Mitt förra blodprov (som togs 27 juni) visade på Hcg-värde 40. Det är ju nära ingenting tycker jag, men barnmorskan envisades med att jag skulle ta ett nytt blodprov igår.
Svaret får vi imorgon onsdag.
Svart på vitt vet vi nu att det verkligen var ett missfall. Vår Kotte lämnade oss.
Tungt att det gick åt pipsvängen, men nu har jag i alla fall varit gravid 1 gång i mitt liv. Bara i drygt 5 veckor, men alltid något :-)
TACK TACK TACK för alla varma hälsningar jag fått sedan jag meddelade vårt dysta besked.
Nu vandrar tankarna iväg. Hur ska vi orka igen? Min make har tagit detta rätt hårt denna gång. Tidigare har det lixom inte funnits "Någon" att sörja. Nu fanns Kotten i vår familj i flera dagar.
Flera dagar är inte så lång tid MEN detta var faktiskt första gången min man PRATAT om Kotten.
Jag har ju tidigare "gnällt" över att maken inte engagerar sig i IVF:andet. Att jag befinner mig själv i denna känslostormiga berg och dalbana.
Nu vet jag att han var delaktig. Han sörjer Kotten. Maken kom hem med en vacker orkidé till mig när missfallet var ett faktum. Han berättade att han hade vandrat runt i butiken och varit ledsen över att Kotten lämnat oss. Att han funderat på vem Kotten skulle blivit... Sådant har han tidigare ALDRIG talat om.
Nu känner jag mig inte lika ensam på denna resa. Nu VET jag att maken tänker och funderar TROTS att han inte talar /ältar/ tar upp ämnet med mig.
Kanske orkar vi igen till hösten. Denna ständiga väntan. I hate it! Orkar inte vänta mer...
Kram Ninna
Svaret får vi imorgon onsdag.
Svart på vitt vet vi nu att det verkligen var ett missfall. Vår Kotte lämnade oss.
Tungt att det gick åt pipsvängen, men nu har jag i alla fall varit gravid 1 gång i mitt liv. Bara i drygt 5 veckor, men alltid något :-)
TACK TACK TACK för alla varma hälsningar jag fått sedan jag meddelade vårt dysta besked.
Nu vandrar tankarna iväg. Hur ska vi orka igen? Min make har tagit detta rätt hårt denna gång. Tidigare har det lixom inte funnits "Någon" att sörja. Nu fanns Kotten i vår familj i flera dagar.
Flera dagar är inte så lång tid MEN detta var faktiskt första gången min man PRATAT om Kotten.
Jag har ju tidigare "gnällt" över att maken inte engagerar sig i IVF:andet. Att jag befinner mig själv i denna känslostormiga berg och dalbana.
Nu vet jag att han var delaktig. Han sörjer Kotten. Maken kom hem med en vacker orkidé till mig när missfallet var ett faktum. Han berättade att han hade vandrat runt i butiken och varit ledsen över att Kotten lämnat oss. Att han funderat på vem Kotten skulle blivit... Sådant har han tidigare ALDRIG talat om.
Nu känner jag mig inte lika ensam på denna resa. Nu VET jag att maken tänker och funderar TROTS att han inte talar /ältar/ tar upp ämnet med mig.
Kanske orkar vi igen till hösten. Denna ständiga väntan. I hate it! Orkar inte vänta mer...
Kram Ninna
Vad bra ( om än i all sorg och ledsamheter) att din man, också visar sina känslor nu och att ni blir starkare tillsammans! Kram
SvaraRaderaAlla reagerar på olika sätt. Klart att det finns funderingar, även om man inte pratar om det. Maken var likadan till en början. Fint av mannen att komma hem med orkidé. Kram!
SvaraRaderaÅååå om du visste vad ditt meddelande värmde mitt hjärta...att nån...att äntligen nån har upplevt/upplever samma sak....
SvaraRaderaTycker inte alls att du låter som en psykolog utan du förstår trots att vi inte känner varandra så förstår du ändå en hel del o vad ja går igenom...
Ja ja vet inte alls vad ja vill eller inte vill. vad ja känner eller inte känner....
Träffade A under helgen...o vi pratade om detta..
o han sa flera ggr att han vill ha mig...han tycker ja är underbar osv osv...han sa allt det där ja ville höra...han såg på mig med en blick som kan få ett isberg att smälta....smekte min arm,min kind som gjorde att det gick ilningar i hela kroppen...viskade några ömma ord i örat som fick mig att känna mig alldels varm i kroppen...
ja som sagt..han ger mig allt det där ja saknar..
Men ändå så står ja här med en ovisshet...ibland så är han så väldigt "på" (kommer inte på ett bättre ord just nu) men sen ibland så känns han lite reserverad....
O då blir ja väldigt osäker på vad vill han egentligen...men samtidigt så kan det oxå vara ett försvar mot mig...han är rädd o bli kär o att han är rädd att han inte kan få mig o då så sätter han ut taggarna istället för att ja inte ska komma honom allt för nära..o han slipper att bli allt för sårad...
O det är det sista ja vill göra..såra A....men ja vill heller inte såra Henrik..eller barnen för den delen heller...
Ja har frågat mig själv många ggr vad ja egentligen vill men kommer liksom ingen vart....
A finns i mina tankar..dag som natt...han gör t.om så att ja får svårt att sova om nätterna då han sitter där i skallen o inte vill släppa taget..även dagarna kan vara jobbiga om ja inte håller igång med nåt annat så ja inte tänker allt för möe på honom (eller är det så det känns när man är kär?)
O sist ja träffade honom så sa han även det att han kan aldrig bli kär i mig så länge ja är gift..men han har sagt det tidigare oxå att han varken kan, vill eller vågar släppa loss sina känslor för risken att bli sårad...o ja förstår honom till 100%...det gör ja...
Men frågan är vad vill ja??? vad vill han??
Han frågade mig under helgen om ja var beredd o offra det ja har för hans skull men det kunde ja inte svara på...men samtidigt så glömde ja bort o fråga honom om han var beredd o offra sitt nuvarande liv för min skull???
Finns det plats för mig (o för mina barn) i hans liv om ja nu skulle välja honom??
Han ville att ja skulle ta reda på det men samtidigt så är det för tidigt o säga...vi har ju bara träffats några ggr under 1 månads tid...ja kan inte bara avsluta mitt förhållande sen 10,5 år tillbaka (gifta i 4 år) o 2 barn för en sån kort tid...
Ja vill att han ger mig mer tid...o att vi träffas så ofta vi kan o sen se vad det leder till...man vet inte...kanske han kommer fram till att ja inte är den rätte för honom...ingen som vet..för man kan inte spå framtiden för en sån kort period...det är bara på tv man kan tävla om o med sina känslor men i verkliga livet så funkar det inte så...
För inom mycket så är vi väldigt lika men inom mycket så är vi oxå även väldigt olika....
Eller är det bara så att han dök upp vid "fel tillfället" nu när ja som mest behöver nån..??
Det känslan ja känner för A är äkta (tror ja i alla fall) ...men frågan är om det är tillräckligt??
Ja är rädd att ja ska förlora honom (A)men samtidigt så är ja rädd att ja ska förlora min familj...att ja ska fatta fel beslut??
Tänk om ja väljer A o sen inser att det var fel?? hur blir det då mellan mig o Henrik??skulle han någonsin förlåta mig för det ja har gjort??
Ja mycket rör det sig i huvudet på en o inte blir man nåt klokare...snarare tvärtom...så ärligt talat så har ja ingen som helst aning om hur detta kommer att sluta...hur framtiden kommer att se ut...
Fick inte med allt i förra inlägget (för många tecken) så här kommer resten
SvaraRaderaIbland så önskar ja att A bara är en sommarflirt som tids nog ska rinna ut ur sanden men sen andra sekunden så är ja så "rädd" eller ja känner obehag att han ska "dumpa" mig....
Ååå som du sa...tänk om vi bodde närmare varandra ...så kunde vi ses o prata om livets svåra prövningar...
Men ingen har sagt att livet ska vara lätt..men ja känner oxå att nån gång så måste väl ändå allt elände ta slut o att man kan få börja känna sig glad o lycklig igen...för det var alldles för längesen ja kände så...
O det är ju där A kommer in.....han får mig att le....må bra....han ser mig....hör mig...rör mig på ett sätt som får mig alldels varm inombords o det pirrar i kroppen...men sen så har vi ju oxå detta att han ibland får mig att tvivla om han verkligen vill o menar det han säger...
Men hade ja inte så mycket att förlora så hade ja inte tvekat utan då skulle ja ge A en chans o se om vi passade ihop...men nu är det ju inte bara vi två utan vi är 5 fast bara 2 av oss vet om detta...
Ja nu var det ju inte meningen att ja skulle ösa en massa tråkigheter till dig (du har nog med dina egna bekymmer)...men när man läser dina inlägg så känner man att du verkligen förstår o att du själv vet hur det är...dina ord känns äkta o att de kommer direkt från hjärtat...det är inte en massa struntprat utan det känns verkligen som att du bryr dig...
Så tack älskade du för att du delade med dig om din upplevelse mellan dig o M..ja ja vet inte hur eran historia ser ut men ja hoppas att även du kommer fram till rätt beslut/val om hur din framtid kommer att se ut..
Vi är ju trots allt bara människor med känslor o olika behov...ja skriker efter uppmärksamhet o du efter ensamhet men ändå så möts våra vägar någonstans på vägen om att vi ändå saknar det där extra som får oss att vilja fortsätta....
Tack för att du finns där....är så glad att vi har funnit varandra....
Kram i massor
Hur gick det igår?? fick ni provsvaret??
SvaraRaderaKram Ellen
Hej hej!!
SvaraRaderaJa kunde inget annat än o skratta (i all elände) när ja läste din kommentar..precis så som du skriver, precis så är det o så ja känner...
Kunde inte hitta en enda sak som ja inte höll med om...tänk om man liksom kunde stanna tiden man lever i nu med sin familj för att kunna gå in i framtiden o testa hur livet skulle se ut tillsammans med min A o din M/L...
Man kan ju inte "testa" sig fram o sen tro att den man redan har tycker det är helt okej...
ingen vill ju komma som nummer 2..o ja har föreslagit för Henrik att vi kanske skulle ta en paus i vårt förhållande men vad menar ja egentligen med det???
Den frågan har ja ställt mig själv många ggr... menar ja då att ja skulle flytta hem til A o pröva o leva livet ihop med honom för att se om om det är honom ja vill ha eller om ja vill flytta hem igen till Henrik o barnen o låtsas om som ingenting har hänt o vi lever vidare våra liv som vanligt o så levde vi lyckliga i alla våra dagar??
Jo tjenare....det är ju precis så det är i verkliga livet....NOT!!!!
Livet är som sagt inte alltid grönare på andra sidan men samtidigt hur vet man det om man inte har testat/kollat gräset på andra sidan??
Man måste ju våga chansa för att vinna men ibland så kan priset vara för högt för att satsa om man skulle förlora så frågan är om man är beredd på att satsa nåt så stort för att ev förlora??
Har man otur så kanske man förlora både det man satsade o det man vann..ingen som vet..o detta när det gäller mellan A o mig så vet ja att vi är för olika på många ställe men det är ju ja o Henrik oxå...vi är så olika som vi bara kan bli o man tänker efter...
O sen så blir ja ju så osäker på A när han inte hör av sig..men visserligen så har han varit det hela tiden (dålig på o t.ex svara på mess)så det är egentligen inget nytt utan han är bara "trög" när det gäller sånt...
Men varför säger man en massa saker till en människa om man verkligen inte menar det??
Kan ju vara så att man säger snälla saker för att få "omkull" nån men så har det inte vart med A...vi har ju pratat via mail o mess om vad vi känner o så..så då knappast kan han få omkull mig....har även pratat om detta när vi har setts o även då har det inte handlat om att få omkull nån utan bara prat om känslor...
Sen kan ju lustarna vakna till liv...självklart men vi har inte "kastat omkull" varandra...så sexet kan vi utesluta i detta fallet...
Men ja försöker verkligen inte tänka på honom.. men när man ständigt blir påmind om honom så är det lättare sagt än gjort...speciellt när man hör Chris Medinas låt..som de bara spelar sjuhundranittioelva ggr på radion (reklamkanalerna)
http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4
Men när ja hör den så känner ja hur nära tårarna är...o ja ser en bild på A framför mig...denna sång har blivit "våran" låt på nåt vis...i alla fall för mig...dansade till denna låt hemma hos A i hans vardagsrum...vi njöt av varje sekund...
o ja skulle så gärna vilja uppleva detta igen men vet inte om ja någonsin kommer att få göra det...
Kikar in på din blogg för första gången (tror jag). Beklagar er missfall.
SvaraRaderaAlla sörjer olika och jag tror att våra män sörjer mer i det tysta på något sätt. Skönt att du känner att mannen nu är mera med. Man måste vara två i det jobbiga.
Kram