Nu är det skilsmässa på G...
Inte mellan mig och min underbara man (tack o lov) utan det är våra bästa vänner som efter bröllop för 7-8 år sedan (och två härliga barn) fått "fnurra på tråden" och "knak i fogarna". Mannen vill lämna allt för "att bo själv".
Min kära väninna mår ruttet (såklart) och behöver prata, älta, fråga, analysera, fråga igen och mala i flera flera timmar varje dag.
Jag vill finnas där som stöd, hjälpa, lyssna, ... men OJ vad svårt det är just nu!
Mina tankar vanndrar pinsamt ofta bort från vårt samtal och istället handlar mina tankar om min ÄL och BIM... Vilken EGO jag är!!!
SKÄMS!!!
Min väninna är förkrossad eftersom hennes familj och framtid slagits i spillror och jag kan bara tänka på min egen "mage"... eller snarare "brist på verksamhet i magen".
Jag är ju inte ens gravid. Ändå kretsar alla tankar kring magen. HALLÅ!!!
Håller jag på att få en härdsmälta i skallen eller VAD HÄNDER???
Jag har i alla år ställt upp för allt och alla. Funnits till hands. Stöttat. Nu är jag inte så "närvarande" som jag känner att jag borde vara. Lyssnar såklart, svarar, talar, stöttar, MEN tankarna seglar iväg emellanåt...
Nu hör det kanske till saken att ingen av våra vänner vet något om våra försök att bli gravida, ingen utom jag och maken. Vi har valt att ha det så.
Men jag känner mig SÅ ELAK som inte går upp i vännernas skilsmässa till 100%, den påverkar ju även oss eftersom vi är så tajta och deras barn är våra gudbarn.
HUR SKALL JAG BETE MIG???
.
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Hej!
SvaraRaderaJa tycker inte du är självisk eller nåt sånt...ska ja vara ärlig så tror ja inte hon ens märker att du sitter o "tänker på annat" utan hon är nog bara nöjd att du sitter där...
O det där att ingen vet...så är det för mig o min man oxå...vi har försökt i många år att få barn med som sagt många förfrågningar o antydan på att är det inte dags för barn nummer 2 osv...
Men visste de så kanske de inte skulle fråga så mycket...men det är nog så jobbigt som det är utan att en massa ska veta...
Sen så vet ja inte om det att man "skäms lite" eller så...för man kan ju inte rå för att det har blivit si eller så....
Men ja hoppas innerligt att ni kommer få eran önska uppfyllde...
Våran önskan har äntligen slagit in...o ja är snart i v 15...så ja håller tummarna att det ska gå vägen denna gång....
Ha en trevlig helg...o om du vill så får du gärna kika in på min blogg...du är hjärtligt välkommen....:-)
Hej:o)
SvaraRaderaJag tycker inte du ska ha dåligt samvete för din vän. Du finns där och stöttar. Men ditt fokus är naturligtvis på ert mål att få barn.
Du får absolut länka till mig, jag gör gärna detsamma:o)
Kram.
Hej Ninna! Halkade in på din blogg via din kommentar på Jennys blogg. Jag väntar tvillingar efter IVF-behandling och vet vad du går igenom, ville bara säga att det är en oerhörd emotionell och existentiell prövning att inte kunna få barn när man vill. Tycker inte du ska ha dåligt samvete för att du inte alltid räcker till för andras bekymmer. Däremot skulle jag rekommendera dig att berätta för några få i alla fall, ni behöver ju också stöd i detta. Lycka till! Hälsningar Elin
SvaraRadera