Störtblödning på ÄP

Vår äggplockning den 22/2 blev en mardröm...igen...


Vi kom in på morgonen vid 07 till kliniken. Inskrivning och liten väntan innan jag kom in på salen vid 07,30 och maken gick iväg för att "göra sitt"...

Jag fick byta om till de supersexiga långstrumporna, hårnätet och operationsrocken. Mmm läckert... men skönt iallafall. :-)

Så kom en sköterska (barnmorska?) in med några piller (panodil och citodon) och satte en infart.

(Minns ni förra gången? (när första infarten, i armen, lossnade redan i sängen och jag blödde en del, då fick jag en ny infart i handen (aj!) som oxo lossnade på väg in i operation, jag blodade ner golvet och fick vända om för att få en ny, en tredje infart i andra handen (aj som fan igen). det var ett blodigt minne från vår ÄP)

Nu fick jag en infart i armen, utan problem. När maken kommit tillbaka, kände jag min lagom "lullig och dimmig i skallen av pillren", då sa sköterskan att det var dax för vår ÄP.

In till operation, invägning på vägen, som vanligt nåt kg plus efter sista ÄL-sprutan, (det har varit så varje gång. Denna gång kunde jag inte heller ha vigselringarna på mig efter ÄL-sprutan.)

Hälsade på läkaren, barnmorskan och praktikanten, fick hoppa upp i stolen, indentifiera oss för lab-personalen och så var det dax.

Innan jag fick mina "droger" i handen sa jag till läkaren, att jag har bara ett önskemål denna gång. Jag vill INTE ha ett nytt brännsår på magen efter värmedynan. (minns ni stora brännsåret jag fick den gången?)

Så långt allt väl!

Fick mina droger och blev "lagom väck", så inleddes processen. Upp på skärmen visades strax våra ägg och nålen. Plockningen gjordes på ena sidan och allt flöt på bra. Så när andra sidan skulle plockas gjorde det ont, så jag fick mer droger.

Men så plötsligt kände jag hur något började rinna ur mig, som om jag kissade på mig. Känslan var MYCKET märklig. Jag var alldeles för omtöcknad för att orka fråga vad som hände, men förstod att det inte var bra, för det blev en faslig aktivitet på personerna i rummet.

Så hördes ett stort "splash" och min man ryggade tillbaka. En stor blodpöl på golvet...

Jag blödde som en tok. Som vid en förlossning nästan. Barnmorskan och läkaren fick en väldig fart. Snabbt mättes mitt blodtryck (ca 100/60). Sedan stoppades blödningen med en gigantisk tampong. Nej ingen vanlig tampong, detta var en specialare för att stoppa underlivsblödningar. Den såg ut om en fyllt kondom med två långa snören. På det kläddes jag i nättrosor och tjocka bindor. Jag var så borta att jag inte märkte vad som pågick, mer än som i en luddig dimma. Ganska läskigt faktiskt.

Jag fick hjälpas tillbaka till vilo-salen, där jag kopplades upp mot dropp och övervakades i över 6 timmar efter ÄP. Jag var likblek, as-trött och sov hela tiden. Sedan piggnade jag till, hade värk "överallt" (nåja, magen och ryggen och underlivet var mörbultat), och ville bara hem. Så efter fler noggranna undersökningar om blödningen hade avstannat så fick jag tillslut tillstånd att åka hem.

När jag satt i bilen och vi rullade hemåt, var jag fortfarande "drogad" med smärtstillande, och tur var väl det. För jag kände varje lite sten på marken, varje asfaltsgupp och varje löv vi rullade över gjorde ont.

Hemma igen, var det soffläge som gällde. "Magen" sa ifrån, jag kunde inte sitta ligga eller stå utan smärta. Fy tusan. Samtidigt var jag makalöst trött och kunde inte sluta gäspa...

Sov till och från resten av dagen. Sedan somnade jag för natten redan vid 21. Fortfarande ont och öm.

Har ni någonsin varit med om en blödande störtflod vid ÄP???

Jag fick order om att vila ordentligt och sköta om mig till ET som blir idag den 24/2.