måndag 21 maj 2012

Jag flyr nu

Pappas begravning i fredags blev underbart vacker, fast tung och sorglig såklart, men fin. Kyrkan var helt överfull och likaså minnesstunden efteråt.

Så fint och skönt att möta pappas vänner & bekanta och känna deras stöd. Det kom blommor från folk som jag inte trodde visste om att pappa gått bort. Kyrkobesökare från när och fjärran hedrade min pappa.
Insättningarna till pappas minnesfond var enormt många, prästen tog sats gång på gång när han läste upp allas namn. Fantastiskt! Vi skänker ALLT till Sjöräddningen som låg pappa varmt om hjärtat!

Prästen sa det likande en stadsbegravning, då så många gått "man ur huse" för att hedra min pappa.

Hans bästis som varit sjuk en längre tid och inte orkat ta sig hemifrån på länge, kom till kyrkan, stödd av sina två söner. Vännen föll ihop i tårar över pappas kista. OJ vad det kändes i hjärtat!!!

ALLA var där och det kändes härligt att alla dessa personer delade sorgen och saknaden av min pappa, min älskade pappa som var så omtyckt av så många...

Men trots allt så är det JAG som förlorat min pappa för all framtid. Det skall bli intressant att se framöver hur många som håller sitt ord och "finns där för mig" när jag behöver dem...även en tid efter begravningen.

För trots allt så är det inte runt själva dödsfallet eller runt begravningen som sorgen är som värst. Det är efteråt. När luften gått ur. När sanningen kommer ifatt. När det sjunkit in och man verkligen fattar vad som hänt.

Jag orkar inte fatta riktigt ännu. Så jag flyr.

Efter de sista årens galna frånfall av nästan alla familjemedlemmar i vår familj, nu senast min djupt älskade pappa, så känner jag att jag måste byta miljö.

Så jag pyser iväg till MEXICO om några timmar. Stannar ca 10 dagar.

Måste hämta kraft att orka gå vidare.

TACK för era varma ord!

Kramar Ninna 

10 kommentarer:

  1. Jag förstår fullständigt. Ha en så bra resa du kan och sköt om dig! Många kramar!

    SvaraRadera
  2. Tyvärr brukar det bli så att folk inte hör av sig, även om de sagt annorlunda! Jag vet hur det är, många kanske vill höra av sig men vet inte vad de ska säga mm. Hoppas resan i Mexico blir bra för dig och att du får nya krafter med dig hem! Kram

    SvaraRadera
  3. Ha en jättebra tid in Mexico och samla mycket krafter som du behöver nu.
    Stora kramar till dig!

    SvaraRadera
  4. Du är verkligen värd en mexico-tripp.

    Vad skönt att du trots allt är nöjd (om man kan använda det ordet) med begravningen.

    Du har så rätt i att det är efter begravningen som det jobbiga kommer. När alla andra går vidare så inser man själv att man knappt fattat vad som hänt...

    Jag hoppas att det inte bara är tomma ord från omgivningen, men min erfarenhet är att det ibland är så tyvärr.

    Ta hand om dig.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Det är som du skriver, det är först efteråt som alla känslor kommer över en. Tungt! Jag lider verkligen med dig.
    Du gör helt rätt i att sticka iväg på lite ledighet! Försök att njuta så mycket som möjligt.

    Varma kramar

    SvaraRadera
  6. Vilken fin begravning det låter som. Ett fint minne.

    Mexico låter som en mycket bra idé! Det är du värd. Ha en skön vistelse!

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Hoppas du får en bra resa!

    SvaraRadera
  8. Helt rätt. Fly du...så du får andas och förhoppningsvis få några timmar här och där, då du kanske kan glömma verkligheten.
    Hoppas du får en fin tid i Mexico.
    Ta hand om dig.
    Hjärtekramar... <3

    SvaraRadera
  9. Ibland så är du o ja så lika...vi tycker, tänker o ser saker o ting så lika...

    Ja förstår precis vad du menar med detta om vilka är ens vänner efteråt...då man verkligen behöver nån..vem är då där??

    Ja kan väl inte påstå att ha hade nån vid min sida efteråt..mer än pappa då...men jobbigast för mig var nog ändå o se alla som "försvann" från pappa..han hade ingen..visst var min mamma min mamma...men hon var pappas livskamrat...
    hans fru...hans liv... det var han som delade sin vardag med mamma...ja hade Henrik men pappa hade ingen..

    Alla var så "hjälpsamma" före o strax efter men sen när han verkligen behövde nån så fanns ingen där mer än mig...

    Så ja vet hur det är o ha vänner o "vänner"... men ja hoppas att dina vänner verkligen är dina vänner..o att du kan ta hjälp ifrån dem om du behöver det...

    Av vad ja kunde läsa så verkar det ha varit som du sa en mycket fin begravning o även ja får känslan av att han var en fin, snäll, omtänksam o mycket omtyckt man som lämnar en stor saknad efter sig...

    Ja tycker du gör rätt i att ta en paus från allt o alla...ladda batteriern för att sen orka ta tag i saker o ting...

    Ja är i alla fall en av dem vännerna som finns här på nätet för dig...

    Mina allraste varma tankar...

    Kram

    SvaraRadera