Ruvardag 13......
Förståelse för all oro...det har Ni!
Det känns faktiskt lättare att "prata" med ER tjejer, medsystrar, än med mina "vanliga" kompisar. Ofta tror jag man måste uppleva för att fatta. Man kan bara ana sålänge man själv inte upplevt. Eller?
Som IVF, missfall, oro, ruvning, allt runt omkring ... Kan man verkligen fatta om man glidit på ett bananskal och fått tre friska ungar "bara så där..." Eller?
Vi går ju igenom så mycket innan det ens blir tal om att lyckas "skaffa barn". Det skall utredas, träffa läkare, ta prover på maken, ta prover på mig, prova piller, och prova piller igen, och en tredje, fjärde och femte gång, innan man ska prova nytt piller eller spray eller en kombination.
Förhoppningar grusas av en droppe blod. Längtan efter liten krossas av MINUS igen för sjuttioelfte jävla gången, man blir äldre och äldre, får sämre och sämre chanser, oron ökar, vilknt gör att risken för att allt ska skita sig.
Pressen från vännerna (som är inne på tredje ungen), frågorna från släkten (När ska ni skaffa...) Önskan från föräldrarna att få barnbarn...
Som om inte all den skiten räcker så får ens ekonomi en törn redan INNAN det finns en bäbis som kostar! Det är långa resor till kliniken, inkomstbortfall... för att inte tala om all den psykiska "terror" man utsätts för genom väntan, väntan och åter väntan...
Jag är JÄTTEGLAD över att ha "träffat" Er!!!
Vad som orsakat denna oro idag? Jag blöder igen.... inte mycket nu heller, men det finns där. Känner NOLL mensvärk fortfarande, men känslan är att det blir minus i helgen.
Fan fan fan :-(
Kram Ninna
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Asså du sätter ord på precis det jag känner och går igenom.. Man försöker vara stark och säga; Det kommer när det kommer.. När man igentligen bara vill skrika rätt ut; Jag kan nog inte få barn! Man måste definitivt gå igenom det för att förstå hur det känns! Önskar er all lycka! Kramar
SvaraRaderaJag brukar säga att: Att nä jag har inga barn, och det är inte heller alla förunnat. Då brukar det bli rätt tyst. Kram på dej
SvaraRaderaBehöver inte säga nåt...för du vet o ja vet...
SvaraRaderaKram o ja hoppas verkligen att det inte ska vara nåt fel utan att du "blöder" ändå...
Se på mig...ja fick 2 barn trots blödningar så det behöver inte menas nåt dåligt men förstår all den oron du känner..ja gjorde detsamma...
Så upplevde jag själv med, det var enklare att ventilera sig till sådana som satt i samma båt, vännerna hade viss förståelse men tror aldrig de riktigt kommer förstå hur jobbigt o krävande det egentligen är.
SvaraRaderaKram fina du!
SvaraRaderaJag förstår din oro precis, och jag vet att det inte direkt hjälper att skriva att många blöder fast de är gravida, så jag skippar det och skickar massor med varma styrkekramar istället
Kraaaam
ja, du prickar verkligen rätt i det du skriver. Det hade nog varit lättare att gå igenom detta om man slapp omgivningens frågor och blickar. bara det gör att man känner sig utanför.. Det är en lång uppförsbacke mot det man verkligen vill ha.
SvaraRaderajag håller tummarna så hårt jag kan för att ni ska få ett plus i helgen! hoppas, hoppas!!
stor kram och tack för grattiset!
tänker på dig
Jag tror inte att man verkligen kan förstå om man inte varit i ivf-träsket. Vissa försöker säga åt en att de verkligen förstår, men det går nog inte. Därför är det så skönt med alla "nätvänner" som förstår och verkligen VET vad det handlar om. Jag håller mina tummar och tår fortfarande. Bara så du vet =)
SvaraRaderaHåller tummarna för att det inte ska bli minus, utan plus! Kram.
SvaraRaderaDet är omöjligt för dom att förstå, lika omöjligt som det är för oss att första andra sorters sorger i livet som en del stöter på. Men det kan vara lite jobbigt när andra "förstår" så mkt och kan så mkt.. Uscha!
SvaraRaderaMen du, otrevligt brännsår.... Dom bör ju plocka bort den sorten tycker jag! Sånt där får inte hända.
Och du.. Jag hoppas verkligen djupt att det lilla blodet beror på något helt annat än vad du är rädd för. Nu hoppas vi, hårt!!!
Kram