Kort rapport från sjuksängen.
Är TOTALT däckad sedan i fredags, av bihåle-jox, som det blev av lung-joxet jag åkte på...
SÅ TYPISKT.
Blev ingen resa i helgen. Bidde sängen.
Hostar tills jag spyr (sååå jobbigt)...
Träningsvärk i hela kroppen av allt hostande...
NOLL sömn för varken mig eller min stackars make pga av den Djävulska hosta.
Och vi som väntar på en LH-stegring nu idagarna...
OJ vad man känner sig redo för myspys näs man inte ens kan andas... :-(
TUSEN TACK FÖR ERA VARMA HÄLSNINGAR OCH KOMMENTATER!!!
Jag blir så glad, att jag bloggar fast jag inte fick för maken :-) Han ordinerade total vila - även från bloggen. Tack och lov för bärbar dator och trådlöst internet här hemma!!!
KRAAAAAAAAAAAAM Ninna
.
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Usch o fy.....
SvaraRaderaHoppas verkligen att du snart blir frisk igen....o ja förstår att det känns för jävligt just nu....
Ni har ju så mycket annat o tänka på...som om inte det skulle vara nog...men vi får väl hoppas att när allt detta väl är över...så kommer det dröja länge innan du blir sjuk igen...
O att ni kommer att få erat efterlängade plus...
O när det gäller ens nära o kära...så som du säger.. Vad gör man?? när smärtan gör sig påminde...
Önskar verkligen ja kunde trolla o få pappa må bra igen....fast att det har snart gått 3 år så pågas man...speciellt pappa.....
O när det gäller din svärmor så förstår ja inte hur hon kunde säga nåt sånt....En fet smäll på käften skulle hon ha haft....
Men det kändes skönt att höra att din man stod upp för dig o inte valde hennes sida...vilket tyvärr kan vara så många ggr...
O när du skriver att du har inga "goda" nyheter att berätta för din pappa så tror ja nog att han är nöjd med det han har ändå....
Ni får honom att känna sig behövd..älskad... ni visar att ni bryr er....
Men det är svårt...att se nån lida o veta att man inget kan göra....mer än att låta allt ta sin tid oavsett om det är bara för ett litet tag eller i all evighet...
Sorg är nåt som vi alla hanterar olika....o alla har rätt till att sörja...man kan inte komma o säga till nån att -Skärp dig!! det är ju längesen hon/han dog...
Det tar tid..o det behöver ju inte handla om döden heller för att man ska känna en viss sorg inom sig...
Ja kände en viss sorg inom mig när min kropp
"slutade fungerar"..ja trodde att nu kommer ja aldrig få mer barn..o ja är helt säker på att det är så ni känner er...en sorg för att ni inte fått det ni mest av allt önskar er....
Men livet är inte en dans på rosor...det är med o motgångar under ens liv...fast ibland så känns motgångarna större o fler....men det kanske beror på att det är de som sätter spår....
Ja håller i alla fall tummarna för er...o ja tänker mycket på er ska du veta....
Kram o krya på dig....