Styka att orka vidare

Min kära bloggvän Ellen sände dessa underbara rader till mig när jag mådde som sämst efter vårt misslyckade ÄP.

Tänker på dig

"Ibland kan livet vara svårt att förstå,

alla har rätt att tänka så.

Men jag hoppas du känner att jag på dig tänker,

kanske lite värme min tanke dig skänker..."

Massor av kramar....

TACK KÄRASTE ELLEN!!!

Dina fina ord värmde mig ända in i hjärtat!

Tack!

Varm kram Ninna

Köpa ägg och spermier?

När man befinner sig inne i IVF-svängen så vandrar tankarna runt, runt i huvudet.

Expressen berättar idag om en ny sajt som ger oss möjlighet att köpa ägg och spermier på nätet.

"En ny privat ägg- och spermabank, där även surrogatmödrar förmedlas, har öppnat på nätet för alla som vill skaffa barn utan vårdens inblandning. - Det finns inget juridiskt hinder för folk som vill skaffa barn men som inte vill ha någon kärleks- eller vänskapsrelation, säger Elin Siljehag, jurist på Socialstyrelsens avdelning för regler och tillstånd. "
 
Vad säger ni om detta? Alla möjligheter är ju välkomna, mne jag vet inte om det känns så säkert att shoppa dessa "varor" över nätet... Det är ju inte som att köpa en bok eller cdskiva direkt...

Vad tycker ni?

Ninna

Det som inte får ske

Under min "deppartid" har jag fått vetskap om Tonci, en IVF-bloggväns fasansfulla sorg.

Hon och maken förlorade sitt barn bara några veckor innan den beräknade förlossningen. Så vansinnigt sorgligt. Jag grät floder när jag läste hennes inlägg. Det var ju så nära BF nu...

Det sätter verkligen ens egna små pluttsorger i perspektiv.

Hur går man vidare efter en sådan upplevelse? Skulle man våga?
Det är så lätt att säga "gör si och så", men när man själv befinner sig i sorgens mitt finns inga ord som kan trösta, inga ord som tar bort smärtan och inga ord som kan få babyn tillbaka. Bara tyngsta möjliga bottenlösa sorg.

Ur djupet av mitt hjärta sänder jag mina varmaste tankar till er båda och en stor varm kram!

Ninna

Nya friska tag...

Jag har mått (ursäkta språket) piss sedan vår ÄP misslyckades. Men nu är det värsta över. Mensen kom som den skulle och jag ringde kliniken som gav oss nytt besöksdatum. Jag åkte dit själv eftersom maken var på konferens med jobbet. När jag kom fram hade de glömt boka in mig, så jag fick inte träffa läkaren...

Men vet ni, efter allt som gått snett på kliniken så rann det av mig som vatten på en gås. Ok, jag fick åka 20 mil i onödan, men det spelade ingen roll. Jag hann tänka, fundera och bara vara alla milen fram och tillbaka... Rätt skönt faktiskt.

Men läkaren ringde mig senare på dagen och vi fick ett nytt startdatum: 24 september är det spraystart. Jag har hämtat ut sprayen och känner mig redo för omgång två. Hoppas jag.

Jag kan iallafall inte nog TACKA ER för alla varma, underbara, stärkande hälsningar!!! TACK!!!! Dessa har jag läst och läst igen, flera gånger innan jag nu skrev några rader igen.

Era hälsningar har gett mig styrkan att orka och våga prova igen! TACK!

Så, nu kör vi igen den 24:e september.

Kram Ninna

ÄP misslyckades totalt

TUSEN VARMA TACK för alla era hälsningar och undringar hur jag mår efter vårt planerade ÄP i onsdags. Jag blev så glad av att mötas av alla era hälsningar!!! TACK!

Anledningen till att jag inte skrivit något  på bloggen är detta:

Det gick åt helvete!

Förlåt mina starka ord, men det gick faktiskt käpprätt åt helvete.

För att ta det från start:

Morgonen började bra. Vi kom fram i tid, trots nära två timmar i bilköer in och ut ur huvudstaden denna arla gryningmorgon. Skulle vara framme 08 så vi lämnade hemmet 05,30. Tur var väl det, för det var som sagt två (2) timmars bilkö den morgonen...

Väl framme fick vi ett varmt mottagande av den rara personalen. Jag fick byta om till superfina kläder och vrål sexiga strumpor...not ;-) Men attans var sköna dom var!!!
Fick direkt en lite grogg på div piller som skulle dämpa smärtan efter ingreppet. Maken gick iväg för att göra sin insats.

Så var det dax gör mig att få nålen, infarten, satt. Den satten i vänster hand. Gjorde vaninnigt ont. Ok, jag vet att dessa infarter känns, ganska mycket faktiskt, och att det är normalt. Så jag härdade ut en timma. Tänkte att det ger med sig. Kort sagt: jag ville inte vara sjåpig och gnälla...
Efter en timme hade jag så ont i hela armen och upp i huvudet och in i tänderna. Kunde inte tänka en tanke utan att smärtan gjorde mig galen...

Så jag var tvungen att säga till en sköterska.

Det var inga problem. - "Jag drar ut den nån millimeter så släpper det nog", sa hon. Hon släppte lite på nålem och satt tillbaka plåstret.

Så var det dax för mig, oss, att kliva in i behandlingsrummet. Nervigt, men ändå spännande. -"Gösses, vad du blöder", sa läkaren. Va? Från min vänsterhand strömmade blodet ner längs handen, ner på mina fina landstingskläder och vidare ner på golvet. En präktigt blodspår på hela golvet... Infarten läkte som ett såll!!!

Sköterskan fick genast leda ut mig igen, tillbaka till sängen. handen i högläge, så hämtade hon på nytt lilla vagnen med tillbehör för att plåstra om mig.

Hon satten nu infarten i höger hand istället. Kan väl inte direkt påstå att det var mindre smärta i den handen, men nu var jag mycket angelägen att göra ÄP så jag sa inget.

Tillbaka till behandlingsrummet, upp på britsen och svara på de rara frågorna...namn, personnummer... klart!

Så fick jag nåt skojigt i handen/infarten. Nån sekund senare kände jag hur jag blev dåsig... Nice... ;-)

Läkaren startade behandlingen, började processen att plocka ägg och tystnade. Ganska snart fick vi beskedet att det inte fanns några ägg att plocka....

V A ????

Jag trodde jag hörde fel, men hon upprepade ännu en gång att där fanns inga ägg... Hon och vi och sjuksköterkan tittade och tittade på skärmen som visade VUL.

Där var  T O M T.....

Vi fattade ingenting. Två gånger innan hade jag varit på VUL och sett många många fina "folicker" (heter det så?), och båda gångerna har den undersökande läkaren  talat om hur många och hur stora äggen varit.

Nu fanns NOLL ÄGG!!! Chocken var total och brutal.

Jag leddes chockad tillbaka till sängen av maken och sköterskan. Hon uppmanade mig att vila, helst sova en stund, så skulle läkaren komma och tala med oss senare.

Vetekudde på magen och 5 sekunder senare hade jag somnat...

När jag vaknat igen, så fick jag äta lite och väntade sedan på läkaren. Paret i båset bredvis oss talade i telefon och berättade att det var deras tredje försök, och att dom alla gångerna fått över 25 ÄGG! Kul att höra, men inte just nu!!!

Sen kom läkaren in till oss.

"-Det här händer ibland. Att det inte finns några ägg att plocka"...sa hon. Märkligt att ingen, INGEN ens nämnt att den chansen kan finnas....tänkte jag.

Så sa jag -"Kan det bero på att jag inte fått nån spray på två veckors tid?" (Läs tidigare inlägg om ni missat vad som hänt...)

"-VA? Har du inte? Ja men då har du ju ägglossat själv, alldeles för tidigt. Innan du ens fick ägglossningssprutan!!!" sa läkaren. Hon hade inte blivit informerad om missen med synerala-sprayen som jag fick för lite utskrivet av.

Jag undrade hur detta försök skulle räknas. Det gör det inte, sa läkaren. Ett ljus i mörkret...

Så sa hon att nu ska vi åka hem, vila hela dagen, och invänta mensen. Efter mensen ska vi vila en cykel. Sedan skall jag undersökas om det är dax att göra ett nytt försök, och starta om med spray och sprutor... Det finns en risk att detta resultat (NOLL ÄGG) uppreoar sig vid varje behandling för oss, sa läkaren...Det kan bli nytt försök framåt november kanske... Satan vad länge vi måste vänta.....

Vill inte vänta. Vill ruva. Vill vara "inne i ivf-andet". Inte stå vid sidan av och bara vänta...

FU TUSAN!!! Jag blev SÅ BESVIKEN, SÅ LEDSEN, SÅ FÖRBANNAD och SÅ ARG!!! Ja, ni vet hur det är när alla känslorna rinner över en och man bara vill dra för gardinerna och krypa ner i sängen....

Så vi åkte hem.

Jag la mig i soffan (ONT i magen hade jag ju ändå, tack för det...) och somnade rätt omgående. Sov mer eller mindre hela dagen. Framåt kvällen vaknade jag när maken lagat middag och ville ha sällskap. Vi talade inte om äggplocket. Vi bara åt under tystnad.

Dagen därpå gick han till jobbet. Jag stannade hemma. Grät. Funderade på IVF. Grät igen och så har jag hållt på sedan i torsdags morse....

Just nu vet jag inte om jag vill prova igen. Har tappat lusten, tron och orken.

Har någon av er drbbats av detta? Att det ej finns några ägg ALLS att plocka på utsatt ÄP?


Varm varm kram Ninna

Artikel Om Barnlöshet

Jag är ledig idag. Från IVF alltså. Ingen spray...inga sprutor... inga piller...

Imorgon är det ÄP.

TACK för alla lyckönskningar, de värmer i hjärtat!!!

Läste just artikeln i SvD om Cornelia och Måns som efter 10 försök ännu ej lyckats utöka familjen. Oj vad det känns i magen efter att ha läst om dem... Vi är ju inne i försök ETT men jag vill såklart helst slippa använda fler försök, vill helst lyckas direkt. (Vem vill inte det...) Jag försöker tänka positivt men det är ruskigt svårt.

Innan vi själva hamnade i IVF-svängen så trodde jag, som många andra, att bara man får hjälp med IVF så är allting klappat och klart. Men icke.

Jag har efter 1½ år bland IVF-bloggar fått mer kunskap, vetskap och ödmjukhet mot livet och runt IVF-behandlingar. Så många fler misslyckanden, sorger och bedrövelser än vad jag kunde ana...

Har tidigare bara erfarenhet från adoption ( i närmsta familjen) och det är ju en riktig "räkmacka" i jämförelse. Visst, det kostar mycket och man blir synad i minsta söm, men resultatet är iallafall klart: det blir ett barn.

En "garanti" vi i IVF-karusellen aldrig kan få. Inga garantier utlovas på utförda behandlingar. Tyvärr. För då visste man åtminstone att alla sprayer, sprutor och piller verkligen var värda besväret!

Tack Cornelia & Måns för att ni synliggör IVF-problematiken!!! Önskar Er VARMT lycka till i danmark!!!

Kram Ninna

.

Dax för Ägglossnings-sprutan

När jag var på VUL i fredags så sa läkaren att jag hade ett och annat ägg som troligtvis skullne hinna växa till lämplig storlek. Så jag hoppas verklige hon har rätt. Ja, det märker vi ju på onsdag :-)

Idag var det dax för sista spraydosen, Synerala, och nu ikväll har jag tagit Ovitrelle-sprutan, Ägglossningssprutan.

Ingen Puregonspruta ikväll. Känns konstigt. Tänk så fort man kommer in i nya rutiner, och så fort man saknar den, fast de bara är ca 10 dagar sedan det var en ny vana...

Men jag tror att huden på magen blir glad av ett lite uppehåll...jag ser ut som en rödprickig schwizerost på området där jag tagit alla sprutorna :-)

Imorgon har jag "ledigt". Ja, läkaren skrev faktiskt så i mitt behandling-schema. :-)

På Onsdag den 25/8 är det dax för vår ÄP. Vi ska vara på sjukhuset vid 8,00 och har nästan två timmars resa dit, så det blir en tidig avfärd :-) Ska packa med mig flytande frukost och äta i bilen.

Hoppas det finns några fina användbara ägg trots doktorns miss (som jag skrev om i förra inlägget)

TACK för alla värmande hälsningar om doktors slarv. Ja, tack fär att ni håller tummarna att det ändå skall gå vägen!

Jag är så ledsen att jag fick förhinder att delta i bloggträffen i helgen! Hoppas verkligen det kommer en ny chans :-)

Kram Ninna

.

Nu kommer allt att skita sig...

Idag var jag på min 2:a VUL inför kommande äggplock, som bestämdes till nästa vecka. Dagen för vårt ÄP har flyttats flera gånger och blir nu alltså Onsdagen den 25 augusti. Nervöst värre...

Jag har hittills tagit min spray och mina sprutor precis som man sagt till mig MEN ett STORT PROBLEM uppdagades idag när jag frågade varför min sprayflaska betett sig konstigt flera, flera dagar...

-"Den är ju tom. Du ska använda nästa flaska"...sa läkaren jag träffade idag. Nästa flaska???Men jag har bara fått en , svarade jag. Läkaren kollade genast mina recept, och mycket riktigt. Bara en flaska spray var utskriven, och den hade tagit slut mer än två veckor innan behandlingen var klar.

MYCKET olyckligt, sa läkaren om sin kollegas misstag.

Detta innebär en mycket stor risk för oss, att hela behandlingen misslyckas.

S K I T

Jag har nu fått en ny flaska utskriven och kan fortsätta behandlingen som planerat, men med stor osäkerhet inför behandlingens resultat...

Just nu pendlar jag mellan Hopp och Förtvivlan.

Har alla sprayningar och sprutor varit förgäves denna omgång? Hur kommer ÄP att fungera när inte sprayen kunnat göra sitt jobb? Misslyckas vi automatiskt? Är det ens nån ide med ÄP?

Mår riktigt USELT av detta nu och vill bara att allt ska vara över...

SKIT SKIT SKIT SKIT


Ninna


ps. Dessvärre har jag fått förhinder att komma till bloggträffen i helgen! Jag hoppas ni får en toppenhelg!

.

Ivf bara för RIKA eller för alla???

Tvillingbesked igen...

Denna gång är det självaste Kronprinsessan Mary av Danmark som är gravid, och väntar tvillingar i januari 2011. Härligt :-)

Det spekuleras i om prinsessan fått IVF-hjälp eller ej...

Hur som helst så har dom väl råd med obegränsad hjälp om det skulle behövas. Det gör mig rätt ledsen att vi andra "fattiglappar" inte kan köpa oss hur många IVF-chanser som helst... Att våra sista chanser att få barn hänger på hur många chanser vårt landsting ger oss...

Att få hjälp med IVF borde vara en rättighet utan övre tak av antal försök. Ok, kanske en gräns på fria försök om man redan HAR 2 barn, dvs syskonbehandlingar för fler syskon får man bekosta själv, som nu. Men visst borde vi alla kunna få hjälp att få 2 barn!

Men många många av oss behöver kanske M Å N G A fler försök innan vi ens blir gravida, och ännu fler försök innan det blir en bäbisleverans...

Att det då tar stopp vid ett, två eller tre gratisförsök är helt galet...

Jag är inne i värsta NEGGO-tankarna. "Klart det inte kommer attt fungera för oss..." osv... Så jag känner att ekonomin kommer att sätta käppar i hjulen för oss om vi misslyckas med våra fria försök. Den känslan är riktigt, riktigt jobbig.

TUNGT!

Kram Ninna


.

Är min svägerska i IVF-svängen???

Igår var jag på VUL och kollade alla fina äggblåsor som växer i mig. Planerat ÄP blir i början av nästa vecka!

När jag var påväg in till läkarbesöket slog det mig RIKTIGT HÅRT: Tänk om jag möter någon här på IVF-kliniken som jag känner??? Eftersom maken och jag valt att vara helt anonyma och inte berättat för någon att vi gör IVF-försök vill jag helst inte träffa någon jag känner -"på fel ställe"... ja, ni fattar...

Har nu på omvägar fått höra att min Svägerska kämpar med att bli gravid. Hon och hennes make gör tydligen IVF-försök... Så det kan gå!!!! Det är ju hon som tjatat mest & oftast på oss "-Vill du ha ett glas vin eller är du gravid?"...varje gång vi ses..... trots att hon känner till min makes (=hennes egen brors) sjukdomsbild.... S U C K

Jag har kännt henne sedan vi gick i plugget, det var så jag träffade min man. Under skoltiden var hon rätt "vild" och bytte killar på löpande band, hon blev ofta gravid och har gjort flera flera aborter. Hon retade ofta mig och kallade mig"tråkmåns" som hade stadig pojkvän i flera år.
Nu när hon vill ha barn fungerar det tydligen inte...

Inte undra på att man får ett litet sting i hjärtat, nästan ett "ha ha, där har du"...
Elakt? Japp! Men så är det ibland, känslorna kommer bara på en!

Just då kändes det riktigt skönt att ha ett par kryckor och en spik i foten att "skylla" sjukhusbesöket på...

Foten är på bättringsvägen så vi ses på lördag :-)

Kram Ninna



.

Varför IVF? & Blodprovsdags idag

Jobbig tanke, men den maler och maler inom mig... "-Varför kämpa med dessa hormoner när det ändå inte kommer att fungera?" har mitt huvud sagt i en månad nu...

Muntert va?

Hur ska IVF kunna fungera om jag inte ens tror på det själv???

Idag har jag tagit blodprov på sjukhuset för att kolla hur sparayen och sprutorna sköter sig...

Tusen tack för era värmande hälsningar om min Spik i foten. Svullen, öm och haltande är läget men det går väl över :-)

Kram Ninna

.

Semestern slutade på Akuten :-(

Kan ni fatta???

Var jag verkligen TVUNGEN att hitta på lite "action" så här på semesterns sista timmar??? Ja, såklart ;-) Tydligen var jag det...

Vi har ägnat sista semesterdagarna med att delvis riva ett trasigt förrådstak, och bygga ett nytt tak. Arbetet har gått galant och flutit på perfekt. Solen har strålat, det var varmt som attans (ca 33 grader) och skönt med ett uppspänt arbetstält som skydd mot den gassande solen och förväntade regn, som turligen nog aldrig kom.

Sista fixet på taket gjordes, vi började plocka ihop verktygen, och städa upp omkring oss, så PLÖTSLIGT: "-AJJJJJJJ SOM F-N"!!!!!

Jag klev med full kraft rakt på en tjock, rostig spik, som trängde in genom min tjocka stövelsula och rakt in i foten!!! Smärtan var total! INTE SKÖNT!

Klart jag skrek till! Alla blev oroliga och rusade till. Efter en halv evighet, (några sekunder antar jag...), blev jag KO-LUGN, och lugnade familjen runt om mig. Sedan fattade tag om spiken och drog själv ut den ur foten... Phu...

Då kom nästa smärtvåg... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."

Arbetslaget (make +mina föräldrar) fixade snabbt fram första hjälpen-lådan. Stövlarna hade jag fortfarande på mig, och jag gick /haltade til en stol och satte mig ned. Måste få av stöveln...

Kämpa, kämpa, swoch, så kom den loss... Blodig innersula och insidan på skaften... Bara att kasta mina fina stövlar, fick ett stort hål i sulan efter spiken...

Då kom Tredje smärtvågen... "-AJJJJJJJ SOM F-N igen..."
(Man kunde ju önska att detta varit födslovärkar, så man ändå hade nåt glädjefyllt att se framemot, men tyvärr, bara vanlig trist värk i foten...blä...)

Mamma var redo med förstahjälpen-lådan och servade mig med rengöringspryttlar. Som grädde på moset spolade vi såret med "Skåne Akvavit", som ingen av oss ändå gillar... Nu kom den äntligen till nytta... :-)

När jag rengjorde såret försäkrade jag alla om att jag mådde bra och att vi skulle slutföra jobbet, ja, inte jag då som bara satt på stolen och baddade foten med "en nubbe...", men maken kunde slutföra sitt pyssel. Spiken sparade jag och la i min väska.

Sedan packades bilen med semesterpackningen (som jag förberett på morgonen som tur var...) och vi gav oss iväg...med min bultande fot och värk som spred sig upp igenom hela benet och strålade upp i höften... Skönt? Nä inte värst...

Vi åkte till sjukhusets Akutavdelning. Kul värre att tillbringa 5 timmar där, sista timmarna av semestern :-)

Väl framme fick jag träffa undersköterskan som lade mig på en brits och tog: blodtryck , feber, & sänkan. Allt bra. Sedan kom en sjuksköterska och gav mig en stelkrampsspruta i armen. Nålen gick av!!! "-Oj, det har aldrig hänt.." sa sjuksköterskan... "-Jag måste ge dig en ny dos..."

Hmm, toppen. Kan denna kväll bli bättre, tänkte jag... Det kunde den...

Sköterskan kom tillbaka, tillsammans med läkaren, med en ny spruta och gav mig en ny dos i andra armen. (AJ vad det gör ont att få stelkrampsspruta)

Samtidigt skulle läkaren rengöra mitt sår i foten (som jag hade sköljt noga med "Skåne Akvavit"...). Läkaren meckade ihop en spruta med lång kanyl... "Gösses, en spruta till???", tänkte jag...

Sedan kom smärtan... Värst hittills... Läkaren körde in kanylen i såret på foten och tvättade rent under HÖGTRYCK!!!

I N T E skönt...

"AJJJJJJJJJJJJJJJJ som F-N IGEN"...................

"-Du får skrika om du vill", sa läkaren... "Tack, men det gör väl lika ont ändå"???-Lyckades jag kläcka ur mig i smärtdimman... Läkaren och sjuksköterskan (som samtidigt gav stelkrampssprutan, bara log...

När det var klart tackade de båda för "plågostunden", önskade mig god tillfriskning och sa "Sköt om dig nu". Hmm..."-Tack" fick jag ur mig tillslut...

Jag pustade ut... Vad hade hänt??? Jag var virrig av smärta och infon jag fått. Läkaren hade visst rabblat medicininfo och sjuksköterskan kom tillbaka med kryckor, första dosen penicillin och dubbel dos panodil...

Phu... Det var över. Men nu hade jag VÄRRE smärta i foten och benet än innan jag blev behandlad.

Gissa om jag känner mig fånig just nu, har beskrivit massa "fjantig smärta" för er som både fött barn och uthärdat ÄP: Själv har jag bara fått En spik i foten. Känn på det. Jag har VERKLIGEN fått en spik i foten. Bara det låter urfjantigt. Som ett skämt.

Men tyvärr har jag en vansinnig smärta kvar i foten, och i benet, som intygar att det hela inte är ett skämt.

Men visst är det klantigt???

Yepp, jag hoppar på kryckor och äter nu ytterligare piller...förutom sprayen och sprutorna alltså...

Jag hann iallafall, mitt i all röra, be läkaren kolla att behandlingen han gav mig inte skulle krocka med IVF-behandlingen. Jag hade med mig bipack-sedlarna till både Synerala(sprayen) och Puregon(sprutorna), och det var ju bra. Läkaren sa att sparayen var ok, men att han skulle kolla upp Puregonen innan han beslutade om penicillinsort. Sedan kom han tillbaka med klartecken för medicinerna. Inget skulle krocka. Skönt.

Så nu tjejer, hoppar jag på kryckor med öm, värkande och svullen fot. Äter ytterligare medicin veckan ut och känner mig SÅ DUM!!!

Vilken avslutning på semestern....

Kram Ninna


.

Sprutstart idag 11/8

Jaha då vad det dax för dagen S som i SPRUTA....

Jag har redan nu på morgonen tagit min spray, men bara halva dosen som doktorn sa. Ikväll är det dax för första sprutan PUREGON (dos: "100") och på måndag är det blovprovskoll...

Det rullar på och jag fattar knappt att det händer. Här har man gått och väntat, och väntat, och väntat hur länge som helst, ja i över 2 år sedan första läkarbesöket (minns ni att dom tappade bort oss i kön i ett år...) och nu "helt plötsligt" är vi igång...

Vi är ju såklart L Å N G T ifrån klara, eller ens knappt påbörjade faktiskt, men på nåt märkligt sätt känns det ändå som om det är PÅ G! Jag har lite svårt att förklara känslan, det är ju inte direkt dags att välja barnvagn ;-) ännu, men det känns ändå en smula...hoppfullt!

Det kan ju faktiskt gå käpprätt åt skogen med alla försök och att vi ändå står här om ett år, utan barn och utan fler fria försök kvar och med en tom plånbok...och brusten hjärta.

Det har ju tyvärr hänt förr i IVF-världen. Så varför skulle just VI lyckas? Såklart man hoppas få fylla en barnvagn men både en, två och tre knoddar SJÄLVKLART!!! Det är väl ändå därför man utsätter sig för detta "plågeri".

Nä nu ska jag se positivt på detta. SÅKLART att det kommer att lyckas, förr eller senare, på nåt magsikt vis, eller...? Det finns ju adoption :-)

Oj vad jag känner mig liten i denna soppa.... Ändå är jag väl "huvudingrediensen" :-)

5 dagar kvar på semestern. Nu ska jag njuta de sista lediga dagarna, trots regn och ruskväder!!!

Längtar tills vi ses nästa helg på bloggträffen i Stockholm!!!!


Kram Ninna


.

Andras babylycka smärtar

Förbjudna tankar...men ändå finns dom där...

Man orkar inte höra om andras gravidlycka när man själv tampas med IVF-behandlingen! Jag undviker ALLA som kan ligga i farozonen att vilja berätta "en glad nyhet". Nej tack! Nu är det jag som vill ha en nyhet att berätta! Och den skall vara GLAD!

Visst känner man sig en smula knäpp? och lite "bitter"(är det rätt ord???)... heh he... Men jag antar att det är ett sätt att överleva. Andra får barn utan bekymmer, på löpande band. Själva sliter vi som djur och utsätter oss för alla konstiga hormoner. Klart man vill lyckas då!

Det ÄR helt ok att undvika för svåra, jobbiga, smärtsamma möten med glada, upprymda vänner som vill berätta för alla och dela med sig av sin babyglädje.

För just nu har jag svårt att vara en riktigt bra vän och glädjas med dem. Det hugger till i hjärtat. Samtidigt som man tvingar ur sig en glad kommerntar till de lyckliga paret, så brister hjärtat ut i en sorge-serenad... "Varför inte vi...."

Det kommer inte alltid att vara så. Att jag har svårt att glädjas åt andras lycka, men just nu mitt upp i behandlingen vill jag få slippa baby-besked från dessa "icke-kämpare". Det känns som om jag bara kan glädjas åt IVF-systras glädjebesked :-)

Är dessa tankar och känslor konstiga? Är de förbjudna? Blir ni illa beörda av mina rader? Eller har ni -handen på hjärtat -nån gång snuddat vid tanken, känslan, själva?


Kram Ninna


.

Spraydag 13-19 & Vår Bröllopsdag idag

Hej :-)



Humöret på topp, mår precis som vanligt och känner inte av sprayen alls...tror jag...he he

Borde kanske fråga maken?....



Vi har haft en underbar tid på sjön. Vädret har verkligen varierat från lite sol till massa regn, åska, dimma och kuling!



Idag kom vi hem, men bara för en stund. Vi har en semestervecka kvar och är därför bara hemma och tvättar lite innan vi far igen :-)





Idag har vi dessutom firat vår 2:a Bröllopsdag idag :-) Buketten du ser på bilden är min och jag gjorde den själv till bröllopet!



Imorgon öppnar vår klinik och jag ska ringa dem för att höra efter när blodprovet skall tas. Mensen kom till slut på spraydag 17 (istället för dag 10-14 som läkaren sa)



Tack för era fina hälsningar, det känns tryggt att få höra hur ni haft det då ni sprayat.



Varm kram Ninna





.

Spray dag 11-12

Mår fortfarande som vanligt. Är väl lika trött, sur, snäsig och rar som vanligt kan jag tro ;-) hi hi

Är ju helt toppen om denna sprayning inte ger mig någon symtom som man kunde läsa i bipacksedeln om!!!

Får väl se när dag 13 och 14 gått, jag bör ha fått mensen då sa läkaren... ananrs måste jag väl ringa dem???

Dom öppnar igen den 9 augusti, det är ju faktiskt 8 dagar kvar....


TUR ATT NI FINNS FÖR ATT STÖTTA OCH GE RÅD!!!


Är fortfarande ute på sjön tills nästa helg! Utforskar nu Stockholms norra ytterskärgård, blåsigt men vansinnigt vackert!!!

Kram Ninna


.

Spray dag 7-10

Hej
Vi har sökt upp en gästhamn pga dåligt sjöväder. Då blir man glad över att hitta en internet uppkoppling :-)

Sprayning dag 7-10, känner fortfarande NOLL...Ska det vara så? Är det fel på mig? (asså, mer än vanligt ?;-)...)

Jag känner såklart att det skulle vara FANTASTISKT skönt att slippa biverkningar, om man nu har så tur att slippa det?!

HAR EN FRÅGA: Efter spraystart skall mensen komma ca dag 10-14. Sedan var det dax för blodprov. VILKEN DAG SKALL BLODPROVET TAS??? Hoppas ni vet, för kliniken har stängt 12 dagar till.....

TACK för Ert Stöd!!!


Kram Ninna


.

Spray start dag 1-6

Kära, KÄRA vänner!

Ja, för det ÄR verkligen så jag känner när jag öppnar bloggen och hittar en mängd rara, omtänksamma, kloka, förstående och HELT UNDERBABA hälsnigar från er!!!

T A C K !!!

Namn-samtalet med maken avlöpte ju utan problem...phu ;-)

Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: Ert stöd betyder massor på denna resa!

Ja, happ, Då har vi startat vår resa med sprayning.

Jag har startat iallafall, maken fattar väl att nåt händer varje gång mobillarmet ringer :-)

Daglig Sprayning 1 dos i varje näsborre, morgon och kväll av SYNERALA.

Asså, bara man läser bipcksedeln så inser man att detta kan ju bara gå "käpprätt åt helsefyr". HUR MÅNGA galna biverkningar vad det inte upprabblat här???

Jag läste igenom och kände ju nästan direkt hur sjuk jag blev ;-) hi hi

När kära maken läste igenom så undrade han om jag verkligen skulle göra detta.

"Använd inte sprayen om du planerar graviditet" öhh...öhhh... va?

Den meningen fick sin förklaring i att sprayen tydligen kan avnändas vid andra behandlingar oxo... men det lät ju bar SÅ fel!

Nåja, jag har sprayat morgon och kväll, en dos i varje näsborre.

Känner -änsålänge-noll. Tack!

Första dagarna jag sprayade (dag 1-3) var vädret kalashett, runt 35 grader och jag svettades som en tok. Men turligt nog har värmen gett med sig och jag mår som vanligt nu (dag 4-6).

Känner verkligen INGENTING. Men det är väl bra?

Kan ju inte påstå att sprayen smakar smultron direkt... tvi... men är det inte värre än så här så är det ju ok!

Efter ca 10-14 dagar kommer mensen, sa doktorn. ok...det borde bli till helgen alltså...

Ja hursom helst. Vi åker ut på sjön 1 vecka, åker idag, utan internet, så jag får rapportera i klumpar. Hoppas det är ok?

Ska komma ihåg att pakc sprayen och försöka förvara den svalt...

TUSEN VARMA TACK för att ni finns :-)

Varm kram Ninna


.

Maken talar om NAMN ???

Helt plötsligt -bara så där - kastar maken ur sig: "-Om det blir en tjej så får hon inte heta "Linn" iallafall, Det är ju inget riktigt namn...

Hellre Linnéa isåfall,"...

OJ OJ OJ!!! VARNING VARNING, KÄNSLIGT ÄMNE!!!

Det här kan bli HUR GALET som helst! Namn till bäbisen .... hmm hmmm... Inte hetsa upp sig...Vad säga? Hur reagera? Inte kliva på känsliga tår...Tankarna hinner fara genom huvudet som snabba pilar...

"VAR TYST NU OCH LYSSNA PÅ HONOM" -hör jag mig själv säga inombords. Såklart jag lyssnar. Det här är ju det mest intresannta ämne han kan tala om just nu :-)

Jag lyssnar!

"Öhh ...öhhh... Jaha"......-Svarar jag. Överrumplad av ämnet. Min make som aldrig ens nämner något om barn. Förutom hur mycket han saknar våra 2 gud-döttrar när dom inte är här...

Nu står han här framför mig och talar om NAMN till vårt blivande barn...

Så rart, tänker jag och undrar såklart vad som startat denna process inom honom...

Så kommer svaret.

"-Robban, du vet, blev pappa igår. Och hon ska visst heta Linn. Stackarn"

Aha, kollegan på jobbet har fått sin dotter nu :-) Jag hajjar. Grabbarna på jobbet har pratat mycket bäbisbrat senaste månaderna, kommer det fram. Och pratat namn.

Robban valde "Linn". Min älskling ville INTE veta av namnet "Linn". Det dissades helt.

Sån tur då, för det skulle jag ALDRIG valt själv. Så det är vi HELT överens om :-)

Phu... Nära ögat där... Men det där gick ju bra. Vår första NAMN-debatt avklarad... "Linn" är struket.

FAST VI ÄR JU INTE ENS GRAVIDA ÄNNU....!

På onsdag är det dax. Då kör vi!


Kram Ninna


.

Första besöket på Kliniken 21 juni 2010

Ja då var det första klinikbesöket gjort...

Kallelsen till vårt första IVF-besök, kom för ett tag sedan . Vi åkte dit. Men det var riktigt nära ögat att ALLT höll på att gå åt skogen redan innan vi kom iväg...

Först hade min Make GLÖMT vilken dag vi skulle dit, så på morgonen gjorde han sig redo att åka till jobbet!!! "Hallååå, vart ska du????"- Fick jag ropa efter honom när han gick ut genom dörren...

Efter en lång bilrea var vi framme vid kliniken. Där kom problem nummer två: Maken hade GLÖMT sin plånbok. Inga pengar till besöket... Nåja, det blev faktura ... (TACK till sköterskan!)

Sedan fick vi skriva in oss, jag blev vägd och mätt av barnmorskan, och vi fick träffa läkaren, EN SUPERTREVLIG LÄKARE, som undersökte mig (VUL) och pratade igenom hela prosessen med oss båda.

Alltså, HILFE vad mycket info han rabblade ur sig. Det kändes som om allt han sa var superviktigt att komma ihåg. Inte missa något, inte glömma något. Jag önskar jag hade fått spela in allt och kunna lyssna på det om och om igen. Jag var så trött/spänd/orolig under besöket att typ ALLT, han sa rann ut genom öronen. INGET stannade kvar. Jag kännde mig HELT slut och tvärtom i bollen när jag kom ut därifrån...

När läkaren var klar med oss, fick vi träffa en barnmorska igen. Hon gick igenom hela behandlingen med oss en gång till, TACK, så vi en chans till att lyssna, KOMMA IHÅG, lära och ställa frågor. Tyvärr var jag förtfarande HELT blank i skallen när jag skullke hitta frågor att ställa.

HAde ju varit kul att kunna ställa relevanta frågor och visa att man kanske hört NÅT som blivit sagt. Men tyvärr, det blev NOLL frågor från mig.

Eller är det så att jag läst så himla mycket på alla era bloggar om dessa behandlingar, att jag känner mig hyffsat insatt som det är??? Återstår att se :-)

Det blev iallafall bestämt att vi ska börja med SPRAY och sedan SPRUTOR! Väldigt likt många av Er, kära tjejer, så om jag flippar ut så kommer jag att LITA PÅ ER, att ni orkar, vill, kan svara på konstiga frågor. För, jo, det kommer nog frågor så snart behandlingen drar igång!

Så jag har "semester" några dagar till, sedan börjar ALLVARET med SPRAYNING på onsdag den 21 juli!

Återkommer med rapport då!

Tills dess, kära tjejer, ska jag njuta av "sista dagarna i frihet" hi hi ;-)

Vi åker på kort semester imorgon med några vänner och återkommer hem på onsdag!

Kära hälsningar Ninna