Tack för det....
Jag kände mig riktigt "neråt" igår när jag var på styrelsemöte. Ingen ork, ont i halsen, rosslig i luftrörer.
Pep om mig när jag andades. Korta, flåsiga, micro-andetag. När jag tog ett vanligt, normaldjupt, andetag fick jag världens hostattack och det gjorde riktigt ONT i luftrören.
Skit, tänkte jag... En ny basselusk som flyttat in... Och jag som redan äter penicillin...
Natten blev hemsk: hosta, hosta, hosta. NU kommer lungorna upp!!! Nä, men rejält mycket hosta (tänker inte berätta mer detaljer nu...)
Imorse fick jag order ifrån maken att genast gå till doktorn och kolla hostan. Jag lydde.
Jag har nämligen en benägenhet att få lunginflamation rätt ofta. En vanlig förkylning hos andra, vandrar ner i mina lungor och ställer till det...
Så bums iväg till doktorn. Där togs prover på både det ena och det andra... Sen fick jag gå hem igen med ny medicin...
KUL VA?!?! Två penicillinkurer samtidigt...
Tjoho. Nu sitter jag har vid bloggen och laddar... Imorgon ska jag jobba 11-15. Tur det inte är längre, med tanke på hostan och allt...
Men jag har redan talat med jobbet om läget, så jag får jobba så länge jag orkar och kan imorgon!
Önskar er en fin helg! Vi åker till några vänner 10 mil bort, efter jobbet, om jag orkar...
Kram Ninna
.
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Hej!
SvaraRaderaFörst så vill ja säga att ja beklagar din lillasysters bortgång...
Var hon sjuk? Antar att hon inte var så gammal...
Ja det är allt jobbigt när nån tas ifrån en...man vet varken ut eller in...
O när det gäller min pappa så är det inte så lätt....dels så bor vi 8,5 mil ifårn varandra o pappa har inget körkort...
Sen så vågar han inte släppa min bror trots att han är 19 år men han är rädd för att ev inte ha nåt hem kvar när han kommer hem...
O det kan ja ju förstå oxå...min bror tänker inte på konsekvenserna utan han lever i nuet...sen om han spelar högt eller för väsen så är det aldrig HANS fel utan alla andras....
Men ja hoppas att han kommer att bli glad för att han ska bli morfar igen..på måndag om allt är bra så ska han ju få veta...
Men han vet o ja säger det ofta till honom.. att till mig är han ALLTID välkommen o han får stanna så länge han vill....
Men tyvärr så vill han inte komma...en del pga min bror då o sen tror ja det väcker minnen då mamma levde o de var här....
Men vi får hoppas på ljusare tider....
Nog om mig...tråkigt att höra att du har åkt på det ena o det andra..
Ja börjar det så kommer allt på en gång men ja hoppas att pencillinen hjälper o att su snart är på benen igen...
Ger dig en riktigt STOR krya-på-dig-KRAM...
Oj, vilka tuffa infektioner du får dras med. Hoppas du känner dig bättre nu med dina dunderkurer.
SvaraRaderaJa, det där med gravida vänninor känner jag till. Udner tiden man kämpar mot sin barnlöshet och det ploppar upp magar och bebisar till höger och vänster ville jag bara åka till en öde ö. Samtidigt kände jag mig så dum, för de ska naturligtvis få känna glädje över sina barn. Men det är jäkligt svårt att glädjas med dem när man själv längtar och längtar.
En vacker dag är det DIN tur Ninna.
Stor Kram!
Hej och tack för kommentar på min blogg. Hoppas det går vägen för er snart! Vet ju precis hur det känns det där med att umgås med små barn, som du skrev om i förra inlägget. Har tyvärr inga andra tips än att "bita ihop". Det är vad jag gjort. För riktigt nära vänner har jag berättat hur det känns, men jag är övertygad om att det är omöjligt att förstå om man inte varit i samma situation själv. Men jag har velat försöka, för att dom ska kunna förstå varför jag kanske inte tackar ja till barnkalasen...
SvaraRaderaHoppas också helgen var lugn så du fick krya på dig!
m.
Hej igen:o)
SvaraRaderaAppropå receptet på chokladcheescake så är det min svärmor som har det. Ger det till dig nästa gång vi åker dit:o)
Kram!