onsdag 6 februari 2013

Amningskrav?

Läser om så många fina mammor som stressar ihjäl sig över vad som är rätt - när det gäller amningen.

Amning ger barnet bästa skyddet, det vet man ju. Ersättning är inte detsamma. Det mättar men inte lika länge som amning. Men ersättning är toppen när amningen skiter sig.

Om amningen fungerar eller ej hänger på många faktorer såklart: finns det mjölk? KAN barnet amma? Har mor och barn den "rätta" tekniken"? VILL mamman amma?

Andas nu, andas...Jag menar bara- ta det lugnt. Amma när barnet är hungrig och när du kan - OM du kan. Visst är det väl bra att helamma, men det förutsätter ju (FÖR MIG IALLAFALL) att det fungerar för både mor & barn, inte vad alla andra tycker, säger och tror sig veta. :-)

Jag hoppas, vill och tror att jag kommer amma länge, så länge jag kan och Pärlan vill iallafall. OM JAG KAN!

Kan tro att det är skitsvårt att släppa stressen, man får ju ibankat i sig att amma är det rätta. MEN OM DET INTE GÅR DÅ??? Ska man verkligen behöva känna sig som en usel mamma, en misslyckad varelse som vägrar sitt barn det bästa? NEJ! Gör det som fungerar FÖR ER. Matning får inte bli en stressfaktor som trasar sönder er båda, ja kanske hela familjen...

Oj vad många "kloka" råd ni får av mig som aldrig ammat...

Min enda erfarenhet av amning är de 2 bäbisar jag haft boende hos mig sedan 3 resp 5 veckors ålder pga trassel i deras biologiska familj. Det har fungerar perfekt trots att jag aldrig ammat dem, av naturliga skäl... Båda flickorna är fina och friska idag (10 samt 7 år gamla). Jag säger inte att amning inte behövs - jag säger bara att det KAN fungera ändå - utan amning. :-)

Gör som det passar för DIG och din bäbis!

Hoppas jag inte rör upp för många känslor nu, detta är min åsikt idag. Imorgon kanske jag ändrat mig ;-) hi hi

Kram Ninna

6 kommentarer:

  1. På bb var de helt rabiata på att man skulle amma vilket nästan fick mig att vilja tvärtom... (alla visade olika knep och förkastade det andra hade visat). Men även sen när vi kom hem och amningen funkade så kom kommentarer som "ska han amma nu IGEN? Han åt ju för inte så länge sen" som gjorde mig lite osäker i början.
    Nä, det gäller att 1. Veta vad man vill (vill man försöka amma eller inte) och 2. Lita på sig själv och sin magkänsla.
    Man är ju varken bättre eller sämre mamma om man ammar eller ger ersättning. Tror det finns fördelar med båda sakerna!
    Så tror jag :-)

    SvaraRadera
  2. Kan inte göra annat än att hålla med- man ska göra det man mår bäst av!
    Jag hade tänkt innan tvillingarna kom att jag ville amma och hade tänkt göra det tills de var nästan ett år. Sen blev det inte riktigt som planerat. Dels så föddes de 10v för tidigt, jag hade mjölkstockning 5 gånger de första två månaderna i deras liv. Visst testade vi amning och de klarade att suga en liten stund när de var två veckor från fullgången tid. I samma veva så åkte vi hem och 4 dagar efter hemkomst så kunde vi ta bort sonderna för att de åt fulla mål på flaska. De fick då hälften min mjölk och hälften ersättning. Fortsatte och pumpa någon vecka när den 5:e mjölkstockningen kom med feber frossa och matthet några dagar. Totalt hade jag då varit sjuk i detta mer än en halv månad av deras liv. Orkade inte vara hos dem eller ta hand om dem ens, sambon fick sköta allt.
    Här fick det vara nog, nu får de bara ersättning. Håller sig 4-5 timmar varje mål och mår hur bra som helst och deras mamma mår också bra.
    Det är inte värt att slita ut sig bara för att man ska, alla i familjen ska ju må bra!
    En kompis till mig berättade att de var ca 10 småbarn i hennes föräldragrupp och det var bara hennes son som fått ersättning. Han var nöjdast och mättast av alla barn och hade hittills (vid 2 års ålder) varit minst sjuk av alla så ersättning är nog inte alltid sämre än bröstmjölk.
    Gör det som passar dig bäst, det är Superbra att ha ett mål att vilja amma! Maten har man ju alltid med sig och så har den ju rätt temperatur :-)
    Många kramar!

    SvaraRadera
  3. Du har så rätt Ninna. Jag delammade "bara" mina killar i 6 veckor. Mer orkade jag inte då amning varje timme på natten inte direkt gjorde underverk r produktionen. Och jag är stolt över att jag trots allt ammade tvillingarna lite..

    MEN - såhär i efterhand sörjer jag att jag inte kämpade mer. Inte gör någon utomståendes skull - utan för min egen. Det var ju så himla mysigt - även om det även var tufft - så var det en så speciell känsla..

    Jag hoppas du kan och att det funkar - men det är inte värt allt - välmående hos mamma å barn går ju först!

    Kram (och ja, lite osammanhängande kommentar.. :-))

    SvaraRadera
  4. Du har alldeles rätt! Men ersättning mättar faktiskt mer än amning, åtminstone är det så för min bebis. Jag ammar så ofta han vill, men vid tolv-målet på natten brukar han få ersättning istället och då sover han till fem på morgonen och jag får sova en längre stund också. Amningshetsen verkar bli värre för varje år, det borde ju vara tvärtom! Stressade mammor med dåligt samvete är inte bra för något barn! Så funkar det inte-kämpa inte ihjäl dig. Gå inte på det där att alla kan amma om de bara vill.

    SvaraRadera
  5. Så himla bra skrivet.
    Efter mitt akutsnitt (som skapade mycket känslor och inbyggd stress) så hade jag väldigt svårt med amningen. På BB sa de först att alla mammor minsann kan amma och jag vägrades ersättning till min pojke. Efter andra natten utan någon mat på BB så fick han ett blodsockerfall och slutade andas mitt i natten, det var bara tur att vi upptäckte det. Läkarna var fantastiska och allt gick bra men sen var barnmorskorna tysta med att alla kan amma. Jag delammade i 6 veckor och gick sedan helt över till ersättning. Min treåring är en stark och frisk liten kille "trots" det:)
    Med det vill jag säga att det inte är så konstigt med hetsen när tom BB har sådana åsikter.

    SvaraRadera