Uppföljning Hjärtakuten

Idag kom en kallelse till uppföljning från Hjärtaktuen. Oj, det känns ju bra att dom är så noga.

Så i början av januari skall jag in till Kardiologen på sjukhuset för att undersöka hjärtat med ultraljud och ett gäng maskiner som skall följa mig under nån dag.

Spännande men oxo lite läskigt. tänk om dom upptäcker ett hjärtfel... Nej, nu ska jag inte nojja upp mig över det.

Jag är istället glad att dom verkligen tar problemet på allvar och gör en grundlig uppföljning.

Besöket på baby-butiken igår gav resultat. Maken åkte med och vi provkörde vagnar. Han fick en annan syn på det här med prylar till Pärlan. Yepp, allt kostar. Vissa saker kostar massor. Andra kostar mer :-)

Så nu skall han starta ett sparkonto för inköp av nödvändiga ting till Pärlan (som vagn & babyskydd mm)

Själv skall jag, efter vårt RUL den 27/12, börja rota fram kläder och storleks-sortera dessa. Har ju köpt på mig en hel del kläder (som jag sparat) till mina söta gudbarn.

Återstår att se om Pärlan är en tös (=välfyllt garderob redan) eller en pojk (=får gå med rumpan bar)

Kram Ninna


UPPDATERING

Fick en ANONYM kommentar att det inte finns tjej och killgrejjer. Men alltså. Kan jag verkligen ha en grabb i rosa volangklänning och glitterkjol??? Eller en tjej i Skjorta, slips och väst??? Verkar som alla "HEN"-debatter stiger folk åt huvudet. Jag är själv uppväxt i killkläder= blått blått blått, eftersom jag fick ärva allt, men inte i skjorta/slips. Där drog mamma gränsen. Tröjor och byxor var dessutom mer neutrala då. Inte med barbie eller spiderman på allt, som nu...

Jag har dock en hel del snygga rosa tröjor som är Unisex, dem klär jag både en kille och en tjej i, utan problem. Rosetter och volanger på killkläder däremot, nej tack.

Så kära ANONYM: NEJ jag tänker inte klä en pojke i rosa klänningar bara för att jag redan har dom. Nån måtta på knasigheterna får det vara. MEN OM HAN SJÄLV VILL HA DEM SENARE, så inte mig emot :-)

12-12-12

Coolt datum idag, säkerligen många som passar på att förlova sig, eller gifta sig eller födas. Tänk så häftigt personnummer: 2012-12-12-xxxx.

Själva så gifte vi oss då det var extra många lyckosiffror i datumet: 08-08-08...Den egentliga anledningen var förstås att maken valde detta datumet för att ha en endaste chans att komma håg bröllopsdagen... Och det har ju ändå inte fungerat så väl...

Idag ska jag och Pärlan åka till vår babybutik här på orten, för att börja kolla runt på lite saker och ting :-)

Kram Ninna

Återbesök efter akutresan

Idag fick jag gå till vår husläkarmottagning och ta uppföljande blodprover för att kolla att värdena gått åt rätt håll (dvs. sänkan=neråt...). Det har dom. Sänkan =12 idag. Så jag är frisk nu. Phu!

Det var ett tag sedan jag träffade min fantastiska husläkare A. Hon tog emot idag, och läste det skumma pappaer jag fått från doktorn på Gynakuten, om uppföljning av sänkan. Den läkaren skrev ingen remiss utan ett brev till "vederbörande husläkare".

Doktor A läste brevet och hajjade till. "...normal Graviditet"... Är du gravid???

"Ja, det nämde jag ju lite kort, alldeles i början, typ v 7, sa jag. "

"Men Ohhh vad roligt", sa doktor A. " -Visa mig magen då!, Vilken vecka är det nu?"
"V.17" sa jag. Och hon grattade flera gånger och var så glad.

Och den fick hon se. Himmel, det går ju inte att dölja nu :-)

I lördags spände det och drog i magen så jag trodde jag skulle bli knäpp. Det gav resultat. I söndags kunde jag inte längre knäppa jackan. Så jag har tagit makens tjocka dunjacka. OUps, bara ca 5 cm kvar i den att växa i...

Pärlan börjar ta plats. Nu är det bara gravidbyxor jag vill ha på mig. Allt annat spänner så jag inte kan andas.

Var köper ni sköna kläder med STOOOOOR plats för magen? Trosor tex. supersvårt att hitta!

Pärlan rumlar runt därinne, det känner jag flera gånger om dagen. Längtar tills rörelserna blir så tydliga att maken kan känna dem :-)

Kram Ninna

Hemma igen från akuten...

Vi åkte in till akuten igår natt, efter att ha talat med sjukvårdsupplysningen och ambulanspersonalen.

Maken hade skottat fram bilen och fram till vägen, så vi kunde åka själva.

När jag kom fram (kl 00.35) hade det värsta gett sig med rusningen/krampen i hjärtat. Kände mig rätt fånig faktiskt som kom in "utan problem", men vips var jag inlagd på hjärt-akuten med massor av aparater påkopplade och en aldrig sinande ström av supertrevliga läkare och sköterskor som kollade upp mig.


Som en av sköterskorna sa - "det är för att du är gravid, då tar vi inga risker utan dubbelkollar allt"! Oh, det kändes ju bra! :-)

Dom tog massa blodprov och jag fick en infart i armen, "den kommer du behöva snart" - sa sköterskan.

Så jag fick ta ekg -kolla hjärtat. Allt så bra ut, men hjärtläkaren CAmilla hittade ett liiiitet blåsljud på hjärtat. Helt ofarligt, s hon. De flesta har det utan att veta det och utan att det ger problem. (Min mamma berättade imorse att hon haft det sedan hon var barn, men aldrig sagt nåt tidigare...)

Så till kräkningarna och febern. Yepp. Blindtarmen sa dom. HELVETE tänkte jag, vill ju inte operera mig nu!!! "Vi ska kolla den noga, eftersom du har hög feber och jättehöga CRP (infektionsvärden)

Så fick jag ligga kvar på hjärtakuten att tag. Jag fick dryckes och ätförbud.  Efter några timmar kom hjärtsköterskan Linda och gav mig en coctail. Den var ett medel mot syrorna i magmunnen som kan ge symtomen "kramp i hjärtat" som jag kände av. Hjärtläkaren sa att dom vill testa detta först, för att utesluta magsyran. Jag svepte denna coctail (satan vad det smakade pyton...) och kände direkt att hela munnen, tungan, gommen, halsen - allt bedövades... Som en tandläkarbedövning.  Efter ca 15-30 min skulle den ge full effekt. Jag kände en liiiten förbättring av krampen, men det mesta hade ju släppt redan innan vi kom fram.

Sköterskan som gav mig min coctail berättade om sina båda graviditeter och att hon varit tvingad att leva på denna smörja då hennes livmoder pressade upp magsäcken och syran åt fel håll. Precis som det blev för mig. Jag fick ju värsta krampen när jag låg ner i soffan i feberskakningar, det var då syran rann åt fel håll.

Lilla Pärlan, så du gör! :-)

Nåja, inte tog det slut här inte. Oh no! Blintarmen kvar, ni vet... Så jag skickades till Kirurgakuten. Visste inte ens att sjukhuset hade så många olika akuter...

Där förklarade kirurgläkaren Anja att dom ville kolla min blindtarm med ultraljud (pga Pärlan kunde ej röntgen göras) men ultraljudsläkaren började först kl 08. Kl var nu 04,30. Så dom skrev in på mig på krurgavdelning 63 och en vaktis skulle komma och hämta mig dit. Jag fick även ett vätskedropp i infarten eftersom jag spytt och inte lyckats få i mig så mycket dricka sedan dess. Kl 05,30 kom vaktis och jag kom upp på avdelsningen. Fick korridorplats. Helt ok. Skulle ju bara vara där några timmar tänkte jag.

Eller inte. Vips så hade en sköterska trollat fram en plats i ett kvinnorum. (två damer i 70årsåldern och jag) Där somnade jag till slut. Maken fick slumra i dagrummet i väntan på mitt ultraljud.

Så vi 07,20 tändes hela rummet och en barsk läkare kom in och väckte oss. Oj, jag hade sovit i 1½ timme! Utvilad :-) NOT! Men hon meddelade att det var dags för mitt ultraljud och att gynakuten ville jag skulle komma till dom efteråt. Jahapp. Bara lyda.

Så började hon klämma på magen för att kolla blindtarmen ( som aldrig gjort ont - inte nu heller...) "Du måste ju slappna av i magen, förstår du väl" - fräste läkaren när hon klämde över livmodern.
"Ja, det är väl inte JAG som bestämmer hur hård livmodern är" - svarade jag... (och tänkte fula tankar...=pucko!!!)
"Jasså, är du GRAVID oxo.....suck...." svarade läkaren.
"Jo, som det står ÖVERST på min journal..." svarade jag (=fler fula tankar.....)

Så vid 07,50 kom 2 sköterskor och körde iväg mig till ultraljudet. Där konstaterade läkaren att allt så bra ut. Inget problem med blindtarmen. THANK YOU!!! Det blir inte operation!!!!! "Oj då, där sparkar visst en fot", sa hon plötsligt. Hon var så koncentrerad på blindtarmen och kollade inte alls Pärlan, som Gyn skulle kolla.

(Kändes väl lite knasigt när jag ändå var på UL att dom inte kollade både och, det skiljer ju bara typ 5 cm på magen... istället för att åka till en annan avdelning och kolla Pärlan med UL där...)

Så vi 08,30 kom en vaktis och körde tillbaka mig till rummet på kirurgavd 63. Barska läkaren som klämde på min mage röt i telefon till kollegorna på Gynakuten, att "eftersom hon är GRAVIIIIID så är hon ju inte mitt problem längre. Hon är ERT ansvar nu" och ville jag skulle få komma dit på en gång. Men gynakuten hade kö och jag fick vänta. Inte mig emot, jag fick nu sova i nästan 2 timmar innan det var dags för färd mot gynakuten. :-)

Vi 10,30 gav jag upp. Smärtan i armen där jag fick västskedroppet gjorde så JÄVLA ONT att jag bad dom ta bort det. (Kändes som om jag hade en uppblåst blodtrycksmanchett på överarmen i 6 timmars tid.) Hade då fått i mig ca 900ml av 1000ml...sedan kl 04,30. Dom tog bort droppet, och gav mig ett nytt i andra armen.

Så kl 11 flyttades jag till Gynakutan. Sköterskan sa att jag fick åka dit i sängen (istället för rullstol) efter den sönderhackade natten jag haft. TACK!

Kom fram till gynakuten och fick köplats. Dom hade bara 1 läkare på plats, då 1 var sjuk och 1 inte kom fram pga vädret...

FORTFARANDE med dryck och ätförbud. Men med ett smarrigt dropp i armen :-)

Jag fick vänta till 14,30 innan dom undersökte mig.  NÅGOT degig i huvudet efter ca 15 timmar på olika avdelningar och med kraftig sömnbrist...

Fick en otroligt virrig läkare som ställde de mest skumma frågor...Men hon gjorde till slut en undersökning av magen, livmodertappen och sa att hon ville kolla med ultraljud. Visst, sa jag.
 "Men jag måste kolla med en kollega", sa hon. "Jag vet inte hur det fungerar"... Oj då, förtroendeingivande...

Kollegan kom och visad. Snabbt sa kollegan. "Där ser du hjärtat - då är du klar"- Så stängde hon av inna vi fick se nåt.

Jag var så slut att jag inte ens ifrågasatte det. Ville bara hem. Pärlan sparkade ju med foten på det tidigare UL för blindtarmen, och nu pickade hjärtat. Får väl tro att Pärlan har det bra då. Imorgon lördag är det v.17 för oss :-)

Jag blev beordrad av läkaren att komma tillbaka på måndag eftersom mitt infektionsvärde är så högt och febern fortfarande är kvar.

Så vid 15,30 blev jag utskriven och droppet bortplockat. Raka vägen hem!


Själv ska jag sova en helg nu...:-) phuuuuuuu

TACK FÖR ERA HÄLSINGAR!!!

Kram Ninna

Mot akuten...

Fick en galen runing av hjärtat nu ikväll, en flera timmar lång, ihållande kramp som gjorde att jag verkligen får kämpa för att andas.

Kom in omedelbart sa sjukhuset. Så nu åker vi...

Kram Ninna

Ligamet-trassel?

Hjälp mig, tjejer!

(OBS, lite äckelvarning om ni är känsliga)

Ni som kan och vet allt :-)

I går tokspydde jag i över 4 timmar, kaskadspyor som var så kraftiga att jag nästan tuppade av. Hade ätit en halv pizza och det ville magen inte ha, så några timmar efter lunchen kom allt i retur, flera gånger.

Jag blev så mör i kroppen och fick hiskeliga smärtor i magen. Maken blev orolig och ringde sjukvårdsupplysningen, men det gav noll hjälp.

Jag kände hela dagen från lunchen och fram till spyorna startade, att mycket bubblor åkte runt i tarmarna. SHIT, vad ont det gjorde!!! Som knivar som skar mig i hela magen.

Sedan kom spyorna och en galen "träningsvärk" i sidorna och magen efter det... Strax före midnatt kande jag att det lugnat ner sig och vi försökte somna.

Imorse när jag vaknade hade jag fått en galen feberfrossa och hela dagen har jag haft runt 38+ gr trots febermedicin. Jag är ju riktig lågtempare med normaltermp runt 35,6 så nu mår jag SKIT. Skakar i feberfrossa och har galen febervärk i hela kroppen, alla leder och i ögonen. (Som vanligt när jag får feber.)

NU till frågan. Igår när jag spydde så fick jag ju som träningsvärk i magen. Riktigt ont gjorde det, speciellt på en enda punkt långt ner i magen å höger sida. Smärtan har suttit kvar på samma punkt hela dagen, jag kan inte gå rakt och inte sträcka ut kroppen. Har jättesvårt att lägga mig/sätta mig upp, för det gör TOKONT på fläcken då.

Maken har googlat runt och fått veta att det kan vara LIGAMENTEN som håller upp livmodern, som sträckts ut ( för dom kan väl inte lossna????????)

Kan det stämma???

Blir orolig för Pärlan såklart, men i den magen känner jag inget. Jo, jag är som en ko med flera magar. Hade ont i mat-magen igår. Inte i Pärlan-magen :-)

Hur länge kommer denna värk sitta i? Lagas det av sig självt? Behöver jag kolla upp det?

Vi har ju en galen snöstorm här oxo, klass 2 varning och är helt insnöade. Glad så länge elen är kvar så jag kan blogga.

Nu ska jag lägga mig ner igen, om jag klarar det. Gör SÅ ont!

Kram Ninna

Förlossnings-uträknare

Stämmer detta? Kul läsning är det iallafall :-) 

I dag är du 15 veckor och 1 dagar gravid.

Befruktningen ägde rum omkring:

31. augusti 2012

Hjärtat börjar att slå:

25. september 2012

Embryot rör sig:

19. oktober 2012

Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:

26. oktober 2012

Alla inre organ är färdigbildade:

26. oktober 2012

Risken för missfall avtar:

9. november 2012

Illamåendet avtar för de flesta:

16. november 2012

Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud):

23. november 2012

Fostret sväljer och kissar:

7. december 2012

Ungefärlig tid för ultraljud:

14. december 2012

Du kan känna fostrets rörelser:

21. december 2012

Fostret börjar få regelbundet sovmönster:

4. januari 2013

Fostret börjar att höra:

25. januari 2013

Nio av tio barn överlever om de föds nu:

22. februari 2013

Många foster lägger sig med huvudet nedåt:

29. mars 2013

Beräknat förlossningsdatum:

24. maj 2013

Ska bli spännande och se om detta stämmer, vill ju känna av Pärlan NU :-)

ELLER ÄR DET PÄRLAN JAG REDAN KÄNNT AV???? Vi får väl se :-)

Klicka här om du vill ha en egen Förlossnings-uträknare

1:a Advent med bäbis i magen

Kan inte fatta att jag - JAG - kan få skriva denna rubrik i år....."1:a Advent med bäbis i magen"...

En dröm som så länge bara varit en dröm, har nu besannats och vi har en bäbis i magen...

V.16 idag (15+0) och jag njuter av julens ankomst. Snö :-) Julblommor :-) Julstjärnor :-) Allt!!!

Inatt kom det ca 35 cm snö hos oss :-)

Ser fram emot vårt RUL den 27/12, hoppas allt ser fint ut då oxo... Kan ju inte låta bli att vara lite nojjig till och från, känner ju inget ...

När börjar jag känna av Pärlan? Fick frågan av vännen Anna i veckan. Hon känner av sin lilla tjej jättemycket, men hon ligger ju 6 veckor före mig...

Ska på födelsedags middag idag hos bästa vännerna, har ännu inte sagt något. Hoppas jag han hålla mig...

Nu ska jag på julmarknad!

Önskar er en underbar Adventshelg!

Kram Ninna

Baby-boom bland vännerna

Så var det dax igen. Babyboom bland vänner & bekanta!

Nu strömmar baby-beskeden in från höger och vänster.

Tommy har fått en son!
Eva fick en liten i lördagskväll (övertid 2 veckor)
Madeleine är beräknad till nästa vecka,
Lotta väntar smått i vår,
Anna får en liten i april, hon ligger 6 veckor före oss..

Själva har vi bestämt oss för att avvakta med  att berätta om vår egen nyhet PÄRLAN tills efter RUL i nyår. Då är vi i v.20. Bara min mamma vet.

Skall bli spännande att höra och se hur omgivningen reagerar på beskedet.

Kram Ninna

Älskade lillasyster- du fattas mig!

Idag skulle min lillasyster fyllt 37 år. Men hon lämnade oss hastigt alldeles för tidigt för 4 år sedan, bara några veckor efter vårt bröllop.

Du fattas mig! Det gör lika ont nu - som då!

Älskar dig så...

Din storasyster Ninna

40årig bröllops dag - Nu vet mamma!

Idag firade vi mina föräldrars 40åriga bröllopsdag! Det var mammas önskan att vi skulle fira dagen trots att pappa gick bort för - på dagen - 7 månader sedan , den 25 april.

Pappa ville så gärna fira bröllopsdagen med kalas. Nu blev det så, men ändå inte riktigt som vi hade önskat såklart.

Vi skulle gått ut på restaurang, men det blev ändrade planer och vi träffades hemma hos mamma istället. Hon hade gjort en härlig lunch med lax, och till dessert blev det chokladdoppade färska frukter. Till fikat en god mjuk pepparkaka med lingon i. Yummi!

Vi visste ju inte riktigt hur man uppvaktar på en 40-årig bröllopsdag när ena parten har gått bort, så presenten blev en 5-stänglad stoooor rosa/vit Phalaneopsis (orkidé) och ett kort.

Min mamma avskyr överraskningar. Alltså på riktigt. Hon är kontrollfreak sedan barnsben som öppnar alla julklappar i förväg för att slippa bli besviken på julafton.... Det har mormor berättat många gånger. Hon gillar bara presenter hon får välja själv och helst inga alls... Lätt att ge henne någon? Nepp...

Så kortet öppnade hon när hon trodde att ingen märkte, men eftersom jag känner henne så såg jag att det var tillbaka stoppat i kuvertet, men åt fel håll...he he...

Timmarna gick, vi hade trevligt och kvällen närmade sig slutet. Till slut frågade maken om hon skulle öppna kortet. "Vilket kort..." svamlade mamma... "Det du redan öppnat och lagt tillbaka bakfram", sa jag...

Lite generat tog hon fram kuvertet och öppnade det på nytt. Försökte spela en smula överraskad när hon läste det...

Nåja, nu vet hon iallafall...


Kram Ninna

v.15 - Vår nya MVC

V.15 idag (14+0)  WOW!!!

Ohh, vilken skillnad! Jag är SÅ NÖJD med beslutet att byta MVC.

Vid besöket på vår första MVC så svamlade barnmorskan och hade noll koll på IVF mm. Kändes otroligt otryggt och konstigt.

Denna gång möttes vi av en läkare som först ville tala med oss ang IVF och vår hälsa. Jag berättade om mina (före Pärlan) pågående ryggproblem, och hon ville hålla koll på dom så jag inte får för mycket problem under graviditeten och under förlossningen. Vi skall få göra upp en förlossningsplan A och B på ett tidigt stadium sa hon.

Hon hade även med sig en läkarstudent som fick göra ett UL på mig. Hi hi, han var nervös... Han placerade UL uppe vid naveln...nej han hittade inte Pärlan där... Läkaren fick hjälpa honom och hon placrade UL mycket längre ner. Då dök bilden på Pärlan upp.

Oj vilken fart det var. Snurrade runt och hade sig :-)

"Lila bebben, nu får du vara stilla" - sa läkaren. Hon skulle mäta Pärlan. Det var inte lätt, men tillslut fick hon till det och hon sa att Pärlan följer utvecklingen helt normalt.

Jag har (hittills) inga konstiga eller avvikande värden från en "vanlig" graviditet, så hon sa att NU är det dags att fatta att det blir en bebis av detta :-)

Efter avslutat läkarbesök fick vi träffa vår nya barnmorska, en jätterar och trevlig tjej som vi klickade med direkt. Hon tog alla prover på mig igen, socker, järn, blodtryck. Märktes att jag kände mig mycket tryggare med denna bm, för mitt blodtryck var normalt denna gång (105/90) mot mätningen hos förra mvc då jag kände mig så stressad över hennes okunskap att jag fick 140/100. Viss skillnad. Jag brukar ju ha lågt tryck.

Vi fick med oss en ny baby-bok och hon bokade in oss för återbesök.

Nu känner jag mig lugn.

Imorgon skall vi fira mammas och pappas 40 åriga bröllopsdag, det är mammas önskan att vi firar ändå - trots att pappa gick bort i april. Vi ska ut på restaurang och äta. Känns bra!

Önskar er en underbar helg!

Kram Ninna

Blogg-trassel

Hej tjejer, ser nu att inlägget med nomineringarna fattas och likaså mitt inlägg igår ang nya mvc. Fattar inte vad som hänt, så jag får göra om dom snarast. Inte idag dock för hela dagen spenderas på resande fot!

Håll ut, inläggen kommer snart :-)

Kram Ninna

Inskrivning på nya MVC

Idag var vi på inskrivning och läkarbesök på vårt nya MVC.

Babylift

TACK för alla råd kring fotande av magen. Jo, det blir foton, det kom vi fram till igår. Kan vara kul att ha efteråt. Så tack för era fina hälsningar :-)

När jag föddes köpt min mamma en fin svart/röd/vit-rutig babylift på NK i Stockholm. När min lillasyster föddes 2 år senare ärvde hon den. Ytterligare 8 år senare kom första taxvalpen till familjen. Då fick han babyliften som säng, och för 10 år sedan kom vår andra taxvalp. Gissa vad han sover i? Yepp! Samma babylift!

Den babyliften var svindyr men har verkligen jobbat för sig dessa 39 år!!! Det roliga är att den är fortfarande lika fin som när den var ny, snacka om kvalitet på 70-talet! Om den gick att göra ren skulle jag inte tveka att ha den som säng till vår bebbe, MEN pga hundhåren skall jag inte göra det. Men som sagt, utseendemässigt är den i toppskick fortfarande.

Älskar ärvegods, mycket minnen, både fina och sorgeliga, men det är våra minnen!

Imorgon är det dags för inskrivning på vårt nya MVC, hoppas det går bättre.

Kram Ninna

Det blir ingen babykula...

Idag känner jag att jag verkligen måste öppna mig och blotta mitt inre, om inte nu så sker det väl aldrig.

Ni känner mig rätt bra, mina trogna följare. Jag har efter alla års kämpande svårt att glädjas över alla nya bäbisar i min omgivning. Mitt liv de senaste 10 åren har kantats av så mycket sorg, elände och sjukdomar.

Det gör mig så ledsen i denna IVF-röra att jag (min kropp) reagerat så starkt på alla hormonbehandlingar att jag gått upp ca 26 kg totalt, av hormonerna. Läkaren på IVF-kliniken sa att det verkligen var så eftersom jag gick upp ca 12 kg på bara 3 veckor under senaste behandlingen. Min kropp reagerar superstarkt på behandlingen och jag sväller upp! Äter inte godis, chips, bullar, kakor, snabbmat eller läsk. Men som jag ser ut kan man tro det :-(

Visst har jag blivit tung (från  60 till 86 är mycket skillnad) men det jag saknar mest nu när jag faktiskt ÄR gravid,( jo jag vet, jag MÅSTE ju fatta det själv!!!) så får jag inte fin gravidkula. Pärlan finns där och växer MEN är inbäddad i allt "fläsk" som jag fått av hormonerna. Jag vill ju visa upp en fin växande kula, som alla andra. Nu är jag så stor och fläskig att det inte syns något alls...

När jag läser era fina IVF-bloggar och får se alla vackra växande magar skär det extra mycket i hjärtat. Jag kommer ju ALDRIG att vilja visa en enda bild på magen, som redan nu är större än era fina magar i v.40!!!

Jag ser vrålgravid ut, typ i månad 11, eftersom det endast är magen som ökat i omfång. Rumpan och benen är fortfarande mindre.

Jo, folk reser sig på bussen och tunnelbanan. Det gör mig SÅ LEDSEN!!!

Jättetråkigt. Vill ju få visa hela världen min mage, när vi så småningom väljer att berätta alltså. Igår kom vi fram till att efter RUL vid nyår kan det kännas ok att berätta. Men en person skall få veta tidigare. Min mamma.


Jag har talat med läkaren om detta med min ökade vikt, och dom har bara sagt att kroppen förhoppningsvis släpper ifrån sig en hel del efter förlossningen, men vi får väl se.

Av denna anledning (att jag redan är superfet) har jag heller ingen lust att fota magen.

Hur hade ni gjort?

Fotat iallafall? Eller låtit bli? Kommer jag att ångra mig? Eller spelar det mindre roll?

Kramar Ninna

Väninnan som blev Änglamamma

Ja, då har det åter igen landat en ängel bland oss. En bekant (Fia) som väntat smått åkte in till BB med värkar i v.40. Hela graviditeten har varit problemfri och Fia är bara 28 år. Något gick fel, väldigt fel för barnet dog plötsligt under förlossningen och Fia kom hem utan sin pojke Emil. Begravningen var i helgen.

Inga fel har hittats trots att pojken obducerats. Bara att dom hade "otur".

Helt galet att återigen få uppleva detta på nära håll. Första gången var det Violas pojke som dog i magen i v.39. Sedan var det Thereses pojke som dog under förlossningen. Och nu Fias. 

Hur går man vidare efter en sådan smäll??

Jag beundrar verkligen er änglamammor som rest er och orkar blicka framåt med en ängel i hjärtat och förhoppningsvis snart ett småsyskon i magen. Starkt gjort. Vet inte om jag skulle grejja det efter alla år av sorg och bedrövelser som IVF-redan har inneburit. Man är liksom redan tömd och dränerad på all ork, kraft och energi.

Skall försöka att inte läsa in något i Emils död. Vill ju verkligen hoppas och tro att det skall gå vägen för oss med Pärlan.

Vi har ju inte så lång tid på oss att grejja detta innan jag är alldeles för gammal.

Styrkekramar till dig Fia!


Ninna

3 bäbisar på G

Ja, tre av mina kollegor är på "tjocken". Två av dem är beräknade till november så dom kan få sina små när som helst. Den tredje kollegan väntar sin småtting i vår.

Jag har inte ens berättat om Pärlan, och eftersom ingen ser nåt ännu (Pärlan är fint inbäddad i mitt fläsk) så tänker jag avvakta så länge det bara går. Vi har talat om att börja berätta för vännerna efter nyår, eftersom vi har vårt RUL efter jul.

Kram Ninna

v.14

v.14 (13+0) idag!

Så skönt när man byter vecka... Myrsteg närmare målet :-)

Illamåendet som försvann är tillbaka med besked.Mår pyton hela tiden, så där på gränsen till att vilja spy, men bara på gränsen. Tröttheten likaså, men jag är "bara trött" inte "galet trött" som första 12 veckorna, då jag kunde och ville sova 20 timmar per dag!

I övrigt mår jag toppen och känner inte av något annat.

Men jag gnäller inte. TVÄRTOM! Jag är glad att få ha dessa "krämpor" efter alla års längtan.

Ha en fin helg!

Kram Ninna & Pärlan

Byta MVC

Vi var på inskrivning den 5/11 på den enda MVC som finns här på vår ort.

Mötet kändes sådär. Barnmorskan verkade flamsig och ostrukturerad, fick skriva om allt i datorn 2 ggr för att allt blev fel...osv "Oj, då nu blev det fel...igen, ha ha ha".

Till det vägrade hon lyssna på att vi berättade att det var en IVF-bebis med 6-dagars embryo. "Det spelar ingen roll", sa hon. "Det är bara sista mensens första dag som räknas".

MEN HALLÅ??? Är du utbildad eller...??? Då blir ju beräkningen fel...

Kändes som om vi talade med en vägg. Hon bokade in oss på nästa besök i januari. Inget alls innan dess. Känns konstigt. SKA DET VARA 8 VECKOR MELLAN TRÄFFARNA HELT UTAN NÅGON UL ELLER UNDERSÖKNING ALLS????? Vi har ju haft blödningar lite då och då... Känns oroligt...

Jag bokade ju KUB för att kolla läget med Pärlan. Dels att Pärlan fanns kvar, dels hur Pärlan mår.

Så jag talade med en nyfunnen väninna, som plussat ca 5 veckor före mig. Hon rekommenderade en helt annan MVC.

Nu har vi varit i kontakt med dom, och vi fick ny inskrivningstid där: 22 nov.

Dom blev alldeles stumma när jag berättade om vårt möte med första MVC-barnmorskan som inte kunde nåt om IVF.

Jag hoppas vår nya MVC blir bättre. Helst av allt hade jag velat behålla min barnmorska från IVF-kliniken, hon är den härligaste person jag träffat på i IVF-svängen. Helt underbar!

Har ni hittat bra MVC? Vad gör man när kontakten känns pissig?

Kram Ninna