Vardagen har återkommit nu...
Idag började skolan.
Våra tjejer (guddöttrarna) åkte hem igår efter att ha firat sista dagarna på sommarlovet hos oss. Mina ögonstenar M 8år och N 6 år. Blir så glad när dom vill vara hos oss, och man får gosa och mysa med dem :-)
Vi har haft en trevlig semester, med några veckor på landet, ute med båten och i stugan, men om allt skall fungera så MÅSTE jag hålla i alla trådar, koordinera och planera för ALLT. Så semestern blir oftast jobbigare för min del med allt planerande för mat, aktiviteter och boende mm.
Så jag tog ett "egobeslut" och bokade en avslutade semestervecka på Gotland. För JAG ville dit. Frågade inte ens maken vad han ville. (men han ville åka med, annars hade jag åkt själv...) Så skönt. Miljöombyte för att ladda och tänka och bara va. För där kan man inte renovera, eller fixa trädgården, eller måla om...
Och jag tror jag lyckades bara va. Rätt bra för att vara mig iallafall. Besökte loppisar och åt gott fika. Fösökte släppa tankarna på vad som kunde varit och vad som försvann före semestern. Kotten.
Nu är vardagen åter här, med känslor och tankar som dundrar runt i kroppen.
Ska jag ringa kliniken och be om tid för fortsatta försök?
Ska jag strunta i allt och istället vända blad och inse att mammarollen inte är menad för mig?
Ska jag byta jobb, utbilda mig till nytt yrke, flytta utomlands eller "nöja mig" med befintligt liv?
Visst kan dessa tankar låta drastiska, men ibland känner jag att det verkligen är NOG!
Jag har nog tappat lusten, sugen och orken att "skaffa" barn. Det var ju inte tänkt att bli så här. Samtidigt är jag rädd att jag skall ångra mig en dag och DÅ inse att jag borde fortsatt kämpa...
Just nu vet jag inte. Om maken tar tag i nått så får vi se, men han nämner aldrig ett ord om kliniken eller om vi ska fortsätta...
Känner mig så ensam i vårt IVF:ande. Lever parallellt , men inte ihop....
OJ så långt och deppigt detta blev. Får väl ta mig i kragen och rycka upp mig. Ska ju på konferens i tre dagar med jobbet i helgen! PARTY!!!
Kram Ninna
Idag började skolan.
Våra tjejer (guddöttrarna) åkte hem igår efter att ha firat sista dagarna på sommarlovet hos oss. Mina ögonstenar M 8år och N 6 år. Blir så glad när dom vill vara hos oss, och man får gosa och mysa med dem :-)
Vi har haft en trevlig semester, med några veckor på landet, ute med båten och i stugan, men om allt skall fungera så MÅSTE jag hålla i alla trådar, koordinera och planera för ALLT. Så semestern blir oftast jobbigare för min del med allt planerande för mat, aktiviteter och boende mm.
Så jag tog ett "egobeslut" och bokade en avslutade semestervecka på Gotland. För JAG ville dit. Frågade inte ens maken vad han ville. (men han ville åka med, annars hade jag åkt själv...) Så skönt. Miljöombyte för att ladda och tänka och bara va. För där kan man inte renovera, eller fixa trädgården, eller måla om...
Och jag tror jag lyckades bara va. Rätt bra för att vara mig iallafall. Besökte loppisar och åt gott fika. Fösökte släppa tankarna på vad som kunde varit och vad som försvann före semestern. Kotten.
Nu är vardagen åter här, med känslor och tankar som dundrar runt i kroppen.
Ska jag ringa kliniken och be om tid för fortsatta försök?
Ska jag strunta i allt och istället vända blad och inse att mammarollen inte är menad för mig?
Ska jag byta jobb, utbilda mig till nytt yrke, flytta utomlands eller "nöja mig" med befintligt liv?
Visst kan dessa tankar låta drastiska, men ibland känner jag att det verkligen är NOG!
Jag har nog tappat lusten, sugen och orken att "skaffa" barn. Det var ju inte tänkt att bli så här. Samtidigt är jag rädd att jag skall ångra mig en dag och DÅ inse att jag borde fortsatt kämpa...
Just nu vet jag inte. Om maken tar tag i nått så får vi se, men han nämner aldrig ett ord om kliniken eller om vi ska fortsätta...
Känner mig så ensam i vårt IVF:ande. Lever parallellt , men inte ihop....
OJ så långt och deppigt detta blev. Får väl ta mig i kragen och rycka upp mig. Ska ju på konferens i tre dagar med jobbet i helgen! PARTY!!!
Kram Ninna
ivfandet tär på relationen. Hoppas att ni kommer fram till en beslut som båda är nöjda med.
SvaraRaderaKram
Jag hoppas att ni orkar samla energi igen till nya försök. Jag tror att du skulle bli en alldeles suverän mamma :) Försök tänka positivt; Kotten fäste ju ändå vid. Nästa gång går det hela vägen!
SvaraRaderaMånga varma kramar
Men gumman....ja det låter ledsamt.
SvaraRaderaÖnskar ibland att jag kunde få prata med dig på riktigt. Speciellt efter detta inlägg. han kanske bara inte är så bra med orden. Det var ju hans barn ckså som lämnade er...han vär det nog på sitt sätt.
Men jag förstår dig fullt och fast.
Som du säkert vet har jag ju barn sen ett tidigare förhållande. Då hade jag det precis så. Aldrig ett ord om de barn vi miste. Jag bar allt själv.
Jag känner så otroligt mycket med dig.
Om du vill nås jag på jesusrocksme(snabel a)live (punkt)se
Ser att du bor i stockholm - jag med.
Kanske en fika på stan någongång??
Skickar en stor kram!!
SvaraRaderaMånga tankar till dig....förstår vad du menar..
SvaraRaderaför så kände ja oxå när ja o Henrik försökte få barn....Henrik nämde inget medans ja fick planera ALLT...o hade ja inte gjort det..räknat dagar..ätit mediciner...schemalagt sexet osv så kanske inte Livia hade funnits...visserligen så hade min kropp börjat fungerat på egen hand då....men man vet aldrig...
Oavsett om man kan skaffa barn på egen hand eller via nån sorts hjälp så krävs det ju ändå två parter...en man o en kvinna...
Ja detta med alla tankar o funderingar...det är skitsvårt....vilket beslut ska man ta??....vad är rätt o fel?? vilken väg leder till lycka osv??
Ja har ju som ja skrev i ett svar till dig insett det att ja o A har ingen framtid ihop men ändå så ska ja troligtvis träffa honom till helgen...
Men det är mer för min skull...att ja ska liksom få ett avslut...stänga locket o gå vidare...men sen så hör ja en inre röst som säger nåt i stil med att: ähh skit i honom...träffa honom inget mer..låt det rinna ut i sanden för det har det ju i stort sett redan gjort...
Så ja är ändå lite i val o kval om ja ska träffa honom eller inte...
Själv då?? hur går det för dig o alla inblandade??
Nää nu får det nog bli sängen...
Önskar dig en trevlig helg med en massa go mat, dryck o trevligt sällskap....
Skickar över en MASSA kramar
Skickar en varm kram!
SvaraRadera