lördag 22 september 2012

Nojjig?

Yepp, då var vi här igen. Det är dax att vänta igen, min vänner. Ständigt denna väntan, ja ni vet ju vad jag tycker om det...

NU ska vi vänta på ett barn denna gång, eller hur!!! För det här med missfall och annat det ska vi ju inte vänta på, det är sånt som kan hända ändå.

Önskar bara sinnet vore lika förnuftigt...

Varje gång på toa så studerar jag pappret. Någon som känner igen sig? Letar efter tecken på allt som gör att detta skall skita sig igen. För varför ska det fungera just denna gång??? Gjorde det inte lite ont nyss? Molade det inte en aning nu? Och var inte det där en illning som tyder på nåt fel??? Gahhhhhh....

Men ALLTSÅ! Kan man inte bara pausa hela skallen??? Få lugn och ro i huvudet och inte bara HELA TIDEN LETA FEL????? Visst vore det mer än fantastiskt om vi klarar oss hela vägen fram till leverans? Såklart. Men tråkig realist som man blivit av livets hårda baby-maker-skola så vet jag att det är lättare sagt än gjort!

Nu tar vi en milstolpe i taget. Nummer 1 är att klara dag 6 och Nummer 2 dag 9, det var dom dagarna vi fått missfall vid de två tidigare plussen. Väldigt tidigt alltså.

Nu rackarns! Stanna kvar där inne!!!

Blir helt fantastiskt LYCKLIG när jag möts av ALLA ERA GLADA TILLROP OCH LYCKOÖNSKNINGAR!!!!!! Önskar verkligen att jag fick krama om er allihop och personligen tacka er för allt stöd!!!

En lite fråga: Hur är det nu man räknar? Nu ruvar jag ju inte längre, (eller jo...) men jag tänkte på min babyticker som jag våghalsigt lagt upp på bloggen. Hur ska jag räkna så den visar rätt?

STOR KRAM NINNA


11 kommentarer:

  1. Känner väl igen mig med flera mf i bagaget, man kan aldrig slappna av. Just nu vet jag varken ut eller in om jag fått ytterligare tt mf eller ej, ska testa på nytt imorgon igen få se vad resultatet blir. Håller tummen för dig!

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag känner igen din känsla jätte tydligt! Jag är nojjig hela tiden! Idag har jag klarat den en milstålpen! Har den andra på måndag och den tredje på onsdag! Jag VET att jag ska tänka att vi väntar barn och inte MISSFALL! Men det är svårt! Du räknar den dagen du gjorde ÄP och två veckor tillbaka! Så jag är i 4+4. Gjorde mitt utplock den 4/9! Stor kram och lycka till! Nu ska både du och jag vänta barn och inte missfall! /Malin

    SvaraRadera
  3. Stort grattis!
    Du kan räkna från sista mensens första dag (så kommer mödravården räkna); förmodligen mer riktigt är att räkna dagen som du satte tillbaka det befruktade ägget som dag 14. Sen när du omkring v 18 gör rutinultraljud så kommer du att få ett nytt datum för beräknad födelse, som kanske är samma som det du redan räknat ut, eller som skiljer sig med flera dagar. Det senare blev det för mig, för min kille var större än genomsnittet.
    All lycka!

    SvaraRadera
  4. Ohh va kul att du fick ett plus!! Jag ska hålla alla mina tummar och tår att den stannar kvar!! =)
    Går själv o väntar på mens eller plus... vi får se vad som behagar komma! Heja heja!!
    Vill också ha paus i huvudet, varför ska man analysera så mycket!! Men helt omöjligt att sluta

    anna

    SvaraRadera
  5. Känner absolut igen mig, och då har jag aldrig haft ett missfall tidigare. Kan inte ens föreställa mig hur du känner. Men precis som du skriver på din babyticker så kanske det är tredje gången gillt för er!
    Har inte heller någon aning om hur man räkna veckorna, så upplys mig gärna om du får veta mera :)
    Många kramar!

    SvaraRadera
  6. Underbara gulliga du...

    Du ska inte be om ursäkt för att du inte har skrivit nåt svar till mig...ja vet mer än väl att du har mycket o tänka på...o sen allt annat som har hänt o händer i ditt liv...

    Ja fick gåshud o ögonen fuktades när ja läste ditt inlägg....ja hoppas så in i Norden att det kommer att gå hela vägen denna gången...det är ni verkligen värda...även ja viskar ett STORT GRATTIS..

    Ja detta med alla tankar o funderingar känner ja så väl igen..min mamma gick bort för 6 år sen men ja gråter fortfarande...ställer frågan varför?? varför lämnade du oss?? många ggr..

    Frågan är om man någonsin kommer att "släppa" alla dessa tankar...men det är väl så när en förlorar en människa som man älskar o som står en så nära..

    Ja "pratar" med mamma genom att titta upp till himlen...ja tror hon sitter där uppe nånstans o lyssnar..låter det dumt tycker du??

    Kanske en sorts "terapi" för att inte bli tokig.

    För man kan inte säga att man riktigt är samma person längre som man var innan...mycket har förändrats..

    Men ja hoppas att du finner inre ro tids nog.. men du måste låta dig sörja...det tar tid men vi måste få sörja för att kunna gå vidare...o du har mig o du har dina andra bloggvänner som finns här för dig...

    Du frågade hur det var med oss...våran hälsa är det bra med sen finns det väl andra saker som man önskade vore annorlunda..t.ex på jobbfronten
    kärleksfronten m.m men det får tiden utvisa..

    Ja vi har upplevt mycket..ja tror vi skulle kunna ha en hel del o prata om...vi känner, tycker o har varit med om mycket lika..

    Hur är det annars med dig? o ditt förhållande? Är han delaktig i ditt liv eller är det fortfarande så att det känns som det bara är du?? hur är det med den andra mannen..finns han kvar i ditt liv??

    Önskar dig o din man all lycka till o att eran dröm kommer gå i uppfyllelse...

    O vem vet...våra vägar kanske korsas nån gång i framtiden...

    Kram o mina varmaste tankar till dig

    SvaraRadera
  7. Man slutar aldrig att kolla trosorna. I alla fall inte jag... Jag är i vecka 21 och tycker hela tiden att det rinner "därnere".

    Jag är lite osäker på hur man räknar när det är frysförsök, men det är säkert någon annan som vet.

    SvaraRadera
  8. Studera toapapper.... Det gjorde jag varje dag, i dryga 40 veckor. Jag trodde att jag skulle sluta efter riskveckorna, men icke. Varje gång vid toabesök så ingick ett noga studerande... Helt sjukt men så var det.

    Klart att du väntar barn! Du ska bli mamma! Lätt för mig att säga, jag vet. Men är det något jag kan ångra kring min graviditet så är det all oro och katastroftänkande jag hade. Men det är inte enkelt, och skulle jag bli välsignad med ännu en graviditet så skulle jag nog vara lika orolig då med.

    Åhh, jag är så glad för din/er skull!! Ursäkta språket men, FY FAAAN vad roligt att det lyckades!!!

    SvaraRadera
  9. Jag blir inte heller klok på hur man räknar, men TD var väl ungefär vecka 4! Jag ville bara säga: helt normalt att nojja och kolla toa-pappret med andan i halsen... tydligen håller man på så i hela graviditeten... I alla fall så är varje dag en seger... för varje dag minskar risken för missfall. Lycka till xx

    SvaraRadera
  10. Åh den känslan hade jag också efter en sen abort och MF när man igen var gravid och gick på toa, det satt i tyvärr tills förlossningen satte igång.

    När man lägger sådana ticker så räknar man väl från senaste mensens första dag, men kanske e annorlunda för dig hmm vet inte..

    SvaraRadera
  11. Åh så härligt!! Hoppas med dig nu :)

    SvaraRadera