Igår kväll hade jag enhetsmöte med mina 11 närmsta kollegor. Vi har alltid trevligt tillsammans och kramas, skrattar och äter nåt tillsammans på mötena.
På detta möte var det en kollega som valde att berätta om sin växande mage, hon är i v.14. Alla blev glada och grattade henne.
Jag såg min chans och flikade in någon om min egen växande mage. Kollegorna skrek högt av glädje!!! Grattis-önskningarna höll på resten av mötet och fortsatte per sms under hemresan :-)
Dom kunde inte fatta att jag hållt hemlisen för mig själv i nära 24 veckor :-) hi hi hi
"Så fräckt att ha en så fluffig kofta!!" sa dom och drog genast undan den! Min mage syns MYCKET TYDLIGT utan koftan så det kom fram massor av nyfikna händer och ville känna på magen. "Varsågoda" sa jag, och lät dem hållas :-)
Ena kollegan sa "-Jag visste det, du hade en helt annan rundning på magen på mötet i söndags mot förra mötet för 3 veckor sedan". Och det stämmer ju. Hon var så glad att det inte var "bara julmaten som satt sina spår"... :-)
Skönt att de närmsta kollegorna vet nu. Däremot har vi valt att inte berätta för någon alls om HUR Pärlan kom till. Det vill vi ha för oss själva. Känns inte som om jag vill stämpla Pärlan med en etikett. Folk har så lätt för att döma. Det räcker med att jag är äldsta morsan i universum...lixom...
Kram Ninna
På detta möte var det en kollega som valde att berätta om sin växande mage, hon är i v.14. Alla blev glada och grattade henne.
Jag såg min chans och flikade in någon om min egen växande mage. Kollegorna skrek högt av glädje!!! Grattis-önskningarna höll på resten av mötet och fortsatte per sms under hemresan :-)
Dom kunde inte fatta att jag hållt hemlisen för mig själv i nära 24 veckor :-) hi hi hi
"Så fräckt att ha en så fluffig kofta!!" sa dom och drog genast undan den! Min mage syns MYCKET TYDLIGT utan koftan så det kom fram massor av nyfikna händer och ville känna på magen. "Varsågoda" sa jag, och lät dem hållas :-)
Ena kollegan sa "-Jag visste det, du hade en helt annan rundning på magen på mötet i söndags mot förra mötet för 3 veckor sedan". Och det stämmer ju. Hon var så glad att det inte var "bara julmaten som satt sina spår"... :-)
Skönt att de närmsta kollegorna vet nu. Däremot har vi valt att inte berätta för någon alls om HUR Pärlan kom till. Det vill vi ha för oss själva. Känns inte som om jag vill stämpla Pärlan med en etikett. Folk har så lätt för att döma. Det räcker med att jag är äldsta morsan i universum...lixom...
Kram Ninna
Skönt att berätta. Jag tyckte också att det var lite jobbigt att berätta men att det kändes skönt efteråt.
SvaraRaderaSå gammal mamma blir du inte <3 :) det är många som får barn vid 40 års åldern! :) min sambos kusin är han 46 år och hon 43! Så gå inte runt och känns dig gammal :)
SvaraRaderawww.liten2013.wordpress.com