Nu finns en artikel i SvD om "alla oss barnlösa" som måste "strida mot lagen" och ta till drastiska metoder för att få vår chans/möjlighet att få ett barn.
Jag har just läst i genom de många många kommentarerna till artikeln, och blev riktigt illa berörd av flera som skrivit där.
Det finns så många enkelspåriga människor. En man skrev att det borde vara förbjudet att skaffa barn som ensamstående eftersom man inte kan vara en bra förälder om man inte kan hitta en partner och hålla ihop en familj först...
Wow...
En annan skrev att det inte går att ge kärlek till ett inseminerat, IVF:at, Surrogat eller adopterat barn eftersom de biologiska strängarna saknas. va???????
Vilka puckon!
Jag kan bara säga att om man någonsin genomgått, eller ens provat på, adoption/IVF-svängen mm med korsförhör, utfrågningar, prover, prover, prover, sex på schema, prover, medicinering, sprutor, och mer mediciner så tror jag barnet man kämpat för under mååååånga, låååånga år, blir verkligen älskat, oavsett metod man fick barnet på!
Kanske än mer älskat än barnet som "bra blev till" efter natten man hade med "killen man glömt namnet på"... Jag hårddrar & överdriver såklart. Men ni fattar.
Har ni läst artikeln? Den är rätt bra. Men kommentarerna gjorde mig rädd för mina medmänniskor, eller iallafall vissa av dem som skrivit där. Fy!
Kram Ninna
Jag har just läst i genom de många många kommentarerna till artikeln, och blev riktigt illa berörd av flera som skrivit där.
Det finns så många enkelspåriga människor. En man skrev att det borde vara förbjudet att skaffa barn som ensamstående eftersom man inte kan vara en bra förälder om man inte kan hitta en partner och hålla ihop en familj först...
Wow...
En annan skrev att det inte går att ge kärlek till ett inseminerat, IVF:at, Surrogat eller adopterat barn eftersom de biologiska strängarna saknas. va???????
Vilka puckon!
Jag kan bara säga att om man någonsin genomgått, eller ens provat på, adoption/IVF-svängen mm med korsförhör, utfrågningar, prover, prover, prover, sex på schema, prover, medicinering, sprutor, och mer mediciner så tror jag barnet man kämpat för under mååååånga, låååånga år, blir verkligen älskat, oavsett metod man fick barnet på!
Kanske än mer älskat än barnet som "bra blev till" efter natten man hade med "killen man glömt namnet på"... Jag hårddrar & överdriver såklart. Men ni fattar.
Har ni läst artikeln? Den är rätt bra. Men kommentarerna gjorde mig rädd för mina medmänniskor, eller iallafall vissa av dem som skrivit där. Fy!
Kram Ninna
Ja idioter finns det gott, man får försöka fokusera på vad man själv står och känner ... Åh nu hoppas jag på ett fint plus för dig!!! Kram
SvaraRadera