Välkommen till oroliga tankars värld!
Jag tror vi IVF:are (oavsett metoder) är så vana vid allt som går fel och skiter sig i tid och otid, så vi har SÅÅÅ mycket svårare att glädja oss när vi väl blir gravida. Är själv i v.23 och fattar det inte alls, tankarna kommer över mig dagligen "varför skall det fungerar denna gång...". Fy så svårt att slappna av och njuta, bara glädjas åt miraklet i magen.
Pärlan sparkar och buffar i magen och gör sig påmind och hjärtat hoppar till av glädje, bara för att sekunden efter återigen vandra i oroliga träsket igen...
Trist men sant. Du som fortfarande kämpar därute - du är inte ensam! Inte ens trots graviditet är lyckan total...
Kram Ninna
Jag tror vi IVF:are (oavsett metoder) är så vana vid allt som går fel och skiter sig i tid och otid, så vi har SÅÅÅ mycket svårare att glädja oss när vi väl blir gravida. Är själv i v.23 och fattar det inte alls, tankarna kommer över mig dagligen "varför skall det fungerar denna gång...". Fy så svårt att slappna av och njuta, bara glädjas åt miraklet i magen.
Pärlan sparkar och buffar i magen och gör sig påmind och hjärtat hoppar till av glädje, bara för att sekunden efter återigen vandra i oroliga träsket igen...
Trist men sant. Du som fortfarande kämpar därute - du är inte ensam! Inte ens trots graviditet är lyckan total...
Kram Ninna
Grattis till din graviditet och snart har du passerat de kritiska veckorna och chansen för att det går bra blir bara större och större. Oro för att det kan gå snett är inte konstigt men det är också något man kan leva med hela livet. Total lycka är nog något som man inte ska räkna med för att nån blir gravid eller när bebisen är född. Jag tror att man behöver jobba med sånt, att tränga bort "tänk om" och tankar på att alla andra är lyckliga. Total lycka kommer nog inte från händelser utan inifrån... Hoppas det kommer gå bra för er!
SvaraRaderaSofie
Det är liksom för bra för att vara sant, så man vågar inte riktigt tro på det. Och så kanske man vill försöka gardera sig för att inte bli lika hjärtekrossad om det skulle skita sig igen... :oS
SvaraRaderaHttp://ohmira.blogg.se
Jag var precis likadan men allt gick bra och det kommer det att göra för dig med .kramar Lina
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar! Nu, mot alla odds och en spontanare så vågar jag inte våga och framförallt har jag väldigt svårt att förstå att vi lyckats igen.
SvaraRaderaEfter vår förra IVF så gick jag och pratade 1gång i veckan, för att få hjälp att förstå och få hjälp att hantera all oro och konstiga känslor.
Denna graviditet kommer jag gå 1 gång/mån för att få hjälp. Jag hoppas på att det ska gå lika bra.
KRAM Lila
Exakt så tänker jag också, men jag hade ju hoppats att den värsta oron skulle släppa med sparkarna - icke alltså! Attan!
SvaraRaderaJag har börjat nojja över att jag inte tycker att magen växer (vet ju inte hur mycket den ska ha gjort det vid det här laget). Nojjningen tar visst inte slut förrän man möter den lill*. Det finns de som hävdar att den sedan håller i sig livet ut men det känns som att vi pratar om olika oro.
En tjej skrev på sin blogg att hon inte alls är lika orolig sedan hon fick sitt efterlängtade barn, hon kan nu se den lille och läsa hans signaler.
Men visst ska det väl gå bra, för både dig och mig? Tycker jag vi har bestämt :)
Kram!
Hej!
SvaraRaderaÄr själv gravid efter IVF och har hittat in på din fina blogg. Är i V. 24 nu och har bestämt mig för att detta ska gå, trots det kommer tvivel och osäkerhet ibland. Jag hade faktiskt hjälp av att berätta för den närmaste omgivningen, för om jag inte sa det till ngn så kändes det som att jag inte hade en chans att tro på det själv.
Även om jag inte känner min bebbe hela tiden så gör den sig verkligen påmind om att den är där precis när jag behöver det som mest och för varje dag och vecka så kommer vi närmare vår önskan, att bli en familj <3
Varmt lycka till!!
En i samma sits