjärtat - då är du klar"- Så stängde hon av inna vi fick se nåt.

Jag var så slut att jag inte ens ifrågasatte det. Ville bara hem. Pärlan sparkade ju med foten på det tidigare UL för blindtarmen, och nu pickade hjärtat. Får väl tro att Pärlan har det bra då. Imorgon lördag är det v.17 för oss :-)

Jag blev beordrad av läkaren att komma tillbaka på måndag eftersom mitt infektionsvärde är så högt och febern fortfarande är kvar.

Så vid 15,30 blev jag utskriven och droppet bortplockat. Raka vägen hem!


Själv ska jag sova en helg nu...:-) phuuuuuuu

TACK FÖR ERA HÄLSINGAR!!!

Kram Ninna

Mot akuten...

Fick en galen runing av hjärtat nu ikväll, en flera timmar lång, ihållande kramp som gjorde att jag verkligen får kämpa för att andas.

Kom in omedelbart sa sjukhuset. Så nu åker vi...

Kram Ninna

Ligamet-trassel?

Hjälp mig, tjejer!

(OBS, lite äckelvarning om ni är känsliga)

Ni som kan och vet allt :-)

I går tokspydde jag i över 4 timmar, kaskadspyor som var så kraftiga att jag nästan tuppade av. Hade ätit en halv pizza och det ville magen inte ha, så några timmar efter lunchen kom allt i retur, flera gånger.

Jag blev så mör i kroppen och fick hiskeliga smärtor i magen. Maken blev orolig och ringde sjukvårdsupplysningen, men det gav noll hjälp.

Jag kände hela dagen från lunchen och fram till spyorna startade, att mycket bubblor åkte runt i tarmarna. SHIT, vad ont det gjorde!!! Som knivar som skar mig i hela magen.

Sedan kom spyorna och en galen "träningsvärk" i sidorna och magen efter det... Strax före midnatt kande jag att det lugnat ner sig och vi försökte somna.

Imorse när jag vaknade hade jag fått en galen feberfrossa och hela dagen har jag haft runt 38+ gr trots febermedicin. Jag är ju riktig lågtempare med normaltermp runt 35,6 så nu mår jag SKIT. Skakar i feberfrossa och har galen febervärk i hela kroppen, alla leder och i ögonen. (Som vanligt när jag får feber.)

NU till frågan. Igår när jag spydde så fick jag ju som träningsvärk i magen. Riktigt ont gjorde det, speciellt på en enda punkt långt ner i magen å höger sida. Smärtan har suttit kvar på samma punkt hela dagen, jag kan inte gå rakt och inte sträcka ut kroppen. Har jättesvårt att lägga mig/sätta mig upp, för det gör TOKONT på fläcken då.

Maken har googlat runt och fått veta att det kan vara LIGAMENTEN som håller upp livmodern, som sträckts ut ( för dom kan väl inte lossna????????)

Kan det stämma???

Blir orolig för Pärlan såklart, men i den magen känner jag inget. Jo, jag är som en ko med flera magar. Hade ont i mat-magen igår. Inte i Pärlan-magen :-)

Hur länge kommer denna värk sitta i? Lagas det av sig självt? Behöver jag kolla upp det?

Vi har ju en galen snöstorm här oxo, klass 2 varning och är helt insnöade. Glad så länge elen är kvar så jag kan blogga.

Nu ska jag lägga mig ner igen, om jag klarar det. Gör SÅ ont!

Kram Ninna

Förlossnings-uträknare

Stämmer detta? Kul läsning är det iallafall :-) 

I dag är du 15 veckor och 1 dagar gravid.

Befruktningen ägde rum omkring:

31. augusti 2012

Hjärtat börjar att slå:

25. september 2012

Embryot rör sig:

19. oktober 2012

Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:

26. oktober 2012

Alla inre organ är färdigbildade:

26. oktober 2012

Risken för missfall avtar:

9. november 2012

Illamåendet avtar för de flesta:

16. november 2012

Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud):

23. november 2012

Fostret sväljer och kissar:

7. december 2012

Ungefärlig tid för ultraljud:

14. december 2012

Du kan känna fostrets rörelser:

21. december 2012

Fostret börjar få regelbundet sovmönster:

4. januari 2013

Fostret börjar att höra:

25. januari 2013

Nio av tio barn överlever om de föds nu:

22. februari 2013

Många foster lägger sig med huvudet nedåt:

29. mars 2013

Beräknat förlossningsdatum:

24. maj 2013

Ska bli spännande och se om detta stämmer, vill ju känna av Pärlan NU :-)

ELLER ÄR DET PÄRLAN JAG REDAN KÄNNT AV???? Vi får väl se :-)

Klicka här om du vill ha en egen Förlossnings-uträknare

1:a Advent med bäbis i magen

Kan inte fatta att jag - JAG - kan få skriva denna rubrik i år....."1:a Advent med bäbis i magen"...

En dröm som så länge bara varit en dröm, har nu besannats och vi har en bäbis i magen...

V.16 idag (15+0) och jag njuter av julens ankomst. Snö :-) Julblommor :-) Julstjärnor :-) Allt!!!

Inatt kom det ca 35 cm snö hos oss :-)

Ser fram emot vårt RUL den 27/12, hoppas allt ser fint ut då oxo... Kan ju inte låta bli att vara lite nojjig till och från, känner ju inget ...

När börjar jag känna av Pärlan? Fick frågan av vännen Anna i veckan. Hon känner av sin lilla tjej jättemycket, men hon ligger ju 6 veckor före mig...

Ska på födelsedags middag idag hos bästa vännerna, har ännu inte sagt något. Hoppas jag han hålla mig...

Nu ska jag på julmarknad!

Önskar er en underbar Adventshelg!

Kram Ninna

Baby-boom bland vännerna

Så var det dax igen. Babyboom bland vänner & bekanta!

Nu strömmar baby-beskeden in från höger och vänster.

Tommy har fått en son!
Eva fick en liten i lördagskväll (övertid 2 veckor)
Madeleine är beräknad till nästa vecka,
Lotta väntar smått i vår,
Anna får en liten i april, hon ligger 6 veckor före oss..

Själva har vi bestämt oss för att avvakta med  att berätta om vår egen nyhet PÄRLAN tills efter RUL i nyår. Då är vi i v.20. Bara min mamma vet.

Skall bli spännande att höra och se hur omgivningen reagerar på beskedet.

Kram Ninna

Älskade lillasyster- du fattas mig!

Idag skulle min lillasyster fyllt 37 år. Men hon lämnade oss hastigt alldeles för tidigt för 4 år sedan, bara några veckor efter vårt bröllop.

Du fattas mig! Det gör lika ont nu - som då!

Älskar dig så...

Din storasyster Ninna

40årig bröllops dag - Nu vet mamma!

Idag firade vi mina föräldrars 40åriga bröllopsdag! Det var mammas önskan att vi skulle fira dagen trots att pappa gick bort för - på dagen - 7 månader sedan , den 25 april.

Pappa ville så gärna fira bröllopsdagen med kalas. Nu blev det så, men ändå inte riktigt som vi hade önskat såklart.

Vi skulle gått ut på restaurang, men det blev ändrade planer och vi träffades hemma hos mamma istället. Hon hade gjort en härlig lunch med lax, och till dessert blev det chokladdoppade färska frukter. Till fikat en god mjuk pepparkaka med lingon i. Yummi!

Vi visste ju inte riktigt hur man uppvaktar på en 40-årig bröllopsdag när ena parten har gått bort, så presenten blev en 5-stänglad stoooor rosa/vit Phalaneopsis (orkidé) och ett kort.

Min mamma avskyr överraskningar. Alltså på riktigt. Hon är kontrollfreak sedan barnsben som öppnar alla julklappar i förväg för att slippa bli besviken på julafton.... Det har mormor berättat många gånger. Hon gillar bara presenter hon får välja själv och helst inga alls... Lätt att ge henne någon? Nepp...

Så kortet öppnade hon när hon trodde att ingen märkte, men eftersom jag känner henne så såg jag att det var tillbaka stoppat i kuvertet, men åt fel håll...he he...

Timmarna gick, vi hade trevligt och kvällen närmade sig slutet. Till slut frågade maken om hon skulle öppna kortet. "Vilket kort..." svamlade mamma... "Det du redan öppnat och lagt tillbaka bakfram", sa jag...

Lite generat tog hon fram kuvertet och öppnade det på nytt. Försökte spela en smula överraskad när hon läste det...

Nåja, nu vet hon iallafall...


Kram Ninna

v.15 - Vår nya MVC

V.15 idag (14+0)  WOW!!!

Ohh, vilken skillnad! Jag är SÅ NÖJD med beslutet att byta MVC.

Vid besöket på vår första MVC så svamlade barnmorskan och hade noll koll på IVF mm. Kändes otroligt otryggt och konstigt.

Denna gång möttes vi av en läkare som först ville tala med oss ang IVF och vår hälsa. Jag berättade om mina (före Pärlan) pågående ryggproblem, och hon ville hålla koll på dom så jag inte får för mycket problem under graviditeten och under förlossningen. Vi skall få göra upp en förlossningsplan A och B på ett tidigt stadium sa hon.

Hon hade även med sig en läkarstudent som fick göra ett UL på mig. Hi hi, han var nervös... Han placerade UL uppe vid naveln...nej han hittade inte Pärlan där... Läkaren fick hjälpa honom och hon placrade UL mycket längre ner. Då dök bilden på Pärlan upp.

Oj vilken fart det var. Snurrade runt och hade sig :-)

"Lila bebben, nu får du vara stilla" - sa läkaren. Hon skulle mäta Pärlan. Det var inte lätt, men tillslut fick hon till det och hon sa att Pärlan följer utvecklingen helt normalt.

Jag har (hittills) inga konstiga eller avvikande värden från en "vanlig" graviditet, så hon sa att NU är det dags att fatta att det blir en bebis av detta :-)

Efter avslutat läkarbesök fick vi träffa vår nya barnmorska, en jätterar och trevlig tjej som vi klickade med direkt. Hon tog alla prover på mig igen, socker, järn, blodtryck. Märktes att jag kände mig mycket tryggare med denna bm, för mitt blodtryck var normalt denna gång (105/90) mot mätningen hos förra mvc då jag kände mig så stressad över hennes okunskap att jag fick 140/100. Viss skillnad. Jag brukar ju ha lågt tryck.

Vi fick med oss en ny baby-bok och hon bokade in oss för återbesök.

Nu känner jag mig lugn.

Imorgon skall vi fira mammas och pappas 40 åriga bröllopsdag, det är mammas önskan att vi firar ändå - trots att pappa gick bort i april. Vi ska ut på restaurang och äta. Känns bra!

Önskar er en underbar helg!

Kram Ninna

Blogg-trassel

Hej tjejer, ser nu att inlägget med nomineringarna fattas och likaså mitt inlägg igår ang nya mvc. Fattar inte vad som hänt, så jag får göra om dom snarast. Inte idag dock för hela dagen spenderas på resande fot!

Håll ut, inläggen kommer snart :-)

Kram Ninna

Inskrivning på nya MVC

Idag var vi på inskrivning och läkarbesök på vårt nya MVC.

Babylift

TACK för alla råd kring fotande av magen. Jo, det blir foton, det kom vi fram till igår. Kan vara kul att ha efteråt. Så tack för era fina hälsningar :-)

När jag föddes köpt min mamma en fin svart/röd/vit-rutig babylift på NK i Stockholm. När min lillasyster föddes 2 år senare ärvde hon den. Ytterligare 8 år senare kom första taxvalpen till familjen. Då fick han babyliften som säng, och för 10 år sedan kom vår andra taxvalp. Gissa vad han sover i? Yepp! Samma babylift!

Den babyliften var svindyr men har verkligen jobbat för sig dessa 39 år!!! Det roliga är att den är fortfarande lika fin som när den var ny, snacka om kvalitet på 70-talet! Om den gick att göra ren skulle jag inte tveka att ha den som säng till vår bebbe, MEN pga hundhåren skall jag inte göra det. Men som sagt, utseendemässigt är den i toppskick fortfarande.

Älskar ärvegods, mycket minnen, både fina och sorgeliga, men det är våra minnen!

Imorgon är det dags för inskrivning på vårt nya MVC, hoppas det går bättre.

Kram Ninna

Det blir ingen babykula...

Idag känner jag att jag verkligen måste öppna mig och blotta mitt inre, om inte nu så sker det väl aldrig.

Ni känner mig rätt bra, mina trogna följare. Jag har efter alla års kämpande svårt att glädjas över alla nya bäbisar i min omgivning. Mitt liv de senaste 10 åren har kantats av så mycket sorg, elände och sjukdomar.

Det gör mig så ledsen i denna IVF-röra att jag (min kropp) reagerat så starkt på alla hormonbehandlingar att jag gått upp ca 26 kg totalt, av hormonerna. Läkaren på IVF-kliniken sa att det verkligen var så eftersom jag gick upp ca 12 kg på bara 3 veckor under senaste behandlingen. Min kropp reagerar superstarkt på behandlingen och jag sväller upp! Äter inte godis, chips, bullar, kakor, snabbmat eller läsk. Men som jag ser ut kan man tro det :-(

Visst har jag blivit tung (från  60 till 86 är mycket skillnad) men det jag saknar mest nu när jag faktiskt ÄR gravid,( jo jag vet, jag MÅSTE ju fatta det själv!!!) så får jag inte fin gravidkula. Pärlan finns där och växer MEN är inbäddad i allt "fläsk" som jag fått av hormonerna. Jag vill ju visa upp en fin växande kula, som alla andra. Nu är jag så stor och fläskig att det inte syns något alls...

När jag läser era fina IVF-bloggar och får se alla vackra växande magar skär det extra mycket i hjärtat. Jag kommer ju ALDRIG att vilja visa en enda bild på magen, som redan nu är större än era fina magar i v.40!!!

Jag ser vrålgravid ut, typ i månad 11, eftersom det endast är magen som ökat i omfång. Rumpan och benen är fortfarande mindre.

Jo, folk reser sig på bussen och tunnelbanan. Det gör mig SÅ LEDSEN!!!

Jättetråkigt. Vill ju få visa hela världen min mage, när vi så småningom väljer att berätta alltså. Igår kom vi fram till att efter RUL vid nyår kan det kännas ok att berätta. Men en person skall få veta tidigare. Min mamma.


Jag har talat med läkaren om detta med min ökade vikt, och dom har bara sagt att kroppen förhoppningsvis släpper ifrån sig en hel del efter förlossningen, men vi får väl se.

Av denna anledning (att jag redan är superfet) har jag heller ingen lust att fota magen.

Hur hade ni gjort?

Fotat iallafall? Eller låtit bli? Kommer jag att ångra mig? Eller spelar det mindre roll?

Kramar Ninna

Väninnan som blev Änglamamma

Ja, då har det åter igen landat en ängel bland oss. En bekant (Fia) som väntat smått åkte in till BB med värkar i v.40. Hela graviditeten har varit problemfri och Fia är bara 28 år. Något gick fel, väldigt fel för barnet dog plötsligt under förlossningen och Fia kom hem utan sin pojke Emil. Begravningen var i helgen.

Inga fel har hittats trots att pojken obducerats. Bara att dom hade "otur".

Helt galet att återigen få uppleva detta på nära håll. Första gången var det Violas pojke som dog i magen i v.39. Sedan var det Thereses pojke som dog under förlossningen. Och nu Fias. 

Hur går man vidare efter en sådan smäll??

Jag beundrar verkligen er änglamammor som rest er och orkar blicka framåt med en ängel i hjärtat och förhoppningsvis snart ett småsyskon i magen. Starkt gjort. Vet inte om jag skulle grejja det efter alla år av sorg och bedrövelser som IVF-redan har inneburit. Man är liksom redan tömd och dränerad på all ork, kraft och energi.

Skall försöka att inte läsa in något i Emils död. Vill ju verkligen hoppas och tro att det skall gå vägen för oss med Pärlan.

Vi har ju inte så lång tid på oss att grejja detta innan jag är alldeles för gammal.

Styrkekramar till dig Fia!


Ninna

3 bäbisar på G

Ja, tre av mina kollegor är på "tjocken". Två av dem är beräknade till november så dom kan få sina små när som helst. Den tredje kollegan väntar sin småtting i vår.

Jag har inte ens berättat om Pärlan, och eftersom ingen ser nåt ännu (Pärlan är fint inbäddad i mitt fläsk) så tänker jag avvakta så länge det bara går. Vi har talat om att börja berätta för vännerna efter nyår, eftersom vi har vårt RUL efter jul.

Kram Ninna

v.14

v.14 (13+0) idag!

Så skönt när man byter vecka... Myrsteg närmare målet :-)

Illamåendet som försvann är tillbaka med besked.Mår pyton hela tiden, så där på gränsen till att vilja spy, men bara på gränsen. Tröttheten likaså, men jag är "bara trött" inte "galet trött" som första 12 veckorna, då jag kunde och ville sova 20 timmar per dag!

I övrigt mår jag toppen och känner inte av något annat.

Men jag gnäller inte. TVÄRTOM! Jag är glad att få ha dessa "krämpor" efter alla års längtan.

Ha en fin helg!

Kram Ninna & Pärlan

Byta MVC

Vi var på inskrivning den 5/11 på den enda MVC som finns här på vår ort.

Mötet kändes sådär. Barnmorskan verkade flamsig och ostrukturerad, fick skriva om allt i datorn 2 ggr för att allt blev fel...osv "Oj, då nu blev det fel...igen, ha ha ha".

Till det vägrade hon lyssna på att vi berättade att det var en IVF-bebis med 6-dagars embryo. "Det spelar ingen roll", sa hon. "Det är bara sista mensens första dag som räknas".

MEN HALLÅ??? Är du utbildad eller...??? Då blir ju beräkningen fel...

Kändes som om vi talade med en vägg. Hon bokade in oss på nästa besök i januari. Inget alls innan dess. Känns konstigt. SKA DET VARA 8 VECKOR MELLAN TRÄFFARNA HELT UTAN NÅGON UL ELLER UNDERSÖKNING ALLS????? Vi har ju haft blödningar lite då och då... Känns oroligt...

Jag bokade ju KUB för att kolla läget med Pärlan. Dels att Pärlan fanns kvar, dels hur Pärlan mår.

Så jag talade med en nyfunnen väninna, som plussat ca 5 veckor före mig. Hon rekommenderade en helt annan MVC.

Nu har vi varit i kontakt med dom, och vi fick ny inskrivningstid där: 22 nov.

Dom blev alldeles stumma när jag berättade om vårt möte med första MVC-barnmorskan som inte kunde nåt om IVF.

Jag hoppas vår nya MVC blir bättre. Helst av allt hade jag velat behålla min barnmorska från IVF-kliniken, hon är den härligaste person jag träffat på i IVF-svängen. Helt underbar!

Har ni hittat bra MVC? Vad gör man när kontakten känns pissig?

Kram Ninna

KUB svar

I morse åkte vi hemifrån innan gryningen för en tvåtimmarsresa mot kliniken som skulle göra vårt KUB-UL. Möttes av en jättetrevlig sköterska som frågade lite om oss, om mig och om "magen".

Hon visade oss Pärlan, sprattlandes och snurrandes med pickande hjärta. Ohhh så härligt att se igen :-)

Så var det dax att mäta och fundera och komma fram till en gissning för just vår KUB. Vi fick resultatet 1/2692 vilket hon sa var jättelågt odds, med tanke på min ålder, toppen alltså!

Hon rekommenderade inte att vi skulle gå vidare med en riskfylld moderkakeprov eller fostervattenprov, utan sa att allt verkade bra så vi kunde vara lugna.

Så lugn man nu kan vara i den här branchen ;-)

Så nu är det klart iallafall. En lågoddsare har flyttat in i magen :-)

Kram Ninna

Sex och sånt ;-)

Jag kan ju inte påstå att alla mediciner (vaggisar och proggisar) som jag tagit sedan 1 vecka innan ET fram tills i fredags (=12 veckor) har gjort att jag kännt mig särskilt sugen på "mys med maken", nope. Sedan kom allt illamående som höll i sig från v.5 till v.12. Mys-sugen? NOPE, verkligen inte! Så är den bistra sanningen. Inget mys på tre månader...  Men maken har inte heller vågat "utmana ödet" med lite mys, så det har varit ömsesidigt, för vi har talat om det en del.


I morse blev det iallafall slut på tre-månaders-torkan... Det var SÅ härligt (att vi vågade). Maken påpekade att det enda han märkte/kände var att min mage var "hård" nedanför naveln, lixom... Ja, det är väl DÄR PÄRLAN bor... ;-)

Självfallet har jag småblödigt hela dagen, vad annars kunde jag vänta mig????? MEN VET NI VAD? Den här blödningen oroar mig inte ett dugg. Jag har inte ont, känner inget och VET att jag har ytliga och lättblödande blodkärl "just där" för det har gyn talat om.

Så nu vet ni. Tjohej :-)

Fast jag är supernervös för KUB-testet i morgon. Jag är ju så jävla gammal (39) att jag får USLA odds bara därför.... fan fan fan

Kram Ninna

Blödning & Sprit

I fredag hade jag molande mensvärk och på kvällen kom en blödning. Man blir ju inte alls orolig. Nej då. Ko-lugn skulle jag säga, eller hur??? Gahhhhh.....

VAD HÄNDER DÄR INNE??????????

Har varit på konferens hela helgen, var tvungen att berätta för en kollega om "magen" då jag var både övergalet trött och spyfärdig samt valde alkofritt hela helgen. Som tur är tror alla andra kollegor att det fortfarande beror på min stora käk-operation jag gjorde i september. Då blev jag skriftligen beordrad alko-paus till nyår pga läkningen och de mediciner jag fick efter operationen. Äter ju inga mediciner sedan vårt ET, men det är ju bra att skylla på ett tag till ;-) Min fina kollega som fick veta, höll masken och gick på käk-storyn!

På onsdag ska vi på KUB-test, jag går dit mest för att få veta om vi har en Pärla i magen eller om allt gått åt skogen nu. För här finns inga symtom förutom trötthet.

Har fortfarande dator-krash så jag lånad dator ibland för att kunna uppdatera.

Kram Ninna

Fars Dag 2012

Ingen pappa att fira i år, min far gick bort för 6 månader sedan och makens pappa dog för några år sedan, men förhoppningsvis har vi en anledning att fira nästa år igen :-)

Om nu Pärlan håller sig kvar i 6 månader till!

Håller tummarna stenhårt!!!

V 13 idag

Kan ju inte fatta att jag skriver dessa rader.

Vi går in i vecka 13 idag (12+0)

Kram Ninna

DATOR KRASH

Anledningen till att uppdateringarna uteblivit beror på att min dator helt sagt upp sig. Jobbar på att lösa problemet.

Kan tills vidare meddela att jag TROR att vi mår bra, har haft tok-ont i ljumsken/nedre magen i tre dagar, men skall på UL på Onsdag, hoppas kunna uppdatera mer då!

Kram Ninna

Vem sköter inköpen?

TUSEN TACK för alla stöttande, kloka ord ang ömma bröst. OK då lägger jag den nojjan  åt sidan nu.

Jag mår bra! Nästan FÖR bra. Kan äta allt igen (efter att endast fått i mig okryddade makaroner och köttbullar i ett par veckor...), så maken är glad att vi återgått till vår vanliga mat. HAn blev nästan chockad när jag ville ha makaroner. Vi har inte ens sånt hemma...sa han. Nej jag vet, men det är vad jag känner för!

Så sedan i lördags kan jag äta vår vanliga vuxenmat igen.

Doftsinnet är nästan som vanligt igen. Hjälp, vad äckligt allt har luktat senaste månaderna...

Och Illamåendet, som sagt, är väck!

Känns faktiskt like märkligt att alla symtomerna försvann samma dag, i lördags (v.11 (10+0))

Men det spänner och drar i nedre magen, och Pärlan får mig att ligga i soffan flera gånger per dygn för att sträcka ut mig. Då lättar ömmandet och vi mår bättre.

Men himmel vad hungrig jag är. Frukost nu! Fort som bara den innan jag svälter ihjäl! Och lunch tack, Pronto! Kan jag få lite till.? Vad blir det till middag??? Gör du så det räcker?? Jag tar en frukt nu, medan jag väntar..... Det är vad maken fått höra dessa dagar. Vi är lediga denna vecka, skönt, och är hemma båda två. Åker till landet i kväll och kommer hem på söndag.

Varje dag är det något kring Pärlan vi talar om. Igår vad det namnideér...

Men något som stör mig/oroar mig är hur lite maken fattar kring alla inköp. Då menar jag inte lull-lull som man kan köpa på sig, utan det mest elementära. Som Vagn, säng, bilbarnstol, kläder, blöjor, ... Han har NOLL KOLL och fattar verkligen inte att vi behöver börja spara ihop till detta redan nu... DET GÖR MIG GALEN.

Han tar för givet att jag ordnar det (som vanligt) "Vadå, en vagn kan man köpa för 100 spänn på blocket ju., där finns nog resten oxo.."    NOG????

Hur tar ERA män tag i det praktiska? Som nödvändiga inköp?  Är det BARA mammor som fixar allt sånt. Eller finns det NÅGON MAN DÄRUTE som kan ge min make en välbehövlig spark där bak, och få honom att fatta???
Snälla HJÄLP!

kram Ninna

Ömma bröst?????

 V. 11 (10+0) idag... Nu börjar jag våga hoppas på att vi skall klara oss fram till v 12 oxo...

Mår toppen. Illamåendet har avtagit och plötsligt kan jag äta mat igen...

Men en sak oroar mig... "ALLA" pratar om sitt vanligaste graviditetstecken och säger då "ÖMMA BRÖST", det har jag inte märkt av alls. Inte ett dugg. Känns helt som vanligt. Borde inte brösten reagerat på graviditeten nu??

Men magen har reagerat iallafall. Den  växer. Inget jag kan se, tycker jag själv, men igår skulle jag ha på mig min nyinköpta blus. NÄHEPP. Jösses vad den stretade över magen. Det gjorde den inte i butiken för några veckor sedan...

Dessutom känns magen när jag sover, känns som att sova på en tennisboll...typ...

Har alla ni kännt av ömma bröst någon gång under första ca 10 veckorna???

Kram NInna

6 månaders saknad

Idag är det 6 månader sedan min älskade pappa blev en ängel! Alldeles för tidigt och utan att få bli morfar...

Saknar dig så!!! Smärtan är lika tung nu som då....

Mvc dax???

Himmel så verkligt det blev nyss,  Pärlan bokades in på Inskrivningssamtal hos vår MVC den 5/11. Vi är då i vecka 12 (11+2).  Jo vi skulle följa med ;-)

Tack för era, som vanligt, kloka tankar kring Angel sound. Jag tror naturen får sköta sitt jobb utan min inblandning. Det blir ingen doppler mig. Såklart det skulle vara tryggt med VUL varje dag, men jag tror MVC får sköta sitt och visa oss Pärlan när vi är där!

Så nu inleds ytterligare en tid med min favvosyssla = väntan!!! på den 5/11.....

Angel sound???

HUR många av er (Nojjiga, som jag) har skaffat en doppler (Angel Sound) så ni kan lyssna på bäbisens hjärtslag.???

Jag känner ju inte av graviditeten alls, (Förutom tröttttttt och lite illamående ibland) så jag är supernyfiken på en angelsound. Kanske skulle det kunna lugna mig en smula, om jag skulle kunna lyssna på Pärlans hjärta vid behov.

Tänker ni skaffa? Har ni skaffat? Är jag fånig som funderar på inköp?

Kram Ninna

Förlåt

Jag ber verkligen om ursäkt att jag inte uppdaterade läget direkt efter vår UL. Jag blir alldeles tårögd när jag får så många hälsningar från er som blev oroliga då jag inte uppdaterade på stört. Tack för omtanken!

Nu finns det en (trist) förklarting, min dator har totalkrachat. Lånar nu vänners datorer för att komma ut på nätet lite då och då, och nej min mobil är GAMMAL och har inga coola funktioner alls.

Trist i sig, för jag har ju hittat både baby-appar och andra skojsiga appar, men som sagt inget för min mobil. Dax för ny mobil i jul kanske...

Jahapp, vecka 10 (9+1) är här. Jag är LÖJLIGT TRÖTT och sover så fort jag sätter mig. Känner små molningar i ljumsken ibland, och idag har der stretat i nedre delen av magen.

Mår illa som en tok. Måtte det avta snart. Kvällarna är värst.

Men vad gör det om bara Pärlan stannar kvar :-)

Kram Ninna

Phu... Pärlan lever :-)

Maken följde med på vårt UL i tisdags. Han var märkbart nervös. När vi kom till kliniken så fanns det NOLL parkeringsplatser. Men vi var ute i mkt god tid, så jag klev ur bilen och gick in för att vänta på vår tur. Passade på att besöka damernas (och kontrollera ev blödning..., fanns inget...phu...)

Så ropade vår underbara, fina barnmorska L upp oss. Min maken hade inte hunnit tilbaka från parkeringsproblemet, vilket jag upplyste henne om. Det gör inget, ni är ju här i så god tid, så vi väntar på honom sa hon. Minutrarna gick, blev 30 minuter... Då ringde jag honom och sa att vi redan blivit uppropade.

Oj, då, då springer jag dit, svarade maken.

Minutrarna fortsatte ticka på och så tillslut kom en sköterska in till vårt undersökningsrum, med förvirrade maken i släptåg. Han hade rusat in på Äggplockningssalen och frågat efter mig. Sköterskorna hade då fattat misstanke om att han gått fel, och lotsade honom rätt till besöket med vår barnmorska.

Hans nerver fortsatte att spela honom spratt. När han satte sig ner, råkade han komma åt alla lampknapparna, så det blev kolmörkt i rummet. Genast skulle han åtgärda felet, och vår barnmorska försökte lugna honom.

"Ni ska ju inte föda barn idag", bara kolla på UL, sa hon.

Så fick jag hopa upp i stolen, och snabbt hittade hon Pärlan. Fina lilla Pärlan hade växt så bra och hjärtat pickade på så fint. Kändes SÅ bra. Hon kunde även se resterna på min blödning, och sa att det kan komma ut lite mer, men att jag inte skulle vara orolig då. Phu igen. Hon sa att graviditeten såg perfekt ut!

Så till det jobbiga. Hon skrev ut oss. Min lugna trygga fina underbara barnmorska som jag VERKLIGEN skulle vilja dela min graviditet med, skrev ut oss. Nu ska vi skriva in oss på MVC istället.

Men hur ska jag kunna välja MVC? Hur har ni valt? Närmast hemmet? Bäst rykte? Vi har bara 1 MVC på vår ort. Ska jag välja den eller välja en i grannkommunen?

Nåja det problemet löser vi nästa vecka, nu ska vi njuta av läget med Pärlan och gå in i vecka 10 på lördag:

Just det, fick BF den 24 maj 2013. Hoppas det stämmer för det är vår förlovningsdag...

Kram Ninna

Blödning

v9 (8+1) SÖNDAG

Jobb på annan ort. ca 3 timmars resa dit. Vid lunchen får jag en blödning. Inte mycket men tillräckligt för att min puls skall bli 400 slag i minuten, typ. Smsar maken som slänger sig på internet och läser allt han ka hitta. Kan vara missfall. Kan vara moderkaka som nidblöder. kan vara vad tusan som helst...

Är nu orolig till max, men nu på kvällen blöder jag inte längre. Antar att det är vaggisarna som ger falskt hopp, för dom stoppar ju upp blödningar.

Molar lite hela tiden i vänster ljumske...

Fan oxo, ska det skita sig nu oxo?

v9 (8+2) Måndag

Jag försöker ta det lugnt idag (ledig) och bara vila mig. Kanske kan det hjälpa?

Imorgon tisdag dax för UL igen. Maken följer med, han vill så gärna se Pärlan.

Oroligt är det iallafall.....

UPPDATERING: Glömde nämna att läkare på mitt första UL sa att vid min ålder (läs "för gammal") så gäller inte infon att missfalls-risken minskar när man sett ett tickande hjärta. När man är så här jävla gammal som jag är så kan det skita sig iallafall, trots hjärtat... Men så uppmuntrande då :-(

Kram Ninna

Känslostormar

Mitt förra inlägg rörde verligen upp känslostormar blander er läsare! Fullt förstårligt.

På era kloka kommentarer hörs att ni vet hur det kan vara!

Inga svar är enkla kan tilläggs....

Genetiskt? Eftersom hans familj inte ger MIG något??? Det är bara mig dom ignorerar totalt. DOCK skall tilläggs att min make inte längre har kontakt med sin familj sedan dom har betett sig uselt mot mig sedan vårt bröllop. Dom uppvaktar fortfarande honom med blommor och presenter varje födelsedag, men han har sagt stopp nu. Så sedan i våras har vi ingen kontakt. Dom deltog inte heller i min fars begravning, hörde inte ens av sig när han dog, trots att min man berättade om läget.

Snål? Nja, det kan jag nog inte hålla med om även om jag förstår att mitt inlägg kan tolkas så. Snarare NOLL erfarenhet att uppvakta. Jag kräver ABSOLUT INTE presenter vid varje årsdag, bröllopsdag, förlovningsdag... MEN ETT LITET ORD DAGEN TILL ÄRA SKULLE SITTA FINT!

Julklapp har jag fått en gång - faktiskt - för 5 år sedan fick jag en Kitchen Aid av maken och mina föräldrar. Den gåvan lever jag på fortfarande!!! Älskar den verkligen!

Födelsedagspresenter har förekommit, nån ros, nått litet smycke vid enstaka tillfälle. Men det var många år sedan...

I övrigt är maken väldigt kärleksfull och omtänksam. Alltid pussar, gos och kramar.

Hur som helst så tog samtalet skruv och  i onsdags kväll kom maken hem med en liten present. 2 cd skivor från en begagnat butik. Inget fel i det. Och han hade verkligen valt skivorna med omsorg. Den ena var med min favorit artist och den andra skivan var kärlekslåtar. Så han kan när han får tummen ur...

Tyvärr hade jag redan båda skivorna, så han lämnade tillbaka dem. Jag tackade för presenten, och tänkte att "det var det..."

Men så igår kom han hem med en ny present. RIKTIGT BRA denna gång. Nya strumpor! Jag har haft generationsskifte i min strumplåda ett tag nu, och kastat många strumtor med hål i. Det vet han. Så nu fick jag tre par nya, svarta snygga strumpor. MED GLITTRIGA STENAR PÅ! Stort plus. Han vet vad jag gillar och hittar det!

Strumpor är ju inte dyrt. Jag blev riktigt glad för detta behövde jag och glitter-stenarnas mönster visar att han valt med hjärtat: det var 2 par med hjärta-glitter på och 1 par med snygg glitter-rand.

Så det blev en rosbukett och 3 par strumpor till slut....phu. han klarade det.....

***************************************************

Det var ju dax för UL igår.

Möttes av en brysk läkare (kvinna) denna gång:

"-Varför är du här?"

- "Ni har ju kallt mig"...Svarade jag...

"-Det är så onödigt att ni springer här och tar upp vår tid..."
........så läste hon i papprena och sa...............
"Jag fattar inte varför vissa sköterskor skickar er på blodprov hit och blodprov dit, och UL kors och tvärs. Du hade ju över 10.000 hCG, då ska du ha UL direkt."

"-Jasså..." svarade jag. (Hur skall jag kunna veta det? Är ju inte jag som är läkare va????)
"Så hopp upp i stolen så får vi se"....
mummel mummel.... "Jaha, herregud, åka hit så långt alldeles i onödan. Det här hade du kunnat sköta på hemorten...., du kan klä dig nu...."

Så satte hon sig vi datorn och knappade.

"Varför kom du inte förrän nu?"

-"Jag fick ju tid idag"... sa jag...

" Du kunde kommit förra veckan" (ehh jasså hur ska jag kunna veta det????)

"Nåja....mummel. MEN VAD HAR HON SKRIVIT???? (talar högt när hon läser min journal)
"Vad sa sköternsan när du ringde?" frågade läkaren.
"Jo hon sa att andra värdet var 21.400 men att det inte såg bra ut"...., svarade jag...

"-HUR ska hon kunna veta det utan att ha sett dig på UL????, VANSINNE att uttala sig om det per telefon!!!" (Ja det kan jag ju hålla med om...)

"Herregud vilka konstiga sköterskor vi har här, vi ska minsann se över rutinerna tror jag", sa hon högt.

"Ja då bokar jag in en UL till på tisdag så får din ordinarie BM sköta det här." (ehh, jaha....)

"och javisst ja, du ska väl ha lön för mödan när du nu åkt så långt." sa hon. Så gav hon mig ett foto på PÄRLAN.

PÄRLAN LEVER. HJÄRTAT SLÅR. PÄRLAN STRÄCKTE PÅ SIG PÅ UL:et. FULL FART DÄRINNE, sa hon när jag stod i dörren och skulle gå.
  
JAG ÄR G R A V I D!!!!

Lite lätt omtumlad stannade jag till i korridoren och tittade på bilden jag fått. PÄRLAN!

Herregud så häftigt. Så här långt har det ju aldrig gått tidigare.

Kolla får ni se:

Klart och tydligt (ehh nja.....) syns PÄRLAN i (v7+5) :-)

Inte undra på att jag är så trött så jag sover ca 12 timmar per natt.....

Maken blev glad och berättade att han läst Lennart Nilssons bok och hade tusen frågor till mig om embryots utveckling.

Så vi satt i soffan med fotot och en dator och surfade på nätet och han startade en prenumeration på babyns utveckling vecka för vecka (till sin epost). Så kom han på massa frågor till vår BM som vi ska träffa på tisdag på nästa UL. Så började han tala med PÄRLAN. ....

Han har tydligen läst på iallafall och kollat runt, men har ju lite svårt att tala om saken. Jag bloggar, han är tyst.  Känns det igen??? ;-)

Jösses, ibland förvånar han mig ordentligt. Två gånger samma dag...

Nu väntar jobb hela helger och nytt UL på tisdag. Längtar faktiskt redan...

Kram Ninna

Ska det vara så här?

Firades men födelsedagslunch hemma hos mormor igår! Mormor, Mamma, moster och jag firade mig tillsammans med vovvarna. Vi hade en trevlig dag tillsammans. Men ingen av dom vet ju vad som pågår. Eller vad som kanske inte pågår länge, men ja, ni fattar...

Hur som helst så fick jag en härlig lunch och gott födelsedagsfika, blommor, kort och några presenter. Härligt!

Så till middagen skulle vi fira mig hemma. Maken och jag. Vad jag fick av honom? Som vanligt! Inget.

Fick inget på alla hjärtans dag (inte ens ett kort), fick inget i påskas, inget på vår förlovningsdag (som han ignorerade), fick inget på vår Bröllopsdag i augusti, inget på vår årsdag i september (den glömde han helt,) och fick heller inget på min födelsedag igår.

OJ vad jag känner mig uppskattad....


(Detsamma gäller våra resor/semestrar. Jag tar initiativet, bokar, organiserar, och betalar. Han åker med. Då kan det vara bra att veta att han tjänar 5*min lön!)

Ska det vara så här i ett äktenskap?

Själv får har alltid presenter, julklappar och gåvor av både mig och min familj och mina vänner.OCH DOM TAR HAN EMOT HELT SJÄLVKLART!!! MEN NU ÄR DET STOPP!

Vi hade en låååååååååååååååååååång diskussion om detta i natt, maken och jag. Jag talade om hur besviken jag kände mig. Somnade lika besviken vid 04.30. Fy faaaaaan va trist.

Jag har alltid ordnat alla födelsedagskalas åt honom, i alla år. Bjudit in hans vänner och fixat mat, paket, mm.  Har oxo frågat honom om HAN kan ordna ett kalas till mig. -Javisst, absolut blev svaret. Det var för 4 år sedan. Inget händer.

Han skyller på detta sedan 6 år tillbaka: Han "glömde bort" igen, och han har inte råd med nåt. Alltså INTE MED NÅT??????? PÅ 6 ÅR??????????

Jag vill inte höra dessa utpissiga bortförklarelser längre.

Mina föräldrar har varit ALLDELES för generösa mot honom under alla år. Gett honom jättefina saker, som han tagit emot och använder glatt. Vad dom fått tillbaka? Inget. Någonsin....

Jag har aldrig fått en enda sak/kort/present från hans familj. Inte ens sms/telefonsamtal.

Min mamma ville handla julklapp till honom igår. Jag sa nej. Kände på mig att det skulle bli ytterligare en högtid  igår som han "glömmer bort mig/inte har råd" , och visst var det så. Han skyllde på att han inte hade råd med nåt, så det blev inget alls i present till mig. Så kul.


Vi har talat om detta SÅ MÅNGA GÅNGER!!! Det är INTE ok att själv bara ta emot och ta emot och ALDRIG NÅGONSIN på 43 år ge något tillbaka! INTE OK!

Nu vill jag poängtera att jag inte kräver diamanter och sportbilar! Jag hade blivit glad över ett födelsedagskort! NÅGONTING som faktiskt visar att han har tänkt att uppmärksamma mig på min födelsedag på nåt vis. Men Nej. Inget. Igen.

VAD KAN JAG GÖRA för att inte bli så jävla besviken varje gång?

Skilja mig?

För nu är det fanimej nog.

H J Ä L P!!!!!!!!!


kram Ninna

Födelsedag

Hurra hurra idag är min födelsedag. Fyller 39år och har sådan ålders-ågren så jag nästan svimmar. BARA för att jag jagas av min ålder i IVF-behandlingarna. Annars har jag alltid älskat födelsedagar.

Men det är tungt. I år blir min första födelsedag utan min älskade Pappa. Min kära Lillasyster har jag saknat i 4 år redan. Och ännu en födelsedag utan en bäbis i mina armar. Troligtvis inte en i magen heller.

Så hurra hurra för ytterligare en jälva födelsedag!

Eller inte.....

Kram Ninna

Troligtivs kört...

Dom ringde från kliniken nyss.

-"Jaha ja... värdet var ju inte så bra...mummel...mummel....bara 21400...... när ska du kollas på UL?

" -ja det var ju ni som sa den 16/10...fast det känns ju rätt långt dit..."., svarade jag

" ja, men vi brukar ju kolla i v 8, och den 16/10 är du ju i vecka.... mummel...jaha, då är det vecka 9 (8+3) och du hade haft en blödning sa du...!"

"jo, lite blod men inte ont kring blödningen."

"Ja men jag bokar in dig på ett UL nu på torsdag den 11/10 istället,  kl 15, så får vi se, men det ser ju inte hoppfullt ut."

"jaha, tack, nehej inte det?!......"

Klick.

Och nu då?....Förvirring. Fast egentligen kanske jag vet att det inte finns nåt kvar i magen.

Så nu startar min favoritsyssla igen: VÄNTAN!!!

Denna gång på UL den 11/10. Då får vi domen.

Tills dess skall jag försöka bara överleva.

Börjar med min födelsedag imorgon. Utan Lillasyster. Utan Pappa , Utan bebis i famnen. FY FAAAN.

Kram Ninna

Faaaan oxo...

Ja min vanliga tur (otur) håller i sig.

Tog provet på sjukhuset precis som kliniken önskade! Ringde till dem när jag kom hem från blodprovet (6 mils resa...) för att möts av en telefonsvarare som meddelar att kliniken öppnar på måndag igen.

MEN VA FAAAAAAAN?????????????????

Dom sa ju att jag skulle ringa på eftermiddagen idag och få mitt svar före 16.

Men dom har redan helg-bommat stället redan nu kl 12....

Så inget svar på hCG idag...

Fast egenligen behövs det kanske inte. Mår ju helt "ogravid-igt"... En hel låååång helg i ovisshet alltså, det är vad jag har att se fram emot!

Tjohoo.....eller inte :-(

TACK för ert varma stöd! Era ord och kommentarer är HELT OVÄRDELIGA för mig!!!! T A C K !!!!!

Kram Ninna


UPPDATERING kl 15.40!

TUSEN TACK för tipset ANNA!!! Jag ägnade en stund åt att telefonterrorisera varenda tänkbar vårdinstans, och se, det gick ju bra! Fick napp hos min husläkare som kunde ge mig besked att dagens blodprov låg på USLA 21.400 hCG. Så jag vet inte om det blev så värst mycket muntrare???

Jag borde legat på minst 50.000 idag sa hon. Kan vara tecken på avstannad graviditet. Eller att nåt skitit sig så allt kommer att avstanna....

Vad kan man säga: FAN FAN FAN FAN.....

Sådärja nu ska jag böla en stund!

UPPDATERING kl 16.30!

Bölat klart, och gett mig in i surfningens värd.
Hittat dessa länkar om hCG. Om någon vill förgylla sin helg med fakta..

http://www.babymed.com/tools/hcg-calculator

http://www.niomanader.se/content.asp?id=149

http://www.babymed.com/hcg-level-in-early-pregnancy

http://www.advancedfertility.com/earlypre.htm

Nu ska jag till jobbet, jobbar hela helgen. Dränker tankarna i jobb=effektivt!

STOR VARM KRAM!!!

hCG test idag igen...

Igår var allt som vanligt, som tiden innan "gravid" alltså. Inga smärtor. Inget illamående. Inget alls. Skit.

Nu pyser jag iväg och tar blodprovet! Har jag "tur" så hinner jag få svar redan före 16 idag.

Men egentligen vet jag inte om jag ORKAR få svar på eländet. Jag fyller ju år  (helvete, dax igen...) på tisdag och ville uppleva en positiv födelsedag, trots att det blir min första födelsedag utan pappa, älskade pappa har redan varit borta i 5 månader...

Nä detta svar är inget jag vill ha.

Hoppas vi ses senare ikväll, när jag fått hCG-svaret efter 16.

Kram Ninna

Satan vad det gör ont...

Under eftermiddagen igår försvann plötsligt allt illa mående "bara så där". Plötsligt känner jag en kraftfull smärta hugga tag i ljumsken och där satt värken kvar hela eftermiddagen och kvällen.

Till middag kunde jag äta som vanligt igen, till både min och makens oro, för vi båda fattar vad som hänt. Det har avstannat i magen. Igen. Faaaan. Gick lika fort förra gången. Först massa symtomer sedan plötsligt, som att trycka på en knapp, så försvann allt och mensen dundrade fram efter några dagar.

Idag bara massa oro och elände, inget blod ännu, men........

Känns som om morgondagens blodprov kommer att HÅNSKRATTA mig rakt i ansiktet. "Gravid, nej du, det kan du FET-glömma, din misslyckade kossa"......

Fan fan fan

Oroad,? NEJ DÅ INTE ALLS ..



Ninna (så jävla nervös att det har skitit sig nu att jag inte kan gå till jobbet idag!!!)

Ny diet

Illamåendet tar över. All mat smakar urban, och jag har konstanta kväljningar. Maginfluensa? Kanske det... Eller så är det "nåt annat"... ;-)

Chips. Salta chips. Det är vad jag måste knapra hela tiden. GALET!!! För jag verkligen avskyr chips!!! Gubben trodde han skulle svimma när jag köpte en påse släta, salta chips i affären. "Vad ska du med dom till?" undrade han... Jag undrade detsamma, men påsen följde ändå med hem. Och tur var väl det, för den har blivit min bästis.

Igår hälsade jag på hos min mamma, hon bjöd mig på lunch. En av mina favvos med baconlindad kycklingfile! HERREGUD vad jag kämpade för att inte s*y!!! Längtade ihjäl mig efter mina salta, platta "vänner", så nu ligger dom i väskan, nära till hands.

Chips. Aldrig trodde jag väl det.:-)

Oron finns kvar såklart. Även när en graviditet upphör så har ju kroppen hormoner kvar i flera månader som ger falska signaler... Så det är klart att man kan bli orolig, knäpp och nojjig.

Tack för ert underbara stöd, era kloka råd och kommentarer. Utan er skulle jag famla i totalt mörker :-)

Kram Ninna

Osäkra nyheter

Igår tog jag blodprov för att mäta min hCG-hivå (för det är väl det man mäter???) .

Idag ringde kliniken och meddelade svaret. När man är i v 7 (6+3) som hon beräknade mig till så skall man ha en nivå på mellan 1.500-53.000. Vilket otroligt stort spann!!!

Jag hade 12.000. Så det var "rätt ok...men det borde vara högre...."

Dock sa barnmorskan att hon ville ta om provet nu på fredag för att se att det går åt rätt håll!

Muntert?
Nä...

Så på fredag är det ny provtagning...

Har någon av er haft så lågt värde och ändå fått en bebbe???

Symtom har iallafall kommit. Illamående. Så in i bängen. Tål heller inga lukter. Men vad gör det. Bara det blir en bebbe så tar jag gärna det!


Kram Ninna

Ringde idag...

Tog mod till mig imorse och ringde kliniken. Varje gång jag ringt dem tidigare för att meddela ett plus så har jag fått missfall  bara efter någon dag... Så visst tar det emot att ringa. Men va f-n, dt måste ju ske så....

....jag ringde. Sköterskan som svarade skickade mig till sjukhuset med en remiss på blodprov för att dubbelkolla. Imrgon skall jag ringa igen för att få svar på blodprovet och ev boka UL.

Sedan jag la på luren så har jag haft molande värk i "tjejmagen " hela dagen. TÄNK OM.......

Nä nu får det bannemig vara slutnojjat. SKÄRPNING! Blir det så blir det, annars blir det en bebbe i maj... ( om jag har fattat hur man räknar ;-)...)

När ska skallen våga hoppas att det skall gå vägen?

När barnet konfirmeras??????????

Tack för alla era goa rara ord och omtankar! Ni är bäst!

Kram Ninna

Nojjig ....igen....

Ja igår blev det en lugn skön paus i soffan typ hela kvällen. När maken kom hem från festen var klockan runt 23 och jag vaknade till...Hade sovit, vaknat, sovit, vaknat hela kvällen :-) Så lugnt och skönt.

Nu bär det strax av mot jobbet. Härligt!

Men nojjig som jag är (känner ju fortfarande noll.......) så var jag tvungen att testa i morse igen. Ett Clearblue. Asså, jag lurar mig själv kanske för om magen avstannat så kvarstår ju hormonerna innuti ganska länge har jag läst, så det är väl ingen ide egentligen att testa igen....MEN som sagt. Det gjorde jag. "Gravid 3+" stod det. Vet inte om det är bra eller ej. Men OM det är fakta så blir jag lycklig!

Ha en underbar söndag alla fina fina vänner därute :-)

Kram Ninna

Ovanlig ensam lördagkväll

Idag har vi haft en mysig höstig dag tillsammans. Gått på skördemarknad (där maken shoppade loss på rotfrukter, potatis och annat gott), shoppat nya, fina, vita minipajformar till alla goda fruktpajer som skall bakas nu och så råkade jag hitta nya fina ute-krukor som vi gillade båda två. Svarta gjutjärn, höga, på fot, ni vet... Svindyra, men på 50% rabatt idag, och då fick dom följa med hem!

Tog en utelunch oxo, jag valde kyckling-pesto, SÅ gott!

Så har vi storhandlat tillsammans med resten av sveriges befolkning som allesammans befann sig i vår lilla butik idag ;-)

Men nu är jag SÅ TRÖTT. Bara gäspar och gäspar. Är bortbjudna nu ikväll, men jag tackade nej. Skall umgås med mina mediciner i soffan framför tv-n istället, och ta det lugnt. Jag jobbar imorgon.

Så gubben åkte iväg på grillfesten själv. Påhejjad av mig, för det har inte hänt tidigare. Att han åker själv... :-)

Jag har inga problem att vara själv. Tyst, lugnt. Stillhet. Love it! Maken är tvärt om. Han behöver ljud...

Känns som om jag skall somna nu och klockan är bara 17,20. GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP.

Kram Ninna

ps. Tack för alla fina ultraljudstips- Jag ringer på måndag och ber att få komma snarast. Vore ju bra att veta om det är nåt i magen eller ej. FÖR FORTFARANDE FINNS INGA SYMTOMER.....

När skall jag ringa?

Jag har ännu inte ringt vår klinik och meddela att vi plussat.

Varför inte?

Jo, för vid våra tidigare plus så ringde jag lydigt samma dag som testdagen och meddelade glatt att jag plussat. Vid båda tillfällena sket det sig efter 9 respektive 6 dagar då blodstörtningarna tog överhand och missfallen var ett faktum.

Så denna gång tänkte jag avvakta tills efter helgen om allt rullar på som hittills. Jag har då passerat båda de tidigare "milstolparna" och vågar kanske hoppas att detta skal gå vägen...

Om jag ringer på måndag så är det 11 dagar efter plusset. Kan man få ett ultraljud i vecka 7-8-9? När ska man på första ultraljudet? Kan man höra ett hjärta slå redan då?

Håller nu tummarna för att helgen skall passera utan problem, så jag kan ringa på måndag.

Tills dess är det fullt upp med jobb hela helgen!

Så jag önskar er en trevlig helg redan nu!

Kram Ninna

Tunga dagar

I söndags den 23 september var det min lillasysters 4åriga dödsdag, den 24 september var det vår egen årsdag som maken helt glömt av (hmmm...) och igår, den 25 september, var det min pappas 5 månaders dödsdag. Som grädde på moset fick jag en blödning igår...

Men idag syns inga spår av blodet...

Hur vet jag om allt gick åt fanders nu? Ska jag ta nytt gravtest? Blodprov? Eller bara vänta tills det är dax för UL om några veckor?

När vi gjorde detta FET så sa barnmorskan till oss att "nu ordnar vi en bra födelsedagspresent till dig..." Jag hoppas ju verkligen att hon får rätt och att jag får fira min födelsedag (om 2 veckor) som gravid för första gången ever!!!

Tack för alla lyckoönskningar :-)

Jag har fortfarande inte koll på hur jag skall ställa in babytickern (som jag behåller på sidan, tills motsatsen är bevisad (hoppas hoppas hoppas) )

Vi gjorde ju ett FET den 7/9, fick då ett 6 dagars embryo återfört. Hade min senaste mens 19/8.

Skall jag räkna Återföringen (7/9) - 14 dagar - ytterligare 6 dagar (som embryot odlats) för att få fram rätt vecka och dag? ELLER???

Blir ju isåfall 7/9 - 20 dagar = 19/8= dagen för min senaste mens. Stämmer det även vid FET? Isåfall är jag nu i v.5+3. Är det korrekt???

RÄTTA MIG GÄRNA ni som vet och har koll och fattar hur man räknar detta ;-)

Kram Ninna

Nojjig?

Yepp, då var vi här igen. Det är dax att vänta igen, min vänner. Ständigt denna väntan, ja ni vet ju vad jag tycker om det...

NU ska vi vänta på ett barn denna gång, eller hur!!! För det här med missfall och annat det ska vi ju inte vänta på, det är sånt som kan hända ändå.

Önskar bara sinnet vore lika förnuftigt...

Varje gång på toa så studerar jag pappret. Någon som känner igen sig? Letar efter tecken på allt som gör att detta skall skita sig igen. För varför ska det fungera just denna gång??? Gjorde det inte lite ont nyss? Molade det inte en aning nu? Och var inte det där en illning som tyder på nåt fel??? Gahhhhhh....

Men ALLTSÅ! Kan man inte bara pausa hela skallen??? Få lugn och ro i huvudet och inte bara HELA TIDEN LETA FEL????? Visst vore det mer än fantastiskt om vi klarar oss hela vägen fram till leverans? Såklart. Men tråkig realist som man blivit av livets hårda baby-maker-skola så vet jag att det är lättare sagt än gjort!

Nu tar vi en milstolpe i taget. Nummer 1 är att klara dag 6 och Nummer 2 dag 9, det var dom dagarna vi fått missfall vid de två tidigare plussen. Väldigt tidigt alltså.

Nu rackarns! Stanna kvar där inne!!!

Blir helt fantastiskt LYCKLIG när jag möts av ALLA ERA GLADA TILLROP OCH LYCKOÖNSKNINGAR!!!!!! Önskar verkligen att jag fick krama om er allihop och personligen tacka er för allt stöd!!!

En lite fråga: Hur är det nu man räknar? Nu ruvar jag ju inte längre, (eller jo...) men jag tänkte på min babyticker som jag våghalsigt lagt upp på bloggen. Hur ska jag räkna så den visar rätt?

STOR KRAM NINNA

RD 13 - TESTDAG

Hej fina vänner!

Ja visst var det skönt att slippa se gravidkulan på "sista ogravida vänninan". Vill såklart vara glad för hennes skull, men det GICK ju bara inte. Som tur vad så blev det ju bara lite info kring varför C inte var på plats...De andra fortsatte rätt snabbt att pladdra på om annat, dagis, nya vinterbyxor och sånt...Det var nog bara i min skalle som orden klingade HÖGT, att C gick gravid till IVF-läkaren....

Jag vill ju så gärna glädjas för hennes skull. Hon kanske kände sig superensam när alla runtomkring (utom jag) har gått med magarna i vädret sedan 6år tillbaka...

Här har ruvningen tickat på helt omärkbart som innan. Känner NOLL.

Men så plötsligt härom natten så vaknade jag av att det kliade på händerna. Nåt vansinnigt. Tände lampan och höll på att trilla ur sängen. Händerna var stora och uppsvullna och alldeles blodröda. Och kliade så vansinnigt. Jag försökte lindra klådan med handkrämer och salvor av olika slag och efter 2 timmar kunde jag somna om med en smula mindra kliande händer. Helt galet.

Och så i tisdags när vi åt middag så kliade det lite på handleden. Och så lite på låret. Och så på örsnibbarna. Tog av mig mina örhängen. Oj, så varma öron. Blodröda svullna. Inom 20 minuter hade jag nässelutslag över hela mig. Benen, magen, brösten, underarmarna, öronen, huvudet.....

Kliade så TOK-mycket. Har du haft nässelutslag??? Då vet du vad jag talar om. Jag fick knappt i mig nån middag alls... Vilken kväll, utslagen bara ökade och ökade...

Jag fick liknande förra hösten, efter att ha suttit på sjukhuset ett helt dygn med min pappa, så åkte jag hem. När jag kom hem fick jag nässelutslag från topp till tå. Fick då åka in akut till samma sjukhus igen, och låg på bevakning i 15 timmar då dom var rädda att det skulle sprida sig till halsen så jag inte kunde andas. Allt gick bra då.

Men med det i minnet så ringde vi sjukvårdsupplysningen när utslagen växte fram i tisdags. Dom sa att jag skulle äta Clarityn. Jo jag har ju fått det utskrivet mot nässlor. Men vi googlande först och där stod att man inte får äta nåt med antihistamin alls vid ev graviditet. Och vi vågade ju inte chansa.

Så jag tog fram alla mina krämer och salvor och smörjde in mig så gott det gick. Vågade dock inte gå och lägga mig eftersom det var så stort "anfall". Så maken och jag satt i soffan till kl 04 och glodde på tv. Först då tyckte jag att kliande lugnat sig en smula och eftersom jag inte kände nåt i halsen så vågade vi krypa till kojs och somna.

Vaknade i går. Helt utan kliande. Helt utan alla svullna nässlor som ser ut som krokodilskinn. Helt som vanligt.

Jahapp. Märkligt och oförklarligt. Igen.

Ringde och berättade för IVF-kliniken. Oj, så oroade dom blev. Det är ju helt rätt att man ej får ta Clarityn och liknande preparat. Men det finns ett piller: Tavegyl, som en ev preggo får ta. Så läkaren skrev ut det åt mig ifall det händer igen.

Skulle ju kännas lite bättre om jag visste varför jag får dessa nässlor, vad jag är känslig emot. Vad jag skall undvika. Nu famlar man i mörkret...

Vaknade idag fortfarande helt utan kli och utan utslag. Skönt. Passade på att testa. Bidde ett plus. Men jag har ropat högt tidigare. Det törs jag inte nu. Så jag viskar lite diskret: Plus :-)

Kram Ninna

RD 9 - faan, ännu en till.....

Hej fina vänner!!!

Jag är tillbaka från resan till England! WOW, så bra vi hade det!!! Jag och kollegorna och designhotell och god mat och finfin shopping! NICE :-) Jo, jag äger nu nya skor och en underbar ny handväska :-)

Jag mår bra, lite FÖR bra. Känner inget. Alltså NOLL. Inga stickningar, inget molande, inget dragande inget ömt i ljumskar eller bröst, inget alls faktiskt. Om jag inte visste att jag fått ett embryo så hade jag aldrig trott att jag ruvade.

Vid alla tidigare ruvningar så har det känts av både det ena och andra, men nu NOLL.

Bra eller dåligt? Det får väl visa sig på TD, den 20/9. Kommer inte att tjuvtesta, finns ju absolut ingen anledning då jag nu, på dag 9, snart dag 10 känner NOLL!

Förväntar mig en vanlig blödning till nästa helg. Allt annat vore kraftfullt förvånande.

I går var vi på middag hos goda vännerna S o M. Många vänner var på plats tillsammans med sina avkommor. Oj, så stora alla blivit sedan senast vi sågs. Nu har dom äldsta börjat 6-års! Tiden går.

Alla paren som vi umgås med i detta gäng är gifta sedan länge och alla har minst 2 barn som är från 6 år till 3 år. Alla utom C som gifte sig i Oktober förra året. C är sista tjejen jag känner, som är i 30-årsåldern och ännu inte har barn. Hon har heller inte haft någon barnlängtan tidigare. Hon har alltid varit min "trygga barnlösa väninna" i detta gäng. Hon var inte med igår, och S berättade varför.

C har varit SÅ upprörd för att hon inte blir gravid efter bröllopet. Det händer lixom inget. På hela 6 månader... Så hon och nyblivne maken gick till en IVF läkare i maj och undrade vad som var fel. Dom gifte sig alltså i Oktober och har inte kännt varandra mer än ett par månader innan bröllopet. (WOW, vissa har otroligt bråttom...) IVF-läkaren undrade varför dom kom dit då det visade sig att C är gravid i vecka 13.

Nu är hon i vecka 26 och har en stor babykula. Bebis väntas i november.

Goodbye enda barnlösa väninnan. Måste ju erkänna att det kändes som en riktigt fet spark i magen, när C gnäller över att inte bli gravid på några månader efter bröllopet (dom har inte försökt innan bröllopet) och då genast springer till IVF-läkaren, privatklinik såklart, det har hon god råd till. Köpa sig förtur till allt, är detta rika gängs filosofi. Vi andra skall ju prova konstant i minst 1 år innan vi ens får köa till ivf. (Själva har vi ju försökt i snart 15 ÅR!!!!!)

Nu väntar hon alltså barn i vecka 26.

Känner mig så tom. Skönt att hon inte var där. Hade inte orkat vara glad och säga grattis, hade inte gått. Nu är jag åtminstone förberedd och kan stålsätta mig om vi ses.

Jaha det var det. Nu är det bara jag kvar. Barnlös. och Äldst. och Fattigast. Har inte råd att köpa mig förbi köerna, trots att jag är så gammal att jag borde gjort det för evigheter sedan. Helvetes helvete.

Nu ska jag försöka sova bort de eländiga känslor som fyller mig.


Kram Ninna

Jag ruvar igen - RD1

Jaha, då var man här igen, i ruvartagen med allt vad det innebär och alla tankar (kommer det att ta sig?) misstron, (varför ska det ta sig denna gång?) och om det tar sig (när kommer missfallet?).

Jo, visst är man glad och positiv... eller bara tråkigt realistisk efter alla misslyckade försök...

Hur som helst så fick jag (för det känns som jag är ensam om allt kring IVF i vår familj...hmmmm) ett jättefint och alldeles sprickfärdigt embryo tillbaka i fredags.

Vår barnmorska, Lena, mötte mig redan i sjukhusentren och bad mig skynda mig in för att byta om. 
-"Oj, sa jag. Sprickfärdig? Det har ni aldrig sagt tidigare???
-"Jo", förklarade vår ljuvliga barnmorska (som själv skötte återföringen tillsammans med lab-tjejen i lilla luckan, ni vet...)
"Detta toppenfina embryo har delat sig helt perfekt i blixtfart nu på morgonen, så vi var nästan rädda att ni inte skulle hinna hit innan det skulle kläckas", så det var därför jag jagade dig in på salen..."

Så nu bär jag runt på ett kläck embryo :-) För barnmorska sa att det kommer kläckas vilken minut som helst. Jag kanske känner av det! (eller hur...)

Så nu har jag packat väskan. För kl 5 i morgon bitti är det jag som checkar in på arlanda och flyger till england med jobbet några dagar. Kommer hem på onsdag.

Så det blir några dagars bloggtystnad nu.

Ses och hörs igen på RD 5.

Kram Ninna

Två månaders paus är över

Två månaders paus är över och jag är tillbaka på bloggen efter en lång, skön paus.

Vi har kastats tillbaka i IVF-livet med buller och bång eftersom vår klinik planerat in ett ÄT redan nu på fredag!

Woops!

Och jag som flyter till England med jobbet i helgen och blir borta några dagar... Inget bloggande då alltså!

Så nu knaprar jag "små blå" och "myser" med vaggisar igen...

Hela sommaren har varit märklig. Mycket att ta hand om efter min älskade pappa, många obesvarade frågor och tunga tankar. Aldrig mer kommer jag kunna tala med pappa, aldig mer får jag höra hans glada skratt och se hans varma leende, aldrig mer ringer han mig och bara pratar och allt och inget, aldrig mer... ... ...

Vansinnigt tungt.

Jag har inte kommit över det alls.

4 månader har gått sedan pappa lämnade mig. Och om bara tre veckor är det 4 ÅR sedan min lillasyster lämnade oss.

Så här skulle det ju inte bli. Lillasyster ville ju bli moster och pappa längtade efter barnbarn.

Istället sket sig allt. Nu har hela familjen krymt från massa medlemmar för bara 6 år sedan till bara oss tre: mamma, maken och jag.

På dessa 6 år har jag förlorat:
* svärfar som dog knall och fall
* min kära faster som stod mig nära
* makens farmor som han stod väldigt nra
* min farbror P-O
* min kära lillasyster
* min älskade mormor som blev dementsjuk och "försvann"
* min farbror K
* min nära väninna dog i cancer efter bara några veckors sjukdom
* och för 4 månader sedan dog min älskade, älskade pappa.
 

Hur kunde det gå så här? Varför straffas jag på detta hårda sätt? TAR DET ALDRIG SLUT????

Jag ser nu att det pluppat fram både bäbisar och plus här och där. GRATTIS TILL ER ALLA :-)


Kram Ninna

Avbruten behandling

Tittar in som hastigast - vi åker till landet i kväll och blir borta tills mitten av augusti. Där finns ingen el eller internet = semester!!!

Tack för era rara midsommarhälsningar!

I fredags hade vi Urnsättning för pappa. Ytterligare en sak avklarad. Och bouppteckningen som gjordes i midsommarhelgen ar avslutad. Allt gick bra. Den är nu inskickad till myndigheten. Oxo klart!

Idag togs beslutet av vår IVF-klinik att avbryta vår behandling. Jag skulle fått ett ägg återfört senast på fredag i en naturlig cykel. MEN efterosm min obstinata kropp gör som den vill så har jag inte fått någon ägglossning alls denna månad!!! Har testat med clearblue digitaltest i 14 dagar nu och inget utslag alls....

Så nu hinner vi inte före kliniken stänger för sommaren!

Typiskt.

Men i september kanske, eller oktober görs vårt nästa försök. Om vi vill. Om jag orkar.

Nu ska jag försöka koppla av och koppa ner och bara vara i några veckor. Försöka fatta att pappa är borta - för alltid.

Det är en enorm saknas och sorg som fyller mig. Min älskade pappa. Borta.För alltid.

Smärta!



Ninna