Semestern slutade på Akuten :-(

Kan ni fatta???

Var jag verkligen TVUNGEN att hitta på lite "action" så här på semesterns sista timmar??? Ja, såklart ;-) Tydligen var jag det...

Vi har ägnat sista semesterdagarna med att delvis riva ett trasigt förrådstak, och bygga ett nytt tak. Arbetet har gått galant och flutit på perfekt. Solen har strålat, det var varmt som attans (ca 33 grader) och skönt med ett uppspänt arbetstält som skydd mot den gassande solen och förväntade regn, som turligen nog aldrig kom.

Sista fixet på taket gjordes, vi började plocka ihop verktygen, och städa upp omkring oss, så PLÖTSLIGT: "-AJJJJJJJ SOM F-N"!!!!!

Jag klev med full kraft rakt på en tjock, rostig spik, som trängde in genom min tjocka stövelsula och rakt in i foten!!! Smärtan var total! INTE SKÖNT!

Klart jag skrek till! Alla blev oroliga och rusade till. Efter en halv evighet, (några sekunder antar jag...), blev jag KO-LUGN, och lugnade familjen runt om mig. Sedan fattade tag om spiken och drog själv ut den ur foten... Phu...

Då kom nästa smärtvåg... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."

Arbetslaget (make +mina föräldrar) fixade snabbt fram första hjälpen-lådan. Stövlarna hade jag fortfarande på mig, och jag gick /haltade til en stol och satte mig ned. Måste få av stöveln...

Kämpa, kämpa, swoch, så kom den loss... Blodig innersula och insidan på skaften... Bara att kasta mina fina stövlar, fick ett stort hål i sulan efter spiken...

Då kom Tredje smärtvågen... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."
(Man kunde ju önska att detta varit födslovärkar, så man ändå hade nåt glädjefyllt att se framemot, men tyvärr, bara vanlig trist värk i foten...blä...)

Mamma var redo med förstahjälpen-lådan och servade mig med rengöringspryttlar. Som grädde på moset spolade vi såret med "Skåne Akvavit", som ingen av oss ändå gillar... Nu kom den äntligen till nytta... :-)

När jag rengjorde såret försäkrade jag alla om att jag mådde bra och att vi skulle slutföra jobbet, ja, inte jag då som bara satt på stolen och baddade foten med "en nubbe...", men maken kunde slutföra sitt pyssel. Spiken sparade jag och la i min väska.

Sedan packades bilen med semesterpackningen (som jag förberett på morgonen som tur var...) och vi gav oss iväg...med min bultande fot och värk som spred sig upp igenom hela benet och strålade upp i höften... Skönt? Nä inte värst...

Vi åkte till sjukhusets Akutavdelning. Kul värre att tillbringa 5 timmar där, sista timmarna av semestern :-)

Väl framme fick jag träffa undersköterskan som lade mig på en brits och tog: blodtryck , feber, & sänkan. Allt bra. Sedan kom en sjuksköterska och gav mig en stelkrampsspruta i armen. Nålen gick av!!! "-Oj, det har aldrig hänt.." sa sjuksköterskan... "-Jag måste ge dig en ny dos..."

Hmm, toppen. Kan denna kväll bli bättre, tänkte jag... Det kunde den...

Sköterskan kom tillbaka, tillsammans med läkaren, med en ny spruta och gav mig en ny dos i andra armen. (AJ vad det gör ont att få stelkrampsspruta)

Samtidigt skulle läkaren rengöra mitt sår i foten (som jag hade sköljt noga med "Skåne Akvavit"...). Läkaren meckade ihop en spruta med lång kanyl... "Gösses, en spruta till???", tänkte jag...

Sedan kom smärtan... Värst hittills... Läkaren körde in kanylen i såret på foten och tvättade rent under HÖGTRYCK!!!

I N T E skönt...

"AJJJJJJJJJJJJJJJJ som F-N IGEN"...................

"-Du får skrika om du vill", sa läkaren... "Tack, men det gör väl lika ont ändå"???-Lyckades jag kläcka ur mig i smärtdimman... Läkaren och sjuksköterskan (som samtidigt gav stelkrampssprutan, bara log...

När det var klart tackade de båda för "plågostunden", önskade mig god tillfriskning och sa "Sköt om dig nu". Hmm..."-Tack" fick jag ur mig tillslut...

Jag pustade ut... Vad hade hänt??? Jag var virrig av smärta och infon jag fått. Läkaren hade visst rabblat medicininfo och sjuksköterskan kom tillbaka med kryckor, första dosen penicillin och dubbel dos panodil...

Phu... Det var över. Men nu hade jag VÄRRE smärta i foten och benet än innan jag blev behandlad.

Gissa om jag känner mig fånig just nu, har beskrivit massa "fjantig smärta" för er som både fött barn och uthärdat ÄP: Själv har jag bara fått En spik i foten. Känn på det. Jag har VERKLIGEN fått en spik i foten. Bara det låter urfjantigt. Som ett skämt.

Men tyvärr har jag en vansinnig smärta kvar i foten, och i benet, som intygar att det hela inte är ett skämt.

Men visst är det klantigt???

Yepp, jag hoppar på kryckor och äter nu ytterligare piller...förutom sprayen och sprutorna alltså...

Jag hann iallafall, mitt i all röra, be läkaren kolla att behandlingen han gav mig inte skulle krocka med IVF-behandlingen. Jag hade med mig bipack-sedlarna till både Synerala(sprayen) och Puregon(sprutorna), och det var ju bra. Läkaren sa att sparayen var ok, men att han skulle kolla upp Puregonen innan han beslutade om penicillinsort. Sedan kom han tillbaka med klartecken för medicinerna. Inget skulle krocka. Skönt.

Så nu tjejer, hoppar jag på kryckor med öm, värkande och svullen fot. Äter ytterligare medicin veckan ut och känner mig SÅ DUM!!!

Vilken avslutning på semestern....

Kram Ninna


.