V.32 idag och vi går in i Åttonde Månaden...
Detta är ord jag aldrig våga ens drömma om. Att jag, JAG, skulle vara i åttonde månaden med en livlig krabat i magen. Så otänkbart, så avlägset och så vansinnigt efterlängtat i alla dessa långa, långa, smärtsamma, år fyllda av kamp, och förluster gång på gång...
Men här är vi nu.
Gravida i v.32 och påväg in i Åttonde månaden.... H E L T underbart!!!
Dagligen kommer det fortfarande över mig, alla känslor och tankar jag hade när jag kämppade för detta underverk. Hur låg jag kunde känna mig, värdelös, ofullständig utan barn, nerbruten och ensam.
Tills jag träffade er!
Alla ER underbara blogg-systrar som fattade vad det handlade om, som själva kämpat och kämpar, som själva gått igenom samma helvete många gånger om. Hos er fann jag stör, förståelse och samhörighet.
MAGISKT. Det stärkte mig i all sorg, att orka kämpa på och kämpa på igen, när drömmen och hoppet krossats ännu en gång...
Mitt varmaste TACK till er alla som stöttat och funnits där när allt var apjobbigt.
Jag hoppas att även jag själv kunnat bidra till något här i IVF-blogg-världen, bara genom att skriva av mig helt fritt ur hjärtat :-)
Skriver dessa radr med en livlig sprattlande krabat i magen, som gång på gång påkallar min uppmärksamhet. Ett mirakel! Mitt mirakel!!!
Längtar SÅ tills vi ses om 8 veckor, för visst håller du tidtabellen lilla Pärlan???
Kram Ninna
Detta är ord jag aldrig våga ens drömma om. Att jag, JAG, skulle vara i åttonde månaden med en livlig krabat i magen. Så otänkbart, så avlägset och så vansinnigt efterlängtat i alla dessa långa, långa, smärtsamma, år fyllda av kamp, och förluster gång på gång...
Men här är vi nu.
Gravida i v.32 och påväg in i Åttonde månaden.... H E L T underbart!!!
Dagligen kommer det fortfarande över mig, alla känslor och tankar jag hade när jag kämppade för detta underverk. Hur låg jag kunde känna mig, värdelös, ofullständig utan barn, nerbruten och ensam.
Tills jag träffade er!
Alla ER underbara blogg-systrar som fattade vad det handlade om, som själva kämpat och kämpar, som själva gått igenom samma helvete många gånger om. Hos er fann jag stör, förståelse och samhörighet.
MAGISKT. Det stärkte mig i all sorg, att orka kämpa på och kämpa på igen, när drömmen och hoppet krossats ännu en gång...
Mitt varmaste TACK till er alla som stöttat och funnits där när allt var apjobbigt.
Jag hoppas att även jag själv kunnat bidra till något här i IVF-blogg-världen, bara genom att skriva av mig helt fritt ur hjärtat :-)
Skriver dessa radr med en livlig sprattlande krabat i magen, som gång på gång påkallar min uppmärksamhet. Ett mirakel! Mitt mirakel!!!
Längtar SÅ tills vi ses om 8 veckor, för visst håller du tidtabellen lilla Pärlan???
Kram Ninna



