Vi har genom våra IVF-år samtidigt slagits mot livshotande cancer (min make), akut dödsfall (min älskade syster, min farbror och min svärfar samma år) havererad äldrevård (min mormor) och akut blodcancer (min pappa) där vi fortfarande hoppas på förbättring. Mycket tungt att tänka på samtidigt som man stoppar kroppen full av hormoner, sprutor och piller....
Jag har varit nära att kasta in handduken så många gånger. Orkar inte mer. Vill inte ha fler besvikelser nu. Ingen mer sorg. Saknar glädje och lycka! Saknar känskan av att allt är bra, livet är ok och familje mår bra. Ojj oj det var många år sedan vi hade den känslan...
Då kommer smällen med cancer igen. Nu hos makens bästis. Som bara har oss.....ingen egen familj.
Vi vet att vännen startat sin behandling denna vecka och vi finns där för honom såklart. Så just nu vet jag inte ens om vi orkar med ett besked imorgon för vår egen del, + eller -. Båda beskeden tar på krafterna, "-" mest såklart. Men samtidigt vet jag vad vi kämpat med i 15 år då min make haft samma typ av cancer som vännen nu fått. T U N G T. Min man ställer upp på sin bästa vän, det förstår jag verkligen. Men själv har han inte "läkt klart" och många tankar och känslor runt hans egen sjukdom bubblar upp nu igen... Så orkar vi?
Nåja vi får försöka ta dagen som den kommer...
Kram Ninna
Jag har varit nära att kasta in handduken så många gånger. Orkar inte mer. Vill inte ha fler besvikelser nu. Ingen mer sorg. Saknar glädje och lycka! Saknar känskan av att allt är bra, livet är ok och familje mår bra. Ojj oj det var många år sedan vi hade den känslan...
Då kommer smällen med cancer igen. Nu hos makens bästis. Som bara har oss.....ingen egen familj.
Vi vet att vännen startat sin behandling denna vecka och vi finns där för honom såklart. Så just nu vet jag inte ens om vi orkar med ett besked imorgon för vår egen del, + eller -. Båda beskeden tar på krafterna, "-" mest såklart. Men samtidigt vet jag vad vi kämpat med i 15 år då min make haft samma typ av cancer som vännen nu fått. T U N G T. Min man ställer upp på sin bästa vän, det förstår jag verkligen. Men själv har han inte "läkt klart" och många tankar och känslor runt hans egen sjukdom bubblar upp nu igen... Så orkar vi?
Nåja vi får försöka ta dagen som den kommer...
Kram Ninna
Usch så mycket jobbigt för er på en o samma gång. Nu måste det bli lite medvind för er, både på ena o andra sättet :)
SvaraRaderaHåller tummarna för plus imorgon!
Många varma kramar
Hej:) jag hoppas att det lyckas med ert försök? Vad har din man haft för cancer? Fick ni frysa in spermier? Ska sj göra ivf med frysta spermier, pga att min man haft cancer. Mvh minna
SvaraRaderaLivet är orättvist. Håller tummarna för ett plus iaf. Kram
SvaraRaderaTänk om jag kunde skriva något klokt och tröstande. Ni har verkligen gått igenom mycket och jag hoppas att ni får ett positivt graviditetsbesked imorgon!
SvaraRaderaKram!!
Det MÅSTE hända nåt positivt också! Hoppas det är i form av en graviditet!! Någon gång måste ju eländet ta slut. Kram
SvaraRaderaUsch, vad ni fått gå och går igenom mycket, stackare! Livet är verkligen orättvist. :(
SvaraRaderaMen jag håller tummarna för ett plus för er.
KRAM