Dax för Ägglossnings-sprutan

När jag var på VUL i fredags så sa läkaren att jag hade ett och annat ägg som troligtvis skullne hinna växa till lämplig storlek. Så jag hoppas verklige hon har rätt. Ja, det märker vi ju på onsdag :-)

Idag var det dax för sista spraydosen, Synerala, och nu ikväll har jag tagit Ovitrelle-sprutan, Ägglossningssprutan.

Ingen Puregonspruta ikväll. Känns konstigt. Tänk så fort man kommer in i nya rutiner, och så fort man saknar den, fast de bara är ca 10 dagar sedan det var en ny vana...

Men jag tror att huden på magen blir glad av ett lite uppehåll...jag ser ut som en rödprickig schwizerost på området där jag tagit alla sprutorna :-)

Imorgon har jag "ledigt". Ja, läkaren skrev faktiskt så i mitt behandling-schema. :-)

På Onsdag den 25/8 är det dax för vår ÄP. Vi ska vara på sjukhuset vid 8,00 och har nästan två timmars resa dit, så det blir en tidig avfärd :-) Ska packa med mig flytande frukost och äta i bilen.

Hoppas det finns några fina användbara ägg trots doktorns miss (som jag skrev om i förra inlägget)

TACK för alla värmande hälsningar om doktors slarv. Ja, tack fär att ni håller tummarna att det ändå skall gå vägen!

Jag är så ledsen att jag fick förhinder att delta i bloggträffen i helgen! Hoppas verkligen det kommer en ny chans :-)

Kram Ninna

.

Nu kommer allt att skita sig...

Idag var jag på min 2:a VUL inför kommande äggplock, som bestämdes till nästa vecka. Dagen för vårt ÄP har flyttats flera gånger och blir nu alltså Onsdagen den 25 augusti. Nervöst värre...

Jag har hittills tagit min spray och mina sprutor precis som man sagt till mig MEN ett STORT PROBLEM uppdagades idag när jag frågade varför min sprayflaska betett sig konstigt flera, flera dagar...

-"Den är ju tom. Du ska använda nästa flaska"...sa läkaren jag träffade idag. Nästa flaska???Men jag har bara fått en , svarade jag. Läkaren kollade genast mina recept, och mycket riktigt. Bara en flaska spray var utskriven, och den hade tagit slut mer än två veckor innan behandlingen var klar.

MYCKET olyckligt, sa läkaren om sin kollegas misstag.

Detta innebär en mycket stor risk för oss, att hela behandlingen misslyckas.

S K I T

Jag har nu fått en ny flaska utskriven och kan fortsätta behandlingen som planerat, men med stor osäkerhet inför behandlingens resultat...

Just nu pendlar jag mellan Hopp och Förtvivlan.

Har alla sprayningar och sprutor varit förgäves denna omgång? Hur kommer ÄP att fungera när inte sprayen kunnat göra sitt jobb? Misslyckas vi automatiskt? Är det ens nån ide med ÄP?

Mår riktigt USELT av detta nu och vill bara att allt ska vara över...

SKIT SKIT SKIT SKIT


Ninna


ps. Dessvärre har jag fått förhinder att komma till bloggträffen i helgen! Jag hoppas ni får en toppenhelg!

.

Ivf bara för RIKA eller för alla???

Tvillingbesked igen...

Denna gång är det självaste Kronprinsessan Mary av Danmark som är gravid, och väntar tvillingar i januari 2011. Härligt :-)

Det spekuleras i om prinsessan fått IVF-hjälp eller ej...

Hur som helst så har dom väl råd med obegränsad hjälp om det skulle behövas. Det gör mig rätt ledsen att vi andra "fattiglappar" inte kan köpa oss hur många IVF-chanser som helst... Att våra sista chanser att få barn hänger på hur många chanser vårt landsting ger oss...

Att få hjälp med IVF borde vara en rättighet utan övre tak av antal försök. Ok, kanske en gräns på fria försök om man redan HAR 2 barn, dvs syskonbehandlingar för fler syskon får man bekosta själv, som nu. Men visst borde vi alla kunna få hjälp att få 2 barn!

Men många många av oss behöver kanske M Å N G A fler försök innan vi ens blir gravida, och ännu fler försök innan det blir en bäbisleverans...

Att det då tar stopp vid ett, två eller tre gratisförsök är helt galet...

Jag är inne i värsta NEGGO-tankarna. "Klart det inte kommer attt fungera för oss..." osv... Så jag känner att ekonomin kommer att sätta käppar i hjulen för oss om vi misslyckas med våra fria försök. Den känslan är riktigt, riktigt jobbig.

TUNGT!

Kram Ninna


.

Är min svägerska i IVF-svängen???

Igår var jag på VUL och kollade alla fina äggblåsor som växer i mig. Planerat ÄP blir i början av nästa vecka!

När jag var påväg in till läkarbesöket slog det mig RIKTIGT HÅRT: Tänk om jag möter någon här på IVF-kliniken som jag känner??? Eftersom maken och jag valt att vara helt anonyma och inte berättat för någon att vi gör IVF-försök vill jag helst inte träffa någon jag känner -"på fel ställe"... ja, ni fattar...

Har nu på omvägar fått höra att min Svägerska kämpar med att bli gravid. Hon och hennes make gör tydligen IVF-försök... Så det kan gå!!!! Det är ju hon som tjatat mest & oftast på oss "-Vill du ha ett glas vin eller är du gravid?"...varje gång vi ses..... trots att hon känner till min makes (=hennes egen brors) sjukdomsbild.... S U C K

Jag har kännt henne sedan vi gick i plugget, det var så jag träffade min man. Under skoltiden var hon rätt "vild" och bytte killar på löpande band, hon blev ofta gravid och har gjort flera flera aborter. Hon retade ofta mig och kallade mig"tråkmåns" som hade stadig pojkvän i flera år.
Nu när hon vill ha barn fungerar det tydligen inte...

Inte undra på att man får ett litet sting i hjärtat, nästan ett "ha ha, där har du"...
Elakt? Japp! Men så är det ibland, känslorna kommer bara på en!

Just då kändes det riktigt skönt att ha ett par kryckor och en spik i foten att "skylla" sjukhusbesöket på...

Foten är på bättringsvägen så vi ses på lördag :-)

Kram Ninna



.

Varför IVF? & Blodprovsdags idag

Jobbig tanke, men den maler och maler inom mig... "-Varför kämpa med dessa hormoner när det ändå inte kommer att fungera?" har mitt huvud sagt i en månad nu...

Muntert va?

Hur ska IVF kunna fungera om jag inte ens tror på det själv???

Idag har jag tagit blodprov på sjukhuset för att kolla hur sparayen och sprutorna sköter sig...

Tusen tack för era värmande hälsningar om min Spik i foten. Svullen, öm och haltande är läget men det går väl över :-)

Kram Ninna

.

Semestern slutade på Akuten :-(

Kan ni fatta???

Var jag verkligen TVUNGEN att hitta på lite "action" så här på semesterns sista timmar??? Ja, såklart ;-) Tydligen var jag det...

Vi har ägnat sista semesterdagarna med att delvis riva ett trasigt förrådstak, och bygga ett nytt tak. Arbetet har gått galant och flutit på perfekt. Solen har strålat, det var varmt som attans (ca 33 grader) och skönt med ett uppspänt arbetstält som skydd mot den gassande solen och förväntade regn, som turligen nog aldrig kom.

Sista fixet på taket gjordes, vi började plocka ihop verktygen, och städa upp omkring oss, så PLÖTSLIGT: "-AJJJJJJJ SOM F-N"!!!!!

Jag klev med full kraft rakt på en tjock, rostig spik, som trängde in genom min tjocka stövelsula och rakt in i foten!!! Smärtan var total! INTE SKÖNT!

Klart jag skrek till! Alla blev oroliga och rusade till. Efter en halv evighet, (några sekunder antar jag...), blev jag KO-LUGN, och lugnade familjen runt om mig. Sedan fattade tag om spiken och drog själv ut den ur foten... Phu...

Då kom nästa smärtvåg... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."

Arbetslaget (make +mina föräldrar) fixade snabbt fram första hjälpen-lådan. Stövlarna hade jag fortfarande på mig, och jag gick /haltade til en stol och satte mig ned. Måste få av stöveln...

Kämpa, kämpa, swoch, så kom den loss... Blodig innersula och insidan på skaften... Bara att kasta mina fina stövlar, fick ett stort hål i sulan efter spiken...

Då kom Tredje smärtvågen... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."
(Man kunde ju önska att detta varit födslovärkar, så man ändå hade nåt glädjefyllt att se framemot, men tyvärr, bara vanlig trist värk i foten...blä...)

Mamma var redo med förstahjälpen-lådan och servade mig med rengöringspryttlar. Som grädde på moset spolade vi såret med "Skåne Akvavit", som ingen av oss ändå gillar... Nu kom den äntligen till nytta... :-)

När jag rengjorde såret försäkrade jag alla om att jag mådde bra och att vi skulle slutföra jobbet, ja, inte jag då som bara satt på stolen och baddade foten med "en nubbe...", men maken kunde slutföra sitt pyssel. Spiken sparade jag och la i min väska.

Sedan packades bilen med semesterpackningen (som jag förberett på morgonen som tur var...) och vi gav oss iväg...med min bultande fot och värk som spred sig upp igenom hela benet och strålade upp i höften... Skönt? Nä inte värst...

Vi åkte till sjukhusets Akutavdelning. Kul värre att tillbringa 5 timmar där, sista timmarna av semestern :-)

Väl framme fick jag träffa undersköterskan som lade mig på en brits och tog: blodtryck , feber, & sänkan. Allt bra. Sedan kom en sjuksköterska och gav mig en stelkrampsspruta i armen. Nålen gick av!!! "-Oj, det har aldrig hänt.." sa sjuksköterskan... "-Jag måste ge dig en ny dos..."

Hmm, toppen. Kan denna kväll bli bättre, tänkte jag... Det kunde den...

Sköterskan kom tillbaka, tillsammans med läkaren, med en ny spruta och gav mig en ny dos i andra armen. (AJ vad det gör ont att få stelkrampsspruta)

Samtidigt skulle läkaren rengöra mitt sår i foten (som jag hade sköljt noga med "Skåne Akvavit"...). Läkaren meckade ihop en spruta med lång kanyl... "Gösses, en spruta till???", tänkte jag...

Sedan kom smärtan... Värst hittills... Läkaren körde in kanylen i såret på foten och tvättade rent under HÖGTRYCK!!!

I N T E skönt...

"AJJJJJJJJJJJJJJJJ som F-N IGEN"...................

"-Du får skrika om du vill", sa läkaren... "Tack, men det gör väl lika ont ändå"???-Lyckades jag kläcka ur mig i smärtdimman... Läkaren och sjuksköterskan (som samtidigt gav stelkrampssprutan, bara log...

När det var klart tackade de båda för "plågostunden", önskade mig god tillfriskning och sa "Sköt om dig nu". Hmm..."-Tack" fick jag ur mig tillslut...

Jag pustade ut... Vad hade hänt??? Jag var virrig av smärta och infon jag fått. Läkaren hade visst rabblat medicininfo och sjuksköterskan kom tillbaka med kryckor, första dosen penicillin och dubbel dos panodil...

Phu... Det var över. Men nu hade jag VÄRRE smärta i foten och benet än innan jag blev behandlad.

Gissa om jag känner mig fånig just nu, har beskrivit massa "fjantig smärta" för er som både fött barn och uthärdat ÄP: Själv har jag bara fått En spik i foten. Känn på det. Jag har VERKLIGEN fått en spik i foten. Bara det låter urfjantigt. Som ett skämt.

Men tyvärr har jag en vansinnig smärta kvar i foten, och i benet, som intygar att det hela inte är ett skämt.

Men visst är det klantigt???

Yepp, jag hoppar på kryckor och äter nu ytterligare piller...förutom sprayen och sprutorna alltså...

Jag hann iallafall, mitt i all röra, be läkaren kolla att behandlingen han gav mig inte skulle krocka med IVF-behandlingen. Jag hade med mig bipack-sedlarna till både Synerala(sprayen) och Puregon(sprutorna), och det var ju bra. Läkaren sa att sparayen var ok, men att han skulle kolla upp Puregonen innan han beslutade om penicillinsort. Sedan kom han tillbaka med klartecken för medicinerna. Inget skulle krocka. Skönt.

Så nu tjejer, hoppar jag på kryckor med öm, värkande och svullen fot. Äter ytterligare medicin veckan ut och känner mig SÅ DUM!!!

Vilken avslutning på semestern....

Kram Ninna


.

Sprutstart idag 11/8

Jaha då vad det dax för dagen S som i SPRUTA....

Jag har redan nu på morgonen tagit min spray, men bara halva dosen som doktorn sa. Ikväll är det dax för första sprutan PUREGON (dos: "100") och på måndag är det blovprovskoll...

Det rullar på och jag fattar knappt att det händer. Här har man gått och väntat, och väntat, och väntat hur länge som helst, ja i över 2 år sedan första läkarbesöket (minns ni att dom tappade bort oss i kön i ett år...) och nu "helt plötsligt" är vi igång...

Vi är ju såklart L Å N G T ifrån klara, eller ens knappt påbörjade faktiskt, men på nåt märkligt sätt känns det ändå som om det är PÅ G! Jag har lite svårt att förklara känslan, det är ju inte direkt dags att välja barnvagn ;-) ännu, men det känns ändå en smula...hoppfullt!

Det kan ju faktiskt gå käpprätt åt skogen med alla försök och att vi ändå står här om ett år, utan barn och utan fler fria försök kvar och med en tom plånbok...och brusten hjärta.

Det har ju tyvärr hänt förr i IVF-världen. Så varför skulle just VI lyckas? Såklart man hoppas få fylla en barnvagn men både en, två och tre knoddar SJÄLVKLART!!! Det är väl ändå därför man utsätter sig för detta "plågeri".

Nä nu ska jag se positivt på detta. SÅKLART att det kommer att lyckas, förr eller senare, på nåt magsikt vis, eller...? Det finns ju adoption :-)

Oj vad jag känner mig liten i denna soppa.... Ändå är jag väl "huvudingrediensen" :-)

5 dagar kvar på semestern. Nu ska jag njuta de sista lediga dagarna, trots regn och ruskväder!!!

Längtar tills vi ses nästa helg på bloggträffen i Stockholm!!!!


Kram Ninna


.

Andras babylycka smärtar

Förbjudna tankar...men ändå finns dom där...

Man orkar inte höra om andras gravidlycka när man själv tampas med IVF-behandlingen! Jag undviker ALLA som kan ligga i farozonen att vilja berätta "en glad nyhet". Nej tack! Nu är det jag som vill ha en nyhet att berätta! Och den skall vara GLAD!

Visst känner man sig en smula knäpp? och lite "bitter"(är det rätt ord???)... heh he... Men jag antar att det är ett sätt att överleva. Andra får barn utan bekymmer, på löpande band. Själva sliter vi som djur och utsätter oss för alla konstiga hormoner. Klart man vill lyckas då!

Det ÄR helt ok att undvika för svåra, jobbiga, smärtsamma möten med glada, upprymda vänner som vill berätta för alla och dela med sig av sin babyglädje.

För just nu har jag svårt att vara en riktigt bra vän och glädjas med dem. Det hugger till i hjärtat. Samtidigt som man tvingar ur sig en glad kommerntar till de lyckliga paret, så brister hjärtat ut i en sorge-serenad... "Varför inte vi...."

Det kommer inte alltid att vara så. Att jag har svårt att glädjas åt andras lycka, men just nu mitt upp i behandlingen vill jag få slippa baby-besked från dessa "icke-kämpare". Det känns som om jag bara kan glädjas åt IVF-systras glädjebesked :-)

Är dessa tankar och känslor konstiga? Är de förbjudna? Blir ni illa beörda av mina rader? Eller har ni -handen på hjärtat -nån gång snuddat vid tanken, känslan, själva?


Kram Ninna


.

Spraydag 13-19 & Vår Bröllopsdag idag

Hej :-)



Humöret på topp, mår precis som vanligt och känner inte av sprayen alls...tror jag...he he

Borde kanske fråga maken?....



Vi har haft en underbar tid på sjön. Vädret har verkligen varierat från lite sol till massa regn, åska, dimma och kuling!



Idag kom vi hem, men bara för en stund. Vi har en semestervecka kvar och är därför bara hemma och tvättar lite innan vi far igen :-)





Idag har vi dessutom firat vår 2:a Bröllopsdag idag :-) Buketten du ser på bilden är min och jag gjorde den själv till bröllopet!



Imorgon öppnar vår klinik och jag ska ringa dem för att höra efter när blodprovet skall tas. Mensen kom till slut på spraydag 17 (istället för dag 10-14 som läkaren sa)



Tack för era fina hälsningar, det känns tryggt att få höra hur ni haft det då ni sprayat.



Varm kram Ninna





.

Spray dag 11-12

Mår fortfarande som vanligt. Är väl lika trött, sur, snäsig och rar som vanligt kan jag tro ;-) hi hi

Är ju helt toppen om denna sprayning inte ger mig någon symtom som man kunde läsa i bipacksedeln om!!!

Får väl se när dag 13 och 14 gått, jag bör ha fått mensen då sa läkaren... ananrs måste jag väl ringa dem???

Dom öppnar igen den 9 augusti, det är ju faktiskt 8 dagar kvar....


TUR ATT NI FINNS FÖR ATT STÖTTA OCH GE RÅD!!!


Är fortfarande ute på sjön tills nästa helg! Utforskar nu Stockholms norra ytterskärgård, blåsigt men vansinnigt vackert!!!

Kram Ninna


.

Spray dag 7-10

Hej
Vi har sökt upp en gästhamn pga dåligt sjöväder. Då blir man glad över att hitta en internet uppkoppling :-)

Sprayning dag 7-10, känner fortfarande NOLL...Ska det vara så? Är det fel på mig? (asså, mer än vanligt ?;-)...)

Jag känner såklart att det skulle vara FANTASTISKT skönt att slippa biverkningar, om man nu har så tur att slippa det?!

HAR EN FRÅGA: Efter spraystart skall mensen komma ca dag 10-14. Sedan var det dax för blodprov. VILKEN DAG SKALL BLODPROVET TAS??? Hoppas ni vet, för kliniken har stängt 12 dagar till.....

TACK för Ert Stöd!!!


Kram Ninna


.

Spray start dag 1-6

Kära, KÄRA vänner!

Ja, för det ÄR verkligen så jag känner när jag öppnar bloggen och hittar en mängd rara, omtänksamma, kloka, förstående och HELT UNDERBABA hälsnigar från er!!!

T A C K !!!

Namn-samtalet med maken avlöpte ju utan problem...phu ;-)

Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: Ert stöd betyder massor på denna resa!

Ja, happ, Då har vi startat vår resa med sprayning.

Jag har startat iallafall, maken fattar väl att nåt händer varje gång mobillarmet ringer :-)

Daglig Sprayning 1 dos i varje näsborre, morgon och kväll av SYNERALA.

Asså, bara man läser bipcksedeln så inser man att detta kan ju bara gå "käpprätt åt helsefyr". HUR MÅNGA galna biverkningar vad det inte upprabblat här???

Jag läste igenom och kände ju nästan direkt hur sjuk jag blev ;-) hi hi

När kära maken läste igenom så undrade han om jag verkligen skulle göra detta.

"Använd inte sprayen om du planerar graviditet" öhh...öhhh... va?

Den meningen fick sin förklaring i att sprayen tydligen kan avnändas vid andra behandlingar oxo... men det lät ju bar SÅ fel!

Nåja, jag har sprayat morgon och kväll, en dos i varje näsborre.

Känner -änsålänge-noll. Tack!

Första dagarna jag sprayade (dag 1-3) var vädret kalashett, runt 35 grader och jag svettades som en tok. Men turligt nog har värmen gett med sig och jag mår som vanligt nu (dag 4-6).

Känner verkligen INGENTING. Men det är väl bra?

Kan ju inte påstå att sprayen smakar smultron direkt... tvi... men är det inte värre än så här så är det ju ok!

Efter ca 10-14 dagar kommer mensen, sa doktorn. ok...det borde bli till helgen alltså...

Ja hursom helst. Vi åker ut på sjön 1 vecka, åker idag, utan internet, så jag får rapportera i klumpar. Hoppas det är ok?

Ska komma ihåg att pakc sprayen och försöka förvara den svalt...

TUSEN VARMA TACK för att ni finns :-)

Varm kram Ninna


.

Maken talar om NAMN ???

Helt plötsligt -bara så där - kastar maken ur sig: "-Om det blir en tjej så får hon inte heta "Linn" iallafall, Det är ju inget riktigt namn...

Hellre Linnéa isåfall,"...

OJ OJ OJ!!! VARNING VARNING, KÄNSLIGT ÄMNE!!!

Det här kan bli HUR GALET som helst! Namn till bäbisen .... hmm hmmm... Inte hetsa upp sig...Vad säga? Hur reagera? Inte kliva på känsliga tår...Tankarna hinner fara genom huvudet som snabba pilar...

"VAR TYST NU OCH LYSSNA PÅ HONOM" -hör jag mig själv säga inombords. Såklart jag lyssnar. Det här är ju det mest intresannta ämne han kan tala om just nu :-)

Jag lyssnar!

"Öhh ...öhhh... Jaha"......-Svarar jag. Överrumplad av ämnet. Min make som aldrig ens nämner något om barn. Förutom hur mycket han saknar våra 2 gud-döttrar när dom inte är här...

Nu står han här framför mig och talar om NAMN till vårt blivande barn...

Så rart, tänker jag och undrar såklart vad som startat denna process inom honom...

Så kommer svaret.

"-Robban, du vet, blev pappa igår. Och hon ska visst heta Linn. Stackarn"

Aha, kollegan på jobbet har fått sin dotter nu :-) Jag hajjar. Grabbarna på jobbet har pratat mycket bäbisbrat senaste månaderna, kommer det fram. Och pratat namn.

Robban valde "Linn". Min älskling ville INTE veta av namnet "Linn". Det dissades helt.

Sån tur då, för det skulle jag ALDRIG valt själv. Så det är vi HELT överens om :-)

Phu... Nära ögat där... Men det där gick ju bra. Vår första NAMN-debatt avklarad... "Linn" är struket.

FAST VI ÄR JU INTE ENS GRAVIDA ÄNNU....!

På onsdag är det dax. Då kör vi!


Kram Ninna


.

Första besöket på Kliniken 21 juni 2010

Ja då var det första klinikbesöket gjort...

Kallelsen till vårt första IVF-besök, kom för ett tag sedan . Vi åkte dit. Men det var riktigt nära ögat att ALLT höll på att gå åt skogen redan innan vi kom iväg...

Först hade min Make GLÖMT vilken dag vi skulle dit, så på morgonen gjorde han sig redo att åka till jobbet!!! "Hallååå, vart ska du????"- Fick jag ropa efter honom när han gick ut genom dörren...

Efter en lång bilrea var vi framme vid kliniken. Där kom problem nummer två: Maken hade GLÖMT sin plånbok. Inga pengar till besöket... Nåja, det blev faktura ... (TACK till sköterskan!)

Sedan fick vi skriva in oss, jag blev vägd och mätt av barnmorskan, och vi fick träffa läkaren, EN SUPERTREVLIG LÄKARE, som undersökte mig (VUL) och pratade igenom hela prosessen med oss båda.

Alltså, HILFE vad mycket info han rabblade ur sig. Det kändes som om allt han sa var superviktigt att komma ihåg. Inte missa något, inte glömma något. Jag önskar jag hade fått spela in allt och kunna lyssna på det om och om igen. Jag var så trött/spänd/orolig under besöket att typ ALLT, han sa rann ut genom öronen. INGET stannade kvar. Jag kännde mig HELT slut och tvärtom i bollen när jag kom ut därifrån...

När läkaren var klar med oss, fick vi träffa en barnmorska igen. Hon gick igenom hela behandlingen med oss en gång till, TACK, så vi en chans till att lyssna, KOMMA IHÅG, lära och ställa frågor. Tyvärr var jag förtfarande HELT blank i skallen när jag skullke hitta frågor att ställa.

HAde ju varit kul att kunna ställa relevanta frågor och visa att man kanske hört NÅT som blivit sagt. Men tyvärr, det blev NOLL frågor från mig.

Eller är det så att jag läst så himla mycket på alla era bloggar om dessa behandlingar, att jag känner mig hyffsat insatt som det är??? Återstår att se :-)

Det blev iallafall bestämt att vi ska börja med SPRAY och sedan SPRUTOR! Väldigt likt många av Er, kära tjejer, så om jag flippar ut så kommer jag att LITA PÅ ER, att ni orkar, vill, kan svara på konstiga frågor. För, jo, det kommer nog frågor så snart behandlingen drar igång!

Så jag har "semester" några dagar till, sedan börjar ALLVARET med SPRAYNING på onsdag den 21 juli!

Återkommer med rapport då!

Tills dess, kära tjejer, ska jag njuta av "sista dagarna i frihet" hi hi ;-)

Vi åker på kort semester imorgon med några vänner och återkommer hem på onsdag!

Kära hälsningar Ninna

Trevlig Midsommar!

Vill önska ER alla underbara tjejer,

för det är nog mest härliga tjejer som tittat in på min blogg:-) ,

en riktigt trevlig fortsatt midsommarhelg,

så här på midsommarafton-nattens sista minuter :-)

VARM KRAM Ninna


.

Tvillingarna har kommit

Ja inte våra egna alltså...
Här hemma är vi fortfarande otroligt jätte o-gravida :-)

Nu har vänninornas väntade tvillingarna kommit...

Ena väninnan fick tvillingar- pojkar.
Första barnen för henne. Mamman är 35 år.
Denna familj har vi inte hunnit träffa, dom bor så långt bort.

Andra väninnan fick tvillingar - oxå pojkar.
Första barnen för henne. Mamman är 43 år.
Denna familj skall vi fira midsommar med iår.

Tredje vänninan fick en dotter.
Hennes tredje barn efter två söner. Mamman är 40 år.
Denna familj har redan varit hemma hos oss
och visat upp lill-tjejen. Så söööt :-)

Skönt på så sätt, att många äldre vänninor får barn,
då är det kanske inte helt kört för mig ännu?
36 år, men gammal som tusan...

Men skam den som ger sig.

Vi har vårt Första möte på kliniken på måndag....


Kram Ninna


.

Kallelsen har kommit nu

Länge sedan jag uppdaterade nu.

Ville ha nåt "viktigt" att skriva om.

Nu har jag det...

Kuvertet från kliniken har kommit.
Blivit öppnat. Blivit läst. AV OSS BÅDA!



På måndag ska vi dit.
Till kliniken som skall bedöma
om vi ens har en chans att kunna få hjälp av IVF.





Spännande.



Jätteläskigt.



Det fanns lite info i kallelsen.
Men jag undrar ju över allt som INTE står där.

Jag hoppas hitta den infon när jag behöver den,
genom Era bloggar :-)

Tack för era fina hälsningar, som alltid värmer det hjärtat!

Kram Ninna



.

Jag har fått en AWARD :-)

TUSEN TUSEN TACK!!!

Fick en fin AWARD av gulliga bloggerskan Mikaela /"Inte ett + i sikte... "

Jag lämnar med glädje Awarden vidare till dessa 7 bloggerskor som stöttat och lämnat underbara hälsningar till mig i både med och motgångar:

1. Ellen - Barnlöshet och livet

2. Jenny - Min barnlängtan

3. Maria - Fru Söderknopp

4. M - ledsenihemlighet

5.Tea - När väntan blir längre än 9 månader

6.Miss S - Längtar och väntar

7. TeachGirl - Varför inte vi också?

BONUS: 8. Tingeling

TACK FÖR ATT NI FINNS!!!

Så här fungerar det:
- Kopiera "awarden" till din blogg.
- Länka till den som gav dig awarden.
- Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
- Välj 7 andra bloggare som du skickar awarden till och länka dem.
- Skriv en kommentar i deras blogg så att utmärkelsen uppmärksammas.

Så här kommer 7 fakta om mig ;-)

1. Min stora sorg är om jag aldrig få bli mamma till min makes barn. Att vi inte kan få till det. I tid. Tiden rinner iväg för oss...

2. Jag älskar att resa. Skulle gärna bo utomlands ett tag. Har gjort det tidigare och jobbat, men då som singel. Gillar både storstad och strand, men ratar "grisfester och hotell med svenskt kaffe".

3. Jag älskar julen. "Jular" hemmet från första advent till sista januari., dvs 2 månaders myyyys. Uppskattas av vännerna som gjort mitt Adventsfika till en stående inbjudan sedan många år, ett måste för att starta julen. Och dom tar med sig andra som "bara måste få uppleva myyyset" ;-) Kul att min glädje uppskattas!!!

4. Jag tillbringar en del tid framför datorn och njuter av att ha hela världen så nära till hands. Läser en hel del om IVF och IVF-bloggar kring ämnet. Pluggar just nu på distans så jag gör även nytta framför datorn!

5. Jag drömde om ett stort gammalt hus som jag skulle inreda ljust, romantiskt med antika möbler. Det blev ett hus från 1978, furuhimmel med bruna lister och gröna vitvaror i alla tre vadrummen. Fyyyyy. Jag bor i en mardröm. Men renovering pågår... :-)

6. Just fått reda på att mina guddöttrar (7+4 år) ska åka till familjen i chile och stanna där ca 8 månader eller mer....HUR ska jag överleva? Nu bor dom hon oss minst en helg per månad oftast varannan helg. Saknaden är redan stor...

7. Vill ha ordning och reda i hemmet. Mitt jobb gör att jag kan jobba hemmifrån ibland, men det innebär att kundbesöken sker här hemma. Så jag vill ha det rent, undanplockat och representativt mest hela tiden. Som tur är fungerar det problemfritt :-)

Typ ;-)


Kram Ninna



'

Trevlig Krisithimmelfärdshelg

Detta inlägg kommer inte att innehålla nån svordom, sorg, ilska, besvikelse eller annat trist.

Bara en ren info. Vi har skickat in brevet. Svar till klininken om vi vill stå kvar i ivf-kön. Det vill vi.

Min make - "musslan" - vill absolut, a b s o l u t, att vi fortsätter vår väg tillsammans. Finns inga andra alternativ. Det har han klargjort. Tydligt.

Innerst inne vill jag såklart detsamma - det var ju därför jag gifte mig med just honom. Men i förra inlägget så exploderade känslorna. Det märkte ni ju :-)

Åter igen T A C K för att NI finns, läser, rådger och stöttar mig :-) Ni är GULD!

Önskar er alla en fantastisk lång helg :-)

Kram Ninna


.

Vart tog jag vägen?

Varning för ett ego-inlägg:


Jag har inte skrivit på bloggen sedan den 17 februari, det är drygt 2 månader sedan. Långa, mörka, kalla månader. Inte bara för att snön legat tjock och kall utan även i mitt hjärta har det varit bottenfruset.

JAG HAR SAKNAT ER SÅ!!!!

Men inte vågat gå in på bloggen. Inte vågat "hälsa på hos er". Inte vågat visa mig nånstans. Jag har gömt mig, stängt in mig, hoppats på en ljusning, ett under, ett mirakel. Men Nej.

Jag har bara kännt S O R G, illska, orättvisa... MASSOR av jobbiga och negativa tankar och känslor. Alla grundar sig såklart i min bäbislängtan.

Som visat sig vara just MIN längtan enbart, inte min makes längre...

Så jag står vid ett jobbigt vägskäl: Skilsmässa eller ej?


Yepp, så allvarliga har diskutionerna varit här hemma. Hårt, kallt, upprört och tyst, omväxlande. Jag pratar, vrålar, gapar omvartannat. Han tiger. Yippie. Lätt att lösa saker när man talar med en vägg. Not.

Min glädje över BREVET som kom... grumlades ganska snabbt efter mitt inlägg den 17/2.

När vi pratade om brevet - att NU var det dax. NU var vi på banan. Då tystnade min make plötsligt.

Jovisst har han haft det tufft, med sin cancerbakgrund. MEN HALLÅ!!! Han lever och mår bra! Hur ända in i baljan kan han då tycka att det är en anledning nog att inte kämpa för att få barn? JAG FATTAR INTE?!?!?

Javisst, han kan få tillbaka cancern om 20 år, det har hans läkare berättat. MEN är det verkligen en bra anledning till att undvika att få barn nu? Man kan ju dö i morgon (i en olycka) MEN INTE UPPHÖR VÄL längtan efter barn för det??!!!

Och skulle vi bli välsingnade med ett barn nu, snart, så har han ju goda chanser att leva med sitt barn i 20 år!

Är jag för hård? Är jag för ego?

HUR SKA JAG GÖRA???

Jag har faktiskt gett honom förslag att tala med en kurator, psykolog eller vad som helst. Det tyckte han var bra! För det håller inte att bara JAG ska explodera i sorg och illska varje varje varje dag.

Det tär. Det ältas inom mig. Jag har ABSOLUT INGEN jag kan prata med. Ingen vet. Ingen ska få veta. Detta är min kamp och den utkämpar jag själv.

Men i mitt hjärta har jag er tjejer som ger stöd, råd och underbara hälsningar. Jag blir rörd till tårar varje gång jag får era fantastiska hälsningar. Till mig. En annonym medsyster? Kan det vara sant att det finns så fina tjejer där ute? YES! Det finns det - det är Ni beviset för!

T A C K för att ni finns där!!!


Varmaste kramen Ninna

.






FÖRTYDLIGANDE: Jag kände att jag missat en del viktig info i mitt inlägg. ENLIGT MIN MAKE vill han inte att vi skaffar barn nu, för då slipper han ta ansvar, blir vuxen eller känna sig bunden. Han slipper "lära sig" nåt om IVF, slipper ha koll på fakta och allt "tjafs". Han vill leva kvar i sin tonårs-singel-livsstil (dvs spela dataspel & läsa serietidningar som nu) och kunna leva från dag till dag utan planering eller framförhållning.

Det gör mig förvirrad och ledsen för det är totalt tvärtemot det han sa innan bröllopet. Då var han drivande i barnfrågan! Det var SÅ viktigt att vi skulle bilda familj snarast! SÅ JAG KÄNNER MIG SÅ LURAD!

Självklart ska man helst vara två i denna längtan, helst vara två hela vägen fram till tre såklart. Det är min innersta önskan och det vet han. Men tiden springer ifrån mig. Jag är snart 37 och har oddsen emot mig!

Jag tvingar honom inte att tycka som mig, men jag är SÅ BESVIKEN över att han ändrat sig nu när jag redan genomgått hormonbehandlingar och allt. Bara för att han inte "orkar bli vuxen".

Jag vet att han hade det jobbigt med cancen. Jag vet att det fortfarande maler i honom att den KAN komma tillbaka. Men det är inte säkert att den kommer tillbaka. Så varför ta ut sorgen i förskott och kanske missa chansen att ha en familj- även om det bara är/blir vi två i familjen...Därav min "hårda/ego"-stil i detta inlägg. Hoppas ni förstår vad jag försöker säga. Men det tror jag att ni gör, kära medsystrar som kämpat/kämpar motsamma mål...



Hälsningar Ninna






.